Det värsta ovädret har uppenbarligen dragit förbi nu. För denna gången. Sent i går eftermiddag var det stormbyar på 28 sekundmeter, nu ligger de tydligen på 17. Blåsigt nog, men man kan vara ute i det.

Ute i det, är däremot inte jag. Faktiskt tredje dagen på raken som jag hållit mig stilla och inomhus. I lördags för att jag på eftermiddagen skulle åka tillsammans med min mellandotter och hennes dotter till Österlen och min yngsta dotter. Hennes son fyller 6 år nu i dagarna, och det var lite familjeträff av den anledningen nu i helgen. Och lillkillen kunde fritt och ifred frossa i nya Briotåg med vagnar och annat. Nästa helg ska det bli barnkalas där borta, och någon helg längre fram ska min äldsta med sina båda töser dit. Dom kunde inte den här helgen.

Så i lördags tog jag det alltså lugnt. Hade inte direkt nån lust att ge mig ut heller. Lite seg, så där. Bakade vetefritt bröd att ta med, packade lite smått inför helgen borta inklusive min kudde. Kunde ju unna mig lyxen av min egen, när jag nu skulle åka bil dit istället för tåg.

Dessutom hade det redan börjat dra ihop sig mot stormen. Inte nån stort än så länge, men ändå. (Som om det skulle vara nånting att skylla på för att man inte gav sig ut en sväng på cykeln. Eller apostlahästarna.)

Det hann ju bli mörkt innan vi var framme. Annars brukar jag gå en sväng runt i deras trädgård bland det första när jag kommer dit, med det var ju inget att tänka på i lördags. Istället var det lite välkomstprat och paketöppning framför brasan i kaminen, och sen gick kvällen med middag, prat och skratt.

Dotter och dotterdotter sov på ovanvåningen, och jag valde att sova på soffan i vardagsrummet. Halv sex vaknade jag av att fullmånen lyste rakt in på mig. Var det inte mulet, tänkte jag, och petade upp övre delen av täcket som ett litet torn så det skulle skugga mig från månskenet. Sen sov jag två timmar till och vid det laget såg det mest mulet ut. Eller om det bara var dagern. För bara lite senare var det superfint väder med sol så det gnistrade om det. Men träden runt huset rasslade tänkvärt med sina grenar i den ökande stormen. Ändå stack systrarna ut på en 7 km lång löprunda där på morgonen före frukosten, och försökte sen få mig att ta en promenad.

Nej! Det kände jag inte för! Kände mig seg och lite lätt olustig. Längtade hem. Kände mig lite frusen. Men det var ju egentligen inte så konstigt. Det är alltid kallare där än hemma hos mig, och så den där extra vindstyrkan.

Så började molnen så sakta växa fram från väster.

En väninna till Yngstan kom lagom till det något sena frukostkaffet, och därefter plockade Mellerstan fram frisörsaxen och snofsade till oss allihop, utom yngstan som hade fått sitt hår trimmat bara ett par veckor tidigare. Jag är mycket glad för min uppsnofsade frisyr! Besöket hos frissan för ett par veckor sedan, var definitivt inte värt pengarna, och Mellerstan förfasade sig hur dåligt en del kan klippa även om vissa saker tydde på kunnighet. Men formen! Man måste ju ta hänsyn till formen, hur håret växer, virvlar och så vidare. Så NU är jag nöjd med klippning och frisyr!

Säger. Tack och lov att Mellerstan är tillbaka som min frisör igen! och det är mitt eget fel att jag inte bett henne innan. Jag ville bara inte lägga på henne mer jobb än hon redan har haft under en alltför lång tid. Pytt, sa hon! Jag har inte mer jobb nu än jag haft under de senaste snart 25 åren. Men tidigare var det mer med barnen, nu är det företaget som tar tid. Bland annat. (Killarna, 23 och 21 år, flyttar till egen lägenhet i slutet  av februari och huset ska läggas ut till försäljning i mars, så det är en hel del minsann att göra nu också.)

Så vart det ju det där med stormen! Tänkte det vore bäst försöka komma iväg hemåt relativt snart efter lunchen, med tanke på de kommande 28 sekundmetrarna i byarna. Och sydvästlig vind. Hur skulle det yttra sig längs Skånes syd- och västkust? Och inte lockade det mig utanför dörren, inte. Inte ens för en runda i trädgården. Istället satt jag i soffan och läste om Isfolket (bok 17 nu, Dödens trädgård), medan resterande blev klippta. Kände mig frusen ända in i märgen.

Ungefär halv tre körde vi därifrån! Efter kyckling till lunch och Pavlova till kaffet. Och jo visst kändes det i bilen emellanåt, när vinden friskade i. Men det gick bra ändå, jag hade förväntat mig värre. Men hon har en annan bil nu än den lilla Toyota Yaris som jag brukade köra tidigare, en lite större, lite tyngre, lite stabilare. Nån Opel…

Den enda direkta påminnelsen om storm, var när vi stannade till på en mack vid motorvägen utanför Lund. Då var det med nöd och näppe jag kunde öppna dörren och ta mig ut ur bilen. Så när jag skulle in i bilen igen, med en mugg kaffelatte i högsta hugg, så höll Mellersta upp dörren för mig.

Sen på kvällen kände jag hur snuvan började slå till, och i morse vaknade jag med ont i halsen. Inte värsta, värsta, men tillräckligt för att jag ska ha stannat inne och i stort sett inte gjort nånting i dag. Heller. Rätt skönt faktiskt! Men hoppas jag är pigg nog i morgon för att vara med på Inventeringen av Planteringen vi har på området. För tre dagar utan att vare cykla eller promenera… ja! Det får räcka, tycker jag.

Och det är med Planteringen – det är en helt annan historia.

Harregud! Hur kan jag ha kräkt ur mig så här många ord om en tämligen – för andra – rätt ointressant helgresa med stormvindar och – okay – en Pavlova som födelsedagstårta?
Jaja! Inte vet jag! Det bara kom! Man får vara tacksam för ATT det blir nåt skrivet ibland!

Idag alltså. Vilket kom helt överraskande. Fint väder? Med sol och allt? Ja, nästan i alla fall. Solen sken där på himlen, till en början från en nästan helt blå himmel. Men det var kallt och det blåste ganska mycket. Om än inte lika hemskt som i går.

Men nu är det i alla fall februari. Snart går vi över till sommartid, sen är det midsommar och snart nog  är det höst och vinter igen.

Deprimerad? Jag? Nädå. Inte ett dugg. Har möjligen lite krassa tankar om hur fort man kan tycka att tiden går. Det är bara fredagar hela tiden. Eller måndagar, om man föredrar det.

Blev påmind om hur wordpress bara gör det knepigare för oss för varje gång de ”förbättrar upplevelsen”. Raderade den ganska nya bloggen som skulle ha mat och hälsa som tema. Några månader låg den väl där. I etern. Huvudsakligen sovande.

Sen POOOFFF – var den borta.

Men jag tog hand om de inlägg som jag hade fått in där. Exporterade dom, heter det. Skakade sedan liv i min allra äldsta blogg och föste in de inläggen där. Roligare med de gamla fina layouterna. Sen har jag hållit på att organisera, sortera, rensa ut, kasta…

Och så halkade jag in på mina bilder. Organisera, sortera, rensa ut, kasta…

Skulle kunna hålla på med det i många dagar till. Men blev jag trött på det hela efter tre. Eller fyra. Eller om det nu var fem dagar. Tänkte istället, att nu är det hög tid att skriva nåt igen.

Gick i fredags till biblan för att försöka jobba med mitt manus. Det brukar gå bra där. Men då, den dan, hade jag gröt i huvudet. Och sen dess har jag inte öppnat Scrivener igen. Inte nåt annat skrivande heller.

Jaja! Man piggnar väl till så småningom!

Om inte förr så när det blir fint väder på riktigt! Och varmare! Sol och värme kan göra underverk med det mesta, för de flesta!

Till dess fortsätter jag att läsa Sagan om Isfolket. Har börjat på bok 15 nu. Av 45.

Den allra äldsta bloggen? Skapade den redan 2009… Hädanefter får den fokusera på Mat och Hälsa. Nån gång ska jag väl få lite fart på tangenterna igen…

Det blev ganska vackert väder igår. Redan vid frukosten rev det lite bland molnen och lät skymta fram gläntor av blått. Inte föreföll det blåsa alltför mycket heller.

Med andra ord behövdes det inte mycket för att jag senare – efter en lugn frukost förstås – tog med cykeln ut på en runda. Men vart? Ikea? Gå där en stund? Bland en massa folk! Känna sig social? Kanske köpa den där skohyllan? Eller de där glasburkarna?

Eller skulle jag ta en sväng inne på själva Väla? Eller behövde jag handla hem nåt från Willys? Men när jag så närmade mig Väla kände jag varken för det ena eller det andra av de förslagen. Inget var heller viktigt nog att köpa hem.

Så jag fortsatte i godan ro nerom Ödåkra. De har byggt otroligt mycket nytt där under de senaste åren. Och håller fortfarande på att bygga nytt. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Ganska fina hus, av olika typ, men troligtvis rätt dyra att bo i.

Nå! jag ska ju inte flytta dit ändå, så jag lirkade mig fram längs cykelvägar och smågator. En mer kringelikrokig rutt blev det, visade kartan sen, än vad jag trodde medan jag trampade på. Men kom så småningom ner till stationen där jag vek av för att ta cykelvägen längs järnvägen tillbaka mot stan.

Jag hade funderat om jag skulle fortsätta genom Ödåkra, Via Allerum och sen genom Mariastaden hem, men insåg att jag hade haft medvind hela vägen till Ödåkra och vinden var lite mer motig nu. Och en smula kylig.

Men himlen var nästan helt blå vid det här laget, så det var länge sedan jag hade en så här mysig cykelrunda. Det var inte utan att jag fick vårkänslor!

Den råkade också bli den längsta i ett sträck, sen i somras. 14,4 km. Jag har cyklat en del dagar uppemot 12 – 15 km, kanske nån till och med mer, men då har det varit frågan om att de varit uppdelade. Typ till Kiropraktorn 3,4 km och sen en omväg hem.

Apropå vårkänslor, så såg jag på väg till Lidl i förmiddags, att hasseln hade fått fräscha gröna hängen. Alltså min första tanke var sälg, men efter en smula googling efter bilder, insåg jag att det inte var det. Kunskaperna angående växter är minsann inte vad de har varit! Kan inte ögonblickligen skilja på sälg och hassel ens. HA!

Dessutom! Lat är man som inte ens kan ta upp mobilen ur fickan och ta en bild. Får kanske ge mig ut en sväng till idag, och se efter lite noggrannare. Och ta en bild. Fast idag är det gråmulet, om än ganska stilla. Men det känns troligare att jag efter lunch kommer att somna en stund i soffan. På värmedyna.

Den där cykelturen… jaja… det blir säkert bra det med…

Så! Jag har inte varit här på typ… evigheter. På praktiskt taget 2 månader.

Nog för att jag insett att det var länge sedan – men såååå länge sedan? Jaja! Nu är jag här i alla fall, och jag inte bara lever utan mår bra.

Har inte en aning om hur det är med er, mina vänner. Förlåt, förlåt!
Men jag hoppas allt är bra. Ska väl besöka era bloggar också, vad det lider. Om en inte alltför lång stund. Men det lär ta sin lilla tid att uppdatera mig.

Jul och nyår var i alla fall lugna och fridfulla. Har sett mängder med filmer, och i stora drag latat mig en hel del. Var kattvakt till yngsta dotterns Devon Rex under två veckor över julhelgen.

I början av december började jag gå till en Kiropraktor för min stela kropp. Sjätte veckan nu och det känns bra. Mycket bra! Okay! Trötthet och ”träningsvärk” av det, det kan jag inte förneka och det har säkerligen gjort mycket till den oföretagsamhet jag haft. Och har väl fortfarande. Men mår samtidigt betydligt bättre. Låter inte klokt att samtidigt påstå att jag känner mig piggare, när jag nyss skrev att jag varit och är väldigt trött, men man kan ju vara trött på olika vis. Och tröttheten jag känner av, är för att kroppen nu arbetar på för fullt att komma i rätt form och läkas. Piggheten märker jag i att jag dels har lättare att röra mig, och har fått mer lust på att göra saker och ting.

Så länge jag slipper städa. HAHA!!!

Mer? Njä… inget särskilt. Fortfarande mycket tittande på film och dokumentärer och liknande. Läser också en del och har ohjälpligt fastnat med Margit Sandemo’s långa serie ”Sagan om Isfolket”. Läste ni den då på 80-talet när hon skrev den? Då kändes det som att alla läste den och tyckte den var jättebra. Men inte jag. Alltså jag läste den inte då. Och inte senare. Inte förrän nu.

Och nu slukar jag den! Mest har jag fått ner den elektroniskt från biblioteket och läst den online. Man kan läsa på bibliotekens App ”Biblio” också. Men det blev som det blev. På datorn. De första fem delarna. Nu har jag del sex som fysisk bok, lånad på biblan och hämtad där tidigare idag, och lär väl kombinera e-bok med fysisk bok hädanefter. Inte mindre än 47 stycken delar är det frågan om.

Man får ju bara låna 2 online böcker per vecka, och eftersom jag lätt läser en sån där bok på en dag, eller max två beroende på vad jag gör i övrigt, så gäller det att vara smart och utnyttja möjligheten att skifta mellan online och fysisk bok. Och nu med en gång ska jag reservera de två – tre kommande delarna.

På sätt och vis föredrar jag att läsa online. Inbyggt ljus både på laptopen och iPaden ju… men det är inte alltför liten text i böckerna, trots pocket-storlek.

Ännu mer? Njä… inget särskilt. Fast i nuläget har jag gått ner 10,5 kg sen då i början av september. Det känns jättehärligt, och är väl också källa till att jag känner mig rörligare och har bättre ork och styrka och lust. En hälso-cocktail! Fungerande behandling av Kiropraktor + lättare kropp = mer ork och lust till att cykla, promenera, träffa folk och ha roligt. Kan rekommenderas. 😀

Dom ska stänga av fjärrvärmen här i morgon, mellan 8 och 14. Då blir det kallt här i lägenheten. HA! Som om det skulle göra nån skillnad! Här är redan kallt så det både räcker och blir över. I bästa fall är det fees-ljummet på elementen. När det är noll-gradigt ute! Kan man möjligen våga hoppas på att det blir lite varmare efter de där jobben, vad det nu var, som verket skulle göra?

Dessutom, ska bostadsföretaget jag hyr av uppdatera sitt datasystem och blir HELT onåbara från klockan 17 idag till klockan 17 på onsdag. Normalt är de bara nästan onåbara. Men det gör inte mig nåt, hade inte tänkt logga in där ändå.

Nä, nu var jag stygg, och överdrev. Deras hemsida brukar fungera med alla de där tjänsterna som man som hyresgäst kan behöva. Typ Felanmälan.

Nämen! Nu fick jag till det igen!!! Är man Fr Gnäll-Fia idag eller är det nån sarkastisk ådra i mig som tittar fram? Må vara hur det vill med det. Oavsett vad man tycker och tänker så är det drygt mitten av november nu, med mestadels kallt, grått, mulet och mer eller mindre regnigt. Och hur svårt som helst att klä sig när man ska cykla.

Har man lite för mycket på sig, blir man genomsvettig. Inte minst när man stannar för att man ska in i nån butik, göra nåt ärende eller nåt sånt. Och ju fler ärenden man har att uträtta, desto svettigare blir man.

Har man lite för lite på sig, eller nåt som inte är vindtätt, så händer samma sak. Men man blir samtidigt kall av den där vinden som kilar sig in genom minsta lilla springa i rustningen. Eller genom den där jackan som inte är för tunn i och för sig, men som inte stoppar vinddraget.

Helt vindtätt? Åh harregu! Jag vill inte ens tänka på det!

Cyklade ner till stan idag. Tog det som mål för motionsrundan. Skulle kolla på stationen om det där med bussarna i stan. Tågar ju iväg till Österlen på fredag, och tågbiljetten fixade jag redan i förra veckan. Men så var det ju det där med buss ner till stationen. För dyrt med taxi, för bökigt med cykel även om jag skulle lyckas minimera bagaget maximalt. (??? 😀 ) Dessutom vill jag inte ha cykeln ståendes nere vid Stationen ett par dagar. Möjligen står den kvar, men kanske inte hel…

Men det är ju nåt sorts knepigt knäpp i den här stan vad gäller busskort! Jag tror man har sånt månadsvis, eller under en längre tidsintervall. Har troligen missat nåt nånstans, men när jag försökt googla mig till information, har jag inte någonstans hittat att man kan: gå på en buss, betala för just den resan – och sen inte mer. 

Hela det där systemet ska läggas om 10 december, och jag är inte riktigt säker på hur det ska fungera då heller. Men det lär ska kunna gå att bara betala för en resa åt gången. Och jag som försöker cykla så mycket som möjligt, har hittills inte sett nån vettig anledning att lägga ut en massa hundralappar varje månad på ett busskort. Men kan jag hädanefter betala för en enskild resa, så kan jag överväga att ”bussa” emellanåt.

Men nu gällde det fredag i alla fall! Och jo, minsann! Jag kan betala med mitt bankkort, har jag ”blipp” så är det enklast. Men det kostar 10 kr mer. Fram till den 10 december. Okej okej! 35 spänn för att komma ner till stationen! Bra mycket billigare än att ta taxi, i alla fall. Och bussarna går tätt, och hållplatsen är ganska nära.

Sen, då kring den 10 december ska jag kolla upp det här lite mer. Ska också försöka lära mig hantera den där appen. För då kan jag köpa biljett där, och så blir det Pågatåg ända härifrån och till Ystad. Nu köpte jag via SJ, så det blir regionståg till Lund, och sen Pågatåg resten av vägen. Men jag köpte en biljett som kan återbetalas om någon blir sjuk.

Jag ser verkligen fram emot att tillbringa helgen på bondvischan, och hoppas inte lillgrabben får kräksjukan eller nåt. Eller nån annan heller, för den delen.

Ja, och så blev jag tvungen gå in på banken också, och återinstallera den där Blippen på kortet. Det är mycket med det jordiska. 

Ibland undrar man om man har huvudet med sig. Skulle gå till Maxi i förmiddags, och då tänkte jag att jag inte fick glömma ta med soporna ner och slänga dom samtidigt. Ja inte på Maxi alltså, utan nästan precis utanför dörren där det står ett gäng sopbehållare prydligt uppradade, svartmålade och med stenpartiväxter ovanpå till råga på allt. Fint ska det vara.

Så jag knycklade till pappåsen med matskräpet och la ner den i plastkassen med restsopor, och satte sen hela paketet bak på cykel. Halvt nerstoppat i korgen där. Sen gjorde jag mig i ordning. Borstade tänderna och klädde mig, och sen iväg. Inget märkvärdigt alls!

Det var bara det, att när jag kom till Maxi, hade jag soppåsen kvar där bak på cykeln. Hade travat rakt förbi det man inte kan missa om man har ögonen i behåll. Vilket jag har. Om än med glasögon på näsan när det är nödvändigt. Är inte nödvändigt när jag går ut med soporna.

Jaha! Vad gör man då då? Tja! Man knyter ihop den där plastkassen så allt är bara ett enda paket och inget kan ramla ur. Sen sätter man det där paketet intill cykelns framhjul vilket i sin tur är instoppat i ett cykelställ.

Sen tänker man. Man tänker att, tänk om det är nån som tror det är nåt att ha i den där påsen? Det står Lidl utanpå! Och tänk om denne någon tar den där påsen, och sen går nånstans för att vittja bytet – och så är det bara sopor!

Men påsen stod kvar när jag kom ut, och dessutom hade jag handlat mer än jag skulle. Bara för att jag förde över 400 till det kontot när jag insåg att 121 kr inte skulle räcka särskilt långt. Det gjorde det inte heller. Hela bytet gick på precis strax under 300. Men så fick jag med min soya yoghurt också, som har varit slut några dar och blivit saknad! Och bananer… och valnötter… och lite annat grönt och skönt.

Det är så himla gott med hallon och blåbär och ananas och yoghurt och lite blandade rostade fröer… och valnötter…