Har just lyssnat färdigt på Stephen Kings ”Mr Mercedes”.
Det tar tid att lyssna, likaväl som att läsa. Man gör det inte 15 timmar och 13 minuter i ett sträck. Men de sista timmarna lyssnade jag på i kväll utan nåt nämnvärt uppehåll. Spännande! Säger bara det.

Börjar som en ”vanlig” polisdeckare, men det finns väl aldrig nåt som är riktigt vanligt i Kings böcker. Och det är väl därför vi läser dem. Eller lyssnar på dem. Det värsta är kanske, att man börjar undra om man själv någonsin…  definitivt inte nödvändigtvis skräck i olika former.

Tänker fortsätta med del två i trilogin om den pensionerade kommissarien Bill Hodges, ”Den som finner”. Den finns också tillgänglig i svensk översättning på Storytel. Liksom del tre, ”Den sista vakten”.

Så nu har man att lyssna på ett tag framöver!.

Undrar om jag nånsin kommer att skriva nån roman igen…
Jag hoppas det, vill det, men känns fortfarande alldeles tomt i huvudet
Skönt man kan läsa numera i alla fall. Och lyssna! Och skriva på bloggen.
Alltid något! En bit på väg! 😀 

Håller ju också på med att läsa Knackarna. Av samme författare. En fysisk bok av så kallat tegelstensformat. Större än så, skulle jag vilja påstå, men tyngden känns väl som något i den stilen. Inte direkt lämpad att ha med sig i sängen på kvällarna. Men blir också mer och mer spännande för var sida som vänds. Är nästan halvvägs…