Läser

Publicerad den 28 Apr 2018 av N i n a

För en tid sedan fick jag ett antal kassar med böcker av en granne. Jag kunde göra vad jag ville med dem. Spara. Skänka. Kasta. Han ville inte ha dem tillbaka, utan hade egentligen tänkt få iväg dem till ett loppis, men inte blivit färdig att göra det. Så istället landade de hos mig.

Mestadels var det deckare av olika slag. Krim. En del skräck. P.D James. Peter Lovesey. Ludlum. Koontz. Ruth Rendell. Många fler, även en del svenska författare. En del kände jag till sedan tidigare, andra var främmande för mig.

En och annan hamnade direkt i min bokhylla. Några var förstörda av fukt, och andra luktade som om de tillbringat 20 år i nån källare. Alla dessa åkte direkt i soporna. Sen var det såna jag blev nyfiken på och la i en hög för sig. Tillsammans med böcker jag hittat på olika loppisar, hade jag nu en försvarlig trave (travar) att provläsa om de skulle vara nåt att behålla.

Alistair McLean läste jag ett antal sidor av, sen las hans böcker i en kasse för vidarebefordran till loppis. Den typen av spänning, krig och båtar å de å sånt, är helt klart inget jag fastnar för.
Kände igen vissa andra författare, och visste att det var alldeles på tok för hemska böcker för att jag skulle ha nån glädje av dem. Vill inte ha blod i massor och stympade kroppsdelar, eller makabra s-a-t-a-n-i-s-k-a extremheter.

Även om jag med nöje har läst såväl Elisabeth George som andra av liknande typ. Och Shirley Jackson. Ja också King och Koontz förstås. Ska det va äckel så ska det va äckel.

Och så fortsatte det! Läste några sidor, nåt kapitel i en bok och beslöt om jag skulle rata den eller ge den en chans. Erkänner att det största flertalet åkte iväg antingen till soporna eller loppiset. Har inte har lust att spendera tid på böcker som inte fångar mig med en gång. Har ändå oändligt många att välja mellan på Storytel och i iBooks. Samt i bokhyllan redan, som jag vill spendera tid med. Såna jag själv valt på olika loppisar.

Plus att det finns annat jag vill göra.

Men ska också säga att sommaren är min bästa tid att läsa. Kan sitta hur många timmar som helst på uteplatsen med en bok, fika och – i förekommande fall – en solhatt.

För närvarande är jag inne på Peter Lovesey. Och njuter. Ganska lättlästa! Välskrivna. Lite knorr på morden, så att säga. Och det finns även humor i det hela. Inte så man skrattar på sig! Inte den sortens humor. Men så att man myser när man sitter där. Vet inte om det alltid är så i Loveseys böcker, men man får onekligen sympati för mördaren och omständigheterna. Det är inte supervåld det är frågan om. Inte som det kan vara i dessa oräkneliga filmer och serier som man kan se numera. Tack och lov. Snarare feel-good… hm…

För några dagar sedan läste jag ”Liemannen”. En historia som utspelar sig i en liten by, där kyrkoherden på orten har en del för sig. Men inte bara han…

Idag började jag läsa ”Den falske kommissarie Dew” vilken utspelar sig i början av nittonhundratjugo-talet. Har bara kommit knappt hundra sidor in, men det verkar väldigt lovande. Om jag säger Hawley Crippen …

Så helt klart blir det uteplatsen i morgon också. Förutom en cykeltur.

Sedan har jag en Lovesey till i hyllan – ”Rosor till en död”. Möjligen ytterligare nån, men jag har inte den förnäma ordning längre som jag hade förr på mina böcker. Då stod de alltid i alfabetisk ordning på författarens efternamn.

Men då hade jag förstås åtskilligt flera i mitt bibliotek.

Asfaltblomman

Publicerad den 26 Apr 2018 av N i n a

Här vill jag bo! Låter kanske knäppt, jag som snarare är lantlolla än asfaltblomma (skulle väl i så fall vara blomman som bryter sönder asfalten).

Detta i ett område ganska nära där jag bor nu, och som Helsingborgshem börjat rusta upp storligen. En del hus har renoverats. Ett med fyra trappuppgångar har rivits, och där håller nu dessa två byggnader på att växa fram. Andra huslängor längre bort mot stadsdelscentrat kommer troligtvis att renoveras efterhand de också, liksom centrat som vi redan vet kommer att få ett helt nytt utseende. Genomfartsleden har ockuperats av grävmaskiner och jordvallar för allt ska göras om. Till och med busslinjens sträckning och hållplatserna. Ja, till och med bussarna ska ersättas med helt nya.

De här båda husen blir färdiga för inflyttning under hösten, första omgången lägenheter håller nu på att fördelas bland de som anmält sig intresserade, för inflyttning i september. Det är fråga om fyra etapper sammanlagt, och i den sista är det inflyttning den 16 december som gäller.

Bilden säger bara en del. Här är det lätt att tro, att det där med hus bara fortsätter och fortsätter. Avbrutna av gator och trottoarer. Sten, glas och betong! Visst! Det är inte så långt till E4an härifrån heller, (men längre än till husen i förra inlägget) och det är bara nåt stenkast till Lidl, Shell, Maxi och en del andra större försäljningsställen. Men det är också späckat med grönområden!

Mellan husen blir det nyfixade grönområden, förmodligen roligare än de gamla som mest bara var gräsmattor och en och annan buskhörna. Lite utanför men inom synhåll ett större område som nu uppdateras med nya grönplättar, buskage, sittplatser och lekområden. I bortre ändan av detta stora grönområde finns även ett utomhus simbad. Rent generellt finns det inom bara ett fåtal kilometers omkrets både skogsmark, ängar och vattendrag. Vilket för all del gäller även för mig där jag bor nu!

Innanför balkongerna på det närmsta husets hörna finns ettor. Stora ettor på 48 kvadrat och med helt suverän planlösning. Vi som redan bor i nån av det här bostadsföretagets lägenheter, har förtur att söka nån av de här nyproducerade lägenheterna.

Jag drömmer om den längst upp. Sydvästläge, ingen insyn, härlig utsikt, och med ett kök som har skåpsutrymmen och arbetsbänk så det går att laga mat utan att skrika högt i förtvivlan. Den har öppen planlösning vilket jag drömt om i åratal, och plats för både tvättmaskin och torktumlare i badrummet och diskmaskin i köket, om jag vill ha det. Ljust! Luftigt! Stor balkong! Ingen mossgräsmatta med myrbo, och jag slipper klippa gräs (hm) och rensa ogräs vilket ryggen inte gillar alls.

Klart jag sätter upp mig som intressent! Jag möblerar redan i fantasin.

Moderna tider

Publicerad den 26 Apr 2018 av N i n a

Och allt man vill ha – finns!
I alla fall nästan…
Och när det gäller bebyggelse – om än med en övervikt åt det grå (och vita) hållet.

Fattas bara att man nu bygger nytt och målar dem puderrosa….

Det här är nog det mörkaste grå jag sett på en byggnad, åtminstone här i närheten.
Detta är en av de vägar jag cyklar längs då och då, och det må se idylliskt ut så här på bilden. Men jag skulle inte vilja bo här. Och då tänker jag inte på husfärgen. Bakom husen, utanför bilden åt höger, löper E4an ut från stan, och på andra sidan den ligger ett industriområde.

Framför husen, utanför bilden till vänster, finns en gammal bokskog med mängder av vitsippor för närvarande. men det är egentligen ingen skog. Det är bara en något större dunge och bakom och runtom den, i alla väderstreck, ligger villabebyggelse. Med indikationer här och där om att det kommer att byggas mera. Om jag tolkar tecknen rätt.

Men det är inte heller därför som jag inte skulle vilja bo här. När man kommer fram till de här husen, ser man att det är frågan om radhus. Det är 6-8 stycken, en del lite större, andra mindre. Vissa enplans, andra har en ovanvåning. Men jag tror att alla är avsedda för en familj!

Det är lite gulligt, lite cool, lite häftigt – hur man än vill uttrycka det. Lite lockande faktiskt att bo här. Trots allt. Plats för bil utanför, en brevlåda vid cykelvägen – som plötsligt efter alla år blivit kombo med bilinfart – och små förråd längsmed.

Mellan husen en liten gård. Verkar vara lagom stor för att få plats med en ordinär bil. Det som är baksida på ett hus är bara en hel vägg, det som är framsida på nästa har ibland ett fönster ibland bara en hel vägg. Och längst in – vägg mot natursnutten och motorvägen där bakom. Så i praktiken! Om man vill ha nån sittplats där för att kunna äta, mysa whatever, så är man på tre sidor omringad av mörkt grå väggar. Och kanske har man också en bil stående strax utanför den fjärde sidan.

Det gillar jag inte.

Så blev det sommar!

Publicerad den 20 Apr 2018 av N i n a

Helt plötsligt sken solen hett och vällustigt, och alla klädde sig i shorts och linne och sandaler…

Nåja, kanske inte riktigt så, men sommarvarmt har det varit ett par dagar och det är ljuvligt. Får ingenting gjort mer än att sitta ute och lyssna på nån pod eller nån bok. Bäst passa på! Man vet aldrig hur länge den varar, den här sommaromgången.

Fotograferat? Skojar ni? Jag sitter på sadeln och tar mig dit jag ska – och sen hem igen. Kommer mig inte för att kliva ner från pedalerna för att fotografera vitsippor, vårlök och scilla. Det går ändå 13 på dussinet av den typen av bilder på nätet nu.

Men vackert är det så man nästan håller på att dö i ett AWWWWW!!!!

Ska nog ta mig till Bruces skog nån dag snart…
Borde kunna få till några nya bilder där.
Men jag lovar inget! 😉

Och jo! Jag lever fortfarande! 😀

Renovering

Publicerad den 11 Apr 2018 av N i n a

Det heter väl kanske inte renovering när ett bostadsområde uppdaterar. Främst i säkerhetssyfte, men lite annat hänger också med. Förråden har de satt in ny belysning i (tack, tack, tack), och rejäla galler mellan båsen samt nya, säkrare anordningar för hänglåsen. Vi till och med fick ordentliga hänglås.

Soprummet uppdaterar de, trappuppgångarna har de målat fräschare och portarna håller de på att byta ut. Det ska bli nån form av kodlås överallt, och vi på bottenvåningen ska få säkrare lås på alla fönster och balkongdörren. Dom har också börjat byta fönstren i badrummen, och det var minsann på tiden. …. och sen har jag glömt vad som mer är i görningen här.

Det är bara en sak. Varför gör de allting grått!!! Trapphusen är nu vita och grå, porten till varje trappuppgång är grå, och brevlådorna som sätts upp efterhand är grå. Vi ska inte ha brevinkast i lägenhetsdörrarna längre, så alla såna dörrar byts ut mot säkerhetsdörrar. Och som jag skrivit om tidigare, det är inte bara här. Det mesta som byggs nu, och det byggs massor, är mestadels vitt och/eller grått. Ljust grått i och för sig – tack och lov. Och jag blir glad när jag ser att vissa byggnader har detaljer i nån avvikande färg.

Jag ska inte säga att det är fult, egentligen! Allt det gråtonade. På vissa ställen tämligen ljust, på andra ser det mest ut som våt betong. Bara en trend som är nåt i stil med kubism! Eller en modernare variant av funktionalism. I folkmun ”Funkis”. För det är väldigt mycket raka kanter och hörn, mycket glas, stora fönster,och platta tak.

Det här området som visas en del av på bilden, granne med mitt, växer fort. Plötsligt så står där tre hus till. Och ännu fler!
Man renoverar och bygger nytt i angränsande område! Bygger om centrat! Ska locka dit nytt folk, pengingstarkt folk, företag.
Man gör om för bussarna – bussgatan och hållplatserna – inklusive ska byta bussar till nån storts stora schabrak.

Och runt om i stan byggs det också för fullt.
Sa just till min dotterson, att snart så är västra skåne en enda stor stad. Från Helsingborg och ända ner förbi Malmö. Kanske rent av inbegriper såväl Ängelholm som Höganäs också.

Jaja! För övrigt önskar jag mig renovering av mitt kök, och en helt ny uteplats.

Det är hög tid!

Publicerad den 10 Apr 2018 av N i n a

Ja, det är hög tid att vakna upp ur vinterdvalan. Den där som särskilt svepte in mig redan i början av januari, och med nöd och näppe har släppt ännu. Fast de senaste dagarnas sol och värme har förstås gjort susen till humör och kropp, även om det är lite kyligare igen i dag. Men åtminstone inte kallt, som det har varit innan. Behöver inga överdragsbyxor längre, eller ens leggings under jeansen. YIPPIIIEEEE!!!

PÅ Instagram dök nyss Dunkerska upp med nåt som lockar mig.
Det var jättelänge sedan jag var där senast så det här ska jag nappa på. Kan bli både roligt och mysigt.

Utställningen ”Shaun Tan – Lost things. En fantastisk illustratör och författare med en fantasieggande bildvärld att upptäcka.”

Men om jag går dit på vernissagen på fredag, vet jag ännu inte. Beror lite på väder, vind och lust. Är ledig, å andra sidan, så – kanske!

Första vårdagen…

Publicerad den 9 Apr 2018 av N i n a

Cyklade jag ut till Väla. (Som om det skulle vara så ovanligt!)
Det var i lördags. Klockan var ungefär halv tolv när jag kom dit, och märkvärdigt lite folk var där. Tyckte jag.

Men en timme senare när jag gav mig av därifrån igen, hade det övriga folket vaknat och kört dit. Perfekt tajming, med andra ord. Och jag hade hunnit gå en vända på Lindex och hittat reafynd. 😀

I går var det ännu soligare och varmare, och jag spädde på i cykel-loggen med ytterligare 15 km.

Det där med att läsa och skriva

Publicerad den 8 Apr 2018 av N i n a

Ja! Alltså! Det där med att läsa kan jag inte klaga över längre. Även om jag förstås rent teoretiskt skulle kunna läsa ännu mer än vad jag gör. Och förstås – att jag räknar in även lyssna på böcker.

Har just avslutat lyssnandet på Stephen Kings ”Jurtjyrkogården” på Storytel, där jag också håller på att läsa Kings fjärde del i serien om Det mörka tornet – ”Magiker och Glas”. Är lite mer än halvvägs nu med den. Tegelstenen…

På iPhonen – även där Storytel – lyssnar jag på ”The Art of Living” av Thich Nhat Hanh.

Jag kan inte påstå att jag kände till Nhat Hanh tidigare, men jag tycker mycket om det han skriver. Kommer säkerligen att leta efter mer av honom.

Thích Nhất Hạnh, född Nguyễn Xuân Bảo den 11 oktober 1926 i Thừa Thiên, Quảng Ngãi-provinsen, lever sedan 1973 i exil i Frankrike. Thích Nhất Hạnh är en zenbuddhistisk munk, lärare och fredsaktivist. Han har myntat begreppet socialt engagerad buddhism.

”Det äkta miraklet är inte att gå på vatten eller i luften, utan att vandra på jorden”, Thích Nhất Hạnh

Nhất Hạnh nominerades 1967 av Martin Luther King till Nobels fredspris. Han lever sedan länge i ett kloster i södra Frankrike. 2005 och 2007 gavs han tillstånd att besöka Vietnam, där två kloster tillhörande den order han grundade i mitten av 1960-talet, Tiep Hien — Order of Interbeing — också finns. Andra kloster och dharmacenter finns i Frankrike och USA.
se även:
Thích Nhất Hạnh

För en tid sedan fick jag flera pappkassar med böcker av en granne jag brukar prata med då och då. Jag har gått igenom dem lite löst så där. Praktiskt taget alla var deckare, krim eller skräck. Vissa har jag gjort mig av med, med en gång, en del för att de luktade så där äckligt muggigt, andra för att de var totalt ointressanta för mig.

Andra åter tänker jag behålla – åtminstone tills vidare, och så är det ett antal som jag tänkte kolla upp. I går kväll satt jag i min soffhörna och började läsa Ruth Rendells ”Sömngångare”. En Kommissarie Wexford story. Men jag har beslutat mig för att bara spara de böcker som jag är riktigt förtjust i. (Vilket även gäller de jag hade innan de här kassarna anlände.) Ruth Rendell skriver bra annars! Inte tu tal om den saken. Men även hennes böcker får hamna nån annanstans när jag läst dem.

Jag blev nämligen plötsligt varse en intressant sak som jag börjat syssla med här! Jag hade börjat bygga upp det förflutna!!! Hade plockat fram och monterat mina gamla Ivar-hyllor, och börjat fylla dem med böcker. Först förstås de jag redan hade, men sen! Mest köpte jag Second Hand, men även en och annan från nån butik! Men det sjukaste av allt! Jag hade till och med börjat samla på mig böcker IGEN som jag en gång läst, haft i bokhyllan, och sedan gjort mig av med! Bara för att jag hade tyckt om dem!
Ja! Och så var det förstås alla de här som C hade kommit med i pappkassarna. Inte så få, fakstiskt!

Vad som gjorde att jag blev varse detta beteende, var när jag köpte mitt nya skrivbord! Plötsligt – jag vet egentligen inte riktigt vad som hände eller varifrån det kom – så var det lättare än lätt att montera ner Ivar, köra ner 3 gavlar och 10 hyllplan till DotterM.s salong att ha i källaren med såna där prylar som inte skulle få plats, eller var lämpligt att ha uppe i salongen! Och då slog det mig!!! Varför i hela friden håller jag på att bygga upp ett bibliotek igen?

Dels läser och lyssnar jag mer på böcker på iPaden, datorn eller iPhonen än jag läser fysiska böcker. Fysiska böcker läser jag alltid fler av på sommarhalvåret – på uteplatsen. Dels har jag ju bara en etta! Utan sovalkov! Även om man kan ställa ett antal bokhyllor lite här och där, så blir det för varje extra pryl, stor eller liten, allt trängre och svårare att städa. Man behöver inte äga böcker! Varför ska jag prompt ÄGA några? Det finns massor av möjligheter att läsa lyssna utan att ha massor av dem just där man bor. Utbudet via nätet är enormt! Särskilt som jag inte är beroende av att allt måste vara på svenska. Jag läser/lyssnar lika gärna på engelska.
So many books! So little time!

Sen hade det kanske varit en annan femma om jag hade haft en större bostad, det är nåt visst för en bokmals hjärta med en hel bokhyllevägg, men nu är det inte så!

Så! paragraf två! Det där med skrivandet!
Ibland tror jag att jag aldrig mer ska komma igång med nåt. Att det inte finns nåt mer att skriva i mig. Och varför bekymra sig om det! Det är ju supersvårt att bli publicerad! Oavsett på vilket sätt det är frågan om! Typ!!!

Men jag har nog inte tappat hoppet helt ändå. Minns fortfarande hur underbart det är när man hamnar i flow och allt bara flyter fram genom fingrarna. Nä! Tappat hoppet helt, har jag nog inte. Även om det känns som om skrivutrymmet i hjärnan fortfarande är ett enda stort tomrum.

Men jag har åtminstone min nya arbetsplats, med bättre utrymme för både det ena och det andra. Även i hjärnkontoret?
(Bilden blev mörk, men det kanske matchar… moohaaa ha ha