Månadsarkiv: mars 2026

Skrivande

Stand by

det är lustigt
om än kanske inte skrattretande

jag gör inget speciellt
det händer mig inget särskilt
är oftast ensam

höjdpunkterna kan vara att ta mig ut  till Ikea
köpa en fika och sitta och titta på folk en stund.
eller småprata lite med kassörskan i butiken

försjunka i en roman…

det finns annat också
även om det kommit en smula i skymundan

Jag finns!
om än i en smula nedkopplat läge
viloläge

Stand By!

jag vet det här är temporärt
vissa yttre faktorer påverkar

jag tänker på att starten alltid är det svåraste
det som kräver mest energi

det vet varenda bilägare att man startar i ettans växel

Böcker & Läsande, Med andra tankar, Skrivande

Tungt och seegt

Jo! Det har varit en sån dag idag. Inte riktigt hela dagen, men en stor del. Och det är inget konstigt med det. Ända sedan jag kom hem från lasarettet har det gått lite upp och ner med den fysiska känslan.  Och det lär väl så förbli ytterligare nån tid framöver.

Ser jag det i ett lite större perspektiv, så mår jag helt klart bättre nu än för nån dryg vecka sedan. Men av nån underlig anledning, tycks jag ha mått lite ”tröttare och tyngre” sen den dagen jag var och fick bort stygnen.

Kan inte se nåt samband med det! För att sköterskan ”petade i ärr-bildandet”???  Tog bort en lååååång rad med små agraffer, tvättade med nåt antiseptiskt och la på nytt förband???

Nåja! Strunt samma! Det är som det är och vi går ändå mot sommar!

I övrigt tycks jag till viss del ha fastnat i den här bloggen. Känner hur jag längtar tillbaka till allt skrivande/bloggande/skapande så det nästan gör ont i mig.

Och märk väl! Nu sitter jag med laptopen och skriver med vänster hand! Mest med pekfingret dessutom! Jag brukar mest använda båda händerna!!! I normala fall!!!!!!!

Läste lite här och där vad jag har skrivit under årens lopp! MASSOR! OCH BRA! Om jag får säga det själv.
och det får jag…

Den här bloggen börjar i maj 2016. Men jag har, och har haft flera andra under åren 2006 (2007?) och framåt.
Kände en lust att lägga in ALLT här. För jag har bloggat mycket om böcker, läsande och skrivande. Liksom även om filmer och vardagen i stort.

Men vilket jobb det skulle vara! För jag har allt det där i vanlig text! Så då skulle det innebära att jag var tvungen kopiera in inlägg för inlägg och dessutom se till att skriva in rätt datum. Det verkliga datumet när det faktiskt blev skrivet!
Huja mig! Vilket jobb!

Och ändå känner jag lust att göra det!!

Ja, jag vet! Jag är en konstig typ…

Å andra sidan har jag även lust att börja jobba med mina sovande manus… vilket av dem ska jag fokusera på först???

Ja, det var en bra fråga det –  men först ska man kanske se till att på allvar ta fatt i den där lusten ATT skriva! Även om det nu först ”bara” blir frågan om ett och annat knäppt inlägg.

För övrigt har jag rensat lite bland inläggen här. Där fanns ett och annat som hade tappat bilder. Ibland fick jag slänga nåt inlägg helt och hållet, för utan bild blev det liksom ingen mening med det.

Allt gagnar helheten, kan man kanske säga…

 

Hemmavid, Med andra tankar

Just nu…

2 kommentarer

… är jag oerhört tacksam över att jag har en Airfryer.
Behöver jag säga så mycket mer? Egentligen?
Nä… tänkte väl det…

Böcker & Läsande

Det hände…

2 kommentarer

Sitter här nu, och reflekterar över tiden. Ja! Faktiskt! Över tiden! Det är den 7 mars idag! Halkolyckan ägde rum den 6 februari! Det är 28 dagar i februari! Fyra veckor med andra ord!

Alltså! Det är i dag fyra veckor sedan jag drullade omkull!!!

Fyra veckor??? Bara fyra veckor??? Det känns som om det vore mycket längre sedan. Inte underligt jag fortfarande har ont och mest känner mig som en dåligt urkramad disktrasa.

Hur nu en disktrasa kan känna sig i ett sådant läge. ???

”Folk”! Ja, inte alla, men ett par, tjatar på mig att jag ska ut i friska luften och promenera. Det ska tydligen vara bra för smärthantering bland annat (förmodligen sant). Och det där att få SOL i ansiktet!!!
(Jag har en ganska stor balkong i västerläge, räcker inte det?)

Okidoki! Kan hålla med att en nypa frisk luft kan kännas skönt. (Balkongen?) Men jag blir också kopiöst trött av ansträngningen.

I och för sig skönt att kunna sova ett tag (eller två) på dagen. Svårt sova tillräckligt under natten. Armen gör ONT! JU!!!

Men… insikten om bara 4 veckor sedan olyckan, blev lite av en chockverkan! Att det faktiskt bara är 4 veckor sedan det hände, 2,5 sedan operationen… BARA!!!

Insikter kan verkligen ställa saker på sin spets…

En sak till! Övre delen av högerarmen fick visserligen ta emot den värsta smällen, den delen blev mest skadad, men det är inte detsamma som att resten av kroppen klarade sig helskinnad. Icke, sa Nicke! Men det tog ett tag innan jag riktigt förstod det.

Ett rejält blåmärke på utsidan av höger underarm, berättade senare att även den fått sig en rejäl smäll. Smärta även där förstås. Troligtvis inte nåt brott eller ens spricka. Men ändå…

Förstod att smällen mot marken hade genererat en stötvåg genom hela kroppen, framför allt genom höger kroppshalva. Har ont i ryggen, särskilt höger om ryggraden från nedre delen av skuldran och uppåt, musklerna känns som hopdragna, eller möjligen svullna. Obehag upp genom nacken. Försöker massera.

Höften fick sig också en stöt, men det känns inte alltför jobbigt där, och även om höger knä också känns mer smärtande än före olyckan, är det som att nedre delen av kroppen blivit relativt förskonad.

Antagligen för att de delarna var närmre marken… lägre fallhöjd alltså…

Är oerhört tacksam över att största skadan inte skedde högre upp än strax under axeln… och det läker sig… precis som resten
Men det tar lite längre tid än fyra veckor…

Sedan är det ju så med kroppen, att en så här pass allvarlig olycka påverkar. Kanske inte mätbart… vet heller inte om jag ska kalla det mentalt, psykologiskt eller nåt annat. Men kroppen reagerar! Reglerar! Minskar på hunger och törst, fokuserar på läkning. På ett plan förstår jag, men kan inte förklara…

Blev kvar en natt på lasarettet. Den natten var INTE rolig!
och jag tålde inte det morfinet jag fick då…

Men det kommer en sommar…