Eller: Vad har jag gjort för att förtjäna detta?!

Igår förmiddag satt jag i lugn och ro i soffan med mitt frukostkaffe. Utanför fönstren lyste solen från en övervägande blå himmel, och en sida av mig längtade ut. Dessutom hade klart.se aviserat hyfsat vindstilla för dagen, alltså ca 5 sekundmeter, vilket här i Helsingborg menas vindstilla, medan det skulle komma att blåsa mer på måndag och ännu mer på tisdag.

Å andra sidan, kände jag inte alls för att ge mig ut och motionera. Ischias, vilket inte bara innebär förbannat ont i höftområdet och ner i benen, musklerna generellt var också trötta särskilt i låren och nedre delen av ryggen.

Förkylningen hade gjort sitt och raderat så väl kondition som muskelstyrka, och de senaste fem dagarnas cyklande och även en del promenerande, hade också gjort sitt. Fyra mil sammanlagt på fem dagar var i det här läget mer än tillräckligt.

Jag hade ont. Jag var trött. Jag borde ha en vilodag. Tänkte jag. Och trodde på det. Kände att jag behövde det, att det vore bäst för mig.

Likväl lockade solen och den blå himlen.
”I morgon kommer det att blåsa mera” hördes en röst inne i huvudet.
”Och i övermorgon ännu mer! Först på onsdag blir det bättre! Lugnare vindar och 5 plusgrader! Visst kan du ta en liten tur i dag? Passa PÅ! Annars dröjer det flera dar innan du kan ge dig ut på cykeln igen!”

Nej, det är nog bäst låta bli…
Men solen skiner så härligt…
Det är kallt ute, bara precis över nollan…
Det blåser bara lite…
Vore bättre med en vilodag, fixa lite inne…
En kort runda bara…
Det behöver dammsugas…
En lugn tur, inte lång alls och inte ta i mer än nödvändigt…
Badrummet är grisigt…
En rörelserunda, inte en konditionsrunda..
Köket är ännu grisigare…
Det är viktigt att röra på sig, bygga upp muskulatur igen och kondition… och solen skiner…

En stund senare satt jag på cykeln. Det var skönt. Till en början. Men snart nog kände jag hur det tog emot i låren och kring höfterna. Hur det blev jobbigare och jobbigare. Gjorde ont i knäna…

Men jag var ju tvungen ta mig hem också…. och jag kom hem… så småningom.

4,8 kilometer! Vilket är fjuttigt i min cykelvärld! Jag som kunnat cykla både 2 och 3 mil. Förr ännu längre. Typ Kullahalvön runt, och hem igen. I somras gick jag med 2 döttrar 6,2 km ute vid Kullens fyr, en gångstig som var betydligt mer upp och ner än slätmark. Ok! Med fikapaus, men ändå!

Min runda via Råå-Ättekulla är ca 2,1 mil, och den cyklade jag i somras. Tar jag via Bårslöv också, så blir det ännu längre. Men det är mer med det här än antal kilometer! Även under kortare sträckor brukar det kännas skönt! Jag kan känna hur härligt musklerna arbetar, hur lätt det är att liksom flyga iväg som en pil, hur jag kan klara cykla upp för backar – ok kanske inte de brantaste eller längsta, men ändå!

Nu var det bara tungt, motigt… egentligen inte skönt alls.

Men en positiv sak! Lite grand fick jag även igår den där känslan man får när hjärtat börjar må bra, när konditionen trots allt finns och börjar bli bättre, den där behagliga känslan av endorfiner och längtan att sträcka ut mera. Men just då, i går, var det inte på tal om att utvidga rundan. Jag vände hemåt så snart det gick. Inga omvägar. Inga senvägar.

Sen på dagen blev det inget praktiskt gjort alls. Ingen disk, ingen dammsugning. Jag var trött, stel, hade ont i musklerna. Det var datorn, det var lyssna på min pågående bok – Eleanor Oliphant mår bara bra – sticka på min kofta, och titta på film. Viaplay har faktiskt en hel del bra att se på, när man väl lärt sig navigera bland utbudet…

Men det är ju nu som den där poängen kommer. Jag blev sittandes i arbetsstolen sen större delen av dagen. Och på kvällen var jag ”helt förstörd” i höftpartiet och särskilt kring höger lårbenshals. Förutom det vanliga då. Hade svårt att gå, och … jaa! Självklart ångrade jag stort att jag inte hade lyssnat på mig själv och lytt min intuition – ta en vilodag!

Vem vet – om jag inte hade tagit den där ”motionsrundan” – så kanske jag hade orkat att diska, eller dammsuga, eller städat badrummet. Nu blev det ingenting. Och idag verkar det mest bli soffa och värmedyna. Och förhoppningsvis sova middag, för sömn blev det dåligt med i natt. Och ont gör det så jag kan med nöd och näppe gå. In till badrummet funkar, och jag har middag i kylen som bara är att värma sedan. Förhoppningsvis så funkar värmedynan så pass bra att jag är rörligare och har mindre ont redan i eftermiddag.

Skönt att jag ska till kiropraktorn på torsdag. Och jag ska inte ge mig ut på några cykelrundor innan dess. Det får istället bli lite lagom med jympa, yoga och dans här hemma. Men kanske inte så mycket idag.