Apropå stickandet som jag nämnt tidigare, så är det en polotröja det är frågan om. Den är till min yngsta, och vi – jag och min mellersta dotter – ska dit och hälsa på över Allhelgona.

Fjorton mil dit och lika långt hem igen är visserligen görbart på en och samma dag, men nog är det skönt när man äntligen träffas igen, att kunna ta det lite lugnt och sitta där på kvällen med mys och prat. Och huset är ganska stort.

Tröjan ja! Den hade jag hoppats bli färdig med till dess, men det ser dåligt ut med det. Hade inget mönster som passade garnet, så har fått pussla och mäta och testa.

Ändå blev det för smalt ovanför ärmhålen så det är tre gånger jag har stickat den delen. Bak och fram. Etersom jag stickade både bak och fram samtidigt på en rundsticka. Så lagom kul att repa upp…

Samma gäller ärmarna. Stickade båda två samtidigt på rundsticka. Hade gjort ungefär två decimeter när jag insåg att de var alldeles för smala. Så ännu en upprepning. Eller två, snarare. Räkna, mäta, kolla det mönster som var bäst, räkna igen… puh…

Nu är i alla fall fram och bak klara och jag har kommit en bit på väg med ärmarna. Och jo – det verkar fungera så här. Och även om jag inte hinner mer än att sticka ärmarna klara – vi kör på fredag eftermiddag – så kan det vara bra trots allt. För då kan man tråckla ihop delarna så hon får prova. Och hålla tummarna att det stämmer.

Med lite tur då, så kanske jag hinner medan vi är där, att montera riktigt och sticka polokragen. Och med lite tur här hemma innan dess, så hinner jag både sticka ärmarna och tråckla ihop tröjan.

Ett litet P.S.! Det här inlägget har legat som utkast några dagar. Glömde alldeles bort det när nåt annat kom i vägen.
Vi åkte inte till Österlen i helgen. De där nya direktiven, ni vet… och tröjan är inte färdig än. Men jag har kommit längre med ärmarna. Nästan uppe vid ärmhålorna nu.