Månadsarkiv: november 2017

Skrivande

Working on it…

Tisdag och regn. Mestadels. En tur till Lidl efter frukost, det är inte så långt dit, bara lite drygt en km, och sedan har jag nästan konstant suttit vid köksbordet framför datorn.

Jag sorterar bilder, kastar dubbletter och dåligheter och hoppas så småningom kunna få ordning på mappar. Nej, album heter det. Fotoalbum. Samtidigt lyssnar jag på Storytel. För närvarande slukar jag Stephen Kings ”Lida” och har mer än svårt att slita mig därifrån och göra nåt annat. Till exempel skriva. Men det går att sortera bilder samtidigt som jag lyssnar, och det är bra.

Håller också på med att sortera bland allt jag skrivet. Noveller, romanen, romanutkast, börjor, anteckningar, inspirationsövningar, dagboksanteckningar, noteringar…

Ja allt som bildar ord och som jag samlat här på hårddisk. Även där har det bildats mängder med dubbletter, helt i onödan. Back-up – Ja! Mångfaldiga dubbletter Nej!

Dock gör jag inte det samtidigt som bild-o-teket får sig en genomgång.

Läste om det nånstans nyligen, eller hörde, och även om jag inte har nån livshotande sjukdom och inte har ens den ringaste tanke på att dö förrän om tidigast 30 år eller mer, så är det bra att gå igenom och göra sig av med sådant som man inte behöver eller vill ha längre. Göra sig av med sådant som man inte vill barn eller barnbarn ska se eller ha nåt med att göra

Och varför skulle jag tynga ner mig själv med gammal smörja! Tänk bara så befriande lätt och skönt det känns när man städat! När badrummet skiner blankt, när disken är diskad och röran på diskbänk och spis och bord är borta! När det inte ligger tröjor och filtar och garnnystan i soffan! När det inte ligger travar av böcker överallt.

Nåja, de där boktravarna har jag förstås inget emot.

Tänker på uttrycket ”Är det rörigt på ditt skrivbord, hur rörigt är det då i din hjärna?” – och skratttar åt det ofrånkomliga dum-svaret ”och om skrivbordet är tomt, då?”

Men tanken att det yttre avspeglar det inre är inte fel. Det känns onekligen som att man blir lättare både till kropp och sinne, när man röjt och städat det yttre. Tänker jag vill städa mitt inre också, att sluta tänka så förbaskat mycket. Särskilt önskar jag att helt kunna släppa alla negativa tankar. All oro. Alla negativa antagande. Jag vill leva NU, Idag! Och njuta av stunden.

Men som sagt – jag jobbar på det. Och märker att det faktiskt går lättare och lättare!

Böcker & Läsande

Gråväder måndag

Klockan är kvart i tre på eftermiddagen och jag har alldeles nyss kommit hem från sjukgymnasten. Medan jag satt där på cykeln och trampade min väg framåt genom det molngrå, fick jag gång på gång påminna mig om att det var eftermiddag. Det var lunch jag hade ätit innan jag gav mig av hemifrån, inte frukost. Men det kändes snarare som halv nio på morgonen.

Det är en fantastiskt bra sjukgymnast som ger behandling och inte bara utför nån sorts undersökning och sen skickar in en bland ett antal träningsmaskiner. För hur skulle en spänd muskel med knutor och diverse andra knepigheter kunna ansträngas ännu mera? Först måste spänningarna minskas och så mycket av knutorna som möjligt fås att försvinna. Har provat ”träning” vid ett flertal tillfällen tidigare, men resultatet blir bara – mera besvär, stelhet och trötthet.

Även detta känns förstås i kroppen, som en sorts ”träningsvärk”. Trots det märker jag att rent generellt släpper spänningar mm så sakteliga. Hennes behandlingsmetoder fungerar! Men efter bland annat en behandling med stötvågsapparat längs höftbenskammen och ryggraden förra gången, har jag fortfarande – 10 dagar efteråt – extra besvärligt med stelhet i hela ryggen och lite till. Musklerna liksom knyter sig. Där kan man prata om ”träningsvärk. En rejäl reaktion!

Det är så det ska vara, även om det kanske blev lite väl häftigt den här gången. De där stötvågorna ska trigga igång en lättare inflammation för att stimulera immunförsvaret. Så på lite sikt kan man se det här ”äventyret” som något positivt, men gudarna ska veta att jag haft ett antal rätt jobbiga dagar den senaste veckan. Kan bara innerligt hoppas att det blev en positiv skjuts av behandlingen idag. Brukar alltid känna mig mjukare och smidigare efter besöken hos henne, vilket i sin tur stärker min tro på att jag förr eller senare inte längre ska behöva gå till henne för att få behandling. Förhoppningsvis snarare ”förr” än ”senare”.

Sen tog jag en liten omväg hem, bara lite drygt 6 km… kunde inte låta bli trots den grå himlen och fullt regnställ…

Nu har jag äntligen kaffe- och skrivarstund, det surrar i musklerna medan jag knaprar i mig några riskakor med engelsk apelsinmarmelad på, och jag fortsätter försöka få in i huvudet att det är eftermiddag. Det sistnämnda inte helt lätt. Det blir mörkare för var minut som går, och nu har det börjat regna ”på riktigt”.

Böcker & Läsande

Sega dagar.

Det är väl vintern som gör det. Även om man på sätt och vis vägrar inse att det faktiskt är vinter, så är det trots allt december om bara några dagar. Mest grått, vått och kyligt här. Jag befinner mig ju i Skåne, med fukt och råkalla vindar varvade med minusdagar, snöslabb och en och annat mild dag.

Värst är mörkret. Tristast i alla fall. Svart ute em stor del av dygnet, och man får en känsla av att klockan är nio på kvällen, när den i själva verket bara är halv fem på eftermiddagen. Det känns som om man gått i ide.

Jag frossar i ”Once upon a time” på Netflix, och efter att i morse lyssnat färdigt på Robin Sharmas bok ”Munken som sålde sin Ferrari” har jag nu fastnat med Stephen Kings ”Lida” på Storytel. Rena rama giftet det där med att lyssna på böcker! Är det inget annat jag borde göra istället?

Antagligen, men nu struntar jag i de där borde-sakerna. Fick faktiskt städat och röjt en hel del innan en vän och före detta arbetskamrat dök in här i går förmiddag. Min ”Mac-vän” faktiskt. Som jag mycket sällan träffar numera efter att jag flyttat hem till Helsingborg. För många mil, och för mycket av det egna livet som ska fixas. Och jag som inte har nån egen bil…
Det är ju tur att jag bor på väg till Malmö. Så att säga.

Efter den snabbfikan lockade gårdagens tämligen fina väder ut mig på cykeln och jag hamnade på Erikshjälpen. Bokavdelningen. Fick tag på inte mindre än 5 Stephen King böcker. Jo, jag hade ju tänkt bygga upp mitt King-bibliotek igen. Och då kan det gå så.

Och sen blev det soffdags igen. Och mörka eftermiddagen.
Är det dags att tända adventsljustaken nu, eller måste man vänta till nästa helg? Och det där är bara en retorisk fråga.

Men än är det inte tomtedags!

Skrivande

Kaos är granne med musan

Jag är flitig! Försöker i alla fall vara. Har rensat bloggar och inlägg och kastat och sorterat. Två bloggar som bara låg där, den ena med en backup på de synliga bloggarnas inlägg, har jag rensat och tagit bort! Valde behålla Small Kitchen trots att jag inte gör nåt där, för det är den äldsta bloggen jag har nu, och i och med det så finns (nästan) alla gamla teman kvar där fortfarande. De som var där när jag startade bloggen en gång i tiden. Minus de som wp tagit bort nu den senaste tiden…

Ja! Nu har wp börjat radera gamla teman, så frågan är hur länge de som finns där nu, får ligga kvar. När jag nyss tittade efter, så låg där totalt 441 teman. Alltså har 64 teman raderats helt under senaste månaden. (Eller är det lite längre sedan de började radera?) Kommer inte ihåg exakt när jag kollade senast. Men den dagen jag  gjorde det, och är rätt säker på att det då låg flest teman någonsin, var det totalt 504 st, och jag visste också att ett gammalt hade försvunnit dagen innan. (Därav 64)
Till den bloggen har jag valt ett gammalt tema. Samma som jag använde till  min allra första wp-blogg. Vilken inte finns längre, men jag har alla de inläggen – baklänges – på hårddisk.

Men det tar oförskämt lång tid att ta bort inlägg från wp. Och det bara strular. Man skulle tycka att wp.s servrar borde vara så rejält tilltagna att man kan ta bort t.ex 50 åt gången, men nix pix! Det hänger sig, och man får fåniga meddelanden som börjar med ”OOPS”, och sedan backar man tillbaka och uppdaterar sidan och det får man göra gång på gång på gång! Har man riktig tur försvinner kanske tio poster på en gång, men oftast blir det bara ett eller två. eller inget. OCh lägger man in ordern igen, får man ibland beskedet: ”You are not allowed to delete this item”. Och först måste de ju flyttas till papperskorgen och sedan ska papperskorgen tömmas och allra först såg jag ju till att alla poster låg på rätt blog! Och detsamma gäller ju när man ska radera alla bilder – som jag ju också givetvis har på hårddisk.

Så det var fram och tillbaka en hel del… Allt på engelska ligger på Words&Pics och allt på svenska ligger här. Och här låg innan ÄVEN en back-up från Words&Pics! Vad fick mig att lägga det dubbelt? Nej trippelt! Jag hade ju lagt backup på en av de privata bloggarna också!

Harregu! Varför är jag så omständlig!!!
Men jag ville att allt som gick att tas bort skulle tas bort innan jag avslutade bloggarna. Ska mina saker kastas, så tänker jag se till att det är jag som kastar dem! Inte lite på att wp raderar.

Och nu ska jag egentligen kopiera ner alla inlägg från respektive blogg till hårddisken!

MEN! Då får man se upp! För jag har lagt märke till att när man klickar på ”äldre inlägg” är det inte garanterat säkert att alla inlägg faktiskt visas! Så jag måste checka av med ”post-lådan” så jag verkligen får med alla inlägg. (Då får man bort ett och annat skräp samtidigt). Sen är det bara att kopiera och klistra in på en pages-fil, som i sin tur ligger i ett moln. Icloud!!!
Back-up var det ja!

Nej det är nog inte jag som är omständlig. Bara noggrann. Det är wp som är omständligt. Därav flykten härifrån, halv-flykten åtminstone…

Parallellt med det här, håller jag på att sortera poster från en gammal blogg som redan ligger på hårddisken. En blogg är ju så att säga bakvänd. Nu vänder jag den rätt så jag får inläggen i kronologisk ordning. Inlägg för inlägg. Ett i taget kopierar jag över den till en ny fil. Och sen har jag en gammal bok- och skrivblogg från 2007-2009 som också ligger på hårdisk och som jag vill se över. Vända rätt i tiden.

Det slog mig när jag höll på med det här, hur otroligt mycket jag har skrivit under de senaste drygt elva åren! Massor med blogginlägg, på flera bloggar, och en del av inläggen ganska så långa och som handlar om saker och ting! Under en lång period skrev jag om ADHD och Asperger och depression, till exempel. Jag skrev en hel del snuttar som nästan skulle kunna kallas poetiska. Kort varvat med långt, från arbetsplatser och hemmet, om ute och inne. Därtill, särskilt mellan 2006 – 2012, skrev jag noveller, påbörjade romaner, skrev utkast och idéer, vi hade skrivövningar och igångsättare på skrivarkurserna jag deltog i varje vecka både höst- och vårtermin under de där åren, och… puh!

Vad flitig jag var!
Och nu när jag läser ett och annat av det skrivna, så tycker jag att jag skrev jag ganska bra!
Vart tog det vägen?
Fantasin och go-et?
Tekniken har jag fortfarande i behåll, och kunskaperna, verktygen – det märker jag. Är fortfarande en språkpolis… typ…

Men vart tog flödet vägen?

Men kanske är jobbet med alla dessa texter från bloggar, men även den sortering jag hållit på med under flera veckor nu bland allt annat skrivet, en väg in i kreativiteten igen? Bara det att få ordning bland mappar och filer, kasta alla dubbletter som bildats, och få en struktur! Jag tror det är viktigt, och en bra väg in. När allt bara är rörigt och man blir trött bara man tänker på att försöka hitta nåt i röran – ja då är det hög tid att börja kasta, sortera, arkivera…

Och det är väl det jag gör nu. Tänker jag.

Ursäkta att inlägget idag blev så långt, men jag har varken ork eller tid att göra det kortare…

Skrivande

Väder!

Ja, riktigt uschligt var det i morse när jag körde dottersonen till  Ängelholm. Här regnade det ”bara” och i och med morgonmörkret var det nog så svårt att se, men medan jag närmade mig grannstaden alltmer blev jag varse att skvättandet kring alla långtradare och personbilar inte bara bestod av regnvatten såväl uppifrån som nerifrån längre. Det var snö!

Det var smältande snö till råga på allt. Men det lyste fortfarande vitt från sidorna längs E6an, modd-vitt, och det måste ha kommit nån decimeter eller så under natten. Inte kul alls med allt slasket och småsjöarna. Så idag var jag extra glad att DotterM hade låtit sätta på dubbdäcken nyligen. Det var till och med jag som tog bilen till Bil-meken den gången. Jo! Man har blivit chaufför till både det ena och det andra, minsann. 😀

Nåja! På väg hem igen blev det ju för varje kilometer allt lättare att köra, och väl hemma regnade det bara. Och dagen började så sakta gry. Vilket var tur för jag cyklar ju till och från deras. Bra med motion även om man kanske annars inte hade valt just så här tidiga, regniga morgnar att ge sig ut på tvåhjulingen.

Lite lyx, förresten, att ha tillgång till bil då och då utan att själv behöva äga en. Och att slippa betala bensin. 😉 Fast det mesta jag har utnyttjat det privilegiet till, är att ha kört till Väla ett par gånger. I första hand cyklar jag ju även dit, men ska man ha nåt på till exempel IKEA som är lite för stort att ta på cykeln, är det jätteskönt att kunna svänga dit på fyra hjul istället för två.

Det regnar fortfarande. Är nästan mörkt ute trots att klockan bara är fyra på eftermiddagen. Men det har blivit lite varmare så nån större risk för snömodd och halka ska det inte vara de närmaste dagarna i alla fall.

Fast i morgon är det mammans tur att köra.

Skrivande

Med rum för en tant

Den här bloggen är mitt tantrum. Men i den här världen betyder tantrum precis som det stavas. Ett rum för en tant. Om jag sen är en tant är väl en helt annan femma.

Till ålder? Möjligen, men inte nödvändigtvis. Har mött en och annan 35-40-åring som är som klichén för en tant. Även om just det kanske inte tillhör det vanligaste.

Till könet? I och för sig, om man prompt anser en tant enbart är femininum. Men gudarna ska veta att det finns en hel del manliga ”tanter” också. Och då menar jag INTE när det gäller den sexuella läggningen.

Är beteckningen ”tant” positiv eller negativ?

I min ”gamla” värld, var nog en tant en äldre kvinna, tämligen mossig och tråkig. Med bekväma, fotriktiga lågskor med rejäla rågummisulor, liten hatt på huvudet och handväska över armen. Jag undrar om den typen finns fortfarande? Inte ofta man ser dem. Och när man ser dem, är det oftast riktigt gamla kvinnor. Och det tantiga är kanske bara till det yttre. Känner till såna…

Den där medelålders tanten är mitt uppe i livet och skulle avsky att bli kallad tant. Hon går på yoga och reser på semestrar till Bahamas. Eller nån annanstans. Skapar sig ett nytt liv som författare eller konstnär eller inredningsarkitekt.

Hon klär sig inte i fotriktiga lågskor och hatt är något hon knappt vet finns. Med mindre det är nått lyxigt Designerobjekt som passar till den övriga Designer-outfiten. Eller också klär hon sig i jeans och t-shirt och spenderar sin semester på fotvandring i fjällen,  eller på något spa drickande tranbärsjuice och grönt te.

Den traditionella tanten är nog både död och levande på samma gång. Hon har till stor del bytt skepnad och gör inte alls längre som man förväntar sig.

Hon gör som hon själv vill, klär sig som hon själv vill och tolererar inte skit. Men visst kan hon bli förbannad ibland – om hon ids lägga sin energi på det.

Skrivande

Trött

På wordpress. På alla ändringar hela tiden. På att man tar bort gamla, vackra personliga teman. På att de tycks sträva efter att allas bloggar ska se likadana ut. För att man måste sitta vid en dator för att lätt kunna komma in på själva bloggen när man besöker andra bloggare. WP håller en kvar på WP! Så i och för sig! Vad är det för vits med att göra en snygg, personlig layout om färre och färre personer faktiskt besöker den eftersom det är enklare att kolla in nya inlägg via appen på mobilen! Kanske är jag orättvis nu, men det känns som om bara vi ”gamla” bloggare faktiskt prioriterar besöket framför enbart app-läsning.

I och för sig säger jag inget negativt om just det! Jag använder mig också en hel del av appen på iPaden. Det ÄR enklare! Men det är roligare att se hur själva bloggen ser ut och det gör man enklast på en dator, och jag vägrar att annat än i undantagsfall skriva och posta ett inlägg via appen. Särskilt om jag vill ha med nån bild. Jag får spel varenda gång jag försökt. Blir bara tokigt!

Så jag är också trött på att själva hanterandet när man bloggar blir alltmer omständligt. Fler klick när man ska göra nåt. Mer krångel. I WP.s ”förenklade” upplaga. Phui!

I går startade jag en ny blog. På blogger. Har bloggat där förr under flera år. De har kvar både alla gamla teman och har lagt in nya. Dessutom kan man justera väldigt mycket vad gäller färg, typsnitt, fontstorlek, bakgrundsbild och så vidare. Man kan till och med ändra bredden på bloggytan samt välja mellan många olika ställen där man kan lägga vidgetar. Det var riktigt roligt att greja med den där. Och jag är väl inte helt klar med det jobbet. Ska bland annat kolla vilka vidgetar det finns mera. Har inte hittat nån ”Senast skrivet”

Frågan är väl bara om jag ska gå över dit helt eller fortsätta här också! Men åtminstone tills vidare är jag väl och rumsterar om både här och där. Får se hur det utvecklar sig. Det var ju så sent som igår som jag skaffade kontot. Dessutom sitter jag och för över alla gamla blogginlägg jag har i läsbar ordning. Alltså kronologiskt med äldsta först. Nästan som en bok. (Kan jag väl få inbilla mig!) (Och jag menar ALLA inlägg. Inte bara de i den här bloggen.)

Sa jag att det är gratis förresten! Och att man kan hitta information hyfsat lätt! Till skillnad från här…

Den heter Tant-rum – och kommer säkerligen att handla om ungefär som samma saker som den här. Om livet, böcker, skrivande, läsande, lyssnande, film – om vardagen… Ni är alla välkomna dit! Om ni törs lämna wp…..  moahhhahaaahaaaaaaa…

 

P.S. Hängde upp de gamla gardinerna i rummet igen. Fast jag tvättade dem först. Och de duger bra.

Böcker & Läsande

Försöker ta mig samman…

… och få nåt gjort.
I och för sig så har jag gjort både ditten och datten här hemma och runt ikring, men jag har inte skrivit nåt. Inte bloggat ett dugg. Nånstans. Inte gjort nån bild till Words & Pics. Ingenting.

Men jag börjar så smått få ordning på lägenheten, trots ett optimistiskt gardininköp som blev helt fel, fel, fel, och jag frossar fortfarande i att lyssna på böcker.

Jag varvar böckerna om Harry Potter med annat, så nu efter tredje HP, Fången från Azkaban, lyssnar jag på ”Vägen till Sugar Maple Inn” av Louise Miller. Det är onekligen en bra bok. Välskriven, lugnt berättartempo, bra språk…

Men jag fastnar inte. Jag lyssnar, och fortsätter lyssna! Men fastnar inte.

Inser att den här typen av Feelgoodromaner – omslaget påstår att det är en feelgood-roman – inte är min grej! Det händer ju ingenting!!!
Vidare inser jag, och minns vad jag lärt mig tidigare, på den tiden jag verkligen skrev, att man ska skriva sådant som man själv vill läsa! Och jag vill ha lite mer action! Fantasy! Spänning! Science fiction! Gärna nåt roligt, nåt som får mig att skratta! Men inte bara nåt som sakta och stilla utspelar sig en nån liten by nånstans. Vilket inte är riktigt vad jag menar heller. Handlingen kan visst få utspela sig i en liten by nånstans. (Så vad är det jag själv har skrivit, och skriver när jag väl skriver? Det tål att tänka på.)

Jag har lite svårt förklara vad det är jag menar, och trots allt så har jag läst såväl Marian Kayes som Fay Weldon som andra författare med liknande teman, likväl som det som när det gäller film, rubriceras som ”drama”.

Men! Alltså! Jag vill bara ha lite mer… ”voooommm”! Utan att det för den skull behöver vara á la King eller Koontz.

Apropå film för resten, och det som kan gå under beteckningen drama, såg jag nyligen på Netflix  ”The Dressmaker”. En australiensisk film som visserligen utspelar sig i en liten stad, har ett lugnt berättartempo, men som fullkomligen kokar av spänning under ytan och har ett WOFFF som slut. Utan att för den skull vara en thriller. Fem stjärnor från mig!

Och just thriller är kanske inte det jag väljer i första hand heller. Möjligen som bok, men sällan som film. En massa skjutande och blodbad är inte min grej, Då är det ingen spänning längre. Bara extremt våld. Och det gillar jag inte.

Böcker & Läsande

Frosseri

Mitt frossande i ljudböcker kan jag bara tolka på ett sätt. Jag är utsvulten på böcker. Visserligen har jag successivt kunnat läsa mer och mer, men det kan inte jämföras med det antal böcker och det antal timmar som jag tidigare lade ner på läsning. Tänk vad utbrändhet kan göra med en människa.

Igår lyssnade jag färdigt på ”Väktare”, och idag har jag lyssnat ganska många timmar på Stephen Kings ”Att skriva”. Jag har läst den tidigare, men det är ganska många år sedan, och jag hade glömt där var så mycket självbiografiskt från hans barn- och ungdomsår. Ungefär första tredjedelen handlar bland annat om hans uppväxt.

Resten av boken handlar om skrivandet, om de verktyg man behöver och viktiga saker att tänka på. Han ger även exempel och förklaringar till dem. Det är så inspirerande att jag vill sätta mig ner bums och börja skriva igen.

Men jag är trött nu! Efter drygt sex timmars lyssnande, och samtidigt försöka få ordning på möbleringen i köket och mixtra med bokhyllor, känner jag mig nu mest sugen på middag och en film.

Medan jag lyssnade på Stephens visdomsord kom tanken att säga upp abonnemanget på Netflix. Jag spenderar alldeles för mycket tid där, och jag har ändå mängder av filmer på hårddisk och DVD. Men samtidigt tänker jag,att jag mycket väl kan ha kvar Netflix och istället skärpa till mig när det gäller hur mycket jag tittar. Jag har ju inte allt jag vill se på lager här hemma.

Jag har också en drös med böcker på bokhyllan på Storytel som jag ska lyssna på efterhand. De resterande fem Harry Potter-böckerna; Lee Harpers ”How to kill a Mockingbird”; ”Watership Down” (Den långa flykten) av Richard Adams; ”Färjan” och ”Hemmet” av Mats Strandberg; ”Vägen till Sugar Maple Inn” av Louise Miller… och mängder av andra jag sett finns som jag är lockad att lyssna på.

Och så de fysiska böcker som jag fyller min högst påtagliga bokhylla med. Vilken jag nu alltså försöker få ordning på… förutom ommöbleringen i köket.

Jodå! Jag var på loppis idag och fyndade böcker. Särskilt glad är jag över Steinbecks ”Vredens druvor”, Skulle vilja få få tag på fler böcker av Steinbeck. Till exempel: ”Of mice and men” och ”Cannery Row”. På svenska eller engelska, det går bra vilket som.