Kategoriarkiv: Skrivande

Grått och trist

Det började regna så småningom. Jag hade fastnat framför Netflix och maratontittade först på de sista avsnitten (fyra? fem?) av Once upon a time, och sedan de två senaste av Lucifer. Avbröt förstås för att fixa lite ätbart, och självklart kaffe.

Kände mig bättre från förkylningen efter hand som timmarna kröp framåt. Hoppas på bättre väder och ytterligare bättre från förkylningen i morgon. Jag längtar ut! Vill cykla! Och fixa det där på BoButiken.

En sak påminde mig om ännu en anledning att flytta till det nya. Jag vet inte riktigt detaljerna, men husen här – en del av dem i alla fall – hade tydligen problem med fuktskador av nåt slag tidigare, tillräckligt många så alla lägenheter har nu installerade fläktsystem som ska vara väldigt effektiva. Och nog hörs det alltid! Och inte en enda silverfisk i sikte nånstans, så de funkar nog som de ska. Vet inte om de passade på att göra stambyte också rent generellt. Kanske nånstans. Har liksom bara lösa rykten att gå efter här. Och det faktum att det där fläktsystemet finns här numera.

Men titt som tätt luktar det från dem. Sopor! Om det kommer utifrån eller inifrån huset nånstans ska jag låta vara osagt, men idag har det varit värre än någonsin. Hela eftermiddagen har faktiskt varit riktigt jobbig på grund av lukten. Funderade först på om någon tvättade med ett riktigt jäkligt luktande tvätt- eller sköljmedel, eller om någon gård relativt i närheten besprutade sina åkrar med nåt insektsdödande. Det är bara det att jag vet att ingen bonde skulle ge sig ut och bespruta sina åkrar med någonting när det blåser såpass mycket som det gjort idag.

Ett samtal med min granne bekräftade att det luktade fan inne hos henne också. Sopor, sa hon. Och sopor håller jag med om. Det kan lukta riktigt vidrigt. Och det ligger faktiskt en soptipp inte särskilt långt härifrån. Det var bara det, att när jag gick ut på min uteplats, kunde jag inte känna av nån soplukt! Så varför kom det in sån lukt, och i dag väldigt kraftig dessutom, genom ventilationssystemet? Rakt in i mitt enda rum dessutom! Där jag gör i stort sett allt! Inklusive sover.

Så Ända sedan lunch har jag haft öppet fönstret i badrummet och balkongdörren för att försöka få ut lukten så mycket som möjligt. Haft extra kofta, värmedyna bakom ryggen och varm filt på mig. Här i soffan. Kan inte sitta i köket en hel dag även om det luktade mindre där. När det var som värst luktade det faktiskt i hela lägenheten. Grannen hade i alla fall ringt och sagt till om det här, men ingen kunde ju komma förrän tidigast senare i veckan.

Det är inte utan att jag börjar undra om det här fenomenet är orsaken till att jag ofta, särskilt på morgnarna, är liksom slemmig i halsen. Och att kanske den här förkylningen nu inte är en förkylning egentligen! Utan reaktion på luft som inte är hälsosam! Jag bodde för några år sedan i en lägenhet som visade sig ha stora fuktskador och i och med det även mögel. Vilket jag i och för sig inte tror att det finns här. Eller? Silverfiskar brukar trivas där det är tillräckligt fuktigt, och jag hade massor i den lägenheten. Till och med i köksskåpen!!!

Jaja! Man kanske ska skriva upp nåt om det här fenomenet i anteckningarna med frågor gällande lägenheten i nybygget. Troligtvis har de nån hörna med de här lägenheterna nere i BoButiken. Typ så man får se hur inredningen ser ut och så.

Nu har det i alla fall så smått börjat skymma och jag borde göra nåt för att engagera hjärnan lite. Inte bara se på Netflix eller lägga pussel på iPaden eller skriva små klagande blogginlägg. Och i morgon vill jag ut och cykla och senare sitta på uteplatsen som jag brukar göra varje dag, och inte sitta i soffan seven – eleven. Och i sängen resten av de tjugofyra.

Jag vill ut!
Ut i skogen och friska luften!

 

Moderna tider

Och allt man vill ha – finns!
I alla fall nästan…
Och när det gäller bebyggelse – om än med en övervikt åt det grå (och vita) hållet.

Fattas bara att man nu bygger nytt och målar dem puderrosa….

Det här är nog det mörkaste grå jag sett på en byggnad, åtminstone här i närheten.
Detta är en av de vägar jag cyklar längs då och då, och det må se idylliskt ut så här på bilden. Men jag skulle inte vilja bo här. Och då tänker jag inte på husfärgen. Bakom husen, utanför bilden åt höger, löper E4an ut från stan, och på andra sidan den ligger ett industriområde.

Framför husen, utanför bilden till vänster, finns en gammal bokskog med mängder av vitsippor för närvarande. men det är egentligen ingen skog. Det är bara en något större dunge och bakom och runtom den, i alla väderstreck, ligger villabebyggelse. Med indikationer här och där om att det kommer att byggas mera. Om jag tolkar tecknen rätt.

Men det är inte heller därför som jag inte skulle vilja bo här. När man kommer fram till de här husen, ser man att det är frågan om radhus. Det är 6-8 stycken, en del lite större, andra mindre. Vissa enplans, andra har en ovanvåning. Men jag tror att alla är avsedda för en familj!

Det är lite gulligt, lite cool, lite häftigt – hur man än vill uttrycka det. Lite lockande faktiskt att bo här. Trots allt. Plats för bil utanför, en brevlåda vid cykelvägen – som plötsligt efter alla år blivit kombo med bilinfart – och små förråd längsmed.

Mellan husen en liten gård. Verkar vara lagom stor för att få plats med en ordinär bil. Det som är baksida på ett hus är bara en hel vägg, det som är framsida på nästa har ibland ett fönster ibland bara en hel vägg. Och längst in – vägg mot natursnutten och motorvägen där bakom. Så i praktiken! Om man vill ha nån sittplats där för att kunna äta, mysa whatever, så är man på tre sidor omringad av mörkt grå väggar. Och kanske har man också en bil stående strax utanför den fjärde sidan.

Det gillar jag inte.

Så blev det sommar!

Helt plötsligt sken solen hett och vällustigt, och alla klädde sig i shorts och linne och sandaler…

Nåja, kanske inte riktigt så, men sommarvarmt har det varit ett par dagar och det är ljuvligt. Får ingenting gjort mer än att sitta ute och lyssna på nån pod eller nån bok. Bäst passa på! Man vet aldrig hur länge den varar, den här sommaromgången.

Fotograferat? Skojar ni? Jag sitter på sadeln och tar mig dit jag ska – och sen hem igen. Kommer mig inte för att kliva ner från pedalerna för att fotografera vitsippor, vårlök och scilla. Det går ändå 13 på dussinet av den typen av bilder på nätet nu.

Men vackert är det så man nästan håller på att dö i ett AWWWWW!!!!

Ska nog ta mig till Bruces skog nån dag snart…
Borde kunna få till några nya bilder där.
Men jag lovar inget! 😉

Och jo! Jag lever fortfarande! 😀

Renovering

Det heter väl kanske inte renovering när ett bostadsområde uppdaterar. Främst i säkerhetssyfte, men lite annat hänger också med. Förråden har de satt in ny belysning i (tack, tack, tack), och rejäla galler mellan båsen samt nya, säkrare anordningar för hänglåsen. Vi till och med fick ordentliga hänglås.

Soprummet uppdaterar de, trappuppgångarna har de målat fräschare och portarna håller de på att byta ut. Det ska bli nån form av kodlås överallt, och vi på bottenvåningen ska få säkrare lås på alla fönster och balkongdörren. Dom har också börjat byta fönstren i badrummen, och det var minsann på tiden. …. och sen har jag glömt vad som mer är i görningen här.

Byte till grått på gång!

Det är bara en sak. Varför gör de allting grått!!! Trapphusen är nu vita och grå, porten till varje trappuppgång är grå, och brevlådorna som sätts upp efterhand är grå. Vi ska inte ha brevinkast i lägenhetsdörrarna längre, så alla såna dörrar byts ut mot säkerhetsdörrar. Och som jag skrivit om tidigare, det är inte bara här. Det mesta som byggs nu, och det byggs massor, är mestadels vitt och/eller grått. Ljust grått i och för sig – tack och lov. Och jag blir glad när jag ser att vissa byggnader har detaljer i nån avvikande färg.

Efter målning, före port.

Jag ska inte säga att det är fult, egentligen! Allt det gråtonade. På vissa ställen tämligen ljust, på andra ser det mest ut som våt betong. Bara en trend som är nåt i stil med kubism! Eller en modernare variant av funktionalism. I folkmun ”Funkis”.  För det är väldigt mycket raka kanter och hörn, mycket glas, stora fönster,och platta tak.

Bilden tagen i februari 2017.

Det här området som visas en del av på bilden, granne med mitt, växer fort. Plötsligt så står där tre hus till. Och ännu fler!
Man renoverar och bygger nytt i angränsande område! Bygger om centrat! Ska locka dit nytt folk, pengingstarkt folk, företag.
Man gör om för bussarna – bussgatan och hållplatserna – inklusive ska byta bussar till nån storts stora schabrak.

Och runt om i stan byggs det också för fullt.
Sa just till min dotterson, att snart så är västra skåne en enda stor stad. Från Helsingborg och ända ner förbi Malmö. Kanske rent av inbegriper såväl Ängelholm som Höganäs också.

Jaja! För övrigt önskar jag mig renovering av mitt kök, och en helt ny uteplats.

 

Det är hög tid!

Ja, det är hög tid att vakna upp ur vinterdvalan. Den där som särskilt svepte in mig redan i början av januari, och med nöd och näppe har släppt ännu. Fast de senaste dagarnas sol och värme har förstås gjort susen till humör och kropp, även om det är lite kyligare igen i dag. Men åtminstone inte kallt, som det har varit innan. Behöver inga överdragsbyxor längre, eller ens leggings under jeansen. YIPPIIIEEEE!!!

PÅ Instagram dök nyss Dunkerska upp med nåt som lockar mig.
Det var jättelänge sedan jag var där senast så det här ska jag nappa på. Kan bli både roligt och mysigt.

Utställningen ”Shaun Tan – Lost things. En fantastisk illustratör och författare med en fantasieggande bildvärld att upptäcka.”

Men om jag går dit på vernissagen på fredag, vet jag ännu inte. Beror lite på väder, vind och lust. Är ledig, å andra sidan, så – kanske!

Första vårdagen…

Cyklade jag ut till Väla. (Som om det skulle vara så ovanligt!)
Det var i lördags. Klockan var ungefär halv tolv när jag kom dit, och märkvärdigt lite folk var där. Tyckte jag.

Men en timme senare när jag gav mig av därifrån igen, hade det övriga folket vaknat och kört dit. Perfekt tajming, med andra ord. Och jag hade hunnit gå en vända på Lindex och hittat reafynd. 😀

I går var det ännu soligare och varmare, och jag spädde på i cykel-loggen med ytterligare 15 km.

Det där med att läsa och skriva

Ja! Alltså! Det där med att läsa kan jag inte klaga över längre. Även om jag förstås rent teoretiskt skulle kunna läsa ännu mer än vad jag gör. Och förstås – att jag räknar in även lyssna på böcker.

Har just avslutat lyssnandet på Stephen Kings ”Jurtjyrkogården” på Storytel, där jag också håller på att läsa Kings fjärde del i serien om Det mörka tornet – ”Magiker och Glas”. Är lite mer än halvvägs nu med den. Tegelstenen…


På iPhonen  – även där Storytel – lyssnar jag på ”The Art of Living” av Thich Nhat Hanh.

Jag kan inte påstå att jag kände till Nhat Hanh tidigare, men jag tycker mycket om det han skriver. Kommer säkerligen att leta efter mer av honom.

Thích Nhất Hạnh, född Nguyễn Xuân Bảo den 11 oktober 1926 i Thừa Thiên, Quảng Ngãi-provinsen, lever sedan 1973 i exil i Frankrike. Thích Nhất Hạnh är en zenbuddhistisk munk, lärare och fredsaktivist. Han har myntat begreppet socialt engagerad buddhism.

”Det äkta miraklet är inte att gå på vatten eller i luften, utan att vandra på jorden”, Thích Nhất Hạnh

Nhất Hạnh nominerades 1967 av Martin Luther King till Nobels fredspris. Han lever sedan länge i ett kloster i södra Frankrike. 2005 och 2007 gavs han tillstånd att besöka Vietnam, där två kloster tillhörande den order han grundade i mitten av 1960-talet, Tiep Hien — Order of Interbeing — också finns. Andra kloster och dharmacenter finns i Frankrike och USA.
se även:
Thích Nhất Hạnh


För en tid sedan fick jag flera pappkassar med böcker av en granne jag brukar prata med då och då. Jag har gått igenom dem lite löst så där. Praktiskt taget alla var deckare, krim eller skräck. Vissa har jag gjort mig av med, med en gång, en del för att de luktade så där äckligt muggigt, andra för att de var totalt ointressanta för mig.

Andra åter tänker jag behålla – åtminstone tills vidare, och så är det ett antal som jag tänkte kolla upp. I går kväll satt jag i min soffhörna och började läsa Ruth Rendells ”Sömngångare”. En Kommissarie Wexford story. Men jag har beslutat mig för att bara spara de böcker som jag är riktigt förtjust i. (Vilket även gäller de jag hade innan de här kassarna anlände.) Ruth Rendell skriver bra annars! Inte tu tal om den saken. Men även hennes böcker får hamna nån annanstans när jag läst dem.

Jag blev nämligen plötsligt varse en intressant sak som jag börjat syssla med här! Jag hade börjat bygga upp det förflutna!!! Hade plockat fram och monterat mina gamla Ivar-hyllor, och börjat fylla dem med böcker. Först förstås de jag redan hade, men sen! Mest köpte jag Second Hand, men även en och annan från nån butik! Men det sjukaste av allt! Jag hade till och med börjat samla på mig böcker IGEN som jag en gång läst, haft i bokhyllan, och sedan gjort mig av med! Bara för att jag hade tyckt om dem!
Ja! Och så var det förstås alla de här som C hade kommit med i pappkassarna. Inte så få, fakstiskt!

Vad som gjorde att jag blev varse detta beteende, var när jag köpte mitt nya skrivbord! Plötsligt – jag vet egentligen inte riktigt vad som hände eller varifrån det kom – så var det lättare än lätt att montera ner Ivar, köra ner 3 gavlar och 10 hyllplan till DotterM.s salong att ha i källaren med såna där prylar som inte skulle få plats, eller var lämpligt att ha uppe i salongen! Och då slog det mig!!! Varför i hela friden håller jag på att bygga upp ett bibliotek igen?

Dels läser och lyssnar jag mer på böcker på iPaden, datorn eller iPhonen än jag läser fysiska böcker. Fysiska böcker läser jag alltid fler av på sommarhalvåret – på uteplatsen. Dels har jag ju bara en etta! Utan sovalkov! Även om man kan ställa ett antal bokhyllor lite här och där, så blir det för varje extra pryl, stor eller liten, allt trängre och svårare att städa. Man behöver inte äga böcker! Varför ska jag prompt ÄGA några? Det finns massor av möjligheter att läsa lyssna utan att ha massor av dem just där man bor. Utbudet via nätet är enormt! Särskilt som jag inte är beroende av att allt måste vara på svenska. Jag läser/lyssnar lika gärna på engelska.
So many books! So little time!

Sen hade det kanske varit en annan femma om jag hade haft en större bostad, det är nåt visst för en bokmals hjärta med en hel bokhyllevägg, men nu är det inte så!

Så! paragraf två! Det där med skrivandet!
Ibland tror jag att jag aldrig mer ska komma igång med nåt. Att det inte finns nåt mer att skriva i mig. Och varför bekymra sig om det! Det är ju supersvårt att bli publicerad! Oavsett på vilket sätt det är frågan om! Typ!!!

Men jag har nog inte tappat hoppet helt ändå. Minns fortfarande hur underbart det är när man hamnar i flow och allt bara flyter fram genom fingrarna. Nä! Tappat hoppet helt, har jag nog inte. Även om det känns som om skrivutrymmet i hjärnan fortfarande är ett enda stort tomrum.

Men jag har åtminstone min nya arbetsplats, med bättre utrymme för både det ena och det andra. Även i hjärnkontoret?
(Bilden blev mörk, men det kanske matchar… moohaaa  ha ha

Filmbiten?

Netflix har åter lagt in en film som dom tror jag kan vara intresserad av.

Nej tack! Tror inte det! Har aldrig riktigt gillat henne…

På pin kiv!

Joop! På pin kiv väljer jag ett gammalt tema till bloggen nu. WP rensar ju efterhand ut alla gamla trevliga personliga teman, så varför inte passa på innan man tvingas hamna i ett ”Minimalt o Cleant” (läs vitt-vitt vitt-vitt) Mainstream-utseende.
Inte för att det behöver vara fel i och för sig, med vitt… och vitt… och lite grått kanske
Men alla ska väl inte behöva ha det så där … hmmm… modernt.

Kände för övrigt för nåt ljusare nu när det så smått börjar ljusna ute också. Alltså årstiden. Inte dygnet. Här är det nu ungefär midnatt.

Till råga på allt lär vi få två iskalla veckor nu framöver. Lyckligtvis inte nån nederbörd – men kallt och rejält blåsigt så det kommer att kännas som minus 20. BRRRRR! Säger jag bara. Här i det blåsiga Skåne… Ibland kan man nästan tro att man befinner sig på Sibiriska tundran. (Okej. Överdriver lite.)

Det har däremot inte varit på pin kiv, åtminstone inte mitt pin kiv, som jag haft ett förkylningsvirus i kroppen i inte mindre än 7 veckor. Fick nästan en chock när jag kollade på kalendern och såg att det suttit i så länge – och samtidigt känns det som om jag har varit super-risig i en hel evighet.

Inget jättestort! Inte varit sängliggande – annat än att jag varit trött och för det mesta sovit dåligt på nätterna för att rygg mm hindrat mig, och tagit tupplurar på dagarna.

Ingen influensa, för jag har inte haft nån feber – mer än en kväll nästan i början. Tillräckligt snuvig snorig nysig för att inse det var ett virus, men inte jättemycket utan som vanligt satte det sig istället i muskler, leder – och mage.

Inte maginfluensa, även om det hela även innebar en del illamående och magknip, men efter ett tag började jag undra om jag hade drabbats av tarmkatarr… eller om jag blivit allergisk mot nåt jag äter. Påminde mycket om de besvär jag hade på den tiden jag åt vete. Ska inte äckla er med några närmare detaljer, men ska erkänna att jag började undra om jag alls skulle bli bra igen eller om det nu var ”kört” för mig. IBS… Cancer… Superallergisk…

Så igår tyckte jag något började förändras, och idag känns det som om det trots allt är över nu.  JIPPIIIIEEEEE!!!
(Vågar man lita på det?)

SJU VECKOR!!! ÄR DET KLOKT DET!

Men dom vanliga plikterna har man förstås varit tvungen sköta ändå. Typ köra till Ängelholm…
Och lite shopping har man också ägnat sig åt de där hyfsat bra dagarna.
Och inte bara mat och sånt.

Det har bland annat blivit en ny arbetsstol från Ikea, min gamla kan mycket väl ha bidragit till mina ryggproblem. Och en Micro från Clas Olsson.
En av de där dagarna när jag hade bilen.

Men på det stora hela, har jag till och från inte haft särkilt lust eller ork till någonting. Har nog mest befunnit mig i soffan med bok, film eller sussandes, eller i köket på arbetsstolen…

MEN! JO! Jag har lyssnat färdigt på alla Harry Potter böckerna!