Ibland undrar man om man har huvudet med sig. Skulle gå till Maxi i förmiddags, och då tänkte jag att jag inte fick glömma ta med soporna ner och slänga dom samtidigt. Ja inte på Maxi alltså, utan nästan precis utanför dörren där det står ett gäng sopbehållare prydligt uppradade, svartmålade och med stenpartiväxter ovanpå till råga på allt. Fint ska det vara.
Så jag knycklade till pappåsen med matskräpet och la ner den i plastkassen med restsopor, och satte sen hela paketet bak på cykel. Halvt nerstoppat i korgen där. Sen gjorde jag mig i ordning. Borstade tänderna och klädde mig, och sen iväg. Inget märkvärdigt alls!
Det var bara det, att när jag kom till Maxi, hade jag soppåsen kvar där bak på cykeln. Hade travat rakt förbi det man inte kan missa om man har ögonen i behåll. Vilket jag har. Om än med glasögon på näsan när det är nödvändigt. Är inte nödvändigt när jag går ut med soporna.
Jaha! Vad gör man då då? Tja! Man knyter ihop den där plastkassen så allt är bara ett enda paket och inget kan ramla ur. Sen sätter man det där paketet intill cykelns framhjul vilket i sin tur är instoppat i ett cykelställ.
Sen tänker man. Man tänker att, tänk om det är nån som tror det är nåt att ha i den där påsen? Det står Lidl utanpå! Och tänk om denne någon tar den där påsen, och sen går nånstans för att vittja bytet – och så är det bara sopor!
Men påsen stod kvar när jag kom ut, och dessutom hade jag handlat mer än jag skulle. Bara för att jag förde över 400 till det kontot när jag insåg att 121 kr inte skulle räcka särskilt långt. Det gjorde det inte heller. Hela bytet gick på precis strax under 300. Men så fick jag med min soya yoghurt också, som har varit slut några dar och blivit saknad! Och bananer… och valnötter… och lite annat grönt och skönt.
Det är så himla gott med hallon och blåbär och ananas och yoghurt och lite blandade rostade fröer… och valnötter…