När jag den här gången beställde från Apotea, beställde jag också två varianter av grönt Pukka-te. Grönt japanskt te med matcha, och den ena även med lite röd ginseng i. ”A zip of!”

Jag visste inte så mycket om matcha innan, mer än att det är det te som används vid teceremonier och dessutom så finmalet att det är frågan om ett pulver. Har ju sett det göras i nån film eller video, hur de vispar i det gröna tepulvret i hett vatten. För övrigt kom jag inte ihåg några detaljer om ceremonien. Japanska. Kimono. Sitta på kuddar på golvet…

Nu googlade jag lite, och fick bland annat veta att det också odlas lite speciellt. Matcha-teet alltså, det andra gröna är bara vanligt grönt ekologiskt te antar jag. De tre sista veckorna före skörden skuggar man plantorna vilket ökar halten av tein och koffein.

Min första reaktion när jag smakade på det färdiga teet, var att det smakade gräs. AKA vanlig gräsmatta! (fniss). Var varken beskt eller bittert trots att jag hade haft i påsen i det heta vattnet ganska länge, utan smakade väldigt gott. Kan mycket väl ersätta en och annan kopp kaffe här hemma.

Nån nyttighetsaspekt på det här teet? Någon som vet?
Får väl googla lite mer….

ALLTSÅ!

Hittade en sida som heter Matchasource.com. Men bättre du själv tar dig dit om du är intresserad. För mycket att läsa för att vara vettigt göra en resumé av.

Tog några skärmklipp – lite text samt den här bilden

Jo det går hyfsat att lyssna till en ljudbok när man är förkyld, så därför har jag lyssnat på de sista 1,5 timmarna av Maisie Dobbs bok två. ”Med Lätta Bevis” av Jaqueline Winspear.

Bra! Mycket bra! Kommer säkert inte att göra ont att läsa/lyssna på en till Maisie Dobbs-bok. Frågan är väl bara om jag ska smyga emellan med nån annan bok först.

DotterM tjatar emellanåt på mig att lyssna på de där böckerna ”Omgiven av idioter” och ”Omgiven av psykopater. Tror inte jag orkar det just nu. Ska nog gå in och blunda en stund istället. Börjar bli för varmt på uteplatsen. Och sen har jag nästan halva ”Vargarna i Calla” av Stephen King kvar att läsa.

Slök fyra timmar i går kväll. Inte lika mycket i dag – men å andra sidan är inte dagen slut ännu. Det blir väl stickning och hörlurar så småningom.

För visst är den jättebra! ”Med lätta bevis” av Jaqueline Winspear, som finns på Storytel för den som vill ha en roman att njuta av. Kvinnlig privatdetektiv på 1920-talet. Mord? Inte det primära – en försvunnen dotter eftersökes – men vem vet! Är de mördade, de där som har dött? Det förefaller så. Men av vem? Och varför?

Jag har en idé om det, men om jag har rätt i så väl det som vilket motivet är, återstår att se. Öhh… höra. Har ungefär 7 timmar kvar att lyssna.

Därtill läser jag femte boken i Stephen Kings serie om Det Mörka Tornet – Vargarna i Calla. Även det på Storytel. Winspear på iPhonen och Tornet på iPaden.

Den är i vanlig bokform drygt 800 sidor lång, så det tar sin lilla tid det där. Men det är njutningsfylld tid i allra högsta grad.

För närvarande berättar prästen Callahan från ”Salems Lot” om sitt liv innan han kom till Calla Bryn Sturgis. Om vampyrerna i Jerusalems Lot, och hur han hamnade i Calla.

Sen ska Revolvermannen och hans ka-tet ta hand om vargarna som hemsöker Calla. Och det är inga fyrfota vargar det är frågan om.

Det är nog tredje gången jag läser den här. Den första boken i serien – ”Revolvermannen” eller ”The Gunslinger” som den heter i original – har jag läst 5-6 gånger. Minst.

Snacka om favorit!

Den sista delen – som också heter Det Mörka Tornet – fick jag tag på i storpocket på Maxi i Ängelholm för en tid sedan. Den ska jag läsa ”på riktigt”! Inte på iPaden! Den har jag faktiskt bara läst en gång tidigare.

Alla de andra delarna har jag i vanlig pocket. Men det går inte att komma ifrån! Inte bara att det är små bokstäver, böckerna är mer eller mindre sönderlästa vid det här laget, och ramlar gärna isär vid läsandet.

Den här boken, Analys av ett mord, föll mig inte alls i smaken. Vad som egentligen var ”fel” har jag lite svårt att sätta fingret på. Men det var som om språket var väldigt fyrkantigt! Det blev jobbigt att läsa, trots att det inte var direkt dåligt skrivet. Det kändes mer som att fösa runt en koloss man inte kunde tränga in i. Så! Tyvärr Jed! Det blev inte många sidor av den här för min del. So many books! So little time! Don’t waste it!

Nästa bok i traven däremot fastnade desto mer. Och praktiskt taget omedelbart! Inte för att jag vill jämföra den med vare sig Agatha Christie eller McCall Smith, som det står i bokens baksidestext. För mig är Jacqueline Winspear helt sin egen, en härlig författare och hennes debutroman ”Maise Dobbs” kan jag knappt lägga ifrån mig. Är faktiskt så betuttad i den att jag överväger att behålla den på min hylla när jag läst klart.

Jag blev egentligen aldrig särskilt förtjust i McCall Smith trots att jag ”på den gamla goda tiden” läste Damernas detektivbyrå. Kanske borde jag läsa nåt mer av honom? Kan faktiskt ha ändrat mig sedan dess! (Även om jag betvivlar det.) För visst var det lättsam läsning? Humoristisk och underhållande?

Christie? En härlig författare som jag läst det mesta av. Men vilka likheter med deckardrottningen har Winspear? Ärligt talat – har inte en susning, trots att jag har läst ungefär två tredjedelar av boken nu. För det första – det har ännu inte i min läsning skett något mord. Och  – om man ska vara lite lite elak mot Christie – så har Winspear inte så stort persongalleri att man blandar ihop vem som är vem. I synnerhet om en del personer har väldigt lika namn…

Maise Dobbs utspelar sig under de första decennierna av 1900-talet. Hon utbildar sig, studerar, genomlever WW1, arbetar som sjuksköterska vid fronten – där är jag nu i läsandet – och startar så småningom sin egen byrå som privatdetektiv. Vilket man får följa i början av boken. Sedan rullar delar av hennes liv fram genom raderna på ett oerhört fängslande sätt. Maisie är ingen pappfigur och ingen kliché! Istället växer bilden av en helt levande, fantastisk kvinna fram under läsningen. Det är ingen deckare det här, i vart fall inte i mina ögon. Istället är det en riktigt bra roman där såväl personerna som England och tidsandan speglas och fördjupas.

Bokens baksidestext:

”Året är 1929 och Maisie Doobs har nyligen startat eget som privatdetektiv i London. Maisie är på många sätt en ovanlig person. Hon får plats som tjänsteflicka i ett aristokratiskt hem i London, där hennes husmor Lady Rowan Compton ger henne möjlighet att studera för familjens gode vän Maurice Blanche. Han inviger henne i stt arbete som psykolog och privatspanare och Maisie beslutar sig för att gå i hans fotspår.

Hon får möjlighet att studera vid Cambridge, men när första världskriget bryter ut förändras allt: hon utbildar sig till sjuksköterska, tar tjänst på ett fältsjukhus vid fronten och förälskar sig i en ung läkare – bara för att förlora honom.

När Maisie får sitt första uppdrag som privatdetektiv sätts hennes intelligens och klokhet på prov. Under mystiska omständigheter har en ung man omkommit sedan han donerat hela sin förmögenhet till ett hem för krigsskadade män. Och nu vill Lady Rowans ende son avsäga sig sin förmögenhet och dra sig tillbaka till hemmet.”

Texten nedan har jag hämtat från AdLibris, där boken finns på svenska som ljudbok! En till finns på svenska, ”Med lätta bevis”, även den ljudbok, och inte mindre än 36 träffar på engelska. På iBooks, 32 träffar – på engelska, och på Storytel 8 träffar varav 3 på svenska. Så nu vet jag vad jag ska börja lyssna på där.

”För alla som älskar Agatha Christie och Alexander McCall Smith kommer nu Jacqueline Winspears böcker om Maisie Dobbs. Handlingen utspelar sig på 1930-talet i London och Maisie Dobbs är en ung, modig privatspanare som med sin intelligens och klokhet löser fall som polisen går bet på.

Unga, modiga Maisie Dobbs har nyligen startat sin egna privatdetektivbyrå i London. Året är 1929 och Maisie är på många sätt en ovanlig person. Hon är kvinna och  privatspanare och hon började sin bana med att arbeta som  tjänsteflicka i ett aristokratiskt hem i London. Tack vare sin husmors försorg, som såg att flickan hade läshuvud, fick hon studera i Cambridge och tog sedan tjänst som sjuksköterska under första världskriget. Där träffade hon en läkare som blev hennes stora kärlek men han försvann under kriget. Detta gör att Maisie, trots sin ungdom,  besitter en visdom, erfarenhet och styrka som kommer väl till pass i hennes första fall. En krigsveteran dör plötsligt efter att ha skrivit över alla sina tillgångar på ett hem för krigsskadade unga män. Maisie kontaktas av mannens svåger som misstänker att hans hustru är otrogen och vill att Maisie ska skugga kvinnan. Det visar sig att hon i själva verket varje dag reser med bussen till den plats där hennes bror ligger begraven.
Jacqueline Winspear är född och uppvuxen i England men lever idag i Kalifornien med sin man. Hittills har tre böcker om Maisie Dobbs utkommit och alla har legat på de amerikanska bästsäljarlistorna.”

(Jag kan säga att handlingen såsom den beskrivs på AdLibris, inte stämmer riktigt riktigt med hur handlingen utspelar sig i boken. Troligtvis är det först i de Maisie-böcker som kommer efter denna, som hon löser fall som polisen går bet på. I den här, debutromanen, är mannen i graven den som är mysteriet i fråga. Eller? AdLibris-felet? Det är inte kvinnans bror som ligger där. Det får läsaren reda på ganska tidigt i romanen. Så låt se vad som händer under de återstående 100 sidor jag har framför mig! 😀 )

En av de böcker som fanns i de pappkassar jag fick, är den här av Jed Rubenfeld, ”Analys av ett mord”, utgiven 2006.

Av baksidestexten att döma kan det vara en intressant, spännande historia och den lockade i alla fall mig att lägga i högen ”Att läsa”!  Får väl se vad jag tycker när jag har kommit en bit in i berättelsen, och kan bara hoppas att den inte luktar för mycket av ”gammalt vindsförråd”.

Baksidestexten:
”Sigmund Freud anländer till New York en morgon 1909. Samtidigt hittas en vacker socitetskvinna bundcen och strypt i sin lyxiga takvåning. Följande kväll attackeras ännu en ung arvtageska, Nora, som hittas upphängd i sina föräldrars takkrona. Nira överlever men är till ytterst lite hjälp i jakten på förövaren eftersom hon har förlorat nminnet och talförmågan.

Freuds amerikanske lärjunge Stratham Younger anlitas för att hjälpa Nora och för att få tag i mördaren. Tillsammans ger de sig ut på en resa där de upptäcker den växande staden New Yorks skuggsidor och människans mörka inre. Kan Freuds kontroversiella metoder verkligen tillämpas i en mordutredning?

Jed Rubenfeld väver skickligt och kunnigt samman fakta med spänning och romantik. Analys av ett mord har fått stor uppmärksamhet i England där den bland annat utsetts till en av årets mest läsvärda böcker 2007.”

Hittade bland annat det här när jag yahooade, på en sida som heter ”Boktipset”:

”Mörka drifter i sekelskiftets New York Året är 1909 och i New York sker stora förändringar. Broarna som ska koppla Manhattan till fastlandet byggs och den ena skyskrapan efter den andra skapar den utmärkande silhuetten. Men förändringens vindar blåser inte bara på det fysiska planet. Från Österrike kommer Sigmund Freud med banbrytande idéer om det mänskliga psyket. En ung societetskvinna mördas mycket utstuderat och grymt. Sedan attackeras ännu en kvinna, Nora, men hon överlever. Nora är dock till ytterst lite hjälp i jakten på förövaren, hon har nämligen förlorat minnet. Kan Freuds kontroversiella metoder användas för att hjälpa henne att minnas, kan hans teorier tillämpas i en mordutredning? Kan man analysera ett mord? Jed Rubenfeld är professor i juridik och mycket intresserad av både Freud och Shakespeare. Hans debutroman, The Interpretation of Murder, bygger på en verklig händelse när Freud för första (och enda) gången besöker New York. Boken utsågs av Richard & Judy till Best Read of the Year 2007.”

För en tid sedan fick jag ett antal kassar med böcker av en granne. Jag kunde göra vad jag ville med dem. Spara. Skänka. Kasta. Han ville inte ha dem tillbaka, utan hade egentligen tänkt få iväg dem till ett loppis, men inte blivit färdig att göra det. Så istället landade de hos mig.

Mestadels var det deckare av olika slag. Krim. En del skräck. P.D James. Peter Lovesey. Ludlum. Koontz. Ruth Rendell. Många fler, även en del svenska författare. En del kände jag till sedan tidigare, andra var främmande för mig.

En och annan hamnade direkt i min bokhylla. Några var förstörda av fukt, och andra luktade som om de tillbringat 20 år i nån källare. Alla dessa åkte direkt i soporna. Sen var det såna jag blev nyfiken på och la i en hög för sig. Tillsammans med böcker jag hittat på olika loppisar, hade jag nu en försvarlig trave (travar) att provläsa om de skulle vara nåt att behålla.

Alistair McLean läste jag ett antal sidor av, sen las hans böcker i en kasse för vidarebefordran till loppis. Den typen av spänning, krig och båtar å de å sånt, är helt klart inget jag fastnar för.
Kände igen vissa andra författare, och visste att det var alldeles på tok för hemska böcker för att jag skulle ha nån glädje av dem. Vill inte ha blod i massor och stympade kroppsdelar, eller makabra s-a-t-a-n-i-s-k-a extremheter.

Även om jag med nöje har läst såväl Elisabeth George som andra av liknande typ. Och Shirley Jackson. Ja också King och Koontz förstås. Ska det va äckel så ska det va äckel.

Och så fortsatte det! Läste några sidor, nåt kapitel i en bok och beslöt om jag skulle rata den eller ge den en chans. Erkänner att det största flertalet åkte iväg antingen till soporna eller loppiset.  Har inte har lust att spendera tid på böcker som inte fångar mig med en gång. Har ändå oändligt många att välja mellan på Storytel och i iBooks. Samt i bokhyllan redan, som jag vill spendera tid med. Såna jag själv valt på olika loppisar.

Plus att det finns annat jag vill göra.

Men ska också säga att sommaren är min bästa tid att läsa. Kan sitta hur många timmar som helst på uteplatsen med en bok, fika och – i förekommande fall – en solhatt.

För närvarande är jag inne på Peter Lovesey. Och njuter. Ganska lättlästa! Välskrivna. Lite knorr på morden, så att säga. Och det finns även humor i det hela. Inte så man skrattar på sig! Inte den sortens humor. Men så att man myser när man sitter där. Vet inte om det alltid är så i Loveseys böcker, men man får onekligen sympati för mördaren och omständigheterna. Det är inte supervåld det är frågan om. Inte som det kan vara i dessa oräkneliga filmer och serier som man kan se numera. Tack och lov. Snarare feel-good… hm…

För några dagar sedan läste jag ”Liemannen”. En historia som utspelar sig i en liten by, där kyrkoherden på orten har en del för sig. Men inte bara han…

Idag började jag läsa ”Den falske kommissarie Dew” vilken utspelar sig i början av nittonhundratjugo-talet. Har bara kommit knappt hundra sidor in, men det verkar väldigt lovande. Om jag säger Hawley Crippen …

Så helt klart blir det uteplatsen i morgon också. Förutom en cykeltur.

Sedan har jag en Lovesey till i hyllan – ”Rosor till en död”. Möjligen ytterligare nån, men jag har inte den förnäma ordning längre som jag hade förr på mina böcker. Då stod de alltid i alfabetisk ordning på författarens efternamn.

Men då hade jag förstås åtskilligt flera i mitt bibliotek.

Började i går kväll att lyssna på ”Hobbiten” av J.R.R. Tolkien på Storytel.
Först tänkte jag lyssna på den på engelska, men blev så störd av uppläsarens alltför tydliga andetag att jag gav upp. Det lät som om Rob Inglis hade nån seg bubbla i halsen och hade svårt att andas. Valde den svenska versionen istället och det blev en hit! Jan Waldekrantz läser riktigt bra – och andas helt normalt…

Något jag irriterar mig lite på när det gäller översättningen, är att även namn översatts till nåt svenskt. Bilbo Baggins t.ex, heter Säcker i efternamn i den svenska versionen. Låter såååå fånigt! Och hur är det med Herr Nedomkull och alla de andra?

Lite drygt en timme in i lyssnandet kommer scenen med trollen. Bilbo, som ska vara tjuv, smyger sig på dem men blir fångad och det blir ett samtal mellan trollen och honom – och mellan trollen sinsemellan.

DE PRATAR BREDASTE VÄSCHÖTSKA! SOM OM ROY OCH ROGER ÄR PÅ BESÖK!

Dessutom heter de Vilgot, Bert och Tom! VILGOT!?!?!? Jag trodde jag skulle skratta på mig, det var helhäftigt och urtöntigt på samma gång! Och sen när även dvärgarna blivit tillfångatagna kommer Gandalf smygande. Gömd lägger han sig i samtalet,  så att varje troll tror att det är nåt av de andra två, och får dem att börja bråka och slåss tills solen går upp och förvandlar dem till sten.

Det var så roligt det här avsnittet så det måste bara upplevas, går inte att beskrivas. Inte sjutton blev det så skrattintensivt när man såg filmen!!!

Vad heter de ursprungligen, trollen?
I ögonblicket vet jag inte, men när jag nu skulle kolla namnet på den där uppläsaren med hals-o-bronk-besvär, hittade jag ännu en engelsk version av boken inläst av Martin Shaw. Den ska jag kolla upp och lyssna på istället, om han läser bra.

Eller ska jag fortsätta med den svenska…
eller lyssna på båda två…
Jag är faktiskt nördig nog att lyssna på båda två, parallellt – eller den ena före den andra.

Eller boken, rättare sagt. Glad den bara kostade mig en tia, för den var absolut ingenting för mig.

Hon skriver i och för sig bra, Jane Green, men att läsa om det rika olyckliga folket är inget för mig. Jag svänger mig inte med ord som Prada, Manolo Blanek eller liknande.

På sidan 23 hade jag fått ett hum om hur historien skulle kunna utvecklas. Och efter att ha läst färdigt sidan 34 gav jag upp, och la boken i högen som ska till nån av Second Hand ställena.

Två kvinnor, den ena i London, den andra på vischan i USA  – båda badande i pengar – byter plats med varandra. Det har visserligen inte hänt ännu på sidan 34, utan kan läsas om i baksidestexten. Men, men…

Hon i London är singel, har kanonbra jobb – och avskyr sitt liv
Hon i USA är gift, har två barn och allt hon kan önska sig – och avskyr sitt liv.
Och båda vill hellre ha ett sånt liv som den andra har.

Jag ids inte ens läsa vidare för att få reda på hur dom går till väga med det där, men jag tror inte att hon i London blir kär i den andras man. Det fröt är redan sått nån annanstans.

Om man ska gå lite på det här stuket med att byta plats och liv med någon annan för en tid, så ser jag hellre om (igen) filmen ”The Holiday”  med Cameron Diaz, Kate Winslet, Jack Black och Jude Law m.fl.

En romantisk feelgood-film som var bra redan från första scenen.