Men jag skulle nästan hellre vilja kalla det för Äppelutställning, för det var mest fråga om äpplen. Massor av äpplen och hur många olika sorter som helst. Många gamla sorter. Visste inte ens att det finns så många sorter. Och det finns det väl egentligen inte heller. Tror att alla de här har odlats inne i Fredriksdals trädgårdar, för området bortanför herrgården och alla de andra byggnaderna är stort och fyllt av äppelträd och annat som växer till nåt ätbart.

Det här var i lördags som jag kollade på äpplen och det var riktigt intressant. Mycket att se och mycket att läsa. Tänkte bestämt när magen började kurra alltmer efter MAT, att jag skulle se mera av det här på söndagen och hoppades i mitt stilla sinne på att det inte skulle vara alltför trångt med besökare då. Men det var det… Mikaeli marknad… skulle inte suttit kvar så länge på cafét och läst Salinger…

Men det kommer väl fler äppelutställningar antar jag. Nästa höst så…

 

 

 

… är det Mikaeli marknad på Fredriksdal, och det väntas bli knökafullt med folk.

Jag ska dit ändå. Eller kanske just därför. (Eller?!?!?) Och jag ska dit för att titta mer på Fruktutställningen, och mycket på svamputställningen som jag inte alls var inne på idag, och för båda de utställningarna är det sista dagen i morgon!!!

Jag satt helt enkelt för länge med kaffet och boken, och när jag en stund senare var inne bland alla äpplen och päron, kände jag att det var hög tid att cykla hem och laga till nån sorts lunch. Magen började prata med mig… måste ha varit äpplenas fel. 😉

Nu ska jag ta mig en titt på bilderna jag tog idag… medan det var någorlunda folktomt… men några cafébilder kanske man kan släppa redan nu… 😀

Återkommer med äpplen….

 

Grå moln täcker himlen och jag sitter fortfarande kvar vid frukosten. Är osäker på om det regnar eller inte, och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.

Bokstavligt talat alltså. Hade ju tänkt mig en tur ner till stan och Dunkers idag, men tankarna flöt även bort till såväl Sofiero som till Fredriksdalsparken. Dunkers utställningar är i och för sig inomhus, men det är nästan en halvmil att cykla dit och man kan bli väldigt blöt på den resan. När man cyklar. Vilket jag alltid gör. Klart man då tar regnstället med sig – men ska i gengäld hantera dem medan man kollar in kulturerns högborg.

Sofiero är ju utomhus med fina promenadslingor, men samma sak – blött!
Fredriksdal likadant, men det är betydligt närmre dit och vad som lockar är Mikaelimarknaden. Fast marknaden är förstås inte förrän i morgon. Så Fredriksdal skulle jag kunna utesluta idag. Eller bara gå runt där och ha det bra…

Ytterligare ett alternativ är att stanna hemma och ha en innedag. Fortsätta röja och försöka få i ordning på allt. Så småningom ska jag väl bli klar med med lägenheten. Få allt på plats.

Kanske…

Fast det låter inte roligt. Jag vill ut en sväng. Nånstans…
Blir nog stan och Dunkers trots allt. Och hoppas på det bästa vad gäller vädret…

Dags borsta tänderna, göra sig i ordning och gå ut till cykeln – och se vart den bär mig. Det tycks riva liiiite i molnen…

Jag var ju på Sofiero förra söndagen! Va! Nästan en vecka sedan! Tyckte det var nyss!
Nå! Här är några bilder i alla fall.

 

Jag tycks ha tröttnat på att blogga. (?) Kanske. (!) Eller kanske inte. Vet ärligt talat inte. Är det slut efter drygt 10 år eller är det bara nån sorts down-period? Kommer mig inte för, liksom…

Jag fotograferar inte särskilt mycket heller. Bortsett från att jag har varit på Fredriksdal ett antal gånger, och även på Sofiero. Och Dunkerska. Och runt ikring i största allmänhet. Då har jag fotograferat en del. Särskilt nu i söndags när jag var på Sofiero. Men jag har inte samma – nånting-vad-det-nu-är – som jag haft tidigare. Och när jag bara cyklar en runda, oavsett vart eller hur långt, så blir det inte av att jag stannar och tar fram fotosinnet.

Kanske är det så det ska vara. Eller bli. Nåt annat. Just nu.

Jo, det händer annat i mitt liv istället. Familjen. Barn och barbarn. Cykelrundor, som sagt. Betydligt mer än tidigare. Fått en del nya vänner. Och jag läser betydligt mer igen. Cyklar ner till stan och stora biblan. Lånar böcker. Kollar in second hand och fyndar läsbart. Pingstkyrkans SecHand här i stan är riktigt bra. Både när det gäller böcker och annat.

Så visst har livet blivit annorlunda efter flytten hem igen. Och det är bara bra. Om jag kommer att börja blogga mer igen? Fotografera mera? Göra fler såna där färgglada bilder? Vet ej. Vågar inte lova. Men nån sorts lust att skriva har jag onekligen, även om det samtidigt känns trögt. Borde kolla om det händer nåt på skrivkursfronten på nån av studieförbunden. Behöver (och längtar efter) inspiration och skrivsugna vänner.

Å andra sidan håller jag också så sakteliga på att få ordning i min lägenhet. Jo, med lite nytt och lite gammalt, och Ikea och loppisar i närheten så går det. Men inte fort. Det får inte gå för fort!

Och jag har hittat en sjukgymnast som faktiskt BEHANDLAR! Inte bara undersöker och sedan skickar in en till ett rum med gym-maskiner. För allt går inte att träna bort. Först måste hållningen rättas till, spända muskler måste få en chans att spänna av. Och man får inte glömma dra in naveln mot ryggraden. Ofta ofta.

Det är core!

P.S. Jag lovar inte att lägga in bilder varenda gång. Allt sånt tar för lång tid, och då tappar jag lätt sugen. Bättre fånga lite ord i flykten…

Letade inte efter det!
Tänkte inte på det ens!
Hade bara cyklat en runda för att ta mig till en handelsträdgård.
Och där utanför på andra sidan vägen låg – ett blommande rapsfält!
Och lite längre bort på väg hem – låg ett till!
WOW!

Ytterligare en bit längre fram på väg hem hade man klippt gräset längs vägrenarna.
Det luktade fräscht HÖ!
SÅ FUCKING UNDERBART!!!

Nu måste jag bara komma ut lite längre på vischan i helgen och lukta lite mer på de gula blommorna, och gräset, och nässlorna, och jorden, och… på sommaren!

För sjukgymnastik och 11 km cyklande efter det får räcka för idag. Slocknade faktiskt på soffan i nästan 1,5 timme efter lunchen sedan. Skönt man kan det.

Har man inte längre varken tid eller lust att ägna sig åt internet. Inte lika mycket i alla fall. Och det är bra. Om internet är ett substitut för livet istället för ett komplement, ett redskap; om det är nåt man sysslar med för att man inte har något annat – då är något väldigt fel.

Fullt så illa har det förstås inte varit, och en hel del roligt och utvecklande också, men nog märker jag nu att det finns det som både är viktigare och roligare att göra. Därmed inte heller sagt att jag tänker lägga av med internet helt och hållet, men nog prioriterar jag familjen, cykelturerna, sommaren, och allt det andra jag inte haft möjlighet eller ork till de senaste åren så som jag hade önskat.

Här finns till och med mängder med rapsfält att låta sig bli fylld med gyllengult av. Jag älskar rapsblomningen! Jag älskar den kryddiga doften när majsolen gassar på. Men jag har inte fått till nåt ordentligt foto av guldet ännu. Där jag var nu senast låg fältet lite för långt borta. Eller rättare sagt, lite för otillgängligt från det håll jag kom. Men det finns fler möjligheter, fler fält, är ännu inte för sent. Men jag bör nog ändå se till att snart komma ut ordentligt bland fälten innan de hinner bli överblommade. Tiden går fortare än man tror.

Dessutom lämnar och hämtar jag äldsta barnbarnet i Ängelholm sen en vecka tillbaka. Första jobbet och körkortet ännu inte färdigtaget. (Nåja, tar och tar…) Riktigt kul! Han var min älskling redan från början, när han bara var ett litet knyte, och vi återfann varann ganska så omedelbart nu när vi började vara på tu man hand.

Det känns riktigt lyxigt att köra kring i en bil igen, och i går körde jag till Väla. Lyx lyx! Köpte bland annat ett par ramar som hade varit lite knepigt att ta på cykeln. Och kul ta bilen som omväxling till cykeln. Vilken jag för övrigt aldrig släpper ifrån mig ens om jag skulle få lust och råd att skaffa mig en egen bil. Köper jag mig nåt nytt fordon blir det i första hand en cykel. Vilket kommer att hända. Förr eller senare.

Tills vidare pedalar jag runt i naturområden och småskogar. Cyklar mest. Promenerar ibland. Och jag ser mängder av blommande rapsfält från vägen mellan Helsingborg och Ängelholm.

Jo, visst är livet ljuvligt!

Långkalsongerna (läs: leggingsen) under jeansen har lagts undan, och jag funderar allvarligt på att omedelbart byta kängorna mot sandaler. Och börja med de där inte helt långa jeansen.

Vilken sommarkänsla, alltså!

Det började nu i helgen, om än med en smula kylig vind, men har blivit skönare för var dag. Femton grader i går. Ska bli lika skönt idag. Precis som sig bör. Vintergarderoben ut i förrådet och sommargarderoben in.

Som om man har så mycket kläder att det vore lönt. Och vem har nu för tiden helt olika garderober som man skiftar mellan årstiderna.
Och återanvänder år efter år!

Nåja. De tjocka jackorna och värsta kängorna och möss & vant flyttas förstås ut. De återanvänds ju under åtminstone ett par vintrar. Beroende på… kvalisort och sånt…
Men shorts, linnen och t-shirtar finns ju ofta nåt skåp för inne i lägenheten. Men märk väl att jag är single, inte en hel familj – därav minskat behov av garderober. Man är väl minimalist… dessutom…

Och nu är det uteplatsen som gäller. Att försöka få nån ordning på eländet. Mer mossa än gräs, som dessutom brett ut sig över halva första plattraden. Myror. Och myror… och Myrr…

Ska köpa Algomin i morgon, växtnäring som också tar bort mossa. Båda delarna behövs. Kanske rent av häcken kan börja kallas för häck sen, efter att ha fått lite näring. Egentligen borde nog hela gräsmattan tas bort, och jorden tumlas om ordentligt så det kommer lite luft inblandad i marken, men vem har ork att göra nåt sånt! Och vem har pengar till att hyra in nån som gör det!
Gräsfrön är annars inte så dyrt.

Men nu ska jag cykla ut till Rusta på Väla och köpa parasoll. Hoppas de har på lager. Biltema hade det inte ännu, bara ett par stora dyra varianter. Det vill vi inte ha! Jag och myrorna.

Hoppas det inte blåser lika mycket som i går.