För en vecka sedan började det snöa. Det var måndag kväll och jag cyklade bort till DotterM och hämtade bilen eftersom jag skulle ha den nästa morgon. Och det var tur, för nästa morgon hade jag verkligen inte velat cykla. Inte kvart över sex på morgonen när det ännu ingenstans var plogat eller skottat.

Halv sju har jag hämtat dottersonen och vi sitter i bilen i riktning mot motorvägen norrut. Vid Kropp, i närheten av Väla  där E4-an korsar E6-an och man kan välja om man ska åt Malmö eller Göterborg, är avfarten mot Malmö spärrad pga olycka. Jag tror det gäller själva avfarten bara. Reflekterar inte så mycket över det. Vi ska ju mot Göteborg. Till Ängelholm, närmare bestämt. En bil står också nedkörd vid sidan om vägbanan, mitt i det där V-et mellan motorväg och avfart. Icke ett medvetet valt ställe att stå på. Det förstår vi. Och kommenterar sinsemellan.

För övrigt går färden smidigare än jag hade trott, Jag håller oss bakom en lastbil. Följer de röda bakljusen. Ger mig inte in på några omkörningar.

Efter att ha släppt av dottersonen kör jag till Maxi, och efter lite matshopping sitter jag åter i bilen. Det snöar fortfarande. Det är mörkt fortfarande. Ska jag ta motorvägen eller gamla vägen? Med rådande väglag – vilket är smartast? Lugnast?

I rondellen är det fullt med bilar och jag väljer snabbt att köra rakt fram. Riktning mot gamla vägen. Men kommer inte så långt förrän jag inser att det var ett dumt val. Sikten sämre, vägbanan mer snötäckt, inga vita linjer att följa. Så jag ut på motorvägen igen. Hade ju inte kommit så långt så det gjorde nån större skillnad.
Och det rullar på.

Tills jag börjar närma mig avfarten mot Fleninge. Då blir det snabbt allt tätare med bilar på väg söderut, och hastigheten dämpas tills jag inser att jag befinner mig i en mycket sakta framåthasande bilkö. Har snart möjlighet köra av mot Fleninge och ta vägen via Väla hem. En och annan bil i min rad gör det. Men när jag kommer närmre, ser jag att det är långa köer även där. Och underligt nog åt alla håll! Bilar söder ifrån tar också av där. Är det nåt stort evenemang på gång i Fleninge Gästis? Dessutom?
Jag kör sakta vidare på motorvägen.

Jag försöker hitta nån kanal på radion som säger något om den rådande trafiksituationen på E6-an. Men hittar inget. Medan kön står stilla försöker jag googla fram information på nätet, men eftersom jag inte har nån konkret webbadress, så hittar jag bara gammal skåpmat. Sånt som stått i tidningarna, eller från SVT, till och med för flera år sedan. Inget från tidig morgon tisdagen den 12 december 2017. Förr sände lokalkanalerna intensivt trafikinformation! Finns det inget sån kanal längre? Är det bara pladdriga Morgonprogram med skrik-musik numera!

Det visade sig att på E6-an söderut efter avfarten Helsingborg norra, hade en lastbil vurpat så hela sträckan till nästa avfart var helt blockerad. Inte konstigt att såväl motorvägen som alla mindre vägar i området runt ikring också hade trafikstockningar. Det syntes tydligt i det öppna landskapet. Alla vägar knyts samman där vid Kropp. Och det hade knappast hjälpt om jag hade valt nån annan väg. Småvägar har bland annat en tendens att vara väldigt krokiga och därför både sluka kilometrar och tid! Kanske om jag kört via Åstorp och E4-an, men jag tänkte inte ens på det. Visste ju inte ens om vid det stadiet att det alternativet var möjligt. Det var ju ingen köbildning då! Inte ens när jag var vid avfarten till Bjuv!
Och inte säkert jag hade tjänat tidsmässigt på det heller. Dels först mindre vägar, så mörker och snöblandat regn till det. Ingen bra kombination. Trots allt satt jag nog tryggast på E6-an.

Det tog mig 1 timme och 45 minuter att komma hem från Ängelholm. Normalt tar det max 20-25 minuter till där jag bor. Men det värsta var att jag blev så fruktansvärt pinkenödig att det nog hade hänt en annan sorts olycka om jag hade haft 3 fler steg att ta mig från parkeringen och in i min lägenhet.

En stund senare satt jag i lugn och ro med frukost nr 2 och googlade efter trafikinformation. Svårast hitta de rätta sökorden, men hamnade till slut på en sida med en länk till Trafikverket som har aktuell trafikinformation och som uppdateras hela tiden så snart en förändring sker. Jättebra sida som jag nu lagt som Favorit.

Varför i hela friden kom jag aldrig att tänka på Trafikverket???

Under veckan sedan, har det varit snö, regn, blåst, plusgrader, minusgrader…. allt, till och med en dag, ett par uppluckringar i molntäcket så man kunde se att solen fortfarande finns där ovan… även en dag med massivt regnande och kraftiga västvindar så man fick hela sjöar med vatten som duschades över bilen på väg norrut. Varför envisas bilförare med att köra om när det är sånt infernaliskt busväder? Det behöver inte ens vara mörkt för att det ska kännas obehagligt att köra då.

Nåja! Vi kom dit vi skulle, både DottersonF och jag, och på eftermiddagen när jag hämtade hem honom igen, var båda vägbanorna fria. I båda riktningarna.

De missade chanserna?
Inte ett enda foto tog jag…

Så valde här en gammal bild från förra vintern när jag åkte tåg till Stockholm mitt genom Mellansveriges snövidder. Har glömt om det var ett snöoväder där just då, men tror det…

Att jag inte varit här på ett tag, beror inte på vad jag tycker eller inte tycker om WordPress. Det beror på att jag varit upptagen med annat. Och inte riktigt vetat vad jag skulle lägga in här.

Mest har jag endera varit ute på cykeln eller lyssnat på böcker i Storytel. Eller bådadera samtidigt. Och till det har förstås tiden gått utan att jag gjort nåt speciellt alls. Latat mig.

Men idag slank jag iväg en stund till Julmarknaden på Fredriksdals Museer och Trädgårdar. Eller Fredriksdalsparken som det heter i folkmun här.

Gråväder, småkyligt, acceptabelt cykelväder, trist gå ensam på nåt sånt här.
För mycket folk att trängas med dessutom.

Insåg samtidigt att upplevelsen säkerligen hade blivit lite jul-likare om jag väntat ett par timmar att cykla dit. Nu på förmiddagen missade jag alla tända ljus i decemberskymning, samt dans kring granen.

Fast dansat kring granen hade jag nog skippat ändå.

Men jag gick en runda och tog mig sen en kopp kaffe. Hittade plats i paviljongen, inne i själva kaféet var det knökafullt. (Är det ett skånskt uttryck, förresten? Fullt med folk, betyder det.)

Sen stack jag i alla fall hem igen, om än inte raka spåret. En cykelrunda på strax under milen satt bra. Liksom pytt på bacon, råris och grönsaker gjorde sedan.

Hoppsan! Jag tog inte ens ett foto på granen!

Barmark och några plusgrader. Blåsigt – trodde inte det skulle vara så blåsigt när jag gav mig ut på cykeln, men vände inte hem igen för den sakens skull. Att INTE cykla kan man ju börja fundera över när det ösregnar eller är snöstorm, eller är glashalt. Vilket det mycket väl kan bli här i nordvästskåne under vintern. Omväxlande snöväder, töväder, frysgrader och halka. Och sen tö igen. Och slabbedassigt.

Det gäller att passa på. Så vad är då lite vind på 10-12 sekundmeter i byarna!

Väla, tänkte jag, och valde en något längre väg dit än den vanliga. Sex km.

Om nu tanken för ett ögonblick hade slagit mig att faktiskt gå in i affärskonglomeratet*, så försvann den tanken ögonblickligen när jag såg alla bilar. Och allt folk.

Två veckor kvar till jul!

* (Tja, rent tekniskt är det inte ett konglomerat, förstås. Bara en samling av ca 200 butiker, de flesta under samma tak.)

Istället tog jag mig igenom parkeringsområdet och bort på andra sidan. Cyklade genom Ödåkra och sen via Väla skog hem. Det blev 15,2 km och jag är mycket nöjd. Känns enbart gott nu efteråt.

Jag lyssnar fortfarande till DaVinci-koden, och hade öronen inpluggade hela cykelrundan. Det tar sin tid att lyssna på en 18,5 timmar lång bok. Men till och med under en såpass ostörd aktivitet som att cykla ensam på cykelvägar, kan man för en stund tappa koncentrationen på lyssnandet. Så det blev att backa bandet lite när jag hade passerat Väla. Mycket förståeligt att tappa koncentrationen då. Men snart ska jag uppta lyssnandet igen.

Men före det ska det till lunch att bli färsbiffar och potatismos, och förstås grönsaks-nånting till det. Samt lyssna till julmusik på You-tube.

7 dec 2017

Jag höll på att skriva: Det är bara fredagar hela tiden! Så kom jag på att det inte är fredag. Det är torsdag. Förra veckan kändes hela fredagen som om det var en lördag. Hur har jag det med tidsbegreppet egentligen?

Men vad spelar det för roll, så länge jag inte missar de åtaganden jag har? Och hittills har jag inte det. Men så här efter pensioneringen kan det där med vilken dag det är, vara lite suddigt.

Å andra sidan – det var nog så även tidigare…

Sant är dock, att veckorna går väldigt fort. Nyss var det sommar. Snart är det jul.

Upplevelsen av tid kan vara så olika och ofta helt irrelevant i förhållande till det faktiska antal minuter, timmar eller dagar det är frågan om. Tråkigt känns långsamt, roligt känns fort. En eftermiddag med vänner, skratt och prat, är tidlöst underbart.

Å andra sidan existerar inte tid. Klocktid! Men vi har indelat vår tillvaro efter mörker och ljus, efter årstidernas gång och dygnets skiftningar för att det är praktiskt.

Man kan prata hur mycket man vill om att tid egentligen inte existerar, om att allt egentligen sker samtidigt. Men det går inte att komma ifrån att vi lever här och nu, i den fysiska världen där tiden är en faktor att räkna med. Skulle vi alla leva enbart efter vår inre klocka, vore tillvaron tämligen kaotisk.

Däremot håller jag fullständigt med om att vi bara kan leva nu, i denna sekund.

Framtiden är ännu inte här och blir – bokstavligt talat – vad vi gör den till.

Det förflutna är just det, förflutet och borta. Vi lever i spåren av det, men kan inte ändra något som redan hänt. Inte ta tillbaka handlingar som gjorts eller ord som har sagts. Energi vi har lagt på oro och negativa tankar är rent slöseri med oss själva.

Det gäller att i nuet vara varsam med det man gör och säger, för det ger alltid konsekvenser och kanske inte alla konsekvenser är sådana vi vill ha. Vi skapar alltid vår framtid med det vi tänker och gör nu, så det gäller att fokusera på det vill verkligen vill ha.

Och att oroa sig över något i framtiden, eller gräma sig över något i det förflutna är inte bara helt onödigt. Det är destruktivt!

 Jag hade ju bestämt mig för att försöka skriva åtminstone någonting varje dag, och visst dyker den ena idén efter den andra upp vid de mest olämpliga tillfälle. Såsom på Maxi, eller på cykeln, eller när man pratar med nån. Tillfällen när man inte ens har möjlighet att göra en notering om idén. Vilket jag i och för sig ändå inte fått in nån vana att göra. Är väl snarare undantagsfall som jag skrivit upp idéer i nån anteckningsbok av något slag.

Självklart vore det enkelt att göra en notering i anteckningsboken på iPhonen, men eftersom idéerna ändå inte kommer när man har praktiskt möjlighet att göra en notering, blir idén till en flydd och snart glömd tanke.

Så då får man försöka sätta sig ner och bara hamra ner nånting vad som helst som kommer flygande. Grabba tag i möjligheten i luften, så att säga, och se om den kan leda nånstans. Man kan till och med börja med: ”Jag har inget att skriva om, har ingen idé, det är tomt i hjärnkontoret…” eller nåt liknande. Förr eller senare så kräks man väl ur sig nåt som är värt att spara, att rent av publicera på bloggen.

Skrivkramp? Skrivblockering? Idétorka? Vad ska man kalla det?

Hur som, så hamnade jag äntligen framför datorn nu utan att istället för att försöka skriva, gå in på Netflix eller börja lägga solitären ”De fyrtio rövarna”. Den senare nåt som fingrarna ibland brukar syssla med medan jag lyssnar på nån bok. Om jag inte äter samtidigt, eller sysslar med nåt annat fysiskt/praktiskt som inte stör koncentrationen att lyssna.

Men jag har i alla fall funderat lite över vad den här bloggen ska röra sig kring. Har jag nåt tema? Nåt intresseområde som jag vill skriva om? Nej inget så specifikt. Bara att jag vill ha en plats, ett utrymme, ett rum där den här tanten kan skriva ner diverse funderingar och tankar som dyker upp, om än det ena än det andra.

I går ägnade jag skrivtiden åt att gnälla över den fysiska kroppens besvärligheter. Jag inser att jag i stort sett hela mitt liv varit intresserad av hälsa, särskilt i samband med hur maten påverkar oss. Jag kan en hel del, har pluggat kost/hälsa i ett flertal år och suger gärna åt mig av nya rön som dyker upp. Men jag har ingen som helst lust att enbart skriva om kost och hälsa, särskilt inte i nån sorts upplysande faktaform. Lite då och då kan det få komma, men det blir ingen hälsoblogg det här.

Inte heller vill jag koncentrera mitt skrivande kring hur jag mår. Då kan ldet ätt så att ens tankar bara fortsätter att sysselsätta sig med ”att må dåligt”. Inte bra! Det man fokuserar på växer, därför gäller det att istället fokusera på det man tycker är bra, på det man vill ha och göra i sitt liv – och se den positiva sidan av det som händer kring en.

Därmed inte sagt att man inte emellanåt kan ha behov av att kräka ur sig nåt negativt. Men då ska man alltså kräka ur sig och sen se det som urkräkt och bortspolat!

Hit leddes tankarna alltså denna gången. Har inte kommit med nåt särskilt upplyftande, roligt eller intressant. Men jag har en sömnig dag – vilket är helt okej – och jag har i alla fall skrivit nånting!

Och dagen är ännu inte slut även om det är vintersvart ute. Det kan bli mera. (hahaha)

Lusten till allting försvinner ju mer det mörknar framåt eftermiddagen och kvällen. Det är förstås inte alltid så, men har varit det till och från de senaste veckorna. Kanske tidigare också, men det verkar vara nåt speciellt nu som jag inte riktigt känner igen.

En underlig trötthet griper tag i mig emellanåt, av typen man bara somnar oavsett vad man vill. Inte bara normalt trött eller sömnig med andra ord. Nästan som om man skulle förlora medvetandet! Ett obehagligt killande i magen som påminner mig om åren med ångest. Och en underligt sugande känsla i hela kroppen som jag dövar med mat. Det gränsar till att jag får nån form av panik.

Tröttheten har nog – åtminstone delvis – samband med den där stötvågsbehandlingen hos sjukgymnasten för ett par veckor sedan. Den är ju avsedd att trigga igång en lättare inflammation för att stimulera immunförsvaret, och nog tusan triggade den igång en inflammation alltid! Och inte nån ”lättare” precis!

Men efter att stora tröttheten plötsligt kom opåkallat direkt efter lunchen idag, och att det killade så där obehagligt i morse, kom jag att tänka på magkatarr. Till lunchen hade jag nämligen finhackat en vitlöksklyfta som jag blandade i det sista när jag la upp mina bönor i tomatsås på tallriken, och jag kände efteråt att den där vitlöken liksom åkte upp och ner i halsen på mig. Inte bokstavligen förstås, men den starka, nästan isande, smaken.

Men vad har orsakat själva magkatarren då? För jag brukar tåla vitlök även i rått tillstånd med mindre jag äter det ofta. Jag rannsakade minnet, för det är inte helt lätt det där. Att vara matdetektiv.

Kaffe? Kunde ha varit, men varför har jag då inte konsekvent fått problem med magen när jag druckit kaffe? Inte ens nåt problem med kaffet uppe hos C igår eftermiddag.

Så vad kan jag ha stoppat i mig som ger mig de här reaktionerna? Och då tänker jag inte i allra första hand på trötthetsanfallen, utan på killandet i maggropen, den ångestliknande känslan och så att det blivit väldig fart på magen och stora portioner. Om man kan få uttrycka det på det viset. För just det är inte första gången! Jag har haft flera perioder med de obehagligheterna.

Finns det nån gemensam faktor för det här?

Men så plötsligt slog det mig.

Jag äter Chlorellaalger i akt ock mening att rensa ut gifter mm ur kroppen och har gjort så under en längre tid. Det vill säga – jag glömmer bort periodvis, och ibland blir det ganska lite åt gången, ibland mera. Men för några dagar sedan funderade jag över hur mycket man egentligen ska ta, och läste bak på påsen. 1 -2 tsk per dag, stod det, och man ska börja försiktigt. Jag strödde 1/2 tsk på frukostsmoothien och insåg att jag i stort sett hela tiden har tagit alldeles för lite. Åtminstone om man ska följa anvisningen.

Jag erinrade mig också att när jag för flera år sedan provade äta Chlorella, så gick det inte. Jag fick kliande utslag på händerna, vilket är ett tecken för mig att det är något jag inte tål att äta. Men jag minns inte om jag fick problem med magen då, eller mådde dåligt på annat sätt. Förmodligen gjorde jag det, eftersom jag tänkte att jag inte tålde det. Några år senare när jag berättade det här för en person som rekommenderade mig att äta Chlorella, sa hon att det kunde betyda att reaktionen visade att chlorellan fungerade och att jag behövde det. Jag förstod logiken i det resonemanget.

Sen gick det ytterligare några år innan jag faktiskt provade igen, men tror det var Spirulina då, och märkte inte av nån särskild reaktion. Inte vad jag minns i alla fall. Mer än att jag tyckte det smakade vedervärdigt! Så kanske jag inte åt så mycket av det grönblå trots allt…

Och så nu då! Man skriver ju inte upp varje dag vad man gör, vad man äter och hur man mår. I vart fall inte jag. Inte så där detaljerat som om man följer en viss sak. I det här fallet alger. Och det är ju sällan man bara äter en enda sak! Ja i princip äter man aldrig bara en enda sak under en längre tid!

Jag har en del erfarenheter vad gäller födoämnesallergier/överkänslighet. Själv tål jag varken de vanliga sädesslagen eller mjölkprodiúkter, och särskilt mjölk/grädde/crème fraiche är väldigt knepigt. Jag reagerar inte omedelbart på det. Och inte alls märkbart om det bara är nån enstaka gång jag tar t.ex en klick crème fraiche. Ost äter jag aldrig numera.

Men om jag fortsätter fuska och tar lite då och lite då, använder smör, tar en skvätt grädde eller mjölk i kaffet, så efter några dagar eller nån vecka faller det en sån där förlamande trötthet över mig. Magen är lite bråkig, men inte på ett sätt som omedelbart får mig att tänka på mjölkprotein.

Och det löjligaste är att jag lurat mig själv flera gånger om med just det här.

Nu har jag under en veckas tid slarvat lite med mjölkprodukter. Inget stort, men återkommande. Så där är en faktor till obehagen. Men jag har ju också haft de här obehagen utan att ta mjölk i kaffet eller ta den där lilla portionen ris à la Malta. Så varför i så fall idag?

Då fick jag den där aha-känslan igen att det nog var Chlorellan – också- som påverkade mig. Att det var chlorellan som tidigare har gett besvär och att nu råkade det vara båda triggarna som påverkade mig. Med magkill, kliande knottror på händerna och allt det andra.

Det som är så svårt med det här överkänslighetsproblemet, är att jag inte känner omedelbart när jag äter något jag inte borde äta. Jag blir inte röd kring munnen, det kliar inte i halsen. Under en period för ett antal år sedan. mådde jag lite lätt illa om jag drack en kaffelatte, men inte ens det gör jag numera. Reaktionen ligger på lut och väntar en dag, två dagar, kanske tre dagar. Sedan kastar den sig över mig med allt det där jobbiga, tröttande.

Så det är väl bara att skippa chlorellan helt, skärpa sig med mjölk i kaffe igen, och se vad som händer. Om jag verkligen behöver nåt utrensande till hjälp så finns det andra metoder.

Ja, ingen kan vara mer förvånad än jag. Och det är bara första advent! Minns ärligt talat inte när jag senaste kände en viss förväntan inför julen. De flesta jularna de senaste 11 åren har jag varit ensam. Lyckligtvis har jag haft gott om filmer att välja bland…

Förra vintern bodde jag i Snöstorp och gick på julkonserten i kyrkan. Det var knökafullt med folk och im-varmt av alla tända ljus och fuktiga andedräkter. (Andedräkt. Hihi. Det passar väl bra i en kyrka?) Det är för övrigt en oerhört vacker kyrka! Både inne och sedd utifrån.

Men konserten var klockan 17 och sen gick jag hem till mina 31 kvadratmeter och var ensam resten av dagen. Av helgen…

(Varför gör det ont i bröstet nu?)

Och nu! I år! Jag har köpt två adventsljusstakar och satt upp i fönstren. En i köket och en i rummet. Fler har jag ändå inte plats för  Jag har lagt en skrivbordsbild på datorn med bullig snö och en klädd och upplyst gran. Julaktigt värre, skulle jag vilja påstå.

Dessutom öppnade jag Youtube och letade upp en spellista med gamla godingar att lyssna på nu till frukosten. JUL-godingar! Och listan rullar fortfarande på medan jag skriver detta.

De satte nog fart igår när jag fick mess från DotterM att jag var välkommen till dem på julafton, och att DotterL som bor i Stockholm med man och (snart) fyraårig son också kommer. Äldsta dottern V vet jag inget om. Hon ska nog fira julen med sin särbo och deras sammanlagt fyra barn, två var. För övrigt är hon lite knepig så det är nog lugnast så…

Och kan man tänka sig! I eftermiddag ska jag upp till en granne på fika! Vi har pratat lite smått när vi stött på varandra eller han gått förbi min uteplats, han bor i huset mittemot, och i torsdags eftermiddag var han här en sväng på fika. Jättekul!

Men jag säger inget mer för jag vet inget mer och tänker inte ta reda på nåt mer heller. Men jag kände så tydligt att jag varit alltför ensam, alltför länge, så jag vill ha vänner! Jag behöver vänner! JAg behöver ännu mer av socialt liv än det jag hittills fått här i min ursprungliga stad efter flytten hem. Inte jättemånga! Men några stycken vore helskönt att ha. Att prata med, att fika med, att umgås med. Att känna samhörighet med.

C var helt ok! Det gick att prata om precis vad som helst! Bland annat pratade vi böcker. Han sa han hade flera kassar i sitt förråd som han tänkt skänka till ett loppis. Oh, sa jag. Kan jag inte få titta på dem först… om du ändå ska göra dig av med dem…

Jodå! Det skulle jag få! Spännande!

Han har också en hel del Stephen King i bokhyllan och har läst alla.

Jag har hittat fler Stephen King på loppisar och har nu byggt upp det biblioteket till inte mindre än 18 stycken – inklusive hans ”Att skriva” samt sju av de åtta delarna i serien om ”Det mörka tornet” i pocket; saknar del 4,5 – Vinden i nyckelhålet – som han skrev flera år efter att han avslutat berättelsen. Det är för övrigt det bästa slut på en roman som jag nånsin har läst.

Dessutom hittade jag nyligen den första – Revolvermannen -som vanlig bok. Hoppas hitta alla Mörka-tornet-böckerna som vanliga böcker.

Hoppsan! Nu gled jag visst över från jul, till fika i eftermiddag med C, och sen till böcker.

Ja det är väl som det ska vara med mig då… mer eller mindre i balans.