Kategoriarkiv: Med andra tankar

Med andra tankar

Skärpning!

Man får väl ta och skärpa till sig lite. Med skrivandet och bloggandet alltså. Fast å andra sidan – jag har ju varit upptagen med lite annat. Och jag menar inte bara ren lathet och soffläge.

Det som särskilt tagit tid och energi, är väl den här odlarföreningen som vi håller på att komma igång med. Mycket för mig att sätta mig in i, och som både kassör och webmaster är det extra mycket. Hemsida ska skapas. Har ett utkast på gång på min egen domän, så jag förhoppningsvis gör alla misstag INNAN det är dags ta tag i den verkliga varianten.

Och det är bra! Ordföranden och jag, har redan kommit underfund med en del andra kriterier vi måste tänka på i det sammanhanget.

För övrigt är det inte allt man kan göra innan alla myndigheter fått sitt. Även en ideell förening lyder under lagar. Först i går fick vi reda på organisationsnumret. Muntligt. När ordföranden ringde och frågade. Skriftligt är det tänkt det ska komma, men förseningen skylldes – förstås – på viruset.

Och innan vi fått det skriftliga beskedet, kan vi inte gå till banken för att få konto, kort och så vidare. Sen ska det väl bara vara att tuta och köra.

Hur som, så är väl det här en orsak till att annat har fått vila. Jag fått vila. Har nån förkylning i kroppen, även om det verkar som att det inte är mer än så. Förhoppningsvis inte heller blir mer än så. Och sitta och läsa kan man ju göra oavsett. Har minsann en trave här från biblioteket.

Det mesta verkar vara inställt nu. Mina torsdagseftermiddagar på StOlof. Gympan på fredagsförmiddagar. Alla föreläsningar på vår bibbla på onsdagskvällarna. I går ställde vi in drömcirkeln, och jag vet inte hur det är med stickgruppen på tisdagseftermiddagarna. Har inte varit där på tre gånger nu. Men den är helt öppen och frivillig och har ingen speciell ledare, även om en av bibliotekarierna brukar sitta med oss. Med andra ord – vi kommer om vi vill eller kan, annars inte.

Läser era bloggar gör jag i alla fall. Får väl försöka ägna mig lite mer åt min också. Det finns det jag skulle behöva ventilera. Åtminstone för mig själv. Ibland dyker vissa saker bara upp, så man får sig en tankeställare.

Lev så väl ni kan! Njut av solen, som faktiskt skiner här idag också. Även om vinden är kall och temperaturen inte särskilt mycket att hurra för. Men det blir bättre! Med allting! Tids nog.

Med andra tankar

Aprilväder i mars

Är det så det ska vara? Nej, aprilväder ska vara i april. Men är det så? Nehe. Har det väl inte varit på flera år egentligen. Åtminstone inte på den här breddgraden. Skånegraden.

Idag stormar det rejält. Var ändå tvungen sticka över till Maxi på förmiddagen och komplettera. Plus det fanns några Stammis-erbjudanden som jag tänkte ta en närmre till på. Köpte två påsar valnötter till bra pris, och 3 st 200-grams nystan garn, men struntade i kycklingfiléerna och fisken. Så där ser ni vad jag prioriterar.

För övrigt var det total anstormning till stället. Shoppa shoppa!!! Köp billig kyckling så hänger det med en hel del annat också i kundvagnen som ni egentligen varken behöver eller tänkt köpa.

På väg hem var jag glad över att jag är ganska stark. Vindbyarna tog tag i både mig och cykeln och försökte knuffa ut oss på gatan. Tji fick den där! Och märk väl att jag inte cyklade, den var bara min laståsna för varorna. För inte nöjde jag mig med valnötter och garn! Huvudmålet för min shoppingrunda var framför allt bananer och äpplen. Och bovetemjöl… och havregryn… och lite till…

Dom hade billiga bananer idag. Ekologiska. Till 10 kronor kilot. Jag tog 2 klasar gröna och la dem sedan längst ner i kylskåpet när jag kom hem. Har inte så lyxigt att det finns ett stort kyl/sval här.

Stoppade en stund senare i mig 2 kokta ägg och en grön banan som lunch. Hade inte hunnit bli hungrig egentligen, men ville skynda mig ner till stan och min läkarstation. Distriktssköterskemottagningen öppnar klockan ett, och jag ville nån skulle se på min pektå (fniss), som jag hade drämt i nånstans för några dagar sedan. Nu var den röd och svullen längst ut och gjorde mer ont än tidigare. Det var ingen fara dock, inget sår eller så, och snabbsänkan visade inte på nån infektion. Så allt är bra. Jag fick en fylld och i alsol indränkt kompress runt tån, så både den och strumpan var fortfarande våt när jag flera timmar senare fick av mig kängorna.

(Tänkte jag skulle ta ett foto på eländet, men tänkte sen att nä, så roligt ska ni inte få det. )

Nå! Vidare i texten! Som jag inte visste hur lång tid detta skulle ta, hade jag stoppat ner lite förning i ryggsäcken. Fröbröd som jag hade bakat i går. Vilket visade sig vara en ganska bra idé.

Hör och häpna! Jag som alltid cyklar tog bussen in till stan! Helt fantastiskt! Men vad gör man när det blåser 33 sekundmeter? Nu tog det inte så lång tid hos sköterskan, kom väl tidigt i kön, så när jag tog bussen hem igen… Jaa, kan man tänka sig! Jag promenerade inte! Vilket nog var tur för tån det…

Nånstans här emellan kom det ett sms om att en av böckerna jag beställde i går fanns att hämta på biblan nu. Inte nån om Isfolket, tyvärr, men jag hoppas verkligen de kommer i morgon. Skulle jag vänta tills i morgon att hämta den här? 

Så när jag tog bussen hemåt igen tänkte jag att nu hinner jag inom Basaren, kyrkans Second Hand, före dom stänger! Åkte därför förbi ”min” hållplats och klev av vid nästa, vid Centrat. Råkade vara rakt över från biblioteket räknat. Så visst gick jag dit! Det skulle jag väl hinna med innan jag gick vidare till Basaren? Jodå!

Hann knappt in förrän S hojtade på mig. Han och två av de andra som jobbar där satt i soffhörnan i ett möte. (Möte? Verkligen? Eller fikapaus?)
”Heeeejj! Jag hade tänkt ringa dig sen”, sa han och viftade med båda armarna. ”Det är en sak jag behöver prata med dig om.”

Nu är det så att jag dels är stammis på det där biblioteket, känner alla, pratar med alla, men även med i samma förening om denne S. Områdets odlarförening! Han är ordförande och jag är kassör. Och web-master får man väl tillägga. Jag håller nu på skapa grunden till föreningens hemsida, samt ska även skapa såväl Instagram- som FaceBook konton. Därtill göra vad som ska göras med övrig marknadsföring. Skapa affischer och informationsblad till exempel. Har jobbar med sånt innan.

Så att han hojtar på mig och har nåt att säga, är inget konstigt alls. Så istället för att går vidare till Basaren efter att ha lånat den där boken, slog jag mig ner vid ett bord och tog fram iPaden. Sån tur att jag hade tagit med den då! Så öppnade jag upp del 2 av mitt manus och började läsa. Och bröt av en bit av mitt bröd därtill. Maten för dagen tycks mest bestå av mellanmål. Men det är väl ok!

Men oj vad de kunde prata! Inte för att jag kunde höra precis vad de sa, men det var ändå spridda ord som nådde mig. Corona (förstås). Stormen (så klart). Men man kan just undra vad det mötet egentligen handlade om. ( 😀 ) I vart fall hade jag efter att S hojtat på mig, berättat för dom att jag hade funnit den där gamla boken om vår stadsdel. Och ledtråden fanns i den bok S hade lånat mig nån dag tidigare. Där var den boken nämnd, och alltså även namnet på författaren. Bingo!!! Fanns dessutom på vår bibbla… (fattas bara annat)

Jag menar, ska man lägga upp en hemsida om odlingarna i det område där man bor, krävs det ju också lite fakta om detta område. Och om odlingarna också förstås. Historik!

Så jag blev sittande där ett tag, hann läsa ett par kapitel, och när de tycktes vara klara med sitt möte frågade en av de andra båda, även han ett S, om jag ville ha en kopp te, han kunde hämta åt mig. Ja tack, sa jag. Det hade blivit en smula torrt med enbart fröbröd. Och där kom han efter en stund med hett vatten i en mugg, en påse svart te med vanilj och en servett.  Så snällt av honom! Han är väldigt snäll den mannen, leder bland annat målarkurser och lär ungdomarna spela schack. Massor med ungar spelar schack på det där stället!

Men det blev inget besök på Basaren idag. Det hann ju stänga medan jag satt kvar på biblan. På väg hem lite senare, kom förstås en regnskur. Mitt i pinande blåsten vräker det plötsligt ner både regndroppar och små hagelkorn. Tur man bara har 600 meter hem, för paraply eller regnkläder hade jag inte i dag.

Och nu skiner solen rakt in i mitt vardagsrum

 

Med andra tankar

Vårdrömmar

Helst hade jag just nu velat sätta mig ute på balkongen och njuta. Solen skiner, det är tämligen molnfritt och termometern visar + 8,3 grader.

Men det blåser! Så mycket att vinden först har puffat ena solstolen tvärsöver balkongen – på längden – sedan tryckt den mot söderväggen – om man nu kan kalla räcket för vägg, det är ju trots allt helt av nån sorts glas med nedre delen så där mjölkig – och sedan pressat på stolen tills den vek ihop sig och la sig ner. Den andra står tätt intill norra ”väggen”, så den står ju i lä. Liksom. Kanske man kan sätta sig där? En liiiiiten stund?

Att gå ut är väl nåt jag borde göra mera idag. Cyklade till sjukgymnasten i förmiddags, och tog mig en omväg hem. Men det var lite kusligt här och där när vinden tog tag i både mig och cykeln. Men jag bad en hastig bön till skyddsänglarna och tog dessutom ett extra stadigt tag i styret. Jag menar, man måste ju själv se till att göra det man kan göra, sen får de ta tag i det där extra. Det där jag inte kan eller vet hur jag ska göra. Och jag kom hem, safe and sound!

Biblioteket då? Vore inte det nånting? Det var ju faktiskt ett tag sen nu som jag satt där med mitt manus. Men!!! Då ser jag ju inte ljuset och solen lika mycket som här hemma… Och det är ofta en massa skolungar där på eftermiddagarna… och… hmm… ärligt talat. Jag har inte lust att gå dit. Inte idag. Ryggen värker och bråkar med mig, och jag behöver nog kombinationen värme, vila, sjukgymnast-rörelserna och … lite dans till nåt på youtube framåt kvällen. 😀

Dessutom har jag annat jag både vill och behöver göra. Förutom manuset. Och lite måste-läsande. Och mysläsandet. Slukar ju fortfarande Sagan om Isfolket. Håller nu på med del 23, Våroffer. Det är så spännnande så jag kan gå åt. Vågar därför inte fortsätta läsa den förrän efter att jag gjort några fler ”måsten” här hemma. För i så fall kommer jag omedelbart after att ha läst färdigt, att försöka ladda ner bok 24 från biblan.

Fast, när jag tänker efter, blir jag nog tvungen vänta några dagar innan det går. Man får bara låna 2 e-böcker per vecka. Har fått reda på varför…

AH! Jag kan ju beställa fysiska böcker nu när det ändå tar flera dagar innan jag kan få läsa nästa! Fyra dagar närmare bestämt. Och har jag tur, och beställer nu, med en gång, har jag dem kanske på fredag.

Vänta lite!….. Ta en snabb kopp kaffe så länge! 😀

…

Sådärja! Nu har jag reserverat de kommande sex titlarna som fysiska böcker. Och man kan ju behålla dem i fyra veckor. Som om de skulle ta så lång tid att läsa! HA HA HA !!!

Hoppas alla kommer på en gång.
Hoppas de kommer i morgon redan.
För idag är det nog kört.

Dessutom blåser det för mycket för att ge sig ut en gång till idag. Det blev faktiskt en mil sammanlagt. Då innan…

Med andra tankar

En vårvecka utan like

Ja, förra alltså. Redan från söndagen var det fullt upp. Då, först, med att hjälpa dotter M i trädgården. Inför försäljning av huset krävs det ju en hel del upp-piffning.

De båda äldsta, sönerna, hade ju flyttat ut måndagen innan, deras rum tömts och en målare hade satt igång att snygga till hela huset. Massor av diverse skräp hade redan körts till tippen, och nu var det dags för Utomhus!

Det var helt klart inte mycket bevänt med mig sen på måndagen. Men på tisdag kväll var jag där igen. Nu skulle vi bla försöka styla äldste grabbens gamla sovrum. Den yngre grabbens gamla rum hade redan blivit klart, målat, möblerat och allt, och där bor nu dottern.

Onsdag var M ledig hela dagen. Nåja, ledig och ledig. Hon var i alla fall inte på jobbet-jobbet. Istället jobbades det där hemma. Jag hade tid hos kiropraktorn kvart över elva, men efter det cyklade jag inte raka vägen hem till henne. Det var så skönt väder och jag hade kommit in direkt till behandling, så jag hade ganska gott om tid på mig. Och det avgörande var, att vädret var riktigt skönt. Grått visserligen, men det kändes milt och det blåste nästan inte alls! Det ni! Och nere i centrala Helsingborg nära hamnen dessutom!

Så det blev en 7 km sträcka via Planteringen och Ramlösa station, som inte ligger i Ramlösa trots namnet, innan jag landade hos dottern. Där, särskilt när vi jobbar med nånting tillsammans, är det kaffe som gäller. Hela tiden. Med Oatly’s havremjölk ”iKaffe”. Och lunch var planerad och förberedd. M hade köpt med sig hem vego-mat från ett ställe i stan som heter ”Ginger”. Sagolikt gott! Röror och hummusvarianter och sallader av alla möjliga sorter. Mycket inspirerande till min egen matlagning sedan!

Men fixande var det nu först! Jag placerades att stryka gardiner, och minsann! Det var en massa gardiner som skulle strykas! Och sex stycken av de där längderna skulle jag sen hänga upp i vardagsrummet. Det gick! Medan målaren höll på göra väggen mitt emot vit och fin. Men tid tog det. Vet faktiskt inte hur många timmar sammanlagt. Men ryggen visste nog. Den var väääääldigt trött efteråt. Och jag kom hem sent.

Torsdag skulle huset fotograferas för hemnet, så jag kom i god tid dit. Hjälpte till småfixa och var även kvar under fotograferingen. Väldigt intressant var det, att se hur skicklig den där unga kvinnan är, och få veta lite om hur de arbetar. Sen kan jag tycka att huset är ännu snyggare i verkligheten än på bilderna. Som om de är lätt överexponerade, lite för vita. Visst, där är mycket vitt och olika gråtoner – väldigt modernt på så vis – men det ser kallare ut på bilderna än i verkligheten. Men jag förstår varför! Inte bara för att det är modernt, utan för att exponera det ljusa, det luftiga och det rena intrycket. Och hitre delen av vardagsrummet är lite mörkt. Och på bilderna måste allt synas. Inte mysmörkt där inte.

Jag har ju ett bildsinne, i allra högsta grad, även om jag inte kan få mina händer att samarbeta ett dugg när det gäller att teckna eller måla. Tack och lov det finns appar där man kan leka med sina bilder, så jag får åtminstone lite av den sortens kreativitetslusta tillfredställd.

Nå! Resten av torsdagen var jag i alla fall hemma. Kurade senare skymning med min bäste vän och hade det mysigt ända tills det hade blivit mörkt. Vilket iofs inte säger så mycket, eftersom det fortfarande bara är gott och väl en vecka in i mars. Men det blev inte sent heller.

Fredag då? Var det till M då också? Annonsen skulle ju publiceras då, och sen skulle det bli visning både på söndag och som idag, måndag. Både ja och nej. Jag var på seniorshake (dans/gympa) på förmiddagen och sedan direkt till M. Men då skulle jag bara hämta ett paket kycklingfiléer som jag hade fått dagen innan men glömt ta med hem. Hur som! Ytterligare 4+4 km den dagen att lägga till de andra dagarnas cykel-eskapader.

Lördag var fridens fröjd här hemma. Efter en cykelrunda på nästan 11 km på förmiddagen, och sen lång lugn lunch, satt jag till och med under ett par timmar på balkongen. I solsken! Fick minsann färg i ansiktet! Solorsakad färg! 😉 Men var väl påbyltad förstås.

Kvällen hos M igen, (4+4 km utöver de 11 😀 ) där vi förutom fixar-jobb bland annat unnade oss hämtad thaimat och en go pratstund som belöning för väl utfört arbete. Så att säga. Sen söndag, i går alltså, var det soffdag hela dagen. Blev mycket läst, inklusive flera kapitel på mitt manus. Och idag har jag bara varit borta på Maxi en sväng. Inget att tala om. Har bara 300 meter dit… men nu känns det onekligen att veckan varit fylld av olika fysiska aktiviteter. Nu försöker jag uppdatera bloggarna, samt tänker fortsätta läsa igenom mitt manus lite senare.

Bara det att cykla, har jag gjort 6 dagar av 7 möjliga och har fått ihop inte mindre än 75 km. Plus lite användande av apostlahästarna. Till och från biblioteket bland annat. Jag är nöjd och stolt och glad över mina fysiska prestationer. Och jag är också oerhört glad att kunna, att ha ork och styrka tillräckligt, för att dessutom både kunna vara med på de där dansgympa-passen och hjälpa min dotter. Visst känns det nu, särskilt i rygg och nacke. Men det kunde varit värre. Det har varit värre. Betydligt!

Och i gengäld känns det också mycket gott inombords.

 

Med andra tankar

Det var en dag det…

I går, närmare bestämt.

Mellerstan ska flytta. De båda äldsta, sönerna, flyttade till egen lägenhet fr en vecka sedan. Sen dess – ja egentligen redan sen innan – har det varit full rulle där borta. Huset ska säljas och hon själv och dottern ska flytta till lägenhet.

Men innan dess är det ju mycket som ska göras. Mycket i huset som har fixats redan, och en hel del kvar att göra. På torsdag ska det fotograferas så det finns flådiga bilder att lägga ut på hemnet.

I går skulle det röjas ute och även jag var där. Lyckligtvis var inte jag den hon förlitade sig mest på att fixa – tror det knappast i alla fall, för i så fall hade hon blivit besviken. Men jag hade ju sagt innan att jag inte visste hur mycket jag klarade och orkade, men skulle göra så gott jag kunde.

Harregu!!!! Jag säger bara det! Inte trodde jag att jag är såååå uschlig i ryggen!!!! Och med uschlig menar jag här: STEEEEL!!!

Okay! Inte hade jag nån sorts övertro på att jag var fit for fight eller så, nog visste jag att jag är stel alltid! (Menar inte 100% av tiden, men att det var SÅÅÅ illa!!!! Puh!

Att jag skulle vara med och kratsa bort ogräs mm mellan stenplattorna på den yttre delen av trädgården sa jag genast nej till. Sitta på huk eller kravla omkring på knäna är inte min grej. Så helt klart inte.

Istället skulle jag klippa ner så mycket som möjligt av vinrankorna som hängde ner över verandataket. Tidigare har både hon och jag dragit i de där grenarna för att ta bort det, men det var ändå en hel del kvar. Hon pekade på en sekatör och så skulle jag lägga grenarna i roullebören (Snälla nån! Kan ni inte skånska? Okay! Skottkärran, då. Bättre så?)

Till en början gick det väl bra, så länge jag kunde stå på verandagolvet… och det inte stod stora, tunga blomkrukor fulla med våt jord och fjolårsgamla plantor i vägen. Men det var likväl armarna mer eller mindre rakt upp i vädret, och huvudet böjt backåt i en vinkel nacken inte gillade… och så den där lilla sekatören som inte helt klarade de grövre grenarna… var fanns den där sekatören som var grövre och hade långa skänklar? Dessutom försökte ryggen redan nu prata med mig att det där jag höll på med just nu inte… hm… shhh…

Hann inte undersöka saken med den långskaftade sekatören, för så kom M och bad mig få undan en hög med vissna löv i det andra hörnet av uteplatsen för hon skulle använda högtrycksspruta över hela trädäcket. Tog tacksamt emot möjligheten.

Men kom snart på att det blåste en del trots allt, det märktes inte lika mycket under taket, så av varje skopa löv på skyffeln for väl hälften av innan den nådde sopsäcken. Döfött jobb, med andra ord. Nästan i alla fall.

Storasystern rensade ogräs längs med huset, kanter och rabatter. Dottern klippte gräsmattan så det blev gjort innan den blev dränkt av vatten. Utanför själva trädgården, på den stensatta delen, höll 3-4 andra personer på att rensa ogräs mellan stenarna.

Jag tog ett tag till på de där vinrankorna slash grenarna. Ryggen började skrika åt mig och nacken stämde in. Jaha! Och javisst ja! Det var ju mer löv kvar där borta i hörnan. Fick väl undan det värsta. Och M sprutade vatten på trädäcket så det vibrerade i de gamla plankorna. Men blev de renare???

Jag hittade en piazzavakvast och började gnugga med den på plankorna. Ah, bry dig inte, sa M, men jag fortsatte. Och minsann om det inte hjälpte till i alla fall. Det ingrodda lossnade lite lättare, särskilt där vatten hade hunnit ligga på en lite längre stund.

Mitt i alltihop bad M mig köra iväg den fulla skottkärran och tömma den. Det hade väl varit okay, om det bara hade varit luft i däcket. Nu kändes det som som att bära en elefantunge på slaka armar, och jag vet inte hur många gånger jag pausade på vägen dit. Nåt hundratal meter eller så… jäklar hörni, armar och axlar…

Så fick storasystern order om gå ut och hjälpa till med stenplattorna, dit dottern redan hade förvisats. Nu vet jag inte hur många som höll till där ute och krälade runt. Jag sattes att plantera små minipenséer i de där krukorna – som jag tidigare hade asat (lyft-dragit) ner från trädäcket till gräsmattan, utom de båda största för de kunde jag inte ens rubba. Vid det här laget hade det börjat vibrera betänkligt i mina muskler. Nacke-rygg, och ett tämligen smärtsamt grepp uppenbarade sig nu runt höftbenet. Men jag knep ihop och fortsatte att trycka ner små pensé-plantor i den våta jorden, som helt säkert inte var ny… det luktade… mer än bara våt jord… urk…

Men bara det ser bra ut på fotona på hemnet så!

Så efter det jag gick inomhus. Sa jag inte klarade mer nu. Hela ryggen darrade, liksom långt ner genom armarna. Höftbenet kändes vadderat… tjockt och smärtsamt…

Där inne fanns i alla fall kaffe. Och Oatly’s iKaffe-mjölk. Nån sorts chips låg på bordet… jag glufsade i mig nån handfull (mot bättre vetande) och så låg där några såna där protein-bars som smakar som chokladgodis. Bröt av en bit och smakade. Erkänner! Smakade jättegott!

Tog en raid i kylskåpet. Rent och fräscht och … halvtomt. Hittade ett paket med rökt skinka. Tog några skivor. Öppnade ett lock på en stekpanna. Där var nån kycklinggryta. Tog några rejäla bitar kyckling och stoppade i munnen. Gjorde i ordning mer kaffe med havremjölk och gick sen in i rummet och satte mig i soffan.

Där blev jag sittande med kaffemuggen och iPhonen tills värsta muskeldarrningarna hade gett med sig. Men det kändes… inte helt kul. Men var i alla fall varmt och skönt. Vilket man inte kunde beskylla väderleken för att vara.

För övrigt hade det mitt i allt ihop kommit en regnskur.

Sen kom nån in och det började prassla runt i köket. Efter en stund gick jag dit. Det var äldste dottersonen. Han hade jobbat med stenrensandet och satt nu och åt. Jag snodde åt mig resten av den där proteinbaren och så pratade vi lite grand. Sen skulle han hem till sig.

Så småningom kom jag också hem. Till mig. Då hade hela trädäcksverandan fått sig en rejäl högtrycksspolning, och hade blivit riktigt snyggt! Och blomkrukorna med de pyttiga penséerna hade lyfts upp på trädäcket igen och allt därute såg bra ut! Men fy så kallt det kändes, när jag klev ut i friska luften! Så det blev alla lager på, inklusive regnbyxorna, och vindtygsjackan fick vara på under jackan, och den extra mössan krängde jag över den första tunnare – så det var inte ens en chans att få på hjälmen. Sen gick jag dessutom den första kilometern innan jag klev upp på cykeln, för då hade jag blivit varm igen.

Sen hemma, satt jag med värmedyna längs ryggen hela resten av kvällen. Sov som klubbad ett par timmar längre än jag brukar sova, men kände mig ändå inte utvilad när jag vaknade. Tog lugn frukost och sen en promenad. Tyckte det kändes ganska ok. Men vid lunchen sen anföll megatröttheten igen. Chrashade och sov igen, 1 – 1,5 timme nånting. Så det blev inte att jag cyklade till M idag för fortsätta hjälpa till, men i morgon kväll har jag lovat ska komma dit. Och på onsdag vid lunch ska jag också dit, efter att jag varit hos kiropraktorn. Onsdag har M tagit ledigt hela dagen för att se till att allt är röjt, ordnat och snyggt tills dom kommer på torsdag för att fotografera.

Och jag ska passa mig noga för att klippa några fler eventuella vinrankor. Även fast jag hittade det där långskaftade åbäket sedan, som faktiskt tar även de grövre grenarna – och gör att jag når.

Nu ska jag snart sova som klubbad igen – hoppas jag. Men hoppas också att jag ska vakna utvilad i morgon och inte crasha vid lunch igen. För i morgon eftermiddag är det stickgruppen på biblan, och det brukar vara den roligaste eftermiddagen på hela veckan. Snacka om vad härliga, underbara och humoristiska gamla tanter är! (Och även lite yngre tanter.)

Med andra tankar

Livet leker

Jag var på seniorgympa i förmiddags. Även om det snarare borde kallas för dans. Superkul! Men måste erkänna att jag inte var särskilt bra på det.

Alltså! De där stegen och koordinationen på alla de där momenten var jag urusel på. Men det är ju ursäktligt eftersom det var första gången jag tog mig dit. Har länge tänkt gå dit eftersom flera av mina vänner brukar vara med där, men det har inte blivit av innan. Inte förrän idag.

Gick alla de där 600 metrarna till ”Tryckeriet”,  i HD:s gamla byggnad. Förr skapades dagstidningen här, numera är det plats för en mängd olika aktiviteter. Mest för ungdomar visserligen, men även sådant som sträcker sig över alla åldrar. Och så seniordansgympa då.

Man kanske skulle börja med Tae Kwando?… eller dansa Bollywood, á la freestyle eller klassiskt Indiskt på torsdags kvällar, eller latinostyle på tisdagarna? Hehe… Dansa latino låter väl häftigt?

Men idag, i förmiddags till kvart i tie, hade jag alltså lyckats ta mig dit. Oftast äter jag frukost vid den tiden, men det får väl bli ändring på det nu, och kliva ur sängen lite tidigare hädanefter. Inte bara för fredagsdansens skull, utan rent allmänt nu när det successivt blir allt ljusare på morgnarna så man kan börja utnyttja dagarna på ett bättre sätt. Inte bara kura skymning. F’låt… kura mörker.

Trodde faktiskt att jag hade bättre kondition, men det är förstås inte detsamma att cykla som att dansa gympa. Cykla är bra! Inte tu tal om det! Och visst cyklar jag både längre och snabbare nu än i höstas! Men vid gympadans tar man ju hela kroppen i besittning, med steg hit och dit, och armar som ska sträckas och röras och viftas med i alla tänkbara olika riktningar – och så ska man få ihop den där koreografin, med armar och ben och arsle och hit och dit och fram och tillbaka!!!

Och dessutom är jag fortfarande stel i kroppen och har ont. Typ träningsvärk, konstant, och det kände jag minsann av under de där 45 minuterna. Liksom tung i kroppen, trots 12,2 kg lättare enligt vågen. Förmådde inte studsa och hoppa alls. Eller svänga hur som helst på nånting. Måste verkligen göra allvar av både det ena och det andra när det gäller ”röra på mig”. Men det är – i varje fall har varit – väldigt motigt att röra på den här kroppen. Nog sjutton var det bättre i somras? Innan ”det där” hände? Eller… nä jag lurar mig själv när jag skriver så. Jag har haft ont i rygg och resten av kroppen länge, och varit stel som en bräda ännu längre… det är numera det har börjat lösa upp sig, tack vare Kiropraktorn. Och min egen envishet och vägran att ge upp.

Jaja! Det var kul i alla fall, trots att jag inte hängde med nåt vidare, och vi var väl en 25- 30 stycken sammanlagt som körde hårt med hela kroppen. (Okej, inte jag… inte lika mycket…) Så jag ska minsann dit fredag i nästa vecka också. OCH försöka se till att göra lite hopp och studs här hemma också på dagarna. Eller kvällarna. Det finns mycket på YouTube, och allt det här är gratis, så varför betala 259 kr per månad för gå på gym?
(Vilket man ändå inte gör, och jag har sagt upp det. Abonnemanget alltså. Blir ändå ingen konditionsträning av att dra i och knuffa på olika maskiner där.)

Apropå kondition och styrka! Det där med att träna och springa och jobba upp sig inte bara till smidighet, styrka och kanske rent av en och annan endorfinkick! Utan även till en friskare och bättre fungerande hjärna, med allt vad det innebär!

Ni har väl läst Anders Hansen’s bok ”Hjärnstark”?

Om inte! Gör det! Så slipper jag skriva nånting om den. Att den har fullt med goda poänger varför man ska springa, promenera, cykla, träna osv mera – ja, det är en sak som är säker.

Så läs, men läs inte enbart! Ut och rör på dig! Få upp pulsen!

Med andra tankar

Att försöka besegra letargin

För det är väl det det är? Det där som hejdat farten och man bara gör det viktigaste. Sedan slöar, i bästa fall med en bok. I sämsta – med ett löjligt spel på iPaden. Inser själv hur fånigt och onädigt det är att fångas av nåt sånt, när det finns sysselsättning som inte bara är ”nyttigare” att ägna sig åt, utan även minst lika roliga. Roligare!

Eller är det så, som en person skrev, att det är inte alls fråga om lathet det här, utan kroppens sätt att tala om att den är trött.

Trött? Jag!!!

Jo. Kanske. Åtminstone trött på. Vädret först och främst. Det är mörkt, blåsigt, kallt, regnigt. För det mesta i alla fall. Jag tror att det är framför allt det där, som gör att jag är obarmhärtigt seg många gånger. Ljusa dagar känns det helt annorlunda!

Det var väl i måndags det var en sån där härlig dag. Vad var det jag gjorde då? Cyklade, det minns jag. Och loggen säger 12,5 km. En ljuvlig tur med solsken och nästan vindstilla. Nåja. Byar på upp till 12 sekundmeter, men i den här stan är det nästan detsamma som vindstilla. Och vi är väl vana här, kan tänka.

Tja! Var det allt? Måste väl ha gjort nåt mer. Jo visst ja! På eftermiddagen satt jag på biblioteket och försökte hitta en novell i nån av mina mappar på datorn. En novell som jag skulle kunna skicka in till den där tävlingen som Beskrivarblogg hade nämnt. Hittade väl nån möjlig. De flesta av mina noveller är endera väldigt korta, eller längre än det stipulerade kravet på mellan 20-22 000 tecken.

Men jag gick hem därifrån utan att bry mig om målarcirkeln som började kl 16. Mina händer är dåliga på att fixa det där med färg och pensel. Jag målar hellre med ord. Men gruppen är annars trevlig. Jag har varit med där ibland. Och ledaren är en daglig resurs på vårt bibliotek. Spelar schack med ungarna. Hade till och med ett tournament för nån tid sedan.

Två dagar senare hittade jag vad jag tyckte var bättre i novellväg. Som jag kan tänka mig skicka. Senast i morgon. Men det känns liksom lite nervöst. Är den representativ för hur och vad jag skriver? Den är ju inte direkt ny, men det har inte varit tid till att skriva nån ny novell, på nåt liknande sätt som jag skriver nu. Fantasy, med magi och hela faderullan. Men HUR jag kan skriva, kommer väl fram i alla fall. Kan jag tänka.

Ska försöka släppa nervositeten. Varför är jag nervös inför att skicka en novell till ett förlag! Vad är jag nervös för? Att vinna? Vad som kan tänkas hända i så fall?

Sista inlämningsdag är på söndag, men jag tänkte senast i morgon. Det är trots allt fredag i morgon. Eller få iväg det i kväll redan… Som pdf. Den biten är redan klar, och ligger på skrivbordet och väntar. Datorns skrivbord alltså. Men vad ska jag skriva i själva mejlet?

HUVVA!

Med andra tankar

Nya tankar – eller gamla?

Så var den här dagen också snart slut. Den har varit bra på det hela taget. Grått och små regnskurar på förmiddagen, men sen lättade det upp en smula. Till och med lite sol under eftermiddagen. Jag satt i soffan och fick den i ögonen, gång på gång medan den kilade mellan molnen. Än lysande, än gömd.

I förmiddags var jag hos Kiropraktorn. Skönt! Jag var ju inte där förra onsdagen eftersom jag var förkyld, men nu så! Även om jag inte blivit helt fri från det där viruset.

Sen gick jag hela vägen hem. Stannade till vid banken först, men sen travade jag på. Delvis uppförsbacke. Hälsovägen från Stattena till City är faktiskt en enda lång backe, men med en liten avfasning ungefär mitt i som brukar rädda en om man cyklar uppför. Rädda en = att man inte behöver kliva av och leda cykeln uppför. Blir liksom en vilopaus, en liten stund. Sen får man oftast kliva av vid busshållplatsen i alla fall, när benen börjat skrika att dom inte vill mer. Inte den dagen.

Fast för några veckor sedan klarade jag hela backen upp, faktiskt. Seger!!!

Men idag gick jag heeeeela vägen. Fyra km. Och vilken skillnad det var från i slutet av november, när jag gick den lika långa sträckan från stationen och hem. Helt klart bättre kondition nu, och kiropraktik behandlingarna har verkligen gjort nytta. Har även riktigt bra hållning nu! Ryggen alltså! Lagom rak!

Det ni!!!

Men sen, ett tag efter lunch, överföll tröttheten mig så det blev den gamla vanliga soffan. Och en kort tupplur. Sen blev jag kvar i soffan. Nåja! Förkylning, behandling och därefter en 4 km lång promenad. Visst har jag nåt att skylla på!

Men blev så peppad av det hela att jag tänker försöka ta tag i det där promenerandet lite bättre igen. KAn ju lätt cykla till nån av de där skogsparkerna här omkring, låsa fast cykeln vid nånting, och sen gå nån av slingorna.

Det som hindrar mest är väl vädret. Regnet och blåsandet. Ja, okay! Lite bekvämligheten också.

Inser också att jag inte rört manuset på nästan en vecka. Brukar ju gå till biblioteket och sätta mig där och jobba ett tag. Men i morgon öppnar de inte förrän klockan ett, och på eftermiddagen ska jag vara med Torsdagsklubben, så kan väl försöka rikta in mig på promenad i morgon förmiddag och sen biblioteket på fredag.

Kom inte och säg att jag inte har goda intentioner i alla fall. Om de sen förverkligas är kanske en annan femma. Eller nåt.

P.S! Varför i hela friden har WP fått för sig nu, att andras nya inlägg ska dyka upp under den där klockan! Varför fylla upp den med sånt, liksom allt det alltid automatiskt ska komma i mejlboxen. Helt onödigt för att inte säga löjligt. Klegga igen inboxen på det viset. Vi har ju Läsaren både i appen och på datorn! Lyckligtvis går det att stänga av de där funktionerna. Men varför kan inte den som vill ha sin mejlbox fylld med det här, få välja att sätta på den funktionen istället.

Och apropå WP och idioti! Alla bilder vi lägger in får automatiskt iklickat att man kan kommentera bilden. Och det är där de flesta spam-kommentarerna kommer. Och att avmarkera den funktionen är inte den lättaste precis. Först får man leta reda på bildarkivet på den gamla admin-sidan, sen ställa in den på den där bilderna är små och i en rad under varandra, där det också syns informationen om dem.

Men det räcker inte! Sen får man gå in på bilderna ett efter ett och avmarkera rutan för att kommentera. Och spara… och sen tillbaka och öppna nästa bild. För man kommer ju aldrig ihåg att göra det i den vevan man skriver ett inlägg och lägger in en ny bild.

D.S.

Med andra tankar

Slöaste tänkbara

Önskar vilt att den här rackans förkylningen äntligen ska ge med sig. Har hållit på i snart två veckor. Inte den värsta tänkbara, och den kommer liksom till och från. De första dagarna var förstås värst, med halsont och typisk förkylningskänsla. Som det brukar. SÅ kändes det bra i två dar, sen kom snuvan och tröttheten tillbaka. Sen vart jag pigg nån dag, och så kom det tillbaka. Och nu de senaste dagarna har det skiftat till och från flera gånger under samma dag.

Nå! Ska den gå eller stanna? Stanna eller gå?

Jaja. För eller senare försvinner den förstås, men det börjar kännas drygt nu. Den tar av orken!

Sen är det vädret förstås. Inte blir man direkt piggare av det där grå-grå, och den råkalla snålblåsten som viner runt knutarna och får den lilla öppna springan på balkongdörren att rassla och knirra. För det är varmt inomhus. Eller också är det jag som är varm.

Det är nog mest det senare… Svettas kanske ut förkylningen trots allt gnäll från mig…

Så inte sjutton händer det nåt här inte. Förutom Netflix och lite stilla stickande på ett par raggsockar till. Det första paret fick dottern på Österlen. Sen tyckte jag att jag hörde nåt om att den andra dottern också ville ha. Det blev till att börja på ytterligare ett par. Så lite nytta har jag väl ändå gjort.

Okay! Styrelse- och medlemsmöte på Odlarföreningen i går kväll. Det var kul. Då var jag pigg. Eftermiddag och kväll i dag har jag varit o-pigg. Men i morgon förmiddag ska jag till kiropraktorn, då blir jag pigg på riktigt, om jag inte är det redan innan.

Jösses, så intressant man är då!!! Tio procent hade kunnat vara mer än nog.