Har inte kunnat låta bli att fundera en del över stress, utbrändhet och följderna av den stress man har levt i under ganska så många år. Och varför man inte reflekterat mer över stress och dess konsekvenser långt tidigare. Hade man då blivit besparad de problem och omständigheter man lever i nu? Som trots att det hunnit gå snart två år sedan jag blev pensionista, och jag i och med det kom ifrån Fas3-helvetet, fortfarande finns kvar?

Men nu känns det nästan värre. Okej! Jag mår bättre och bättre inombords. Trivs med livet som sådant och med mig själv. Trivs med att ha flyttat tillbaka till min hemstad och på ett väldigt positivt sätt återknutet till min dotter och hennes familj. Trivs med att ha återknutit till en del gamla vänner och fått en del nya och känner mig inte ensam längre.

Men jag upplever att jag har betydligt mer ont och är betydligt stelare än jag var för bara ett år sedan. Jag går hos en bra sjukgymnast som ger mig behandling och jag märker att hon får loss spänningar och knutor både här och där.

Jag gör mina rörelser jag fått, och kan cykla betydligt mer nu och det känns lätt och skönt att göra det. Även om jag har en ganska så bra bit innan jag når det cykelmål jag vill göra.  Cykla dagsturer på åtminstone 4-5 mil med matsäck och gärna nån trevlig person i sällskap.

Ändå så har jag mer ont, på ett blixtrande sätt. Det knakar i axlar och skuldror, starmar stumt i lår och vader, kring bäckenet spänner ett järnband, och inne i skinkorna gör det ont, ont, ont… lyckligtvis inte ner längs ischiasnerven. Det gjorde det för ett år sedan. Under nästan ett helt år…

Men obehagligast är stelheten i axlarna, halsen och nacken. Ja hela huvudet känns som ett hårt och stelt helvete. Med en obehaglig gungighet gränsande till yrsel som följd. Urk!

Varför? Visst hade jag en del problem med framför allt stelhet tidigare också, men nu känns det värre än någonsin!  Är det fortfarande ”det känns värre innan det blir bättre” som gäller? Och när börjar det i så fall kännas bättre?

Har jag massvis med gifter förvarade i bindväv och muskelfästen? Som i och med mitt ökade cyklande, behandling och diverse rörelser nu börjat snurra runt i kroppen på väg ut. Och som orsakar bland annat den där underliga tröttheten som drabbar mig emellanåt? Tröttheten jag känner igen från när jag försökte mig på LCHF och proppade i mig turkisk youghurt och ost. Alltså överkänslighet!

Och/eller är det frågan om nåt mer jag är överkänslig mot, nåt som inte är så tydligt i form av symptom att jag lätt förstår vad det är! Och att detta något påverkar mitt totala mående så mycket att allt verkar vara helt upp och ner och är väldigt jobbigt.

Fick en indikation härom morgonen att det kan röra sig om ägg. Och jag säger bara med en enda djup suck: ”Inte det också!!!” Räcker det inte med alla mejeriprodukter, sädeslagen inklusive havre, kokos i alla former, soya… !!!

Snart vågar man inte äta nånting. Vad är säkert? Ris?
Inte ens äpplen är säkert, även om jag tack och lov inte märkt nåt särskilt med det.

Så det är lite suck och stön och förtvivlan för närvarande. Men om ägg visar sig vara boven till det onda, kanske rent av till smärtan och stelheten, så ska det bli skönt att inte äta fler. Verkligen värt att sluta äta ägg.

Även om det samtidigt känns väldigt trist.

När jag drog i från gardinerna i morse, var det första jag såg en nästan helt klar blå himmel. ”Härligt!” tänkte jag. Det andra jag såg var en lätt touch av frost på gräsmattan och termometern visade strax under nollan. När jag nån timme senare pratade med Dotter M berättade hon att det hade varit halt i natt.

Så! Nu börjar det! Perioden på året då det inte bara kan vara halt, utan även såväl snö som is. Inte min kopp te, som engelsmännen säger. (Nej det gör dom inte, dom säger: not my cup o’ tea!)

Men hursom, så lovade jag hämta bilen tidigare och köra upp till hennes bilfixare och få satt på vinterdäcken. (Jag sa väl att hon jobbar häcken av sig?) Och till dess ska jag dricka upp mitt nu kalla frukostte och kanske fixa lite här hemma. Och sova en stund förhoppningsvis. Vaknade alldeles onödigt tidigt i morse och kunde inte somna om. För lite sömn i natt, med andra ord.

Stannade till på Ikea på väg hem igår och köpte ett billigt bord som ska ersätta bordet i köket. Köket är nämligen litet, och långsmalt, och eftersom jag dels har datorn där och dels har ovanan att äta framför datorn, samt att det är varmare där än inne i rummet, så behöver jag ett bord som man kan köra in arbetssolen under. Det där med att flytta bort en stol för att kunna diska eller slänga sopor är nämligen tämligen irriterande. Mitt nuvarande bord, som ska in i rummet, är bara 75 x 75 cm och stolen får inte plats mellan bordsbenen. Det nya är Linnmo/Adils i vitlack och 100 x 60 cm. Bara 169 kr. 😉
Sen har jag lite andra idéer för köket.

Jag avskyr när folk frågar om jag kommit på plats och fått ordning efter flytten (för 9 månader sedan). Nej, det har jag inte! Jo, jag är på plats förstås, men fått allt i ordning så det fungerar, ser snyggt ut och känns trivsamt det har jag inte! Det börjar bli, mer och mer för var månad, men gudarna ska veta att det inte är helt lätt att få till det i en etta. Och så har jag köpt en del nya grejer. Ska man börja ett nytt liv, så ska man inte ha en massa gammalt skräp med sig.

Dessutom frossar jag i lathet. Det behöver jag.
Och ännu har det inte blivit fixat nånting mer här än teet och bloggen…