Postnord alltså. Som  har gjort det igen. Och igen… och igen…

Jag bytte förnamn nyligen. Till det smeknamn jag haft i många år. Och passade på att samtidigt stryka ett ”n”. Så nu heter jag verkligen Nina. Och har även strukit ur rullorna två av mina tre dopnamn. När jag började i den här föreningen och blev kassör där, så blev jag ju tvungen att använda mitt ”riktiga” namn på alla papper som skulle skrivas under. Och på alla andra ställen där mitt officiella namn var tvunget att synas.

Det kändes bara så fel. Det gjorde rent av fysiskt ont att behöva använda det, se det, skriva det. Så även om jag tänkt länge att byta, så blev det först nu när jag kände den där näst-intill-ångesten, som det blev gjort.

I och med det så är det ju ett antal ställen där man måste gå in och byta namn, medan andra kommer mer eller mindre automatiskt. Så jag fick ju ett meddelande från transportstyrelsen att jag måste skaffa nytt körkort också. Det visste jag ju! Och hade valt göra det trots att det inte var länge sedan som jag hade bytt till nytt efter de där obligatoriska tio åren.

Men, jag kunde inte vänta längre! Och det kostar ju bara 280 kr plus fotot. Som man enkelt och behändigt ordnar på trafikverkets kontor. Ja allt fixar man där och det enda man behöver göra är att betala in de där 280 kronorna och vänta de cirka 5 arbetsdagar det tar för dem att tillverka kortet.

Detta gjorde jag den 20 maj. Och sen gick tiden. Fotot blev också betalt några dagar senare… och sen gick tiden. Men varför i hela friden kommer det inte! Veckorna känndes som år!

Så i går, den 11 juni, ringde jag. Alltså, först ringde jag Trafikverket och satt i telefonkö. Men det var inte dit jag skulle ha ringt. Utan till Transportstyrelsen.

Ringer dit. Telefonkö igen.

Men så svarar en trevlig kvinna och jag säger som det är. Vart har mitt nya körkort tagit vägen? Det blev betalt den 20 maj!

Å, sa hon. Det var skickat! Sedan berättade hon att det var många som hade betalat i den vevan som nu ringer och undrar var körkortet blivit av. Som alltså inte blev aviserade, utan försändelserna returnerades när de inte blev uthämtade.

Så typiskt Postnord! Helt klart inte första gången det sjabblas med dom. Flera gånger man inte blivit aviserad förrän man fått påminnelsen. Självklart undviker jag som pesten att anlita Postnord när jag själv beställer nåt online. Om det går.  Går det inte så köper jag inte från stället ifråga.

Men man kan ju inte styra alla, finns överhuvudtaget ingen valmöjlighet! Som nu då. Med körkortet. Och en del andra försäljare på nätet – vet inte hur många. Lyckligtvis finns det valmöjligheter vilken leverantör man vill ha, när man handlar från Apotea. Där är jag ”stammis”. Där finns allt! Ah… kanske inte riktigt allt, men väldigt mycket.

Nåja! Mitt körkort skickas ju ut igen och om jag inte har fått det innan onsdag i nästa vecka, sa hon till mig att ringa transportstyrelsen igen så ger dom mig det där numret man behöver för att kunna hämta ut sin försändelse.

Så inte kan man klaga på transportstyrelsens anställda inte, däremot på nordposten… tungt det där…