Kategori: Med andra tankar

I eftermiddags läste jag att förslaget till höjt bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd till pensionärer blivit taget och klubbat. En toppen nyhet, inte minst för mig, att jag nu får lite mer pengar att röra mig med. Hörde dessutom av en av tjejerna att pensionsåldern höjts till 67 – där den varit tidigare, när det nu var. Man kan ju tycka att låt pensionärerna bli pensionärer – de som vill – och låt jobben gå till ungdomarna istället. Att både ta ut pension och jobba… EH!!!!
Dessutom, varför ska pensionärer få vara subventionerad arbetskraft? Lägre skatt bara för att man knegar vidare! Klart arbetsgivarna gillar det arrangemanget.

Som jag skrev precis – ge jobben till ungdomarna istället.

Det ökade bostadstillägget gäller från årsskiftet, och så snart det börjat ramla in lite mer pengar här, har jag sagt till mig själv att börja träna på Nordic Wellness igen.

Så kan jag unna mig mer hallon, blåbär, jordgubbar, avocado och så vidare. OCH köpa mig lite nya skodon! Behöver verkligen nån sorts kängor, som inte är den allra vintrigaste typen för det har jag.

Och varför inte lite nya – smalare! – kläder, samt gå till frissan nån gång emellanåt!!!

”Det är inte tisdag idag!”
”Nej. Men i morgon.”
😀

Det brukar vara fullt med tanter runt bordet…
i olika åldrar…
på vårt biblioteks Stickcafé
på tisdag eftermiddagar.

Granskade utetermometern med misstro när jag hade dragit från gardinen. Minus 1,1. Jaha! Soligt och vackert, om än en lågt stående sol än så länge, men ska man verkligen behöva börja med de tjocka överdragsbyxorna redan? I oktober? Den sjunde dagen, bara?

Alternativ? Leggings under jeansen. Det ser i vart fall inte ut att blåsa så farligt mycket, och en promenad vill jag verkligen ut på. Känner inte för de klumpiga vinterkängorna heller. Träden är ju fortfarande övervägande gröna! Inte kan man ha kraftiga vinterkängor då?

Vill ha nåt mer par kängor. Varmare än de jag nu har. Snyggare. Men bekväma att gå i. Jösses! Såna bekymmer man gör sig!

Får rådfråga budgeten…

Har det verkligen gått en hel vecka igen? Och fort som bara den!

Vad har jag gjort de här dagarna? Förutom latat mig varvat med träffat folk? Stickcafé och liknande. Tja! jag har varit ganska så ”off”. Visade sig jag inte tålde den ena blodtryckssänkande. Fick en massa biverkningar.

Bland annat kändes det som att blodtrycket än var lågt än högt. Hjärtat slog dubbelslag, eller om det nu var som det hoppade över. Klick-klick-klick kändes det i bröstet. Och så liksom ”sjönk” jag. Inte direkt yr, men… tja… off! Dimmig! Till och med den där kittlande torrhostan var tydligen en biverkning fick jag reda på när jag kontaktade 1177  igår, och senare Kvällsmottagningen. Båda informerade mig om biverkningar på den medicinen och det var väl i stort sett bara illamående jag inte hade känt av.

Redan i början av veckan kände jag markant av konstigheter. Egentigen tidigare, men då reagerade jag inte för det. Var fortfarande diffust då och ingen större skillnad mot det ”gamla vanliga”.

Först i tisdags, märkte jag av det rejält, när jag ”sjönk” nån halvtimme efter frukost och mediciner. Det släppte efter ett tag, jag dansade jenka på köksgolvet en liten stund. Stack ner till läkarstationen, men blodtrycket var fortfarande snarare för högt än för lågt. Men inte alarmerande. Misstänkte Enalapril, eftersom den hade lagts till efter den första som jag fick redan när jag kom in på akuten den där fredagen. Den, vilken jag inte tycker mig ha känt av negativt på något vis.

Så testade på onsdagen genom att vänta med Enalaprilen till efter frukosten, när jag var färdig att ge mig ut. Var faktiskt på väg till Väla för att kolla in ett par manchesterbyxor på KappAhl som man fick 25% rabatt på. Och jo! Efter ungefär lika lång tid efter att jag hade tagit den där tabletten som tidigare, kändes det där… obehaget. Vill inte ens skriva hur det kändes… Så det tog jag som bevis för att det var den medicinen som var orsaken.

Så gick onsdagen… och torsdagen… tog inga fler av den sorten, men undrade vad jag skulle göra. Det kändes fortfarande ”dimmigt” och ”hjärtklappigt” på torsdagens eftermiddag, så jag beslöt kontakta läkarstationen fredag morgon. Gjorde det – och de hade stängt hela fredagen!!!

Jaha!!! Vad gör man då? Blev förstås ännu mer nervös och orolig än jag hade varit innan, vilket givetvis inte gjorde saken bättre. Gick en promenad på förmiddagen och landade en tag i kyrkan här i ”förorten”. Ville ha sällskap en stund. Fin kyrka, goa människor. Var med i kyrkokören där för många herrans år sedan. Allt är annorlunda där numera. Även själva byggnaden.

Ringde 1177 efter lunch. En jättetrevlig kvinna som verkligen brydde sig och inte skyndade på. Gav mig tips och råd och information om vad jag borde göra. Bland annat att ringa kvällsmottagningen när de öppnade telefonen där klockan 17.

Jag hade redan tidigare bestämt att gå till biblan till klockan 14,30. Vi skulle träffas över en idé-fika och spåna över vad vi ville att biblioteket skulle erbjuda på för aktiviteter. Självklart skulle jag gå dit trots mitt off-läge, där är ju mina vänner, och att få en smula önskemål tillgodosedda vore ju inte helt fel. Typ bokcirkel, skrivarcirkel, författarbesök med mera. Ja kanske inte nödvändigtvis cirklar just, men regelbundna träffar!

Så larvade jag hem och ringde kvällsmottagningen. En inte fullt lika tillmötesgående kvinna, men visst fick jag råd och information! Låt bli tabletten, jag har ju den andra sorten, ring min läkarstation på måndag – och räknade upp ytterligare biverkningar som jag tycktes ha fått alla av, utom illamående. Man får tacka för det lilla…

Men jag blev i alla fall lugnare av beskeden. Sov gott i natt även om jag helst hade sovit några timmar till. Biverkningarna har dämpats, och ”bör vara borta efter helgen”. Känner fortfarande av en del luddighet, sömnig, fick klick-klick stund i bröstet i eftermiddags om än svagare än tidigare, men hostan är där fortfarande. Tar i alla fall det hela med lite mer ro nu, och gick faktiskt 3,2 km i förmiddags. Trots att benen inte var helt samarbetsvilliga.

Idag har jag, förutom promenaden i förmiddags, tillbringat största delen av tiden i soffan inklusive en tupplur efter lunch. Dessutom har jag, väl påbyltad, tillbringat flera timmar på balkongen i solgasset. Suttit och läst. Druckit kaffe. Det var väldigt skönt, trots en i övrigt väldigt trött dag.

Men allt ordnar sig! Och i morgon är det söndag. Igen.

 

Hörde om det här redan i tisdags eftermiddag i stickgruppen, men först nu öppnade jag pensionsmyndighetens sida för att se vilken information som fanns.

Det finns ett förslag till ökade bostadstillägg till pensionärer!

Både maxbeloppet man kan få ut och den hyra man kan få ersättning för. Verkligen efterlängat i den här världen där hyrorna blir allt högre och de billiga lägenheterna inte bara blir färre, utan även allt sämre och som – med bra ägare – ändå kommer att renoveras kraftig eller rivas för nybygge. Så som man gör i mitt område.

Här i Helsingborg byggs det nytt rent explosionsartat sen de senaste 10-15 åren nånting. Staden expanderar. Nyföretagande poppar upp, och redan etablerade företag expanderar, och alltfler människor flyttar hit. Läste en smula om det på Knutpunkten för en tid sedan, men gjorde inga noteringar om det, så jag minns inga detaljer. Det var i alla fall information om varför man ändrade om så mycket i stan. Man gräver och bygger i stort sett överallt!

Allt från gator som byggts om – särkilt Järnvägsgatan och dess fortsättning söderut som är genomfart från norr/öster – till nybyggnationer både för bostäder och annat. Helt nya områden har växt upp i stans utkanter. Mycket som inte fanns våren 2006 när jag flyttade till Halmstad för ett jobb där.

Som sagt! Ett förslag är lagt, och eftersom pensionsmyndigheten går ut med informationen får man anta att det är ett seriöst förslag, inte bara nån sorts rykten och önskedrömmar. Sen får vi tro på att det går igenom också. Till fullo!

Maxsumman som kan utbetalas:

Maximumhyran som man kan få ersättning för

Om detta går igenom och jag tolkat allt rätt, så kommer jag att få ut en summa som täcker en betydligt större del av min hyra än nu. Självklart är det vi ”fattigpensionärer” som får mest glädje av det.

Har man ut 15 000 kr i månaden efter skatt eller mer, är man inte aktuell. Men troligtvis är det också fler pensionärer som hädanefter kan få bostadstillägg och, vid behov,  försörjningsstöd.

Ett toppenbeslut – jag tar för givet det blir så också. Äntligen tycks de styrande ha fattat läget bland landets pensionärer. Det måste vara flera av dem nu som har närstående i kategorin ”fattigpensionär”. 😀

Om man sen känner sig fattig, är en annan femma. Man kan vara rik på så mycket annat!

Jag inser jag inte är särskilt aktiv här för närvarande, men jag kommer tillbaka. Eftersom jag mycket väl inser att den största enskilda orsaken till att ”det som hände”, hände, var kraftig stress som då i sin tur hissade upp blodtrycket, tar jag det nu väldigt lugnt. Men jag menar inte enbart i soffan. Det vore inte bra, och är heller inte vad jag längtat efter eller behöver. Jo, då och då, förstås. 😀

Ja! På det hela taget mår jag bra. Både i tisdags och i torsdags hade jag helt underbara dagar med möten med människor, vänner. Befintliga och nya. Biblioteket har många olika arrangemang att välja på, och det finns en hel del annat som jag inte kunnat eller – särskilt på senare tid – inte haft ork nog att gå på.

Jag sitter inomhus i ute-solstolen och läser, men tänker inte alls mycket på bloggar eller Instagram. Istället tittar och lyssnar jag en hel del på Britain’s got talent. Musik, dans, stå-uppare, magiker. Skrattar och mår prima.

”Händelsen” tog det mesta av den kondition och muskelstyrka som jag hade byggt upp under framför allt våren och sommaren, och statinerna gav mig mer muskelsmärta än jag hade innan. La av med dom häromdagen. Inget som helst fel på mitt kolesterol, och jag vill inte stoppa i mig nåt som hindrar mig att promenera och cykla. Eller för den delen sova och fungera i övrigt. Jag ska fortsätta gå ner i vikt och successivt bli starkare och mer fylld av energi.

Och visst känns det bättre nu, än när jag nyss hade kommit hem från sjukan. Har kommit igång med såväl promenader som cyklande. Trots att det gör ont runt knät och i ryggen efteråt. Men ont ska med ont fördrivas, sa man förr. Om det sen finns nån mening i det påstående… äh… strunt samma. Kroppen ar byggd för fysisk aktivitet, och de statiner jag hann få i mig ska väl snart vara ute ur systemet.

I förmiddags cyklade jag till Erikshjälpen. Gick bara en kort sväng därinne. För mycket folk för min smak. Men i cafeterian var det ännu tämligen tomt, så jag satte mig där med en kopp kaffe. Hade ett par såna där gratis-lappar man får när dom hämtar prylar hos en.

Efter ett tag kom en man och satte sig vid samma bord som jag och började prata. Han var fotograf och hans gode vän var konstnär och de var på väg från mitten av Småland till Malmö inför ett Galleri-event nästa helg. Ett stilla samtal om kultur, konst mm följde och jag kände mig väldigt inspirerad när jag en stund senare cyklade hem. Funderade till och med på att hemma sedan plocka fram en pannå och mina acrylfärger. Eller åtminstone röja undan värsta stöket här och ta ett tag med mitt manus. Det har blivit ruggigt åsidosatt de senaste två veckorna.

Jag njuter av att inte få köra bil, och försöker bygga upp mig själv mentalt till att säga NEJ, om den frågan skulle dyka upp igen framöver. Och nej, jag vet inte vad som hänt/händer med grabbens körkort. Han borde ha en uppkörningstid bokad nu. Tränar mig i att inte bry mig. Om han inte kör upp snart och klarar det, och hans mamma inte längre kan köra honom – eller rättare sagt slutar curla sin vuxne, friske son (som om det skulle hända) – så får det bli bussen. (Höll på peta in några väl valda svärord där.)

Men nu i ögonblicket, har solen äntligen släppts fram ur molntäcket. Trots att jag hade en fundering på en liten slummer på soffan nu, tror jag att jag hellre parkerar mig på balkongen med en bok. Det går inte att hålla på med datorn ute, det bara blänker i skärmen, men läsa går! Och jag har flera stycken böcker från biblan här hemma som väntar på sin tur.

Och till det, en kopp te kanske? Drack ju kaffe på Erikshjälpen.

 

Fast det får jag väl lov att göra, egentligen. Lata mig. Men jag gör såna där saker som är lite fånigt onödiga och tämligen meningslösa. Lägger patience och sånt. Pussel på datorn. Inget fel på det i och för sig! Men det kan ju bli lite för mycket av det goda iband. När timmarna bara går.

Det finns annat som är roligt utan att det för den skull är särskilt fysiskt ansträngande. Läsa till exempel! Skriva! Som jag faktiskt vill göra! Manuset ligger där och lockar, och jag vill, jag vill!

Men jag har varit ute och promenerat. Gör inte lika ont i benen som de första gångerna efter att jag kommit hem från sjukan. Trodde höftböjarna och låren skulle skrika högt. Jag gjorde det lyckligtvis inte. Men led, och efteråt kändes det … bläääää. Men grundstyrkan i benen kan ju inte gärna försvinna? Äsch, det är nog bara det att det blivit för mycket sängsittande alldeles för många dagar. Så nu gäller det att smörja upp lederna och muskelfästena.

Tänk att konditionen försvann så på bara några få dagar. Där ser man vad en liten stroke kan ställa till med. (Är fortfarande enormt tacksam det inte var värre än en TIA.) Det känns lite bättre nu med orken, men det är som att jag blev tvungen börja om från början med konditionen. Klarar heller inte än de där promenaderna på 3-4 km som jag hade kommit upp till.

Cykeln tänker jag för övrigt börja med igen så snart stormarna lugnat ner sig. Det är lättare bygga upp konditionen genom att cykla, tycker jag. Förhoppningsvis går det att cykla ner till kompisarna torsdag eftermiddag.
Springa? Tja! Kanske! Vad det lider. Inte i brådrappet i alla fall.

Tar det lite lugnt dock. En stilla sväng i förmiddags på 1,7 km. Tog lite foton på närområdet. Det gör jag aldrig när jag cyklar. Eller sällan i alla fall. Stannar och tar foton alltså. Sen kom ett mess om att Magnesiumkapslarna jag beställde från Apotea, nu kunde hämtas på Shellmacken. DHL. Dom är bäst tycker jag.

Så det blev en runda till i dag – och det är mitt närmaste mål, ett par kortare rundor varje dag. Om vädret tillåter. Och jo, det råkade bli ungerfär lika långt, trots att jag gick lite annorlunda. 1,73 km. Allt enligt Runkeeper.

Annars är det soffhörnet som styr här. OBS! Sitter! Inte ligger! Tänkte ta mig till skrivbordet snart för trots allt så sitter jag lite bättre där, samt har stora skärmen där också. Här i soffan blir det lätt att jag sätter på Netflix och tittar på Merlin. Det ena avsnittet efter det andra. När jag istället kunde ha bloggat flitigare, och jobbat med mitt manus ännu flitigare.

Och så har jag lekt med gamla teman på wordpress…. sorry…

OKAY! Jag får lov att vara lite lat! Måste tömma ur all den stress som byggts upp med tiden och som jag tror är den största orsaken till det som hände. Om än inte den enda. Men det ämnet tar vi en annan gång. Nu har jag lagt till i kalendern all de möjligheter till socialt umgänge som finns via biblioteket.

Och i morgon förmiddag ska jag till tandläkaren…. huvva…