Vad har jag gjort i dag, då? Ja, nåt har jag väl gjort. Vet att jag suttit en hel del med bokföringen. Halkade efter med den nu för ett tag sedan när det var mycket annat att göra. Och – måste erkänna. Har väl inte haft så mycket ork heller.

Om ni kommer ihåg att jag bröt armen i februari, jag kommer i vart fall ihåg det, så visst är det mycket bättre nu. Om än att jag  stundtals blir jättetrött.
Men ännu mer irriterande, är att när armen väl slutade göra ont, så där riktigt räligt, så började knäna bråka med mig. Särskilt det högra. Särskilt på morgnarna, och särskilt om jag suttit stilla länge – eller för den delen. . .  STÅTT! 

Jaja! Inte lönar det sig att gnälla och klaga, i alla fall. Benen är det inget fel på.

På måndag eftermiddag ska jag till ortopeden. Ska träffa kirurgen som massakrerade min arm och petade in lite nya saker där. Säger han bara det jag vill höra, så ska jag se till att börja cykla igen sedan. Jo, det sa jag till mig själv för ett par månader sedan – till sommaren ska jag cykla igen. Och nu är det sommar.

Det är ju inte det att det skulle vara omöjligt! Jag är nog mest bara rädd, helt enkelt. 

Men det är inget fel på benen, så där kan jag säkert vara trygg! Och jag når fram med båda armarna till styret. Jag upplever att jag på det stora hela taget är hyfsat stark i armarna. Men det jag oroar mig lite för: är om jag kommer in i en ”situation”! Nånting händer så jag måste väja eller stanna snabbt, eller nåt liknande. Kommer jag att kunna göra det då? Klarar högerarmen att snabbt ta tag, eller styra undan eller nåt, då?

Fast! Varför oroa sig. Jag är ju så van när det gäller att cykla, och har man en gång lärt sig cykla, så kan man cykla. Och som sagt: benen är det inget fel på.