Eller kanske jag ska kalla det för Nostalgi, även det här inlägget?
Hur som! Gamla böcker blir inte dåliga bara för att det publiceras nya stup i kvarten.  Eller hur?

De här böckerna har jag haft i bokhyllan förr, och i dag hittade dem på Röda Korsets Second Hand. Först hade jag tänkt gå på Erikshjälpen, men det var så många bilar utanför och folk som vimlade, att jag bara schwishade förbi på bajken. Dessutom tar dom 30 kr styck för inbundna böcker, medan RK bara tar 10. Ett bra argument, tycker jag, även om 30 kr för en bok inte heller är dyrt.

Faludis ”Backlash” hade jag på hyllan i många år, men läste den aldrig.
Undrar hur det blir nu?

”Liftarens guide…” har jag läst hur många gånger som helst. De i pocket gick faktiskt sönder till slut. Jag har en samlingsupplaga med de fem delarna som pocket, men köpte den här eftersom den var inbunden. Trots att den bara har med de fyra första delarna.
Jag hade en gång i tiden en inbunden variant på engelska, med fem + en del, och jag måste ha varit en idiot som gjorde mig av med den. Men den var förstås stor och klumpig.

Stephen Kings böcker sparar jag på som sagt var, och idag fann jag ”Rasande Rose”. Den var en av de första av Kings böcker som jag läste. Allra först läste jag ”Jurtjyrkogården”, och en annan av de tidiga var ”Stark”. Sen kommer jag inte ihåg i vilken ordning jag har läst dem.

Men storfavoriten är och förblir den långa berättelsen om ”Det Mörka Tornet”. Varför hittar man bara den första delen, ”Revolvermannen”, som inbunden? Berättelsen om Tornet är snarare en Fantasy. Inte nån skräckis. Även om det finns en del skrämmande scener också, förstås. Men stilen och innehållet i stort är Fantasy.
Det som är lite kul med King, är att det i en roman kan dyka upp företeelser och eller personer från andra av hans romaner. I ”Tornets” femte del, Vargarna i Calla, dyker till exempel plötsligt prästen från ”Staden som försvann” (Salem´s lot) upp och är med i handlingen. Vad var det nu han hette? Jo! Fader Callahan!

Isabel Allende är strålande! Eva Luna är min favorit, även om Andarnas hus också är väldigt bra.

En doft av apelsin har jag också läst tidigare, liksom Harris roman Chocolat. Vad den anbelangar så är ju romanen långt bättre än filmen. Men så är det ju ofta.

Cobbold Hjörnes böcker gillade jag också. Fick för ett tag sedan tag på ”Guppies till kvällsmat” och nu alltså denna. En förtrollad vardag. I min boklista arkiverar jag dessa under ”Feel-good”

Grottbjörnens folk fick ju nästan en nördstämpel på sig på den tiden det begav sig. Och vissa läste den för att den innehöll sex. ??? Jo okeeej! Men att läsa den för sexets skull är ju löjligt! De allra flesta sidorna har inte ett dugg med sex att göra. Mer än sidorna 6… 16… 26… 36… 46… 56… 60… 66… OOOOOOHOOOOOO!!!! Sidan 66! inte mindre än två stycken!!! SÅÅÅÅ sexigt!!!

Jag läste alla Auels böcker på den tiden. Då de var relativt nya. Tyckte bäst om Grottbjörnens folk och Hästarnas dal. Tyckte sämst om Nionde grottan. Kom det ut nån mer bok om Ayla och Jondalar efter den?

Stod också och dreglade över fem Dan Brown-böcker, men där backade jag. Åtminstone för idag. Cykelkorgen var full vid det här laget.

Och nej! Inga recensioner från mig! Jag bara älskar att se min bokhylla sakta fyllas igen. Nytt och gammalt blandat. Så som det ska vara.