Det regnar. Och blåser. Det blir en innedag.
Det blir skrivande och läsande och lyssnande.
Det blir skönt.
Det är skönt!
Trots tidig morgon för att lämna dottersonen i grannstaden kl 7, och cyklandet fram och tillbaka i det våta mörkret för att först hämta bilen och sist att cykla hem igen, känns det skönt att nu veta att jag inte behöver göra någonting alls mer idag.
Om jag inte vill.
Motorvägen norrut är inte alls rolig. En kraftig västanvind, omkörande bilar och långtradare orsakar ständiga svärmar av regndroppar, som slår mot bilen och nästan får den att svaja när stötarna kommer. Sikten blir urusel. Vindrutetorkarna går på högsta hastighet.
Jag ligger kvar bakom en lastbil. Lugnast så. Följer dess röda baklyktor och hoppas den inte tar av vid nån tidigare avfart och jag då blint följer efter. Men den kör av vid samma som jag.
Hemvägen något lugnare. Enstaka vindstötar får bilen att gunga till. Lätt visserligen, men likväl. Regnsvärmarna sköljer mestadels över den andra vägbanan. Den norrgående.
Mycket trafik. Jag håller mig än en gång bakom en lastbil.
Grabben som denna veckan jobbar natt, pratar om träningspass och cyklar. Att cykla ner till gymmet i mörka morgonkvisten och bli blöt. Men! Vadå regnställ! Vadå ombyte till torra kläder!
Nå han är stor nog att göra som han vill och under tiden i bilen underhåller han mig om hur benmusklerna fungerar när man cyklar med tårna på pedalerna, eller hälarna eller under hålfoten. Små skillnader, men påverkar olika muskler.
Nästa vecka har han tre tider på körskolan.
På väg hem nån halvtimme senare inser jag att jag normalt cyklar med tårna på pedalerna. Inte rakt under tårna, snarare under främre trampdynan. Kanske därför det ofta stramar i främre lårmusklerna?
Det änns konstigt att placera hålfoten på pedalerna. Testar sen att sätta hälarna på pedalerna men når inte riktigt ner. Får prova en dag när jag inte sitter på det nya sadelskyddet med fårskinn.
Borde jag sänka sadeln en gnutta?
Hemma sen är det dags för dagens andra frukost. Den riktiga. Den med ägg och kaviarmackor. Och medan dagen ljusnar sitter jag med en mandelmjölkslatte och lyssnar till skön akustisk gitarr. Bloggar.
Sitter där fortfarande. Regndet slår mot fönstret. Vinden rister i häck och vintertrötta blombuskar. Jag fortsätter pilla med bloggen… letar efter bokbloggar… lägger till länkar… skriver…
Tänker på att efter lunch lägga mig på soffan. Läsa. Lyssna vidare på DaVincikoden. Kanske sova en stund.
Tidiga morgnar är trots allt tidiga för en kvällsmänniska.