Cyklade jag ut till Väla. (Som om det skulle vara så ovanligt!)
Det var i lördags. Klockan var ungefär halv tolv när jag kom dit, och märkvärdigt lite folk var där. Tyckte jag.
Men en timme senare när jag gav mig av därifrån igen, hade det övriga folket vaknat och kört dit. Perfekt tajming, med andra ord. Och jag hade hunnit gå en vända på Lindex och hittat reafynd. 😀
I går var det ännu soligare och varmare, och jag spädde på i cykel-loggen med ytterligare 15 km.
Ja! Alltså! Det där med att läsa kan jag inte klaga över längre. Även om jag förstås rent teoretiskt skulle kunna läsa ännu mer än vad jag gör. Och förstås – att jag räknar in även lyssna på böcker.
Har just avslutat lyssnandet på Stephen Kings ”Jurtjyrkogården” på Storytel, där jag också håller på att läsa Kings fjärde del i serien om Det mörka tornet – ”Magiker och Glas”. Är lite mer än halvvägs nu med den. Tegelstenen…
På iPhonen – även där Storytel – lyssnar jag på ”The Art of Living” av Thich Nhat Hanh.
Jag kan inte påstå att jag kände till Nhat Hanh tidigare, men jag tycker mycket om det han skriver. Kommer säkerligen att leta efter mer av honom.
Thích Nhất Hạnh, född Nguyễn Xuân Bảo den 11 oktober 1926 i Thừa Thiên, Quảng Ngãi-provinsen, lever sedan 1973 i exil i Frankrike. Thích Nhất Hạnh är en zenbuddhistisk munk, lärare och fredsaktivist. Han har myntat begreppet socialt engagerad buddhism.
”Det äkta miraklet är inte att gå på vatten eller i luften, utan att vandra på jorden”, Thích Nhất Hạnh
Nhất Hạnh nominerades 1967 av Martin Luther King till Nobels fredspris. Han lever sedan länge i ett kloster i södra Frankrike. 2005 och 2007 gavs han tillstånd att besöka Vietnam, där två kloster tillhörande den order han grundade i mitten av 1960-talet, Tiep Hien — Order of Interbeing — också finns. Andra kloster och dharmacenter finns i Frankrike och USA.
se även:
Thích Nhất Hạnh
För en tid sedan fick jag flera pappkassar med böcker av en granne jag brukar prata med då och då. Jag har gått igenom dem lite löst så där. Praktiskt taget alla var deckare, krim eller skräck. Vissa har jag gjort mig av med, med en gång, en del för att de luktade så där äckligt muggigt, andra för att de var totalt ointressanta för mig.
Andra åter tänker jag behålla – åtminstone tills vidare, och så är det ett antal som jag tänkte kolla upp. I går kväll satt jag i min soffhörna och började läsa Ruth Rendells ”Sömngångare”. En Kommissarie Wexford story. Men jag har beslutat mig för att bara spara de böcker som jag är riktigt förtjust i. (Vilket även gäller de jag hade innan de här kassarna anlände.) Ruth Rendell skriver bra annars! Inte tu tal om den saken. Men även hennes böcker får hamna nån annanstans när jag läst dem.
Jag blev nämligen plötsligt varse en intressant sak som jag börjat syssla med här! Jag hade börjat bygga upp det förflutna!!! Hade plockat fram och monterat mina gamla Ivar-hyllor, och börjat fylla dem med böcker. Först förstås de jag redan hade, men sen! Mest köpte jag Second Hand, men även en och annan från nån butik! Men det sjukaste av allt! Jag hade till och med börjat samla på mig böcker IGEN som jag en gång läst, haft i bokhyllan, och sedan gjort mig av med! Bara för att jag hade tyckt om dem!
Ja! Och så var det förstås alla de här som C hade kommit med i pappkassarna. Inte så få, fakstiskt!
Vad som gjorde att jag blev varse detta beteende, var när jag köpte mitt nya skrivbord! Plötsligt – jag vet egentligen inte riktigt vad som hände eller varifrån det kom – så var det lättare än lätt att montera ner Ivar, köra ner 3 gavlar och 10 hyllplan till DotterM.s salong att ha i källaren med såna där prylar som inte skulle få plats, eller var lämpligt att ha uppe i salongen! Och då slog det mig!!! Varför i hela friden håller jag på att bygga upp ett bibliotek igen?
Dels läser och lyssnar jag mer på böcker på iPaden, datorn eller iPhonen än jag läser fysiska böcker. Fysiska böcker läser jag alltid fler av på sommarhalvåret – på uteplatsen. Dels har jag ju bara en etta! Utan sovalkov! Även om man kan ställa ett antal bokhyllor lite här och där, så blir det för varje extra pryl, stor eller liten, allt trängre och svårare att städa. Man behöver inte äga böcker! Varför ska jag prompt ÄGA några? Det finns massor av möjligheter att läsa lyssna utan att ha massor av dem just där man bor. Utbudet via nätet är enormt! Särskilt som jag inte är beroende av att allt måste vara på svenska. Jag läser/lyssnar lika gärna på engelska.
So many books! So little time!
Sen hade det kanske varit en annan femma om jag hade haft en större bostad, det är nåt visst för en bokmals hjärta med en hel bokhyllevägg, men nu är det inte så!
Så! paragraf två! Det där med skrivandet!
Ibland tror jag att jag aldrig mer ska komma igång med nåt. Att det inte finns nåt mer att skriva i mig. Och varför bekymra sig om det! Det är ju supersvårt att bli publicerad! Oavsett på vilket sätt det är frågan om! Typ!!!
Men jag har nog inte tappat hoppet helt ändå. Minns fortfarande hur underbart det är när man hamnar i flow och allt bara flyter fram genom fingrarna. Nä! Tappat hoppet helt, har jag nog inte. Även om det känns som om skrivutrymmet i hjärnan fortfarande är ett enda stort tomrum.
Men jag har åtminstone min nya arbetsplats, med bättre utrymme för både det ena och det andra. Även i hjärnkontoret?
(Bilden blev mörk, men det kanske matchar… moohaaa ha ha
Netflix har åter lagt in en film som dom tror jag kan vara intresserad av.
Nej tack! Tror inte det! Har aldrig riktigt gillat henne…
Började i går kväll att lyssna på ”Hobbiten” av J.R.R. Tolkien på Storytel.
Först tänkte jag lyssna på den på engelska, men blev så störd av uppläsarens alltför tydliga andetag att jag gav upp. Det lät som om Rob Inglis hade nån seg bubbla i halsen och hade svårt att andas. Valde den svenska versionen istället och det blev en hit! Jan Waldekrantz läser riktigt bra – och andas helt normalt…
Något jag irriterar mig lite på när det gäller översättningen, är att även namn översatts till nåt svenskt. Bilbo Baggins t.ex, heter Säcker i efternamn i den svenska versionen. Låter såååå fånigt! Och hur är det med Herr Nedomkull och alla de andra?
Lite drygt en timme in i lyssnandet kommer scenen med trollen. Bilbo, som ska vara tjuv, smyger sig på dem men blir fångad och det blir ett samtal mellan trollen och honom – och mellan trollen sinsemellan.
DE PRATAR BREDASTE VÄSCHÖTSKA! SOM OM ROY OCH ROGER ÄR PÅ BESÖK!
Dessutom heter de Vilgot, Bert och Tom! VILGOT!?!?!? Jag trodde jag skulle skratta på mig, det var helhäftigt och urtöntigt på samma gång! Och sen när även dvärgarna blivit tillfångatagna kommer Gandalf smygande. Gömd lägger han sig i samtalet, så att varje troll tror att det är nåt av de andra två, och får dem att börja bråka och slåss tills solen går upp och förvandlar dem till sten.
Det var så roligt det här avsnittet så det måste bara upplevas, går inte att beskrivas. Inte sjutton blev det så skrattintensivt när man såg filmen!!!
Vad heter de ursprungligen, trollen?
I ögonblicket vet jag inte, men när jag nu skulle kolla namnet på den där uppläsaren med hals-o-bronk-besvär, hittade jag ännu en engelsk version av boken inläst av Martin Shaw. Den ska jag kolla upp och lyssna på istället, om han läser bra.
Eller ska jag fortsätta med den svenska…
eller lyssna på båda två…
Jag är faktiskt nördig nog att lyssna på båda två, parallellt – eller den ena före den andra.
Eller boken, rättare sagt. Glad den bara kostade mig en tia, för den var absolut ingenting för mig.
Hon skriver i och för sig bra, Jane Green, men att läsa om det rika olyckliga folket är inget för mig. Jag svänger mig inte med ord som Prada, Manolo Blanek eller liknande.
På sidan 23 hade jag fått ett hum om hur historien skulle kunna utvecklas. Och efter att ha läst färdigt sidan 34 gav jag upp, och la boken i högen som ska till nån av Second Hand ställena.
Två kvinnor, den ena i London, den andra på vischan i USA – båda badande i pengar – byter plats med varandra. Det har visserligen inte hänt ännu på sidan 34, utan kan läsas om i baksidestexten. Men, men…
Hon i London är singel, har kanonbra jobb – och avskyr sitt liv
Hon i USA är gift, har två barn och allt hon kan önska sig – och avskyr sitt liv.
Och båda vill hellre ha ett sånt liv som den andra har.
Jag ids inte ens läsa vidare för att få reda på hur dom går till väga med det där, men jag tror inte att hon i London blir kär i den andras man. Det fröt är redan sått nån annanstans.
Om man ska gå lite på det här stuket med att byta plats och liv med någon annan för en tid, så ser jag hellre om (igen) filmen ”The Holiday” med Cameron Diaz, Kate Winslet, Jack Black och Jude Law m.fl.
En romantisk feelgood-film som var bra redan från första scenen.
Lämnade en del grejor på Erikshjälpen idag – (bland annat böcker – haha), såg anhopningen av folk och cyklade vidare till Röda Korset. Var ute efter nån sorts jeans och/eller överdragsbyxor (ska ju bli kallt som attan de kommande veckorna), men kom därifrån med två böcker, ett par svarta vanliga bomullsbyxor till synes helt oanvända, samt en svart vinterjacka med plats för tröja under utan att det för den skull blir alltför klumpigt.
Jackan och byxorna hänger på tork nu efter ett varv i tvättmaskinen, och de är väl inte direkt nåt att orda om. Utom möjligen att det var en hel mängd olika småfickor på insidan av jackan. Superbra! Och kostade bara 75:- 😀
Hittade den sjätte av Dan Browns böcker, ”Inferno”, så nu saknar jag bara hans senaste i bokhyllan. ”Begynnelsen”, som fortfarande kan hittas till och med på Maxi. Men jag tänker inte köpa den ”ny”. Kan lyssna på den på Storytel om jag vill, och förr eller eller senare dyker den upp som second-hand.
Om jag gillar Dan Browns böcker? Både ja och nej. Han skriver som en kråka emellanåt, men handlingen är spännande och jag är fascinerad av allt det som kan rubriceras symbolism, mytologi och liknande. Han förefaller onekligen vara påläst och kunnig inom de områdena, och jag har alltid varit intresserad av sådant.
Strosade en stund på Maxi Ängelholm häromdagen medan jag väntade in lite tid för att hämta dottersonen, F. Hade ingen lust handla nåt, mat eller så, hade inte särskilt lång tid på mig heller, men kollade lite bland garner och sedan bland kläderna innan jag hamnade bland böckerna. Och fick syn på den här.
Detta är min absoluta favoritbokserie EVER! Stephen King’s fantasyberättelse om Det mörka tornet, som börjar med ”Revolvermannen” och slutar med den här – ”Det mörka tornet”.
Det är inte skräckis på liknande sätt som många av hans andra böcker, även om det finns en del äckligt och skrämmande ändå. Till och med en del monster…
Eller kanske man hellre ska kalla det spännande i det här fallet? Och fascinerande!!!
Jag har alla sju ”ordinarie” böckerna som vanlig pocket. Den åttonde som han skrev sist, ”Vinden genom nyckelhålet” placeras rent handlingmässigt mellan bok fyra och fem, och jag tycker inte lika mycket om den som de sju ursprungliga. Men förmodligen kommer jag att köpa den ändå om jag ramlar på den.
Jag har även den första, ”Revolvermannen”, som inbunden och i en gammal utgåva. King gick ju igenom hela berättelsen efter att han skrivit färdigt sjuan, ”Det mörka tornet”, och justerade sådant som behövde uppdateras när han väl hade hela berättelsen klar.
Det vet man ju med sig själv, när man skrivit klart ett manus krävs det en total genomgång av hela berättelsen så alla hinter, frön, karaktärer och så vidare, stämmer med vartannat genom hela storyn. Men faktum är att jag inte läst den där gamla versionen. Har inte jämfört dem med varandra, även om jag har funderat på att göra det nån gång.
Nu fick jag i alla fall syn på den här i storpocket på Maxi. För bara 45 kr dessutom! Så vad gör man när man är ett Mörkt-torn-freak? Jo man köper den!
Men jag vill nog läsa igenom de tidigare böckerna i serien innan jag ger mig på den här igen. Jag har läst alla böckerna flera gånger tidigare, särskilt de tre första, och just dessa tre var det inte så enormt länge sedan jag läste. Så jag tänker mig att börja med del fyra, ”Magiker och glas” när jag väl kommer igång med det här.
Frågan är bara om jag ska läsa dem som fysiska böcker eller lyssna på dem på storytel.
Och jojomensann! Hela alltet innebär inte mindre än 4 250 sidor!!!
”Det mörka tornet är en fantasyserie i åtta delar av författaren Stephen King. Böckerna skrevs mellan 1982 och 2012 och är enligt King själv hans ”livsverk”.
Serien har huvudsakligen inspirerats av Robert Brownings dikt ”Junker Roland kom till det mörka tornet” men i förordet till 2003 års upplaga av ”Revolvermannen” nämner King även ”Sagan om Ringen” och ”Den gode, den onde, den fule” som inspirationskällor. Clint Eastwoods rollfigur Mannen utan namn nämns som en inspirationskälla till Det mörka tornets protagonist Roland Deschain.”
Joop! På pin kiv väljer jag ett gammalt tema till bloggen nu. WP rensar ju efterhand ut alla gamla trevliga personliga teman, så varför inte passa på innan man tvingas hamna i ett ”Minimalt o Cleant” (läs vitt-vitt vitt-vitt) Mainstream-utseende.
Inte för att det behöver vara fel i och för sig, med vitt… och vitt… och lite grått kanske
Men alla ska väl inte behöva ha det så där … hmmm… modernt.
Kände för övrigt för nåt ljusare nu när det så smått börjar ljusna ute också. Alltså årstiden. Inte dygnet. Här är det nu ungefär midnatt.
Till råga på allt lär vi få två iskalla veckor nu framöver. Lyckligtvis inte nån nederbörd – men kallt och rejält blåsigt så det kommer att kännas som minus 20. BRRRRR! Säger jag bara. Här i det blåsiga Skåne… Ibland kan man nästan tro att man befinner sig på Sibiriska tundran. (Okej. Överdriver lite.)
Det har däremot inte varit på pin kiv, åtminstone inte mitt pin kiv, som jag haft ett förkylningsvirus i kroppen i inte mindre än 7 veckor. Fick nästan en chock när jag kollade på kalendern och såg att det suttit i så länge – och samtidigt känns det som om jag har varit super-risig i en hel evighet.
Inget jättestort! Inte varit sängliggande – annat än att jag varit trött och för det mesta sovit dåligt på nätterna för att rygg mm hindrat mig, och tagit tupplurar på dagarna.
Ingen influensa, för jag har inte haft nån feber – mer än en kväll nästan i början. Tillräckligt snuvig snorig nysig för att inse det var ett virus, men inte jättemycket utan som vanligt satte det sig istället i muskler, leder – och mage.
Inte maginfluensa, även om det hela även innebar en del illamående och magknip, men efter ett tag började jag undra om jag hade drabbats av tarmkatarr… eller om jag blivit allergisk mot nåt jag äter. Påminde mycket om de besvär jag hade på den tiden jag åt vete. Ska inte äckla er med några närmare detaljer, men ska erkänna att jag började undra om jag alls skulle bli bra igen eller om det nu var ”kört” för mig. IBS… Cancer… Superallergisk…
Så igår tyckte jag något började förändras, och idag känns det som om det trots allt är över nu. JIPPIIIIEEEEE!!!
(Vågar man lita på det?)
SJU VECKOR!!! ÄR DET KLOKT DET!
Men dom vanliga plikterna har man förstås varit tvungen sköta ändå. Typ köra till Ängelholm…
Och lite shopping har man också ägnat sig åt de där hyfsat bra dagarna.
Och inte bara mat och sånt.
Det har bland annat blivit en ny arbetsstol från Ikea, min gamla kan mycket väl ha bidragit till mina ryggproblem. Och en Micro från Clas Olsson.
En av de där dagarna när jag hade bilen.
Men på det stora hela, har jag till och från inte haft särkilt lust eller ork till någonting. Har nog mest befunnit mig i soffan med bok, film eller sussandes, eller i köket på arbetsstolen…
MEN! JO! Jag har lyssnat färdigt på alla Harry Potter böckerna!
Jag är ganska trött nu på att köra dottersonen till och från Ängelholm flera gånger i veckan. Tre eller fyra eftermiddagar, hämta eller lämna beroende på vecka, och varannan vecka även två morgnar dit. Tidiga morgnar. Min biologiska klocka skriker högt över att behöva bli väckt redan halv sex, och jag är oerhört tacksam att DotterM tar de andra tre morgnarna den där veckan.
Jag är också gudomligt tacksam och glad över att hon tar torsdagarna så jag kan träffa mina eftermiddagsgrupper då. Och det trots att hon egentligen skulle behöva jobba även då för att få in pengar till allt som kostar i samband med starten av den egna salongen. Det händer nån enstaka gång att jag behöver rycka in även en torsdag eftermiddag, men det är då specialfall.
Alla andra eftermiddagar är blockerade för mig mellan i stort sett 14 och 16, vilket hindrar mig från att göra nåt annat, och nu senaste tiden har jag börjat längta mer och mer efter att göra just annat!
Biblioteket här i området har många olika aktiviteter och jag vill så gärna vara med på flera av dem. Och stadsbiblioteket i stan… Dunkerska… Sofiero… Fredriksdalsparken… vårens och sommarens cykelturer – modell längre hoppas jag på – stranden… kullahalvön… och mycket annat.
Men jag vet också att när F väl fått sitt körkort, kommer jag att sakna bilstunderna med honom och den gemenskap vi har. Jag kommer att sakna att ha tillgång till bil alla de där dagarna, och jag kommer till och med att sakna att handla på Maxi Ängelholm då på morgnarna klockan 7 innan jag beger mig hemåt igen för en andra frukost (lite stadigare än den första) och sedan stoppa ner mig under täcket igen för åtminstone nån timme.
Nu dröjer det lyckligtvis inte länge till förrän han är klar med kortet. Han har fem körtider inbokade de kommande tre veckorna, vilket bör räcka enligt körläraren. Sen har han risktvåan kvar och därefter uppkörningen. Det svåraste i det här är att få tid för uppkörningen. Jag vet inte om han kan och/eller får boka in den redan nu.
Jag vet också att han har utvecklats som person så oerhört mycket under den här perioden. Bland annat – bara ett av flera – har han ju tidigare varit van att bli skjutsad till väldigt mycket (curling-mamma hehe), medan han nu mognat på flera sätt och börjat tycka det är jobbigt att vara beroende av att bli skjutsad.
Han vet hur mycket hans mamma jobbat och att hon är trött. Han säger ibland att mormor ska inte behöva köra… men jag säger att det är helt okej, att jag tycker om att umgås med honom, för så är det.
Han har fått smak på vuxenlivet med jobb, att tjäna pengar och att själv kunna skaffa sig det han vill ha. Men han är också klok nog att inte köpa en massa bara för att han råkar ha pengar att röra sig med. Han både betalar en ganska bra summa hemma och sparar! Och som jag uppfattar det nu, utan att han säger något om det, vill han känna att vi har tillit till honom och hans förmåga att fixa saker själv. (Mamma-tjat… hehe…
Gud vad jag är stolt över honom! Och för betydligt mer än det här.
Men det känns ändå i både kropp och sinne, att den här perioden som chaufför (mm) är på väg mot sitt slut. Typ som när det börjar närma sig att man ska ha semester. Och det är skönt! Nu vill även jag gå vidare med mitt liv.
Min ostyriga penna! 