Jag är trött på facebook. Har egentligen aldrig gillat fejan men trodde den skulle bli till nytta när jag började med affischer och liknande. HA! Trodde jag!
Istället blir man överöst av: fånigheter; ytligheter; hemskheter; farligheter; samhället som går åt pipan; mat som är farlig att äta; mediciner som prånglas ut för profitens skull och gör mer skada än nytta; sånt man måste äta för att bli frisk alt. inte bli sjuk; med mera med mera med mera… Och det går liksom inte att skydda sig mot det!
En av mina bästa väninnor lägger in massor om utbrändhet, sjukförsäkringen och annat sjukt. Jag tycker hon är negativ och bara drar på sig mer negativiteter av det. Hon säger hon är realist och bara pekar på det som är fel för att det ska rättas till.
Typ gå ut och kriga för att det ska bli fred!
Skrika ”var tyst”! Ni hajar?
Hon kämpar också för ren natur, giftfri mat, att värna om djur, att inte använda t.ex Round-up med mera, och i alla de här fallen håller jag med henne. I princip! Men hon KÄMPAR så förtvivlat mycket! Lägger all sin energi på det hon tycker är negativt! Beundransvärt iofs, att hon engagerar sig och vill nåt positivt, men hon trakasseras också emellanåt för sina åsikter. Inte minst om det gäller politik, men även för annat som jag kan tycka är urlöjligt att nån trakasserar för.
Märk väl! Jag tycker väldigt mycket om henne och vi kan prata om precis vad som helst. Men hon kämpar samtidigt med utbrändhet, whiplash, hörselnedsättning med mera. Som om inte det vore nog. Hon liksom suger åt sig det som är fel och/eller sjukt. Det var hon som sa att jag nog har ME/CSF; att jag är en HSP; att MÖGEL (i min gamla lägenhet) inte bara gör en sjuk utan att det tar åratal att bli av med möglets påverkan på kroppen – om man alls blir av med det; att jag borde äta MEDICINER för min värk och stelhet…
Samtidigt är hon ju en så himla go person! Känslig, intelligent, godhjärtad – och vill så mycket gott!
Det läggs förstås inte enbart in ytligheter, negativism och hemskheter på fejan. Det finns positiva aspekter också. Jag har bl.a. valt sidor som har med mat och hälsa att göra eftersom jag alltid varit intresserad av det. Jag har även sidor som lägger ut peppande positiva ord och citat, eftersom jag vill få till mig det som är positivt i världen omkring mig. Tomas Gunnarssons är bara en av dem.
Men likväl dyker det upp alldeles för mycket negativt för min smak. Och det jag verkligen vill se, var är det? Var är de sidor som lägger in ett nytt pepp-inlägg varje dag? Andra inlägg kan dyka upp flera gånger på raken, och varför visas sådant som hände för ett par dagar sedan? När ett evenemang inte längre är relevant!
Framför allt tycker jag det är struligt när man kollar in fb på iPaddan. På datorn kan man åtminstone ställa in så inläggen kommer i kronologisk ordning, men vilket FLÖÖÖÖDE! Jag pallar inte det där snabba, hetsiga som tycks finnas överallt nu för tiden. Och jag gillar inte att det är fb som styr över mina grejer och de funktioner som jag ska använda
Jag är av den åsikten att det man fokuserar på, det växer. Kämpar man mot nånting, så växer det man inte vill ha. Tycker man att livet är pest och pina och tjötar om det och tänker på det mest hela tiden, så fortsätter man att uppleva livet som pest. Håller man hela tiden på att älta det man tycker är fel, det förflutna, det som är jobbigt – så kommer man aldrig ifrån det.
Det man ger ut, det får man igen. Rena rama instant-karma. Le! Säg nåt vänligt! Ge det du själv vill ha! Men inte med baktanken att du ska få det, då kommer det inte från hjärtat och det känner man. Jag är nog inte HSP – Highly Sensitive Personality – men jag är introvert och intuitiv, så tro mig! Man känner av vad som är äkta.
Och det gör säkert du också.
Funderar på att försöka rensa min feja från allt som inte är positivt och se vad som händer. Även om det skulle innebära att jag tar bort en del vänner också. För även om det inte är nåt fel på dem, så kan de dra med sig sådant som är negativt bara för att de har gillat något.
Och vem tusan säger att man måste vara uppdaterad hela tiden om vad som händer i världen! Allt som kan kallas nyheter ska man räkna med är grovt vinklat, så vad är sant egentligen? Vad är verkligt? Och är vetskapen om ”det” (vad det nu är) något som får oss att må bra?
Får se hur jag gör – om jag gör nåt.
Nä nu orkar jag inte älta det här ämnet längre. Nu ska jag återgå till mitt manus istället. Det är kanske mest bla-bla-blaa det också, men det är åtminstone mitt bla-bla-blaa och inget om sjukdomar och annat elände.
Ja han är ju död förstås, huvudpersonen, men det är ju en helt annan sak…
Min ostyriga penna! 