Dagsarkiv: 20 Jun 2016

Skrivande

Tabula rasa

För att försöka ge mitt skrivarsinne en skjuts mot starten, chansade jag att det skulle gå att lägga över mitt skrivarprogram Scrivener till stora datorn. Jag menar… 27 tums skärm istället för 13 tums… bara det! Och det gick! Och verkar fungera också!

La in manuset om peugeothandlarn, men har inte gjort ett smack mera. Insåg att det var så länge sedan jag tassade runt i Scrivener att jag totalt glömt bort hur man arbetar med programmet. Letade sedan reda på en sida med videotuturials.

Scrivener anses vara ett förträffligt skrivarprogram annars – för den som menar allvar med sitt författande, men ändå kan jag undra om jag ska skriva i Pages i stället. Mest kanske för att jag då kan ha manuset tillgängligt överallt, på alla mina enheter, tack vare iCloud. Åtminstone den löpande text man skapar innan man – kanske – ens tänker på kapitelindelning och annat. Om man nu inte redan från början har bestämt olika kapitel och vad som ska finnas med i dem. Hittills har jag inte jobbat så.

Men jag funderar också på om jag verkligen ska ge mig på den där gamla romanen, eller om jag hellre borde sätta igång att skriva nånting helt nytt? Å ena sidan känner jag mig tom som en gammal uräten och rostig konservburk när det gäller idéer, och å andra sidan har den där romanen nånting! Även om jag inser att jag mer eller mindre måste ändra om den till något nytt. Enbart ha kvar de delar som är riktigt bra och jobba med det materialet. Ta bort ganska mycket alltså, flytta om scener, skriva till nytt. Skriva till mycket nytt! Göra en helt ny början – men det kan komma senare. Ho, där hade nog Scrivener varit bra! Eftersom så mycket redan är klart! (… hm… eller …. om det ändå är bättre att försöka starta om från noll. I nuläget. Som ett skrivandets Tabula Rasa. Tål att tänka på…)

Funderade på att byta namn på personerna. Vet inte om det vore bra eller inte, men kan ju alltid testa hur det känns. Jag vet sen tidigare, att om man ändrar namnet på sina karaktärer, blir också deras personlighet annorlunda. Visst! Jag kan inte svära på att det alltid är så, men de gånger jag provat gick det inte bara att byta namn rakt av, utan att personen ifråga också blev en helt annan. Frågan är hur det skulle bli här? Åtminstone den kvinnliga huvudpersonen hade nog vunnit på en förändring. För att bli lite synligare, lite tuffare! Men han???
Han ska nog vara som han är. Ännu lite tydligare bara. Lite mera, liksom! Skulle det kunna bli så om man ger honom ett annat namn? Och rent generellt – skulle karaktärerna bli mindre av pappfigurer och mer av riktiga karaktärer då? Vad har ni för erfarenheter?

Men jag får väl diska och städa köket och röja köksbordet först – nån gång under dagen – annars kommer jag inte åt mina egna tankar. Vilket egentligen säger mer om kökets litenhet än om min hjärnkapacitet.

Och så gäller det att fortsätta röja och rensa och kasta bort. Tills inte bara bordet är en tabula rasa. Vilket det inte är i nuläget. Bara i sinnebilden

Med andra tankar, Skrivande

Under himlens stjärnor

När det blir natt vill jag inte sova. Det är då friden lägger sig som ett täcke över omgivningen. Tyst, mjukt, varmt. Tryggt. Det är också då som skaparmusan vaknar. Det är då det är lätt att låta fingrarna löpa över tangentbordet. Låta tankarna blir till ord och meningar, och man kan få för sig att det man skriver är riktigt, riktigt bra.

Det kan vara nånting med morgnar också. I synnerhet de morgnar man ska nånstans, har en tid att passa. Det är som om just det där med det temporära, gör att tankar väcks till liv och rusar ner genom armar och längs fingrar som löpmaskor på en silkestrumpa.

”Det går inte det här”, glimtar fram mellan skapartankarna medan fingrarna rasslar på som jagade av en demon. Till slut är man tvungen ge sig av, bryta flödet och lämna den där stolen som klistrat sig fast så obevekligt. Och man hoppas det bara ska vara att försätta där man slutade, när man kommer tillbaka hem igen.

Men så blir det sällan! Avbrottet stoppade flödet, kanske rent av låste in det nånstans, precis som den kan göra när något utifrån, vad som helst, vem som helst, kommer och stör. Antingen det är en telefonsignal – man har lärt sig att stänga av iFånen för att minimera alla sådana riskmoment, eller om något plötsligt ljud utifrån rycker en från den värld man befinner sig i.

Frågan är om det finns något lika underbart tillfredställande som att sitta just mitt i flödet och bara låta skapelsen bli till! För det är det man gör! Låter skapelsen bli till.