Regn, ljuva regn

Det regnar. Och blåser. Det blir en innedag.

Det blir skrivande och läsande och lyssnande.

Det blir skönt.

Det är skönt!

Trots tidig morgon för att lämna dottersonen i grannstaden kl 7, och cyklandet fram och tillbaka i det våta mörkret för att först hämta bilen och sist att cykla hem igen, känns det skönt att nu veta att jag inte behöver göra någonting alls mer idag.

Om jag inte vill.

Motorvägen norrut är inte alls rolig. En kraftig västanvind, omkörande bilar och långtradare orsakar ständiga svärmar av regndroppar, som slår mot bilen och nästan får den att svaja när stötarna kommer. Sikten blir urusel. Vindrutetorkarna går på högsta hastighet.

Jag ligger kvar bakom en lastbil. Lugnast så. Följer dess röda baklyktor och hoppas den inte tar av vid nån tidigare avfart och jag då blint följer efter. Men den kör av vid samma som jag.

Hemvägen något lugnare. Enstaka vindstötar får bilen att gunga till. Lätt visserligen, men likväl. Regnsvärmarna sköljer mestadels över den andra vägbanan. Den norrgående.

Mycket trafik. Jag håller mig än en gång bakom en lastbil.

Grabben som denna veckan jobbar natt, pratar om träningspass och cyklar. Att cykla ner till gymmet i mörka morgonkvisten och bli blöt. Men! Vadå regnställ! Vadå ombyte till torra kläder!

Nå han är stor nog att göra som han vill och under tiden i bilen underhåller han mig om hur benmusklerna fungerar när man cyklar med tårna på pedalerna, eller hälarna eller under hålfoten. Små skillnader, men påverkar olika muskler.

Nästa vecka har han tre tider på körskolan.

På väg hem nån halvtimme senare inser jag att jag normalt cyklar med tårna på pedalerna. Inte rakt under tårna, snarare under främre trampdynan. Kanske därför det ofta stramar i främre lårmusklerna?

Det änns konstigt att placera hålfoten på pedalerna. Testar sen att sätta hälarna på pedalerna men når inte riktigt ner. Får prova en dag när jag inte sitter på det nya sadelskyddet med fårskinn.

Borde jag sänka sadeln en gnutta?

Hemma sen är det dags för dagens andra frukost. Den riktiga. Den med ägg och kaviarmackor. Och medan dagen ljusnar sitter jag med en mandelmjölkslatte och lyssnar till skön akustisk gitarr. Bloggar.

Sitter där fortfarande. Regndet slår mot fönstret. Vinden rister i häck och vintertrötta blombuskar. Jag fortsätter pilla med bloggen… letar efter bokbloggar… lägger till länkar… skriver…

Tänker på att efter lunch lägga mig på soffan. Läsa. Lyssna vidare på DaVincikoden. Kanske sova en stund.

Tidiga morgnar är trots allt tidiga för en kvällsmänniska.

Att läsa eller lyssna

Nästan som en drog är det, att ha Storytel, och jag mer eller mindre slukar den ena boken efter den andra.

Jag har bland annat lyssnat på de tre första Harry Potter-böckerna med Stephen Fry som uppläsare, men när jag försökte lyssna på bok fyra – The goblet of fire – kunde jag inte koncentrera mig. Kände att jag ville ha nåt som lästes på svenska OCH som är spännande.

Efter en kortare stunds sökande bland tipsen dök Dan Browns namn upp, och jag tänkte att det var så länge sedan jag läste någon av hans böcker att det kunde vara intressant att testa vad jag tycker nu om dem. Frågan var bara – skulle jag ge mig på nån av de nyare som jag inte läst tidigare, eller skulle jag börja om från början? Även om Robert Langdon tycks vara med i flera (alla?) så har jag inget minne av att man är tvungen läsa dem i nån speciell ordning. Men för att vara en smula konsekvent – börja med Da Vinci koden!  Har läst den tidigare åtminstone en gång, samt sett filmen två gånger, men skulle nu alltså lyssna på den.

Egentligen borde jag inte börjat med DaVinci koden, inte om jag verkligen hade velat ”börja om från början”.  Men just då i valögonblicket hade jag inte koll på vilken av romanerna som kom först. Och av någon anledning iddes jag tydligen inte googla på det heller…

Men så här är det:

  • 1998 – Gåtornas palats
  • 2000 – Änglar och demoner
  • 2001 – I cirkelns mitt
  • 2003 – Da Vinci-koden
  • 2009 – Den förlorade symbolen
  • 2013 – Inferno
  • 2017 – Begynnelse

Så det blev att jag valde det jag valde – och fastnade omedelbart! Boken ÄR spännande, och det att han har med lite onödigt detaljerade beskrivningar som inte förefaller ha nån särskild betydelse för handlingen, och som stoppar upp tempot en smula – det gör inget. Så mycket stoppas det inte! Men tänker emellanåt: Måste han beskriva utseenden så detaljerat? Måste vi få en hel guide-information från olika muséer inklusive Louvren? Ja, ni förstår nog.

Däremot måste jag säga att hans ”information” när det gäller religiös symbolism, kryptologi med mera är oerhört intressant att läsa. Men så tycker jag ju att de ämnena är oerhört intressanta även annars.

Hur som, så försvann tre timmar väldigt snabbt även om jag tappade koncentrationen ett par gånger och fick backa bandet. Så att säga. Men det var mitt eget fel. Jag började kolla bloggen vid nåt tillfälle, och mejlen en annan stund. Till slut laddade jag ner boken till offline-läge på iPhonen och gick ut på en promenad. Inte så lång, men det är nog en bra idé att göra det dagligen. Promenera och lyssna! Inte enbart för den extra motionens skull i sig, utan även för att inte hela tiden sitta och lyssna. Man kan inte göra något som ger ljud ifrån sig eller upptar ens tankar på annat medan man lyssnar på en bok.

Och det är egentligen väldigt skönt.