Ja, ungefär så där, i alla fall. Det finns ju ingen enhetlighet när det gäller storlekar på kläder. Åtminstone inte för oss, det så kallat svaga könet. (Dom skulle bara veta…)

Man skulle kunna säga från XL till M, också. För det är ungefär så det har blivit, när jag nu gått ner 14 kg. Lite oförhappandes från början, men sen mer medvetet. Och långsamt efter de första kilona.

Men bortsett från degig mage, så är det en ren fröjd nu att titta sig i spegeln, att prova kläder, att göra sig av med allt som nu är för stort… och jag blev nästan helt utan shorts. Alltså vadlånga shorts. Hade och har bara ett par korta, och de är enbart till för att ha på balkongen när ingen ser mig.

De ser ut som en kort vid kjol, tur det finns ett knytband i midjan så de inte halkar av mig. Ja, för fortfarande har jag ingen lust visa benen för kreti och pleti. Men vänta bara när jag har cyklat si så där 50 mil till och tappat ytterligare några kilo. För jag har ju inte blivit supersmal!

Men cykla kan jag minsann! Har tränat tillbaka både ork, styrka och kondition. Lusten att cykla har alltid funnits. Glädjen nu i att känna styrkan i benen, och att det går ganska lätt numera. Till och med klarar en del backar.

Men det där med kläder! Att det plötsligt är lustfyllt att se sig i spegeln! Att se sig med tajtare kläder, läckrare kläder… och för att inte tala om – att prova kläder på – till exempel – KappAhl! Och som idag, komma hem med tre par jeans av olika typ och färg  – samt en solhatt som är så där lite gles.

Reatröjor hittade jag tidigare, och jag har till och med övertagit några av den 16-åriga dotterdotterns. Njöt när jag såg ”S” på storleken. Tills hennes mamma påminde mig om att det är supermodernt nu för unga tjejer att ha stora bylsiga tröjor. Tyst med dig, tänkte jag. Men njöt i alla fall, för tröjorna var snygga och jag kände mig snygg i dem. Och vad är väl viktigare än det?

Sedan cyklade jag vidare genom Ödåkra och Allerum, och väl hemma igen hade jag sammanlagt cyklat nästan 18 km.

I går blev det nästa 23 km, men det var fördelat på 3 tillfällen. Ungefär en mil på förmiddagen, och på eftermiddagen cyklade jag till Råå – satt husvakt hos min dotter eftersom det skulle levereras en soffa till henne. Så det blev ett par timmars paus där innan jag cyklade hem igen.

Det känns toppen! Livet är härligt!!!