Har gjort det igen!!!

Publicerad den av

Varit som död för världen alltså. Haft uppehåll med bloggandet! Helt oplanerat! Helt oväntat! Kom som en stor överraskning – inte minst för mig!

Fast nu när jag äntligen kom mig för att komma hit igen, ser jag att senaste blogginlägget – före detta alltså – har rubriken stiltje. Och jag skriver om tystnad och flunsa (om det nu var det) och tröjstickning. Som blev mer eller mindre en katastrof.

Men måste väl så här i eftertankens kranka blekhet, även erkänna – åtminstone för mig själv – att jag liksom inte hade nåt att komma med. Hade inte haft på länge, kände jag! Inte kunde jag skriva brännande och välskrivna artiklar om viktiga saker. Inte kunde jag skriva vackert och innerligt om vardagslivets sorger och glädjeämnen. Inte kunde jag skriva ditten och inte kunde jag skriva datten, tyckte jag. Jag kände mig så vansinnigt tråkig i bloggandet!

Okay! Dessutom mådde jag inte riktigt bra.

Det känns som om jag haft en virus i kroppen i princip hela vintern. Och för att nu göra en lång historia kort – jag skrev först alltihop och det blev dödstråkigt – två segdragna nånting, utan feber men med influensaont i kroppen, viss sjukkänsla om än ganska svag och just det – inte så långvarigt. Efteråt kändes det fortfarande stelt och segt och knepigt ont.

Men sen så!

Förra tisdagen – för 1,5 vecka sedan – hände det IGEN!!!! Fast denna gången på riktigt. Nån form av kräksjuka. Började må illa på kvällen, kräktes  – feber 38,5 – behövde kräkas på natten – flera gånger om, men det kom inget!!!! Hur obehagligt är inte DET! När det kramp-spasmar i midjehöjd men utan resultat.

Sov mellan varven. Ringde läkarstationen på morgonen. Sov. 38 i temp då. Sov. Kräktes halv elva. Denna gången på riktigt. TACK OCH LOV!!! Får man väl säga. Kvart i elva ringde läkarstationen upp mig. Fick förhållningsorder vad jag skulle göra om jag blev sämre, och så sa hon till mig att ringa igen nästa morgon. Sov i stort sett hela resten av dagen. Fick avstå från ett Teamsmöte på förmiddagen och fick ställa in ett annat Teamsmöte på eftermiddagen som jag dessutom var projektledare för. Men hade ingen ork till sånt. Jag sov och drack vatten. Och sov igen. På kvällen 38,4,

På fredagen kunde jag ta mig bort till läkarstationen och bli testad. (Det var inte Covid)
Rätt skönt med en nypa frisk luft, det var det onekligen. Men det blev fortsatt soffläge resten av dagen. Lördagen var jag lite piggare, söndagen helt feberfri. Och i måndags kände jag mig normal igen.

Och det är nu det vackra i kråksången dyker upp! Det är som att jag mår bättre nu än jag gjort på ett halvt år! Definitivt piggare! Visserligen fortfarande knepig i musklerna, men det är liksom på ett annat vis!!! Ett bättre sätt! Mer normalt sätt! Inte virus-sätt!!! Jag är på det hela taget rörligare! Och den stelhet som dyker upp när jag varit ute och rört på mig, den försvinner snabbare.

Och nu kommer min slutsummering om det här!

Jag tog det här som en kärleksfull spark i ändan. Tänkte utrensning av skräp, städa kroppen, reboota! Och börja om på ett bättre sätt. Fick idén att köpa kokboken som hör till Stig Bengmark’s ”Välj Hälsa” som jag hade sedan tidigare. Inspirerad av detta, rusade tankarna vidare till Food Pharmacy. Hittade de tre böckerna på AdLibris som nedladdningsbara för bara 49:- st. Första boken, Kokboken och uppföljaren. De kom som pdf, och kan läsas i den app som AdLibris har, men även läggas in på Apple’s ”Böcker” eller läsas i Adobe Reader.

Vi pratar alltså här om tarmhälsa, bra magbakterier, fibrer och rent allmänt bättre hälsa. Mera råa grönsaker och rotfrukter i kosten. ”Slow cooking”. Undvika att steka mat, framför allt så det blir mörk stekyta. Ångkoka hellre än koka på traditionellt vis. och så har vi det här med resistent stärkelse.

Det är mycket det här, och det berättar man inte om i en paragraf eller två. Det är knappt en synopsis en gång, det jag nu radat upp här.

Till saken hör, eftersom jag började med att klaga på att jag inte kunde skriva, att jag nu kom på vad jag fgaktiskt skulle kunna fokusera mitt skrivande på. Det där intresset som jag haft större delen av mitt liv! Kostens betydelse för hälsan! Livstilen! Att äta god näringsrik mat som inte bara magen utan hela kroppen blir glad av!

För jag hade börjat slarva, mot bättre vetande. Portionerna hade successivt börjat bli större. Insåg att jag hade börjat äta mer fett än tidigare. bakade oftare bröd, definitivt inte tillräckligt med råa grönsaker… och så vidare…

Jag var tvungen att ta tag i mig själv, och tack vare kräksjukan fick jag incitament nog att börja göra det också. Så därför har jag nu justerat bloggen en smula utseendemässigt (fick en chock när jag såg vad WP hade gjort under mina borta-varande veckor… men det tar vi en annan gång…) och tanken är alltså nu att fokusera betydligt mer på bra mat, näringsrik mat, mat som magen, tarmarna och hela kroppen blir glada av. Alltså hela jag!

Och det är riktigt gott! Kokboken till Food Pharmacy är ett fynd när det gäller inspiration och läckra rätter!!!!!! Och de här böckerna knyter också an till Stig Bengmark‘s böcker Välj Hälsa. Han är för övrigt kirurg, forskare, professor emeritus, 92 år ung och lever som han lär. Frisk och sund och fullt aktiv!

 

Äppelcidervinäger mot vårtor?

Publicerad den av

Jo, jag har läst om det, att äppelcidervinäger kan användas för att ta bort vårtor. (Kan över huvud taget nånting ta bort vårtor?) Förr fanns det nåt man kallade gentiana blått, en blålila vätska som man penslade på vårtorna och efter bara en ganska kort tid hade de försvunnit.

På apoteket kunde man köpa en penna som man liksom ritade på vårtan för att den skulle dra till skogs och aldrig mer komma tillbaka. Men jag minns inte vad den kallades, eller vad det var för ämne som var verksamt. Minns inte om det faktiskt fungerade ens. Tror det.

Nu kan man på apoteket köpa en sorts vårtborttagningsmedel i en liten brun flaska som luktar starkt och vidrigt. I korken sitter det fast en liten spatel som man ska applicera vätskan med på vårtan.

Stark, står det på etiketten på den jag köpte. Innehållet är bland annat mjölksyra, salicylsyra, etanol och eter. Inte undra på att det luktar starkt och vidrigt.

Funkar det? Nja, kanske om man står ut. Det står att man ska applicera en gång om dagen. Har testat. Först torkar det till och blir vitt. Sen nöts det vita bort och inget verkar ha hänt.

Det går inte att göra det här experimentet varje dag. Till och med om man duttar på nytt efter två eller tre dagar, kanske ännu lite längre, så svullnar fingret och det gör förbaskat ont! Så efter ett antal tester med ett antal dagar emellan gav jag upp. Duttade på en gång och struntade i gång två.

Vad händer då? Jo efter ett tag, en och en halv till två veckor efter, torkar liksom översta skiktet på vårtan in och efter ytterligare några dagar kan man peta, dra och lirka bort det där skiktet. Men inte har det tagit död på vårtan inte! Den kommer igen och fortsätter växa.

Ja? Vilken av de här två väljer ni?

Sen hade jag då läst det där om äppelciderinäger, och för ett par dagar sedan beslöt jag testa.

Jag hade köpt Kung Markatta’s ekologiska raw, ofiltrerad äppelcidervinäger med moder. Jag brukar ta en skvätt av den i ett glas vatten och ha som måltidsdryck, och tycker det är gott. Däremot tycker jag inte den är god att göra en vinegrette av. Vet inte varför, men det blir en väldigt konstig smak tillsammans med olivoljan och kryddorna. Tycker jag, alltså. Har en vanlig neutral till det och när jag bakar.

Men nu valde jag alltså den här raw, levande vinägern. Blötte ner en bomullssudd, la den på vårtan – som sitter på vänster pekfinger – och fäste fast den med vanligt plåster.

Det röda som syns, är bara ett litet plåster på baksidan för att hålla ihop det andra. Det var lite för kort, för att gå tillräckligt omlott.

Sen fick jag ju blöta den då och då, och dessutom blev det att jag diskade med plåstret och bomullssudden kvar så fingret blev alldeles vitskrynkligt där plåstret och sudden var. Då blev ju huden väldigt mjuk och det gick att nypa och peta bort en del av kanterna på vårtan.

Det verkar som att det fungerar!!! Jag borde kanske ha tagit en bild på ”före” så jag också hade kunnat ta en bild på ”efter”, men det tänkte jag inte på. Men efter bara – jag hur många dagar är det nu sedan jag la på första vinägersudden? Tre? Fyra? Nånstans där i alla fall.

Som synes, plåster på plåster…

Och vet ni vad! Vårtan är mindre redan! Trots att jag inte haft nån våt vinägersudd där hela tiden. Jag tycker mig minnas att det skulle kunna ta minst ett par veckor innan en vårta försvann, men jag misstänker starkt att det går fortare nu eftersom jag tog just den här vinägern. Det måste ju vara extra kraft i den eftersom den är levande, inte bara sur-syrlig.

Vårtor orsakas tydligen av virus, och äppelcidervinägern tar helt enkelt död på viruset – ergo, även på vårtan.

 

Upp och rör på dig!

Publicerad den av

Just det! Den där Structured-kalendern plingade just fram att det var dags! Dags att röra på mig! Återkommer strax – ska bara studsa runt lite.

Hej igen! Despacito på Youtube är helt suveränt att dansa till. jag måste ha varit en ”latina” i tidigare liv.
Nu har det plingat  för ”egen skrivtid” – och trots att jag hela dagen har fått flytta omkring på de där andra olika göromålen, så är det definitivt dags för lite egen skrivtid nu.

Den är faktiskt bra den där kalendern! Inte om man vill se en hel månad i taget som man kan göra i en vanlig kalender – och jag har givetvis kvar min Apple-kalender –  men som en ”kom-ihåg” och ”peppa-upp” och ”nu är det dag” är den jättebra. Inte minst för att den får mig till de här skrivarstunderna som jag längtat efter.

Visserligen har jag bara lagt in en timme på kvällen till eget skrivande, och i praktiken har jag inte kunnat vara ”ordentlig” och följa schemat helt varje dag. Om inte annat så har det blivit förskjutningar, ibland fram ibland tillbaka. Och ett och annat har försvunnit helt. Eller blivit avbokat.

Men ändå! För mig är den bra!!! Precis vad en ADHD behöver som har tendens att fastna i sånt som inte är bra att fastna i. Inte för länge i alla fall. Som spel på iPaden. Jag har till och med skrivet lite ”eget” på tider som inte varit schemalagda! YES!!!

Eller annat, var det ju! Idag t.ex. så blev i stort sett allt ändrat eller förskjutet. En sak var att ordföranden och jag skulle haft ett möte kl 17 och bland annat jobba med verksamhetsberättelsen. Jo det hade väl blivit en del annat också – med en ordförande och en kassör som också håller med marknadsföring och annat kontorsarbete. Redovisning av sponsrade medel… ansökningar om medel till nästa år… förberedelser till nästa medlemsmöte som även är årsavslutning med julbord, och en del att planera till årsmötet i januari…

Men så får jag ett sms redan vid lunchtid om att han är i Malmö på en workshop.  I alla fall så skulle den hålla på till kl 16 och sen visste han inte när tåget hem gick. I alla fall så fick vi skippa mötet idag. Okej!
(Egentligen var det rätt bra – jag fick en hel dag att vara för mig själv – även om det inte exkluderade några arbetsuppgifter)

Halv 6 kom ett nytt sms om att han var på väg hem, men hostade och hade ont i huvudet.
Bådade inte bra. Jag föreslog vitlök honung och citron osv… dricka varmt… ja, ni vet…

Halv åtta kom nästa sms. Han har värk i kroppen också…

AJAJAJ! Ordföranden är sjuk!! Under de tre år drygt som jag känt honom, har han aldrig varit sjuk såvitt jag vet! Han var lite lätt snorig vid nåt tillfälle, men inget stort. Jobbade som vanligt.

Okidoki! Vad gör man då! Dvs – vad gör jag? I morgon skulle styrelsen ha möte – inget slutgiltigt bestämt än, men nog är det väl bäst vi ställer in det mötet???  Vi skulle ju ändå ”bara” jobba med verksamhetsberättelsen – och det är ändå jag som sitter vid datorn… och har koll… på det mesta… i föreningen. (Bortsett från ordförandens superkoll, då. Han är ju trots allt bossen, med tusentals års av erfarenhet och kunskaper.)

Håll dig hemma i sängen nu, och sov bort din… vad det nu är som är på gång!!!
Vad värre är, är om han fortfarande är sjuk på lördag…

Då ska vi – föreningen alltså – vara med på ett ganska stort event. JULFEST!!!  i Aktivitetshuset Tryckeriet – alltså Helsingborgs Dagblad’s gamla tryckeri. Många olika aktörer som ställer ut / ställer upp med olika arrangemang. Inklusive gran och tomte och musik och dans och …

Visst! Kniper det så fixar vi det utan ordföranden, men han är ju den totala stöttepelaren i allt sånt här!!!
Visst! Där finns andra stöttepelare också med! Från lokala biblioteket, Helsingborgshem, hyresgästföreningen, olika andra föreningar, olika instanser från Helsingborgs stad…
Okej… orkar inte räkna upp alla.

PLUS ATT VI ALLA HOPPAS PÅ MÅNGA BESÖKARE!

Förra året blev det ju lite pannkaka av det där. Dels var det full fart på Covid och många fick inte komma in. Till och med många som hade bevis på att de var vaccinerade, blev inte insläppta. Varför då? Jo, för att de inte hade sitt bevis på ”rätt sätt”!

En av mina väninnor hade fått sitt utskrivet på papper, hon hade inte en tillräckligt avancerad mobil, och hade leg med – men blev inte insläppt. Enligt Poul på vårt gemensamma förberedande möte för några dagar sedan, så var det ca 75 personer som inte blev insläppta för att de ”saknade” vaccinationsbevis…

I. say. no. more.

Sen var det förstås en del som inte vågade komma pga Covid, och till det var det ett ruskigt väder. Det hade snöat ett par decimeter under dagen, och  framåt eftermiddagen gick det över i regnblandat och allt blev moddigt och otäckt. Uppkört på gatorna av bilarna, med superhalka som följd, och både vatten och snö blandat i värsta tänkbara scenariet vid korsningar och övergångsställen.

Så många kom väl inte av den anledningen, och i år håller vi tummarna för att vädret ska vara ok. Just nu är det några minusgrader, ett helt vitt men inte alltför tjockt lager snö på marken.

Jahapp! Det började med kalendern och tycks sluta med en väderprognos. Som nu säger molnigt, nån minusgrad och bara ca 3 sekundmeter vind på lördag em. Helt ok!
Om det förblir så… men lika bra räkna med halka åtminstone …  det är ju faktiskt Helsingborg vi pratar om. Allt kan hända, när det gäller vädret.

Och det ska bli jättekul på lördag! Oavsett väder och vind!

Schemaläggning

Publicerad den av

Det är för mycket! säger jag då och då, tänker oftare. Och menar föreningen. För mycket jobb, för mycket ansvar, för många timmar.

Vart tog mitt eget liv vägen, skriker jag inom mig. Samtidigt som jag försöker ignorera den där lilla rösten nånstans i bakhuvudet. den viskar nåt om struktur. Nåt om prioritering och planering.

Vet du inte att det är en adhd du pratar med, muttrar jag. Vi kan inte det där med struktur och att prioritera. Vi gör en hel massa saker mer eller mindre på en gång, och sen dånar vi ner i soffan och ägnar flera timmar i sträck åt onödiga spel på iPaden.

Jo, lite självinsikt har man, och skäms en smula inför sig själv. för en stund.

Jag vill ha tillbaka mitt liv, säger jag till spegelbilden. När jag satt och skrev varje dag på mina fantasyberättelser som skulle bli en stor stor grej i minst 3 böcker. HAHA! En Triptyk!

Bra början på dem i alla fall, och ganska långt kom jag innan jag fastnade. Och just det hade inget med föreningen att göra, det vet jag, för stoppet kom redan innan jag ens visste om att det skulle bildas en förening och att jag skulle hamna mitt i den.

Mitt i smeten bokstavligt talat.

Men oavsett när hur och varför, så saknar jag allt emellanåt de där tysta timmarna för mig själv när jag satt och skrev.

Så vad har egentligen hänt?

Den kloka sidan av mig säger stress. Perioder med mycket att göra. Perioder med i stort sett inget att göra. En och annan j…ig mänska som förpestar omgivningen inte bara för mig, men som min stresshjärna inte kan hantera.

Sen blir det slentrian ibland, och den där latheten som i grund och botten inte är lathet, utan nån sorts oföretagsamhet som drabbar en! Är det en sorts flykt! Och i så fall – från vad???

Kanske… men kanske inte. Man bara fastnar och sen tycker man att man inte har tid för sitt eget, för sina egna intressen och lustar.

Men hur många timmar lägger jag egentligen ner på föreningen?  Jo! Periodvis jättemånga! Men det är inte jämt så. Okej! Jag är med i styrelsen, jag är kassör, webmaster och håller på med marknadsföring tillsammans med ordföranden. Det kan periodvis bli många möten man måste vara med på. Som nu. Vi har haft 10-årsjubileum och stor fest för och tillsammans med hela området.. Nu är det julfester och årsavslutning, och bokslut och verksamhetsberättelse. Så just nu är det mycket att göra.

Men inte hela dagarna varje dag.

Och för den delen – hur hade mitt liv sett ut utan föreningen?

Betydligt ensammare i alla fall! Inte på långa vägar ett så socialt liv som jag har nu. (På både gott och ont). Länge sedan som jag kände så många personer som jag skulle kunna kalla vänner, i olika grad visserligen, men ändå.

Struktur!

Måste på nåt sätt få bättre överblick över min tid. Ha både föreningen och mig själv.

Usch som jag babblar. När ska jag egentligen komma till SAKEN!?!?!?!?

Och SAKEN är den att jag ramlade på en reklamsnutt om en sorts kalender. Structured kallas den, och det är precis vad den gör. Hjälper till att strukturera upp ens dagar. Tydligt och överskådligt.

Har inte haft den så länge, så jag håller fortfarande på att lära mig hur jag ska använda den, men har ändå gjort ett slags schema där jag petat in: föreningsarbete 1, 1,5 eller 2 timmar, utevistelse/motion/ärenden, upp.och-rör-på-dig (dans jympa stretch), yoga/meditation/vila och ”SKRIVTID” – är några av de olika överskrifter som ligger inne varje dag.

Sen får man förstås lägga in matpauser, och alla såna där engångshändelser. Möte kl 13.30 på tisdag – typ!

En smart grej är att jag har förstås kvar min ordinarie apple-almanacka, och skriver jag in nåt där, så dyker det automatiskt upp i den här almanackan – och tvärtom.

Visst blir det glapp här och där. Två timmars föreningsarbete kanske inte räcker, eller också är man inte alls hungrig när mattimmen börjar närma sig. Och idag började jag inte skriva eget klockan 20.30, som är meningen. Istället började jag 21.45 och hur lång tid det kommer att ta…. ???

Nåja!  Man måste få vara lite flexibel med tiderna, och inte så strikt att man absolut MÅSTE hålla på de där klockslagen till punkt och pricka – det skulle verkligen vara stressande – det känns ändå bra att veta att det finns struktur i det hela. En blandning av arbete och vila och att röra på sig.

Känslan av att ha  en timme till eget skrivande varje kväll är helskön! För skrivande till föreningen är definitivt inte samma sak, inte ens om man skriver inlägg på den bloggen.

Så det känns positivt, det här. Att tänka, nu har jag två timmar framför mig att jobba med föreningssaker, och sen är det en fikapaus. Eller en”upp-och-hoppa-paus! Och veta att i kväll har jag en timme till eget skrivande.

Få se vad jag säger och tycker om en månad eller till våren.

Och nu ska jag upp och röra på mig lite innan det är dags att lägga sig.  Dansa lite tror jag. Eller Zumba från YouTube. Eller bara lite olika stretchrörelser …

butternut-pumpa-orange

Publicerad den av

Ja, alltså! De där minnena som ibland dyker upp helt opåkallat! Utan något som helst samband med någonting! Eller… nästan inget  i alla fall.

Vi skulle köpa in profilkläder till föreningen var det tänkt. Ja, T-shirts och kepsar var det frågan om. Jackor, västar och annat skulle  kosta alldeles för mycket. Såna pengar har vi inte tillgång till.

Men jag satt alla fall och letade bland modeller och färger på det företags hemsida som vi hade fastnat för, efter att ha jämfört några olika. Grönt skulle vi ha! Inte för att gräs och blad är gröna – åtminstone inte bara därför – utan för att vi har grönt som en sorts signum! Hur det blev så, vet jag faktiskt inte. Det bara blev.

Hur som! Jag satt där och bläddrade bland kepsarna, letade efter äppelgrönt för T-shirten vi hade valt ut, fanns i äppelgrönt. (Sen kan man förstås bara hoppas att det är samma sorts äpplen…)

En av modellerna  kunde man få i orange. Det fanns två olika nyanser orange, den ena lite mörkare. Skulle jag sätta ett namn på den färgen här och nu – så som den såg ut på min skärm – så är det väl snarast Butternut-pumpa-orange!

Så vet ni.

Och då poppade minnet upp från ingenstans.

Jag kan ha varit 10-11 år gammal, kanske rent av bara 8 eller 9. Minns inte exakt. Antingen är jag för gammal för att komma ihåg, eller inte tillräckligt gammal för att minnas såna detaljer. Å andra sidan så har jag ADHD.

Vad nu det har med saken att göra.

Och när jag var så där liten, nånstans mellan 8 och 12, hade jag inte en susning om vad ADHD var eller ens att det existerande nåt sånt.

Det gjorde det väl inte heller, bara vissa barn som bråkade mer än andra. (Men att bråka är inget måste för en ADHD, vi är många som inte gör det.)

Utvikning åsido!

Min syster, som är 12 år äldre än jag, i varje fall medan hon fortfarande levde, hade en dag kommit hem med en basker. Den var stor, bullig och pösig och alldeles butternut-pumpa-orange. Ja rent av lite intensivare än så.

ÅHHH! En sån ville jag också ha!

Och syrran skaffade en likdan till mig! Med en stor bullig kulle. Det måste ha varit början på sextiotalet. Kommer osökt att tänka på flower-power och kort-kort, OP-mönstrat och gu´ vet vad de hette alla de där trådsmala fotomodellerna. Inte bara Twiggy…

NÅ! Glad i hågen tog jag nästa dag på mig den där bauta-kepsen och traskade iväg till skolbussen. Om det hände redan då, minns jag inte, eller om jag hann fram till skolan.

Melonen!

Melon melon melon!!! Och givetvis fingerpekning och gapskratt…

Mer behöver jag nog inte berätta, för ni förstår säkert att den melonen aldrig mer hamnade på mitt huvud!

Och butternut-pumpor fanns inte på den tiden…  okej,  kanske nånstans, troligen nånstans – men inte i min värld.

– –
För övrigt kom kepsarna idag. 75 st äppelgröna…

😀

Och jag ber ödmjukast om ursäkt att jag inte hittade nån lämplig bild på just butternutpumpa att lägga som header bild, men pumpa som pumpa… nåt roligt ska man väl ha?

Därför ska du äta Ingefära!

Publicerad den av

Så här skriver tidningen Kurera den 29 augusti 2013 om ingefära…

Ett gammalt kinesiskt talesätt lyder: ”Äter man ett stycke ingefära varje morgon får apotekaren dö av hunger”. Och visst verkar ingefära vara en utmärkt krydda att använda dagligen.

Varför inte en kopp varmt ingefärste!

Ingefära är en gammal medicinalväxt som används mycket i Asien och Afrika. Den har traditionellt använts i den kinesiska folkmedicinen till att motverka illamående, särskilt vid åksjuka, sjösjuka eller graviditet. Det är två ämnen i ingefäran som står för den botande effekten – gingerol och shogaol. Dessa ämnen är de som gör att ingefäran har sin säregna, starka smak och de kan minska risk för magsår. Ingefära fungerar även lugnande för magen, minskar gaser och stimulerar ämnesomsättning och matsmältning.

Bra vid ledbesvär
Ingefära fungerar antiinflammatoriskt och kan ge god hjälp vid ledbesvär. Den hjälper till att minska smärta och svullnad i lederna. Ingefära har också en avgiftande effekt. Den stimulerar kroppen att utsöndra galla vilket gör att fettet bryts ner samt sänker den onda kolesterolet. Den ökar kroppens blodcirkulation. Sist men inte minst är ingefära bra vid förkylningar. Den anses vara antibakteriell och stärker immunförsvaret på grund av den höga halten antioxidanter.

En smoothie med ananas, banan, mango, citron, gurkmeja och ingefära

Så kom då beslutet

Publicerad den av

Okay! Storytel eller Bookbeat? Det var ju det som var frågan. Vilken av dem skulle jag välja? För att ha båda vore väl ändå att gå till överdrift? Men det var inte helt lätt det där, att bestämma mig. Båda har fördelar. Båda har nackdelar. Många dagar brydde jag mig inte, utan lät bara dagarna gå. Lyssnade än på den ena, än på den andra boken.

Sen var det rena rama slumpen som bröt in, och då var det bara så. Jag visste vilken av dem jag skulle välja.

Det här är del av de böcker som jag hittills valt på Storytel, har inte läst alla dessa än (men en del andra i gengäld, i fysisk form eller på det som tidigare hette iBooks. På svenska kallar Apple det numera för – Böcker!!! )

Vad var det då som gjorde att valet blev det det blev? Båda har många, otroligt många, böcker att välja mellan. Men upplever fortfarande att Storytel har fler. I båda kan det vara svårt att hitta något man fastnar för att läsa. Gillar inte Jenny-Colgan-stuket… Jag sökte på lite olika författare. Vad jag kunde komma på. Och navigerade runt på de respektive apparna. Ibland. Inte varje dag eller så. Men jag testlyssnar, väljer eller väljer bort.

Så kom den där dagen, när det bara blev solklart vilken av dem jag skulle låta stanna kvar. Storytel eller Bookbeat?

Storytel. Japp! Så blev det. Men varför?

En ren, skär slump! Jag vet inte ens hur jag gjorde eller vad jag sökte på just då, jag var på datorn och rotade runt på hemsidan, och plötsligt hamnade jag i taggen ”Böcker i Gilmore Girls”!

Vilka – eller vad – de här Gilmore Girls är för några har jag ingen aning om, och hur jag än försökte kunde jag inte komma dit på något sätt i någon av sökfunktionerna. Inte under Kategorier, inte under Boktips och inte under Sök.

Visserligen dök det upp lite böcker när jag sökte direkt på namnet, men det var som vid vilket sök som helst. Där titeln eller författaren eller nåt annat bestod av det ena eller båda orden Gilmore Girls. Alltiallo 17 stycken titlar. Men det var inte böcker under taggen ”Böcker på Gilmore Girls”. Är de här Gilmore Girls en eller flera personer som har ett konto på samma sätt som jag? Är mina valda böcker taggade? Och i så fall – jan utomstående komma in och se min bokhylla? Eller…. hur kunde jag komma in på deras bokhylla?

Så hur den här kategorien dök upp är en gåta, jag är bara djupt tacksam över att den gjorde det. Så många härliga boktips och läs-ingångar!!!

Vad är det då för böcker som ligger där? Med ett ord skulle jag kunna kalla dem för klassiker. Gamla klassiker, moderna klassiker. Massor av dem som jag vill läsa eller läsa om. Där finns allt möjligt från Mästaren och Margarita, till Siddharta, Madam Bovary, Tisdagarna med Morrie, Ängeln på det sjunde trappsteget, Huckleberry Finn… Där finns Shakespeare, Yann Martel, Viktor Hugo, Jane Austen, Hermann Melville, Thackeray och Stephen King. Icke att förglömma Kafka och James Joyce. Och många, många fler.

Och det är ju inte bara det att man kan läsa eller lyssna på just de här böckerna, det är ju också en utmärkt utgångspunkt, en idéspruta, till att söka fler böcker av samma eller andra författare som man kommer att tänka på när man ser dessa.

När jag räknade hur många böcker som låg i den här taggen, fick jag det till 457 stycken. Sen går det visserligen bort en del som är på spanska. Jag kan inte spanska, mer än några enstaka ord. Och en del är på danska. Det hade jag nog kunnat klara, men varför skulle jag göra det? Läsa på danska? Men de flesta tycks vara på svenska och engelska. Därtill finns det en del dubbletter. Endera olika utgåvor eller olika uppläsare? Gissar det sista. En del uppläsare kan vara… ja, just det.

Vilken ska jag börja med? Kafka? Steinbeck? Virginia Wolf? Dickens? Där finns till och med Bhagavad Gita!!! Eller ska jag välja ”Ett år av magiskt tänkande” av Joan Didion? Mästaren och Margarita? – trots att jag redan läst den 2 gånger?

Snälla nån! Ibland kan det ju till och med vara svårt att välja om man vill ha svarta jeans eller blå…

P.S. När jag kollar på min egen ”Min bokhylla” på Storytel/datorn, står det inte i webbläsarens namnlist att böckerna där ligger under en tag… så då var det väl nån positiv mening i att Gilmore Girls dök upp. Eller?

Att gå tillbaka för att gå framåt!

Publicerad den av

Back to the Future, skulle man också kunna säga. Dock utan en uppgraderad Delorean från mitten av 80-talet.

Men för mig, innebär det här ett beslut jag har taget. Efter att under alltför lång tid varit urusel med att skriva skönlitteratur, eller ens blogga, och i stort sett lika urusel med att läsa, ska det nu bli total ändring på det förhållandet. Det handlar om prioritering. Livet har handlat om så mycket annat, delvis självvalt och också sådant som bara ramlat på mig, att jag höll på att förlora mig själv.

Förr läste jag i stort sett jämt och jag bloggade. Om böcker och läsande men även om mycket annat. Jag skrev, skönlitteratur, fantasy det senaste – och jag njöt av det. Även om jag inte fått något publicerat, annat än det jag självt valt att lägga in – t.ex på nån blogg – så var jag ändå på nåt sätt produktiv.

Så nu ska jag gå tillbaka till det, mitt skrivande och läsande liv som jag saknat så mycket. Allt mer och mer.

Så, i fredags måste det ha varit, som jag gick tillbaka till BookBeats. För visst är det bra att ha alternativ! Fysiska böcker i all ära, jag skulle gärna igen ha en hel vägg med bokhyllor fulla med böcker. Men det finns ett par issues med det. Böcker tar plats och de är tunga. Inte enskilda böcker, men tillsammans. Men har man plats och inte tänker flytta, så visst! Ja! Absolut!

Men sen är det en del andra detaljer. Såsom tid och möjlighet att sitta ner med en bok. Typsnittets storlek kan vara ett problem. Den pyttiga text som finns i de flesta pocketböcker… ja, behöver jag säga mer om den saken? Man är ju inte direkt ung längre med perfekt syn!

Ljus! Jajamensan. Där har vi ännu en faktor att ta med i beräkningen. Och hur många böcker kan en boknörd egentligen härbärgera i sin bostad? Om bostaden är en etta med många fönster? Och den boende faktiskt tänker flytta igen! (När det blir en lägenhet ledig där man vill bo.)

Så visst! Man lånar böcker på bibblan ibland. Köper faktiskt en och annan på second hand. Men sätter sig trots detta sällan ner med en fysisk bok i händerna. Och det finns många tillfällen där man faktiskt inte kan sitta ner och läsa i en bok. När man städar, diskar, promenerar, cyklar… och så vidare

MEN! Lyssna på böcker kan man medan man gör just dessa och liknande saker! Inte för att jag i första hand lyssnar på böcker när jag är ute i naturen! Då vill jag lyssna på fågelsång och vågskvalp och vindsus i träden och sånt. Men då i fredags, när jag loggade in mig igen på BookBeat, så lyssnade jag medan jag diskade och snyggade till i lägenheten. Och senare på dagen lyssnade jag medan jag satt och latade mig i soffan, samtidigt som jag stickade. Istället för att se på Netflix faktiskt!

Och snart ska jag sätta mig ner med nåt av mina manus. Det är väl en bra idé!

Nytt = bättre?

Publicerad den av

Jag var ju på Ikea igår. Köpte lite till köket. Bland annat uppdaterade jag mina glas, assietter och de djupa skålar jag äter soppa eller overnight-oats i. Eller sallad eller vad som helst ätbart, egentligen.

Saker och ting har ju en tendens att bli skavda eller kantstötta med tiden, eller rent av gå sönder helt. Så av assietterna och skålarna var det flera som var kantstötta, och ett par glas hade ramlat i golvet (så oförsiktigt av dem) att det bara var att sopa upp skärvorna och kasta. Just de glasen använder jag ofta, även till te, så det kändes lite fjuttigt att bara ha fyra stycken.

När det gällde glasen hittade jag först inte ett enda av samma sort. Attan också! tänkte jag. Men så fick jag syn på nåt liknande i nästa ögonblick. Men dessa var färgade i en blek genomskinlig rosa-orange färg. Äckligt fula tyckte jag. Kan dom verkligen ha slutat sälja de vanliga genomskinliga? Och om jag inte missminner mig nu så här i efterhand, så såldes de orangegula i 6-pack! Precis som de mindre glasen av liknande typ.

Men jag gick ett varv till runt den montern, och där! På andra sidan! Där fanns de jag letade efter! Allra nederst närmast golvet. Nio kr styck, och helt valfritt hur många man ville ha. Jag ville ha fyra.

Så kom jag till skålar-och-fat-avdelningen! Hm… Vilka tråkiga färger de har nu! Mest grått i olika nyanser. Rosa också iofs, men de skålarna är mindre, en annan typ. Men så fanns det ljusgröna! Jag tittade efter de där blå, den där fina, glada blå färgen. Men nix pix! Inga blå! Så det fick bli ljusgröna!

Här var ännu en förändring. Tidigare kunde man köpa dem styckvis. Nu var det frågan om paket om fyra stycken. Okej okej! Jag hade väl inte tänkt köpa fyra stycken, kanske bara två av vardera. Men strunt samma! Jag stoppade en fyrapack assietter i gula inköpskassen, och en fyrapack skålar.

Sedan, igår, efter att jag hade kommit hem trött och soff-sugen, blev det inte diskat. Inte ens de här nya glasen och porslinet. Men nu på förmiddagen tog jag tag i det.

Började med assietterna. Men! Är dom inte lite mindre än de gamla! Tunnare och lättare? Jag hade börjat med att diska en assiett av de gamla, så det var lätt att jämföra. Det var inte riktigt samma ljusgröna färg. Och ja, de nya är lite mindre, lite tunnare och lite lättare.

Men det spelar ju inte så stor roll.

Skålarna då? Japp. Samma med färgen. Samma diameter som de gamla, men tunnare och – inte lika djupa! Gör det något? Njaeeee. Kan vara en fördel att det inte får plats lika mycket mat i de nya skålarna som i de gamla.

Glasen då? Jo! Samma där! Lite tunnare, inte riktigt lika höga!

Skillnaderna är inte jättestora, men helt klart märkbara om man har den gamla sorten att jämföra med. Utan det så tänker man säkerligen inte alls på det här. Men en fråga som dyker upp i huvudet är: Mattallrikarna? Är det samma sak där?

Troligtvis, och jag hoppas det. Framför allt att de är lättare. För jag har fyra såna tallrikar och de är så tunga att jag undviker att använda dem om det inte är ett absolut måste!