På ett ungefär, i alla fall! Midsommarafton och solen skiner! Men himlen är inte molnfri, och det har lovats regn i morgon. Nå! Det är väl på ett ungefär som det brukar vara! Och vi har haft det varmt och skönt i flera dagar nu.

På söndag, den 21 juni, inträffar sommarsolståndet. Då dagen är som längst och natten som kortast. Ja, det är här det. I höga norden. Och inte ens längst norrut. Undrar just hur det är att faktiskt bo där? Ovanför den där gränsen där solen inte går helt ner under horisonten så här års

Men jag är glad att jag bor här där jag bor. Gott nog!

Nu ska jag fira midsommar med två av mina döttrar, en svärson och ett sex-årigt barnbarn. Sill-lunch och jordgubbar ute i det gröna nära rapsfält, lindar och en stor kastanj. Ja, det säger ju inte så mycket egentligen, men jag ser fram emot det.

Och jag önskar er alla en riktigt skön Midsommar!

 

Ja, ungefär så där, i alla fall. Det finns ju ingen enhetlighet när det gäller storlekar på kläder. Åtminstone inte för oss, det så kallat svaga könet. (Dom skulle bara veta…)

Man skulle kunna säga från XL till M, också. För det är ungefär så det har blivit, när jag nu gått ner 14 kg. Lite oförhappandes från början, men sen mer medvetet. Och långsamt efter de första kilona.

Men bortsett från degig mage, så är det en ren fröjd nu att titta sig i spegeln, att prova kläder, att göra sig av med allt som nu är för stort… och jag blev nästan helt utan shorts. Alltså vadlånga shorts. Hade och har bara ett par korta, och de är enbart till för att ha på balkongen när ingen ser mig.

De ser ut som en kort vid kjol, tur det finns ett knytband i midjan så de inte halkar av mig. Ja, för fortfarande har jag ingen lust visa benen för kreti och pleti. Men vänta bara när jag har cyklat si så där 50 mil till och tappat ytterligare några kilo. För jag har ju inte blivit supersmal!

Men cykla kan jag minsann! Har tränat tillbaka både ork, styrka och kondition. Lusten att cykla har alltid funnits. Glädjen nu i att känna styrkan i benen, och att det går ganska lätt numera. Till och med klarar en del backar.

Men det där med kläder! Att det plötsligt är lustfyllt att se sig i spegeln! Att se sig med tajtare kläder, läckrare kläder… och för att inte tala om – att prova kläder på – till exempel – KappAhl! Och som idag, komma hem med tre par jeans av olika typ och färg  – samt en solhatt som är så där lite gles.

Reatröjor hittade jag tidigare, och jag har till och med övertagit några av den 16-åriga dotterdotterns. Njöt när jag såg ”S” på storleken. Tills hennes mamma påminde mig om att det är supermodernt nu för unga tjejer att ha stora bylsiga tröjor. Tyst med dig, tänkte jag. Men njöt i alla fall, för tröjorna var snygga och jag kände mig snygg i dem. Och vad är väl viktigare än det?

Sedan cyklade jag vidare genom Ödåkra och Allerum, och väl hemma igen hade jag sammanlagt cyklat nästan 18 km.

I går blev det nästa 23 km, men det var fördelat på 3 tillfällen. Ungefär en mil på förmiddagen, och på eftermiddagen cyklade jag till Råå – satt husvakt hos min dotter eftersom det skulle levereras en soffa till henne. Så det blev ett par timmars paus där innan jag cyklade hem igen.

Det känns toppen! Livet är härligt!!!

Postnord alltså. Som  har gjort det igen. Och igen… och igen…

Jag bytte förnamn nyligen. Till det smeknamn jag haft i många år. Och passade på att samtidigt stryka ett ”n”. Så nu heter jag verkligen Nina. Och har även strukit ur rullorna två av mina tre dopnamn. När jag började i den här föreningen och blev kassör där, så blev jag ju tvungen att använda mitt ”riktiga” namn på alla papper som skulle skrivas under. Och på alla andra ställen där mitt officiella namn var tvunget att synas.

Det kändes bara så fel. Det gjorde rent av fysiskt ont att behöva använda det, se det, skriva det. Så även om jag tänkt länge att byta, så blev det först nu när jag kände den där näst-intill-ångesten, som det blev gjort.

I och med det så är det ju ett antal ställen där man måste gå in och byta namn, medan andra kommer mer eller mindre automatiskt. Så jag fick ju ett meddelande från transportstyrelsen att jag måste skaffa nytt körkort också. Det visste jag ju! Och hade valt göra det trots att det inte var länge sedan som jag hade bytt till nytt efter de där obligatoriska tio åren.

Men, jag kunde inte vänta längre! Och det kostar ju bara 280 kr plus fotot. Som man enkelt och behändigt ordnar på trafikverkets kontor. Ja allt fixar man där och det enda man behöver göra är att betala in de där 280 kronorna och vänta de cirka 5 arbetsdagar det tar för dem att tillverka kortet.

Detta gjorde jag den 20 maj. Och sen gick tiden. Fotot blev också betalt några dagar senare… och sen gick tiden. Men varför i hela friden kommer det inte! Veckorna känndes som år!

Så i går, den 11 juni, ringde jag. Alltså, först ringde jag Trafikverket och satt i telefonkö. Men det var inte dit jag skulle ha ringt. Utan till Transportstyrelsen.

Ringer dit. Telefonkö igen.

Men så svarar en trevlig kvinna och jag säger som det är. Vart har mitt nya körkort tagit vägen? Det blev betalt den 20 maj!

Å, sa hon. Det var skickat! Sedan berättade hon att det var många som hade betalat i den vevan som nu ringer och undrar var körkortet blivit av. Som alltså inte blev aviserade, utan försändelserna returnerades när de inte blev uthämtade.

Så typiskt Postnord! Helt klart inte första gången det sjabblas med dom. Flera gånger man inte blivit aviserad förrän man fått påminnelsen. Självklart undviker jag som pesten att anlita Postnord när jag själv beställer nåt online. Om det går.  Går det inte så köper jag inte från stället ifråga.

Men man kan ju inte styra alla, finns överhuvudtaget ingen valmöjlighet! Som nu då. Med körkortet. Och en del andra försäljare på nätet – vet inte hur många. Lyckligtvis finns det valmöjligheter vilken leverantör man vill ha, när man handlar från Apotea. Där är jag ”stammis”. Där finns allt! Ah… kanske inte riktigt allt, men väldigt mycket.

Nåja! Mitt körkort skickas ju ut igen och om jag inte har fått det innan onsdag i nästa vecka, sa hon till mig att ringa transportstyrelsen igen så ger dom mig det där numret man behöver för att kunna hämta ut sin försändelse.

Så inte kan man klaga på transportstyrelsens anställda inte, däremot på nordposten… tungt det där…

Så underbart att se den här förutsägelsen för dagen på klart.se. Lite skillnad från strax över nollan och isvindar.

Man vågar kanske rent av skippa leggingsen under jeansen på cykelturen? Nä visst nä! Man ska svettas in våren. Jamen, då gör vi så.

Det är kväller nu!
Och det blåser ute så det tjuter runt knutarna.
I detta nästan nybyggda, välisolerade hus med treglasfönster och inga inglasade balkonger

Undertecknad har skapat en logga, det vill säga, jobbat vidare på en jag började på för ett tag sen. I går gjorde jag en affisch, och idag pratade jag med en tjej på Loopia. Suverän support.

För den som inte vet, är Loopia ett webhotell. Föreningen ska ha domän med hemsida, och det ska jag fixa. Inget jag inte gjort förr. Och samtalet med Loopiasupporten gav mycket bra vibbar. Jag har lärt mig gå på positiva vibbar, och det kände jag nu.  One. com har jag spanat in tidigare. Jag har en domän där, där jag har mejladresser jag vill skydda lite extra. Vet inte om jag kommer att göra just en hemsida själv nån mer gång. Bloggarna räcker bra till. One är också bra. Kändes bara som att Loopia är bättre. Bland annat kan vi få precis det namnet på webadressen som vi vill ha.

Jaså! Skulle det bli tekniskt spånande här idag? Det visste jag inte när jag började. Med tjutande vind och allt.

Hur som så sitter jag här en smula oföretagsam nu. Väl dags för lite te. Och ett äpple. Nån morot kanske.

Stormbyar ute.
Ja. Regn också.

Det blir nog bra så.

Och det är inte utan att jag undrar vart den har tagit vägen. Denna dagen, alltså. Större delen av eftermiddagen och kvällen har jag i alla fall snurrat runt på Ikea, hemsidan alltså, inte varuhuset, och kollat in sängar.

Har bestämt mig. Nu ska det ske! Nu ska jag ha en ny säng!

Inte för att det är nåt större fel på den egentligen. Men jag vill ha en bredare! Den här är bara 90 cm, och dessutom tycker jag den är lite för hård att ligga på. Tung som bara den, är den, och det gör sitt till att den är svår att städa under.

Hade tankarna på att skaffa en Malm. 120 eller 140 cm? Men det var ingen större prisskillnad mellan de storlekarna så jag tänkte, Äh! Nu vräker jag till! Med en 140.

Men så kunde jag inte få till det med ribbottnen… håller såna där tunna träslanor verkligen? – och kändes jobbigt med madrasserna… resår… skumplast… vilken sort… kunde bli dyrare än sängen själv… och hur HÖG skulle sängen då bli! Bli tvungen använda stege för att komma upp i den?

Sen efter långt om länge ramlade bilden av en säng vid namn ”Stavanger” in i mitt synfält. Resårbotten och huvudgavel som man SÄTTER FAST I SJÄLVA SÄNGEN!

Där Mio! Släng er i väggen i sovrummet! Sängen jag köpte hos er hade huvudgavel, men den gick ju inte att skruva fast i sängen! Skulle stå löst bakom!!! Kunde ni inte ha sagt det klart och tydligt!!! INNAN JAG KÖPTE DEN!

Men jag har stått ut med den där klumpedunsen i ett par år nu. 2,5 närmare bestämt. Så nu ska den ut på Blocket och finna lyckan. Till mitt bankkonto alltså. För att komplettera skatteåterbäringen…

Och det ska även mitt skrivbord, mitt gaming-skrivbord som passade så fint i min förra lägenhet! Men här är det mer fönster än hela väggar så jag vet inte var jag ska ha det. Just nu står det och klumpar till sig där jag hellre vill ha ett vanligt köksbord. Så det ska också ut på Blocket och göra min bankkonto en smula gladare.

Och så blir det Ikea, som ska få äran att leverera sängen Stavanger till mig, tillsammans med gaveln Buröy.

Men bäddmadrassen väntar jag lite med. Så mycket fick jag inte tillbaka på skatten! Kan ha min lilla tunna så länge. Och ben har jag redan som passar. (Förutom mina egna) Och därför blir det hela lite billigare än om jag skulle köpa hela kitet nytt!

Så i morgon fm cyklar jag till Ikea och kollar in sängen ifråga, samt beställer den. Och så ska jag lägga in annonserna på Blocket. För det får bli en till varje.

Så det har gått hett till här hemma idag, mellan mig och datorn. Men ute var det svinkallt och blåsigt som bara den. Det kände jag när jag gick till och från kyrkan i förmiddags. Man måste ju träffa lite folk då och då, annars förtvinar man alldeles. Även om man måste hålla lite avstånd.

Och minsann! Till råga på allt möter jag en gammal bekant och f.d. kollega där! L.A. som var vaktmästare när jag arbetade som församlingsvärdinna i en av de andra kyrkorna här i stan. Att han även var musiker, det visste jag, men jag visste inte att han också numera ibland agerar som organist vid gudstjänster och liknande. En sån där ”free-lansare”! 😀

Jag var gift på den tiden. Och jo, han och jag hade faktiskt mötts i en kör 1999 i den kyrkan, och gifte oss så småningom. Och de båda, L.A. och min dåvarande, hade tillsammans med några andra en liten blåsorkester. Jag vill minnas att de var en 5 – 6 stycken som spelade tillsammans under ett antal år i början av 2000-talet. Så det måste ha gått ca 15 år sedan som L.A och jag sågs senast. Det var jättekul att råka på varandra så där oförhappandes. För han var ju en i gänget, så att säga. En av vännerna!

Tänk vad mitt liv började bli bra när jag kom hem till Helsingborg igen! Och det blir bara bättre och bättre! 😀