Månadsarkiv: november 2019

Med andra tankar

Att tända ett ljus i mörkret.

Det är grått ute, en smula åt det disiga hållet, och det regnar. Dropparna knattrar mot mina söderfönster, och det är riktigt skönt att inte ens tänka på att gå ut. Var på Maxi i morse, och en innedag i soffan med läsa och skriva och avslappningsmeditation resten av dagen känns bara skönt.

Fattar inte varför musklerna reagerar så kraftigt med stelhet, så fort jag utmanar dem det allra minsta. var väldigt nätt på det på gymmet i går. Misstänker dock att det snarare är fråga om inre oro och spänningar, än nåt rent fysiologiskt.

När jag fick åka hem efter lasarettsvistelsen efter Tian, sa man till mig att man kunde bli deprimerad efteråt. Det har jag inte märkt något av. Snarare tvärtom. Kommer ju ut och gör saker nu, träffar vänner! Däremot blev jag väldigt orolig över, för att inte säga rädd, att det där skulle hända igen. Senare växte sig biverkningar från de blodtryckssänkande sig allt starkare, vilket var mycket obehagligt. Vill inte räkna upp det här. Och trots att jag slutade med först den ena sorten och ett tag senare med den andra, och obehagen borde vara borta helt vid det här laget, liksom att kroppen har stabiliserat sig igen efter det – så har jag inte lyckats få oron att släppa. Och det påverkar musklerna i form av betydligt mer stelhet än jag normalt har fått efter fysisk ansträngning. Obehagligast är den stelhet som går upp i nacken och huvudet. Kan stå ut med höfter och nedåt

Tycker jag gör tillräckligt för att få bukt med det, men uppenbarligen inte. Är för ensam här hemma också. Mår i regel bättre och är mer avslappnad när jag är nånstans med folk, med vänner och bekanta. Säger inte att jag inte trivs hemma, för det gör jag, men den onödiga oron har ännu inte släppt!

Så det blir väl till att fortsätta med avslappningsvideos, meditation, positiva affirmationer och så vidare. Kanske rent av öka den tid jag gör sådant. Jag har ju tid att omprioritera. Allt jag gör är inte ordentligt och nyttigt för kropp och själ. Jag skulle kunna läsa mer, och minska tiden jag lägger pussel och ”målar” i oljefärg efter nummer på iPaden. Inte för att det är nåt fel på vare sig pussel eller det där så kallat ”målandet”, men det anstränger musklerna i nacke och axlar, när man håller högerarmen lätt upplyftad så där som det blir. En stund gör ingenting, men jag gör det nog lite för långa stunder – det har ju även har en avkopplande effekt. Mentalt. Och jag kan lyssna på något bra och nyttigt medan jag ”målar” eller pusslar.

Nåja! I soffan på värmedyna nu, musklerna ovanför knäna i ögonblicket. Även de behöver lite värmande omsorg efter allt cyklande jag fått till senaste veckorna. Om nåt tag, kanske när jag skrivit färdigt det här, ska jag göra mig en kopp te eller kanske cikoria”kaffe” med varm soyamjölk. Och så sätta mig vid skrivbordet ett tag. Dags få till nåt till NaNoWriMo också.

Allt medan regnet fortsätter knattra mot fönstren, och bilarna glider förbi på regnvåta gator.

Var på Maxi efter frukosten. De hade nu fyllt färdigt sin stora hörna med advents- och julsaker. Känns nästan lite… vet inte vad! Jobbigt? Definitivt för tidigt! Men kanske ändå dags tända några värmeljus? Behöver inte ha något med jul att göra. Mörkret faller allt tidigare över oss på eftermiddagarna. Och stannar alltför länge på morgnarna. Att tända ett ljus för att skingra mörkret, är aldrig fel.

Med andra tankar

November

Nu har jag läst klart ”Free Spin” skriven av bloggvännen Margareta Börjesson på Beskrivarblogg. Känns lite malligt (positivt) att ha blivit bloggvän med en författare. För det är man ju, när man blivit publicerad, även om jag inte visste det från början. Jag fastnade för hennes blogg för den är så härlig att läsa! Sen läste jag om publicerandet och allt det andra.

Författare. Dessutom en författare som skriver oerhört väl. Hur hon skriver! Lika välskriven som naturromantik och skir filosofi. Mjukt och varmt och levande. Äkta. Till och med när det gäller sorgliga och jobbiga saker. Jag beundrar hennes mod, att skriva på det här viset, men det är nog det som gör att det blir så bra. Önskar jag kunde vara lika fri. Men blir det kanske, med henne och några till underbara förebilder. Ni vet vilka ni är.

Tyckte väldigt mycket om boken. Till en början tänkte jag att den här går inte att sträckläsa. Det finns så mycket känslor i den, och det väckte egna tankar i mig. Men ju längre jag kom i boken, desto svårare var det att lägga den ifrån mig för att göra något annat.

Ja, jag tycker det är ofantligt modigt att vara så självutlämnande och ärlig när man berättar om en sån sak som sitt eget spelberoende och vad det fört med sig. Av katastrofer och elände, av skulder och skuldkänslor. Om hur man kan bli behandlad av andra människor, som om man bara var en stor skit. Välsignade de, som fortfarande stod vid hennes sida. Som var hennes familj och vänner, och särskilt de som vägrade agera som medberoende.

Det är starkt att komma igenom en sån här sak. Att landa på andra sidan om allt elände, och se det positiva som finns! Att inse var man befinner sig, att man aldrig kan komma ifrån själva beroendegenen, men vara stark nog att fortsätta sitt liv och sina åtaganden. Dag efter dag, vecka efter vecka. Njuta av boken, glaset med vin, solen på uteplatsen.

Sak, förresten. Fånigt ord som egentligen inte alls passar in, men vad ska man kalla det? Komma igenom en sån här… pärs? Prövning? Är det en väg till självkännedom? (Min fundering precis just nu. Har inget att göra med eventuell sanningshalt – eller brist på sådan.)


Margareta säger det själv, alla väljer vi våra handlingar och får dras med konsekvenserna. Men nog tusan har spelbolagen inte bara ett finger med i spelet utan en hel arm. Minst! Att locka, manipulera, lura – på alla sätt försöka få folk att börja spela och förhoppningsvis fastna i fortsatt spelande. 

Dom säger antagligen också, ”Det är ni själva som väljer att spela, vi tvingar ingen.” Samtidigt som de säkert gnuggar händerna av fröjd över alla miljoner de håvar in. Ingen känsla för allt lidande som spelande och spelskulder kan orsaka. Och det värsta är kanske att Svenska staten ligger bakom en hel del av de här spelen. Svenska spel, var det väl det hette.

Och det är alldeles för lätt att få lån på nätet, utan säkerhet. Men hög ränta.

Ja, jag vet inte! Läs boken, för Margareta vet!

Jag grät emellanåt under läsningen. Och mot slutet grät jag så tårarna flödade fritt. När nära och kära dör, så…