Har det verkligen gått en hel vecka igen? Och fort som bara den!

Vad har jag gjort de här dagarna? Förutom latat mig varvat med träffat folk? Stickcafé och liknande. Tja! jag har varit ganska så ”off”. Visade sig jag inte tålde den ena blodtryckssänkande. Fick en massa biverkningar.

Bland annat kändes det som att blodtrycket än var lågt än högt. Hjärtat slog dubbelslag, eller om det nu var som det hoppade över. Klick-klick-klick kändes det i bröstet. Och så liksom ”sjönk” jag. Inte direkt yr, men… tja… off! Dimmig! Till och med den där kittlande torrhostan var tydligen en biverkning fick jag reda på när jag kontaktade 1177  igår, och senare Kvällsmottagningen. Båda informerade mig om biverkningar på den medicinen och det var väl i stort sett bara illamående jag inte hade känt av.

Redan i början av veckan kände jag markant av konstigheter. Egentigen tidigare, men då reagerade jag inte för det. Var fortfarande diffust då och ingen större skillnad mot det ”gamla vanliga”.

Först i tisdags, märkte jag av det rejält, när jag ”sjönk” nån halvtimme efter frukost och mediciner. Det släppte efter ett tag, jag dansade jenka på köksgolvet en liten stund. Stack ner till läkarstationen, men blodtrycket var fortfarande snarare för högt än för lågt. Men inte alarmerande. Misstänkte Enalapril, eftersom den hade lagts till efter den första som jag fick redan när jag kom in på akuten den där fredagen. Den, vilken jag inte tycker mig ha känt av negativt på något vis.

Så testade på onsdagen genom att vänta med Enalaprilen till efter frukosten, när jag var färdig att ge mig ut. Var faktiskt på väg till Väla för att kolla in ett par manchesterbyxor på KappAhl som man fick 25% rabatt på. Och jo! Efter ungefär lika lång tid efter att jag hade tagit den där tabletten som tidigare, kändes det där… obehaget. Vill inte ens skriva hur det kändes… Så det tog jag som bevis för att det var den medicinen som var orsaken.

Så gick onsdagen… och torsdagen… tog inga fler av den sorten, men undrade vad jag skulle göra. Det kändes fortfarande ”dimmigt” och ”hjärtklappigt” på torsdagens eftermiddag, så jag beslöt kontakta läkarstationen fredag morgon. Gjorde det – och de hade stängt hela fredagen!!!

Jaha!!! Vad gör man då? Blev förstås ännu mer nervös och orolig än jag hade varit innan, vilket givetvis inte gjorde saken bättre. Gick en promenad på förmiddagen och landade en tag i kyrkan här i ”förorten”. Ville ha sällskap en stund. Fin kyrka, goa människor. Var med i kyrkokören där för många herrans år sedan. Allt är annorlunda där numera. Även själva byggnaden.

Ringde 1177 efter lunch. En jättetrevlig kvinna som verkligen brydde sig och inte skyndade på. Gav mig tips och råd och information om vad jag borde göra. Bland annat att ringa kvällsmottagningen när de öppnade telefonen där klockan 17.

Jag hade redan tidigare bestämt att gå till biblan till klockan 14,30. Vi skulle träffas över en idé-fika och spåna över vad vi ville att biblioteket skulle erbjuda på för aktiviteter. Självklart skulle jag gå dit trots mitt off-läge, där är ju mina vänner, och att få en smula önskemål tillgodosedda vore ju inte helt fel. Typ bokcirkel, skrivarcirkel, författarbesök med mera. Ja kanske inte nödvändigtvis cirklar just, men regelbundna träffar!

Så larvade jag hem och ringde kvällsmottagningen. En inte fullt lika tillmötesgående kvinna, men visst fick jag råd och information! Låt bli tabletten, jag har ju den andra sorten, ring min läkarstation på måndag – och räknade upp ytterligare biverkningar som jag tycktes ha fått alla av, utom illamående. Man får tacka för det lilla…

Men jag blev i alla fall lugnare av beskeden. Sov gott i natt även om jag helst hade sovit några timmar till. Biverkningarna har dämpats, och ”bör vara borta efter helgen”. Känner fortfarande av en del luddighet, sömnig, fick klick-klick stund i bröstet i eftermiddags om än svagare än tidigare, men hostan är där fortfarande. Tar i alla fall det hela med lite mer ro nu, och gick faktiskt 3,2 km i förmiddags. Trots att benen inte var helt samarbetsvilliga.

Idag har jag, förutom promenaden i förmiddags, tillbringat största delen av tiden i soffan inklusive en tupplur efter lunch. Dessutom har jag, väl påbyltad, tillbringat flera timmar på balkongen i solgasset. Suttit och läst. Druckit kaffe. Det var väldigt skönt, trots en i övrigt väldigt trött dag.

Men allt ordnar sig! Och i morgon är det söndag. Igen.

Hörde om det här redan i tisdags eftermiddag i stickgruppen, men först nu öppnade jag pensionsmyndighetens sida för att se vilken information som fanns.

Det finns ett förslag till ökade bostadstillägg till pensionärer!

Både maxbeloppet man kan få ut och den hyra man kan få ersättning för. Verkligen efterlängat i den här världen där hyrorna blir allt högre och de billiga lägenheterna inte bara blir färre, utan även allt sämre och som – med bra ägare – ändå kommer att renoveras kraftig eller rivas för nybygge. Så som man gör i mitt område.

Här i Helsingborg byggs det nytt rent explosionsartat sen de senaste 10-15 åren nånting. Staden expanderar. Nyföretagande poppar upp, och redan etablerade företag expanderar, och alltfler människor flyttar hit. Läste en smula om det på Knutpunkten för en tid sedan, men gjorde inga noteringar om det, så jag minns inga detaljer. Det var i alla fall information om varför man ändrade om så mycket i stan. Man gräver och bygger i stort sett överallt!

Allt från gator som byggts om – särkilt Järnvägsgatan och dess fortsättning söderut som är genomfart från norr/öster – till nybyggnationer både för bostäder och annat. Helt nya områden har växt upp i stans utkanter. Mycket som inte fanns våren 2006 när jag flyttade till Halmstad för ett jobb där.

Som sagt! Ett förslag är lagt, och eftersom pensionsmyndigheten går ut med informationen får man anta att det är ett seriöst förslag, inte bara nån sorts rykten och önskedrömmar. Sen får vi tro på att det går igenom också. Till fullo!

Maxsumman som kan utbetalas:

Maximumhyran som man kan få ersättning för

Om detta går igenom och jag tolkat allt rätt, så kommer jag att få ut en summa som täcker en betydligt större del av min hyra än nu. Självklart är det vi ”fattigpensionärer” som får mest glädje av det.

Har man ut 15 000 kr i månaden efter skatt eller mer, är man inte aktuell. Men troligtvis är det också fler pensionärer som hädanefter kan få bostadstillägg och, vid behov,  försörjningsstöd.

Ett toppenbeslut – jag tar för givet det blir så också. Äntligen tycks de styrande ha fattat läget bland landets pensionärer. Det måste vara flera av dem nu som har närstående i kategorin ”fattigpensionär”. 😀

Om man sen känner sig fattig, är en annan femma. Man kan vara rik på så mycket annat!

Jag inser jag inte är särskilt aktiv här för närvarande, men jag kommer tillbaka. Eftersom jag mycket väl inser att den största enskilda orsaken till att ”det som hände”, hände, var kraftig stress som då i sin tur hissade upp blodtrycket, tar jag det nu väldigt lugnt. Men jag menar inte enbart i soffan. Det vore inte bra, och är heller inte vad jag längtat efter eller behöver. Jo, då och då, förstås. 😀

Ja! På det hela taget mår jag bra. Både i tisdags och i torsdags hade jag helt underbara dagar med möten med människor, vänner. Befintliga och nya. Biblioteket har många olika arrangemang att välja på, och det finns en hel del annat som jag inte kunnat eller – särskilt på senare tid – inte haft ork nog att gå på.

Jag sitter inomhus i ute-solstolen och läser, men tänker inte alls mycket på bloggar eller Instagram. Istället tittar och lyssnar jag en hel del på Britain’s got talent. Musik, dans, stå-uppare, magiker. Skrattar och mår prima.

”Händelsen” tog det mesta av den kondition och muskelstyrka som jag hade byggt upp under framför allt våren och sommaren, och statinerna gav mig mer muskelsmärta än jag hade innan. La av med dom häromdagen. Inget som helst fel på mitt kolesterol, och jag vill inte stoppa i mig nåt som hindrar mig att promenera och cykla. Eller för den delen sova och fungera i övrigt. Jag ska fortsätta gå ner i vikt och successivt bli starkare och mer fylld av energi.

Och visst känns det bättre nu, än när jag nyss hade kommit hem från sjukan. Har kommit igång med såväl promenader som cyklande. Trots att det gör ont runt knät och i ryggen efteråt. Men ont ska med ont fördrivas, sa man förr. Om det sen finns nån mening i det påstående… äh… strunt samma. Kroppen ar byggd för fysisk aktivitet, och de statiner jag hann få i mig ska väl snart vara ute ur systemet.

I förmiddags cyklade jag till Erikshjälpen. Gick bara en kort sväng därinne. För mycket folk för min smak. Men i cafeterian var det ännu tämligen tomt, så jag satte mig där med en kopp kaffe. Hade ett par såna där gratis-lappar man får när dom hämtar prylar hos en.

Efter ett tag kom en man och satte sig vid samma bord som jag och började prata. Han var fotograf och hans gode vän var konstnär och de var på väg från mitten av Småland till Malmö inför ett Galleri-event nästa helg. Ett stilla samtal om kultur, konst mm följde och jag kände mig väldigt inspirerad när jag en stund senare cyklade hem. Funderade till och med på att hemma sedan plocka fram en pannå och mina acrylfärger. Eller åtminstone röja undan värsta stöket här och ta ett tag med mitt manus. Det har blivit ruggigt åsidosatt de senaste två veckorna.

Jag njuter av att inte få köra bil, och försöker bygga upp mig själv mentalt till att säga NEJ, om den frågan skulle dyka upp igen framöver. Och nej, jag vet inte vad som hänt/händer med grabbens körkort. Han borde ha en uppkörningstid bokad nu. Tränar mig i att inte bry mig. Om han inte kör upp snart och klarar det, och hans mamma inte längre kan köra honom – eller rättare sagt slutar curla sin vuxne, friske son (som om det skulle hända) – så får det bli bussen. (Höll på peta in några väl valda svärord där.)

Men nu i ögonblicket, har solen äntligen släppts fram ur molntäcket. Trots att jag hade en fundering på en liten slummer på soffan nu, tror jag att jag hellre parkerar mig på balkongen med en bok. Det går inte att hålla på med datorn ute, det bara blänker i skärmen, men läsa går! Och jag har flera stycken böcker från biblan här hemma som väntar på sin tur.

Och till det, en kopp te kanske? Drack ju kaffe på Erikshjälpen.

Fast det får jag väl lov att göra, egentligen. Lata mig. Men jag gör såna där saker som är lite fånigt onödiga och tämligen meningslösa. Lägger patience och sånt. Pussel på datorn. Inget fel på det i och för sig! Men det kan ju bli lite för mycket av det goda iband. När timmarna bara går.

Det finns annat som är roligt utan att det för den skull är särskilt fysiskt ansträngande. Läsa till exempel! Skriva! Som jag faktiskt vill göra! Manuset ligger där och lockar, och jag vill, jag vill!

Men jag har varit ute och promenerat. Gör inte lika ont i benen som de första gångerna efter att jag kommit hem från sjukan. Trodde höftböjarna och låren skulle skrika högt. Jag gjorde det lyckligtvis inte. Men led, och efteråt kändes det … bläääää. Men grundstyrkan i benen kan ju inte gärna försvinna? Äsch, det är nog bara det att det blivit för mycket sängsittande alldeles för många dagar. Så nu gäller det att smörja upp lederna och muskelfästena.

Tänk att konditionen försvann så på bara några få dagar. Där ser man vad en liten stroke kan ställa till med. (Är fortfarande enormt tacksam det inte var värre än en TIA.) Det känns lite bättre nu med orken, men det är som att jag blev tvungen börja om från början med konditionen. Klarar heller inte än de där promenaderna på 3-4 km som jag hade kommit upp till.

Cykeln tänker jag för övrigt börja med igen så snart stormarna lugnat ner sig. Det är lättare bygga upp konditionen genom att cykla, tycker jag. Förhoppningsvis går det att cykla ner till kompisarna torsdag eftermiddag.
Springa? Tja! Kanske! Vad det lider. Inte i brådrappet i alla fall.

Tar det lite lugnt dock. En stilla sväng i förmiddags på 1,7 km. Tog lite foton på närområdet. Det gör jag aldrig när jag cyklar. Eller sällan i alla fall. Stannar och tar foton alltså. Sen kom ett mess om att Magnesiumkapslarna jag beställde från Apotea, nu kunde hämtas på Shellmacken. DHL. Dom är bäst tycker jag.

Så det blev en runda till i dag – och det är mitt närmaste mål, ett par kortare rundor varje dag. Om vädret tillåter. Och jo, det råkade bli ungerfär lika långt, trots att jag gick lite annorlunda. 1,73 km. Allt enligt Runkeeper.

Annars är det soffhörnet som styr här. OBS! Sitter! Inte ligger! Tänkte ta mig till skrivbordet snart för trots allt så sitter jag lite bättre där, samt har stora skärmen där också. Här i soffan blir det lätt att jag sätter på Netflix och tittar på Merlin. Det ena avsnittet efter det andra. När jag istället kunde ha bloggat flitigare, och jobbat med mitt manus ännu flitigare.

Och så har jag lekt med gamla teman på wordpress…. sorry…

OKAY! Jag får lov att vara lite lat! Måste tömma ur all den stress som byggts upp med tiden och som jag tror är den största orsaken till det som hände. Om än inte den enda. Men det ämnet tar vi en annan gång. Nu har jag lagt till i kalendern all de möjligheter till socialt umgänge som finns via biblioteket.

Och i morgon förmiddag ska jag till tandläkaren…. huvva…

Så var det regn igen. Gårdagen var vacker, solig och trots rätt kraftig blåst var det ändå inte värre än att jag kunde sitta på balkongen på eftermiddagen. Vindarna hade nog dämpat sig en smula, eftersom det trots allt gick.

Satt där nog ett par timmar sammanlagt, även om jag gjorde ett och annan emellan. Flyttade ut cykeln från hallen. Flyttade ut tvätten som hängde på tork, så den skulle kunna luftast ordentligt. Finns det nåt skönare än tvätt som fått hänga ute? Jo, det finns det säkert, men medge att det luktar gott om kläderna. Till och med i en stad.

Hade bakat mig en sorts kaka. Kan väl knappast kalla det för kaka egentligen, men med solrosfrön, smör och kakao, och en liten mängd  kikärts- och bovetemjöl. För att binda ägget och få en hållbar konsistens. Bokstavligt talat hållbar. I handen. Och så kaffe med soyamjölk i.

Har ju inte kunnat sitta på balkongen på över en vecka. Kanske två, beroende på vädret. Minns faktiskt inte, men det känns som en evighet sen senast och gårdagen gav en skön känsla.

Men nu är det grått, och även om jag tänkt gå till Maxi och handla hem kyckling, så avvaktar jag nog ett tag. Tills det slutat regna. Det lär ska göra det.

Sippar på det nu kalla kaffet, och slappnar av efter att ha planerat dagens måltider. Nog nödvändigt göra det årminstone ett tag framöver, men det känns trist och tidsödande. Lärorikt i och för sig, och sidan/appen ifråga – FatSecret – har mycket bra listor över födoämnen och dess innehåll. Även om jag samtidigt irriteras över omständiga funktioner. Men det är ju ingen idé bli irriterad över sådana saker egentligen. Vissa saker kunde bara ha gjorts bättre.

Får smått panik emellanåt över vad tabellerna visar för mig. Borde äta med kött, kyckling, fisk och ägg. Men jag vill inte! Tycker inte om det! Inte om jag måste äta animaliskt 3 gånger per dag! Men ju duktigare jag är nu på att få ner vikten och därmed såväl blodtryck som socker, desto snarare kan medicinerna minskas. Och successivt kan jag återgå till… nej inte mitt gamla sätt att äta! Men till att ha mindre kött etc och mer bönor och linser.

Grönsaker är förstås ett måste och har alltid varit. Och jag saknar faktiskt inte frukten så mycket som jag trodde jag skulle göra.

Dessutom är jag hur glad som helst över en kavaj som nu sitter snyggt. Jag kan knäppa mittenknappen igen, och det stramar ingenstans. Tänk vad bara 3 kg kan göra!

Ja, det var ju det! Livet i största allmänhet. Jag tycker det mest flyter nu. Gör inget särkilt! Antar jag fortfarande landar efter flytten. Städningen, allt det där jag inte kunde göra medan möbler och allt stod kvar, var för jävlig rent ut sagt. Kräla omkring på golvet och ta lister, element och liknande – det var inget min kropp var van vid direkt.

Men nu är det gjort, och allt känns prima!

Fast jag är nog ganska lat. Medger, rätt skönt. Gör förstås alla ”måsten” inklusive vardagsstädningen här, men sen sitter jag för närvarande mest och ser film eller lägger pussel eller nån patience. Läser en del, men inte varje dag. Tänker jag skulle skriva mer, men vete sjutton vad det är som gör att jag inte kommer igång ordentligt med det.

Å andra sidan har det varit jul och är fortfarande vi mitt i den mörkaste vintern. Även om det är regn, inte snö, som kommer de där mörka, gråa dagarna, så är det ändå en sån där period under året när man är tröttare, latare. Lyckligtvis skiner solen nån gång ibland.

Men jag är på gymmet 2-3 gånger i veckan, och den där lårpressen har gjort underverk med höftområdet. Jag var så stel i de musklerna, kanske ännu mer i fascian i och runtom, och därför har det varit jättejobbigt att gå. Men träningen, särkilt i lårpressmaskinerna, har mjukat upp och strechat området där, så jag har börjat kunna promenera friare igen. Inte jättelånga sträckor ännu, det är fortfarande cykeln som gäller i första hand, men tillräckligt för att jag ska kunna variera motionerandet.

Så är det ju det där, att när man går, så bär man upp hela sin vikt. När man cyklar så är det cykeln som bär vikten. Vilket känns väldigt tydligt…
Harregu! Jag måste gå ner mer i vikt!

I förra veckan, när jag hade bilen, passade jag en morgon på att handla på Maxi i Ängelholm innan jag körde hem. Väl hemma, var jag förstås tvungen kånka med varorna från parkeringsplatsen. Senare mätte jag att det var 240 meter, och lat som man är på morgonkvisten gick jag förstås inte 2 ggr. Och det jag hade handlat var tungt så in i h…e! Trots att jag hade ryggsäck! – Fast den räckte ju inte till. Hade dessutom 2 plastkassar i vardera handen.

Sedan kollade jag vikten. Det jag kunde se säkert, vägde tillsammans precis strax under 14 kg. Och sen var det lite till av sånt som inte väger så mycket, men som heller inte står nån viktangivelse på. Typ batterier, ett par raggsockar… Men åtminstone 15 kg totalt hade jag släpat med mig från bilen. Hade undrat för mig själv om jag skulle klara det. Armarna föreföll bli längre och längre, och det var som om jag hade noll kondition. Till och med knän och fotleder protesterade.

Tänkte: Tack gode gud att inte jag väger 15 kg mer! Fy, att alltid släpa runt med den extra vikten! Men inser också, dock inte för första gången, att 15 kg hade varit perfekt om jag kunde gå ner! Eller åtminstone 10! Särkilt om nu den träning jag påbörjat, och cyklande och promenerande också ökar, så att jag bygger på med muskulatur men arbetar bort onödiga fettdepåer. Då räcker det med ca 10.

Nu får jag lite dåligt samvete, när jag sitter här och skriver, för att jag inte stuckit iväg till gymmet idag som jag hade tänkt. Men det regnar rätt bra ute så det känns ganska motbjudande att ge sig ut på cykel när det inte är absolut nödvändigt. Men jag var där senast i torsdags, och det är okej med 3 vilodagar emellan. Eftersom jag jobbar mycket med axlar, rygg, mage och höft/lår där, så behöver de muskelgrupperna vilan.

Och i morgon ska det inte regna, kanske rent av blir soligt. Om än blåsigt…

För övrigt! Det är på Nordic Wellness jag tränar, och på deras app finns mängder med pass att träna med online. Helt super! Satte på en video i morse som heter Dance 2, och hängde med så gott jag kunde. Har ju inte börjat boka in mig på pass ännu, är för feg för att visa hur skruttig jag är – jag vet, jag har testat innan här hemma med dans – och det är inte mycket jag orkar även om det är kul.

Men kan jag kombinera träningen där med träning online, kan jag hänga med i min egen takt och om än sakta – så i alla fall successivt bygga upp mer av både kondition, rörlighet och styrka. Jag siktar på att så småningom kunna vara med på Zumba. Det verkar så himla kul, och musiken är jätteskön! Medryckande i allra högsta grad!