Jag tänkte på björnen och julgranen när jag tog den här bilden. Det var först senare, medan jag beskar och editerade den som jag riktigt la märke till mannan i soffan – och bilden i bilden. Mannen och isbjörnen sitter där, med ryggarna vända mot varandra, i en sorts behaglig ro mitt i centrat.
Mitt i stormens lugna öga, skulle man också kunna säga.

Det var i början av januari jag tog bilden, medan det fortfarande var jul, och platsen är Väla. Ganska så mitt i den äldre delen, där som decoren efterliknar en stadsgata med husfasader och upplysta, gardinförsedda fönster. Men såvitt jag vet, enbart kulisser. Tror knappast det finns några kontor eller liknande där uppe, ovan butikerna. Bara yta, inget innehåll. (Filosofiskt tänkande?)

Nå, nu syns inte just det på den här bilden, och de fönster som syns däruppe på andra våningen gör inget annat än att ta in vanligt dagsljus. Under balustraden dväljs Café Schiller som har legat där i evighet. I vart fall sedan Väla först byggdes 1973 – 74 nånting. Jag hade sökt jobb på OBS, men började aldrig för jag blev gravid när det hade börjat byggas, och min DotterL föddes i september -74. Minneshake – annars hade jag inte haft ens en susning om hur länge Väla centrum har funnits.

Det var stort då, men ändå nån sorts pygmé i jämförelse med hur det ser ut där nu. Dessutom har ju IKEA en jättebyggnad alldeles vid sidan om. Har för mig att det är Sveriges största IKEA-varuhus. Åtminstone till ytan. Men jag kan ha fel. Jag har faktiskt fel ibland.

Även solen har sina fläckar… 😉