Det är alltså inte riktigt klokt som vi gnäller. Allihop! Mer eller mindre. Och över vad? Kan ni gissa? Jo, säkerligen. Över vädret, förstås.

För närvarande har det varit för varmt under en tid. Har dålig koll på hur länge faktiskt. Två veckor? Mera? Och innan dess gnällde vi om att det regnade… det blåste… det var kallt… det var ingen sommar…

Och så blev det sommar! Med temperaturer uppemot de trettio och på sina ställen mer än så! Och nu pustar man som bara den. Gnäller att det är för varmt. Att man ingenting orkar.

Alltså, jag är inte ett dugg bättre. Framför allt över den envetna blåsten, gnällde jag över då innan. Kunde inte sitta på balkongen för det var för kallt. Inga sköna kvällar där ute. Och nu? Pustar även jag.

Utom precis just nu i denna stund! Sitter på balkongen och det har blivit molnigt! Inte heltäckande, men solen täcks till större delen, större delen av tiden. Det började vid två tre-tiden så där. Skyade upp. Blev allt mer stekande, brännande, kvavt. Lite muller hördes från där molnen tornade upp sig, men det blev inget av det. Inte här.

Och jo! Klart.se skriver om kallare väder. I morgon! Alltså kallt och kallt! Nu får vi väl ta det lite mer logiskt och korrekt. Temperaturer på omkring 20 – 22 grader är ju inte direkt kallt. Det torde bli behagligt! Och så lite regn på det. Kanske. Är onekligen välbehövligt. Vill ha! Vad jag inte vill ha, däremot, är stormvindar.

Kan inte säga annat än att det ska bli skönt att kunna byta ut shorts och linne mot jeans och nåt lämpligt till det igen. Även om den uppkomna solbrännan är rätt trevlig. Minns inte när jag senast var såpass brun, men så har jag förstås cyklat en hel del. Trots värmen. Eller kanske tack vare.

Flydde hemmets härd för den relativa svalkan i skuggan av några körsbärsträd i Fredriksdalsparken.

Till och med klart.se överträffade sig själv med att påstå vi har 30 grader varmt här nu. Enligt min termometer där hemma var det nästan så – inklusive inomhus.

Så jag packade ner vatten, ett par äpplen, lite torkade aprikoser och en påse med blandade fröer och nötter och gav mig iväg hemifrån. För hemma gick det bara inte att vara nu. Och hur kul är det att flämta i soffan när man inte ens kan öppna tvärdrag ordentligt!

Tänkte passa på att sitta här och skriva en stund och sedan läsa. Har iPaden med och därmed tillgång till iBooks. Fast det kallas Books nu för tiden. Eller Böcker, på svenska.

Låter en smula fånigt.

Har du läst den här boken, kanske nån frågar.

Nej, inte än! Men jag har den på Böcker.

Och man kan ju inte ens höra att det är stor bokstav i början.

För övrigt så läser jag på ett par olika böcker för närvarande. Dels ”Wicked” av Gregory Maguire, vilken jag verkligen fastnat för. I går började jag därtill läsa John Cleese’s självbiografi ”Men hur som…” vilken är väldigt lovande. Lagom lättsam, utan att vara ytlig – och redan i första kapitlet har jag skrattat flera gånger. Han är härlig, den mannen.

Ovanför mig nu, och även ovanför körsbärsträden, har det mulnat på en del och vinden har nog också ökat en smula i intensitet.

Dessutom tuffar en helikopter på där uppe, i den ena rundan efter den andra. Spanar efter något, men vad? Här nerifrån mitt perspektiv under alla grönklädda grenar ser den svart ut, men jag kan inte se om det är en polishelikopter. Kanske. Kanske inte.

Det stängs här klockan 18, och det är nog lugnast stanna kvar där jag är tills framemot det draget. Det kommer ändå att vara för varmt hemma även efter det klockslaget. Om inget om inträffar.

Undrar om det kan bli lite riktigt sommar i år? Med värme, mer än under nån enstaka dag. Med sol! Kanske rent av kan få använda de där shortsen jag köpte den där dagen då det var sommar. 

Min lägenhet är på det hela taget bra. Jag trivs. Den har en ganska stor balkong, åt väster. Förträffligt! Eller hur?

Jo, det kunde det ha varit. Men för det allra mesta har vindarna kommit från nordväst. För det allra mesta har vindarna varit kraftiga. Vi pratar här om 10 till 15 sekundermeter i byarna, och ibland mer än så. Och för det mesta, har dessa vindar även varit kalla. Även de stunder då solen har gluttat fram genom molnen.

Så hittills i år har det inte blivit så mycket balkongsittande. Men för all del! Vi har augusti kvar, och sen september som kanske, kanske kan vara riktigt skön. Om bara blåsandet vill hålla sig i skinnet. Temperaturen spelar lite mindre roll. Man kan ta på sig en extra tröja. Eller två.

Jag är nämligen en balkong-människa. Älskar att sitta där ute. Från vårens första solstrålar till så långt in på hösten som det bara är möjligt. Att läsa, skriva, att göra vad som helst, går så mycket bättre och lättare när jag kan sitta på en balkong och göra det.

Vet inte varför. Det bara är så. Och en uteplats eller en trädgård fungerar lika bra. Så länge jag har en vrå att krypa in i, lite lä och ett parasoll om solen skulle bli för brännande.

Mitt skrivande hade med all sannolikhet blivit betydligt bättre av en balkongsommar. Fler ord skrivna i varje fall. Om sen innehållet hade hängt med i den processen vet man inget om.

Å andra sidan så ska jag inte skylla skrivartorkan enbart på bristen på balkonghäng. Det finns ju annat här i livet som man också måste göra. 

Vad är det med tiden egentligen? Ibland förefaller den bara att rusa iväg, och man får ingenting gjort. Eller är det för att man är lat eller slö eller bekväm, som man ingenting får gjort?

Får väl bita i det sura äpplet och inse att man nog många gånger är just lat, slö och bekväm. Men det kan man väl få vara som pensionär! Eller hur?

Idag emellertid, har det blivit mycket soffa. Tog en kombinerad cykelrunda/promenad i förmiddags. En timma och tio minuter. Helt okay med den tiden… liksom nästan på minuten lika långa cykelturer nu flera dagar på rad. Mycket nöjd.

Fredag och lördag har jag städat här hemma. Halva lägenheten (ca 24 kvadrat då alltså… hmmm…) riktigt ordentligt. Flytta undan allt som går att flytta undan, vika ihop mattan, dammsuga allt, torka golvet, dammsuga i soffan, TVÄTTA ALLT som har med sängen att göra. Till och med den tunna bäddmadrassen som precis får plats i maskinen. Täcke, alla kuddarna (fyra stycken = två omgångar i maskinen), två filtar… om jag räknat rätt nu blev det sex maskiner. Eller sju?

De första tre i fredags. Men vädret blev gråare och gråare och till slut började det regna. ALLTSÅ kunde jag inte torka tvätten ute. ALLTSÅ torkade det inte fort nog, och jag har ingen plats här inne att göra av det. Sista maskinen, två underlakan och ett av örngotten (annan färg på de andra), fick jag hänga provisoriskt över duschstången. Jag når med nöd och näppe upp dit så nog blev det provisoriskt alltid! (Vem iddes hämta pallen för det lilla…)

Sen skulle jag fortsatt städningen på lördagen, när jag fått utrymme nog att kunna göra det. men vad hände? Jo badrummet fick jag gjort, men sen började jag röja istället! Fördjupade mig i skåp och lådor, rensade och flyttade om.

En hög blev det för det som ska kastas, en annan för det som kan skänkas. Städskåpet blev alldeles utmärkt, liksom skåpet där jag har teer med mera och det med alla koppar. F’låt muggar… NEJ där är koppar också numera! Det var därför jag var i DET skåpet och ordnade till det!

Jag har ett stamloppis jag brukar gå till nämligen. Det är diakonin i den närliggande kyrkan som har den, och har blivit en samlingsplats för mig och ett antal andra damer. (Dam? JAG??? HAHAHAHA!!!) Men den är liksom mer än ett loppis, och själva loppiset är egentligen ganska litet! Det är den andra biten som är stort. Hjärte-stort, alltså!

Det hade kommit in en servis där nyligen. Med allt! Matservis och kaffeservis och hela faderullan. Men det jag blev intresserad av var kaffeservisen. Vad ska jag med ett dussin eller två till av mattallrikar, uppläggningsfat, såssnipor och vad det nu var allt. Nej! Men kopparna!

Lagom skålad form, tunt porslin, vacker – inte en massa blommor och krafs. Lika gott att dricka te ur som kaffe. Inte det där tjocka tråkiga porslinet som muggar nu är gjorda av. Skulle det finnas nåt riktigt att få tag på nu för tiden, så kostar det väl skjortan! Nej förstås, som tio skjortor – måttbeställda, finaste kvalitet av nån super designer.

Se de här kopparna! Dom ville jag ha! Men delade de på servisen eller var man tvungen köpa allt? Susann skulle höra med Annika.

Så nu i torsdags när jag kom dit, sa Susann att kopparna var mina om jag ville ha dem. Klart jag ville! 150 kr! Hela servisen, alltihop, hade blivit värderat till 600 kr. Och det som nu är mitt, är 9 koppar, 9 fat och inte mindre än 20 assietter! Och då fanns det ytterligare assietter som var lite större och som fick gå ihop med själva matservisen. Så ursprungligen måste det ha varit 2 dussin av allt.

Hemma sedan, när jag hadepackat upp alla delarna och började diska dem, såg jag att assietterna var märkta Gustafsberg. De ni! Men nåt årtal kunde jag inte urskilja, stämplarna var totalt oläsliga, och kopparna och faten var bara numrerade. Låga nummer, kan tilläggas.

Jag har aldrig någonsin haft en ”äkta” servis förr, men dom är goda att dricka ur. Kopparna. Och det ska tilläggas – under många många år har jag emellanåt haft ögonen öppna om jag kunnat få tag på koppar i sådant tunt porslin. Men jag är väl för ung för att ha kunnat hitta såna.

(Eller nåt… tittat på fel ställen… där man inte letar därför att man måste vara i stil med miljonär för att handla på såna ställen…
men jag är och har varit lycklig ändå…

Äh! sluta babbla nu, Nina…)

… och idag har jag som tidigare nämnt varit väldigt lat… efter den där dryga timmen i skogen…

I vart fall när det gäller att frossa i gamla tema-godingar här på bloggen. Insåg till råga på allt alldeles nyligen, att både den här bloggen och den andra ”Small Kitchen” är väldigt färgstarka. Rött här och gult där. Vilket i sin tur påminde mig om en annan sak som skulle ha varit väldigt färgstarkt. Även om jag inte kunde begripa varför eller hur nån bara kunde påstå nåt sådant!

Det bör ha varit nån gång under slutet 2013 eller början av 2014. Det var på den tiden, före befrielsen, då man var fången inom Faserna. Vilken av faserna det var just då, minns jag inte säkert nu så här långt efteråt. Har för övrigt suddat ut de där minnena så gott jag har kunnat, men jag hann under ett antal år ingå i så väl Fas 1, som 2 och 3. Sen kunde jag äntligen gå i pension i frid! Hello Frihet!!!

Då var det troligtvis Fas2, och jag var placerad i en ”aktivering” som var helt okej! Faktiskt den bästa jag var med om efter att de där Faserna intog världen för mig och många andra. Det var tänkt leda till jobb, vilket det förstås inte gjorde. Men det var mest reglerna som stoppade det, inte aktiverings-stället i sig. Den tiden var både givande och lärorik.

Vi skulle uppdatera våra kunskaper i sådant som bland annat marknadsföring, bokföring, ”stå framför folk och prata om nåt” och liknande. Bra lärare, bra upplagt, bra stöd. Kunde verkligen ha varit av stort värde, om inte reglerna hade varit som de var. (Och nu är det kanske än värre. Har sedan jag gick i pension över huvud taget inte brytt mig!

Då i början, särskilt, var det ju samlingar där vi skulle presentera oss för varandra. Och då plötsligt, när jag hade sagt något och inte anade ett smack, så hör jag plötsligt från läraren i fråga, att jag var en mycket färgstark person! Jag fattade ingenting.

Jag tittade ner på mig, som om jag hade behövt det. Jeans och svart var det väl då och där också. Med största sannolikhet osminkad. Så vad fick hon det ifrån att jag skulle vara färgstark?

Efteråt förstod jag väl att hon menade min utstrålning, men jag är i stort sett lika frågande inför det nu, som jag var då. Kanske inte riktigt, men inte tänker jag på mig som en färgstark person i alla fall.

Däremot använder jag gärna mycket färger i det jag gör! Alla de bilder bland annat som jag har gjort sedan dess. Och även då i de bloggteman som jag använt mig av och varierat mig med. Under senaste tiden kanske i ännu större utsträckning. Fast, det blir inte så mycket bilder gjorda numera. Målar mest i ord nu för tiden. Tack och lov att jag kunnat börja arbeta med det djupa intresset och den lusten igen. Skrivarlusten!

Men jo! Jag gillar fortfarande att byta utseende på bloggarna. De gamla temana som finns, är ofta kul att testa även om alla inte blir bra. Faktum är att en del är urtråkiga och inte går att göra nåt kul med. De fungerar liksom inte rent praktiskt!