I like…
Alla inlägg av N i n a
De Vackraste Orden?
Jag vill stå så här
med dig
tills vi blir en staty!
.
.
:
:
När lusten blir obetvinglig…
när orden trängs i tankarna, men man varken ser eller hör – och man får inte ett enda ord på pränt. Man finner inget sammanhang, i den här lusten. Den bara finns, som en nödvändighet.
Det är min själs syfte att förverkliga i detta liv! Att skriva. Man lärde sig läsa när man var fem år bara, och böckerna blev ens liv.
Varför använder jag ordet ”man”?
Känns jag inte vid mig själv?
Skäms jag?
Ser jag mig som nån annan?
Nån obefintlig, okänd varelse med en talang som håller på att dö bort.
På grund av att livet kom emellan…
? ? ?
Skyll inte på livet! Skyll på ADHD om du nu ska skylla på nåt över huvud taget. Och på de omständigheter i livet som du utan att riktigt märka det, tagit på dig.
Tog på dig tills du höll på att skrika av frustration, av stress, känslan av att kvävas …
Upp och rör på dig!
Just det! Den där Structured-kalendern plingade just fram att det var dags! Dags att röra på mig! Återkommer strax – ska bara studsa runt lite.
Hej igen! Despacito på Youtube är helt suveränt att dansa till. jag måste ha varit en ”latina” i tidigare liv.
Nu har det plingat för ”egen skrivtid” – och trots att jag hela dagen har fått flytta omkring på de där andra olika göromålen, så är det definitivt dags för lite egen skrivtid nu.
Den är faktiskt bra den där kalendern! Inte om man vill se en hel månad i taget som man kan göra i en vanlig kalender – och jag har givetvis kvar min Apple-kalender – men som en ”kom-ihåg” och ”peppa-upp” och ”nu är det dag” är den jättebra. Inte minst för att den får mig till de här skrivarstunderna som jag längtat efter.
Visserligen har jag bara lagt in en timme på kvällen till eget skrivande, och i praktiken har jag inte kunnat vara ”ordentlig” och följa schemat helt varje dag. Om inte annat så har det blivit förskjutningar, ibland fram ibland tillbaka. Och ett och annat har försvunnit helt. Eller blivit avbokat.
Men ändå! För mig är den bra!!! Precis vad en ADHD behöver som har tendens att fastna i sånt som inte är bra att fastna i. Inte för länge i alla fall. Som spel på iPaden. Jag har till och med skrivet lite ”eget” på tider som inte varit schemalagda! YES!!!
Eller annat, var det ju! Idag t.ex. så blev i stort sett allt ändrat eller förskjutet. En sak var att ordföranden och jag skulle haft ett möte kl 17 och bland annat jobba med verksamhetsberättelsen. Jo det hade väl blivit en del annat också – med en ordförande och en kassör som också håller med marknadsföring och annat kontorsarbete. Redovisning av sponsrade medel… ansökningar om medel till nästa år… förberedelser till nästa medlemsmöte som även är årsavslutning med julbord, och en del att planera till årsmötet i januari…
Men så får jag ett sms redan vid lunchtid om att han är i Malmö på en workshop. I alla fall så skulle den hålla på till kl 16 och sen visste han inte när tåget hem gick. I alla fall så fick vi skippa mötet idag. Okej!
(Egentligen var det rätt bra – jag fick en hel dag att vara för mig själv – även om det inte exkluderade några arbetsuppgifter)
Halv 6 kom ett nytt sms om att han var på väg hem, men hostade och hade ont i huvudet.
Bådade inte bra. Jag föreslog vitlök honung och citron osv… dricka varmt… ja, ni vet…
Halv åtta kom nästa sms. Han har värk i kroppen också…
AJAJAJ! Ordföranden är sjuk!! Under de tre år drygt som jag känt honom, har han aldrig varit sjuk såvitt jag vet! Han var lite lätt snorig vid nåt tillfälle, men inget stort. Jobbade som vanligt.
Okidoki! Vad gör man då! Dvs – vad gör jag? I morgon skulle styrelsen ha möte – inget slutgiltigt bestämt än, men nog är det väl bäst vi ställer in det mötet??? Vi skulle ju ändå ”bara” jobba med verksamhetsberättelsen – och det är ändå jag som sitter vid datorn… och har koll… på det mesta… i föreningen. (Bortsett från ordförandens superkoll, då. Han är ju trots allt bossen, med tusentals års av erfarenhet och kunskaper.)
Håll dig hemma i sängen nu, och sov bort din… vad det nu är som är på gång!!!
Vad värre är, är om han fortfarande är sjuk på lördag…
Då ska vi – föreningen alltså – vara med på ett ganska stort event. JULFEST!!! i Aktivitetshuset Tryckeriet – alltså Helsingborgs Dagblad’s gamla tryckeri. Många olika aktörer som ställer ut / ställer upp med olika arrangemang. Inklusive gran och tomte och musik och dans och …
Visst! Kniper det så fixar vi det utan ordföranden, men han är ju den totala stöttepelaren i allt sånt här!!!
Visst! Där finns andra stöttepelare också med! Från lokala biblioteket, Helsingborgshem, hyresgästföreningen, olika andra föreningar, olika instanser från Helsingborgs stad…
Okej… orkar inte räkna upp alla.
PLUS ATT VI ALLA HOPPAS PÅ MÅNGA BESÖKARE!
Förra året blev det ju lite pannkaka av det där. Dels var det full fart på Covid och många fick inte komma in. Till och med många som hade bevis på att de var vaccinerade, blev inte insläppta. Varför då? Jo, för att de inte hade sitt bevis på ”rätt sätt”!
En av mina väninnor hade fått sitt utskrivet på papper, hon hade inte en tillräckligt avancerad mobil, och hade leg med – men blev inte insläppt. Enligt Poul på vårt gemensamma förberedande möte för några dagar sedan, så var det ca 75 personer som inte blev insläppta för att de ”saknade” vaccinationsbevis…
I. say. no. more.
Sen var det förstås en del som inte vågade komma pga Covid, och till det var det ett ruskigt väder. Det hade snöat ett par decimeter under dagen, och framåt eftermiddagen gick det över i regnblandat och allt blev moddigt och otäckt. Uppkört på gatorna av bilarna, med superhalka som följd, och både vatten och snö blandat i värsta tänkbara scenariet vid korsningar och övergångsställen.
Så många kom väl inte av den anledningen, och i år håller vi tummarna för att vädret ska vara ok. Just nu är det några minusgrader, ett helt vitt men inte alltför tjockt lager snö på marken.
Jahapp! Det började med kalendern och tycks sluta med en väderprognos. Som nu säger molnigt, nån minusgrad och bara ca 3 sekundmeter vind på lördag em. Helt ok!
Om det förblir så… men lika bra räkna med halka åtminstone … det är ju faktiskt Helsingborg vi pratar om. Allt kan hända, när det gäller vädret.
Och det ska bli jättekul på lördag! Oavsett väder och vind!
Schemaläggning
Det är för mycket! säger jag då och då, tänker oftare. Och menar föreningen. För mycket jobb, för mycket ansvar, för många timmar.
Vart tog mitt eget liv vägen, skriker jag inom mig. Samtidigt som jag försöker ignorera den där lilla rösten nånstans i bakhuvudet. den viskar nåt om struktur. Nåt om prioritering och planering.
Vet du inte att det är en adhd du pratar med, muttrar jag. Vi kan inte det där med struktur och att prioritera. Vi gör en hel massa saker mer eller mindre på en gång, och sen dånar vi ner i soffan och ägnar flera timmar i sträck åt onödiga spel på iPaden.
Jo, lite självinsikt har man, och skäms en smula inför sig själv. för en stund.
Jag vill ha tillbaka mitt liv, säger jag till spegelbilden. När jag satt och skrev varje dag på mina fantasyberättelser som skulle bli en stor stor grej i minst 3 böcker. HAHA! En Triptyk!
Bra början på dem i alla fall, och ganska långt kom jag innan jag fastnade. Och just det hade inget med föreningen att göra, det vet jag, för stoppet kom redan innan jag ens visste om att det skulle bildas en förening och att jag skulle hamna mitt i den.
Mitt i smeten bokstavligt talat.
Men oavsett när hur och varför, så saknar jag allt emellanåt de där tysta timmarna för mig själv när jag satt och skrev.
Så vad har egentligen hänt?
Den kloka sidan av mig säger stress. Perioder med mycket att göra. Perioder med i stort sett inget att göra. En och annan j…ig mänska som förpestar omgivningen inte bara för mig, men som min stresshjärna inte kan hantera.
Sen blir det slentrian ibland, och den där latheten som i grund och botten inte är lathet, utan nån sorts oföretagsamhet som drabbar en! Är det en sorts flykt! Och i så fall – från vad???
Kanske… men kanske inte. Man bara fastnar och sen tycker man att man inte har tid för sitt eget, för sina egna intressen och lustar.
Men hur många timmar lägger jag egentligen ner på föreningen? Jo! Periodvis jättemånga! Men det är inte jämt så. Okej! Jag är med i styrelsen, jag är kassör, webmaster och håller på med marknadsföring tillsammans med ordföranden. Det kan periodvis bli många möten man måste vara med på. Som nu. Vi har haft 10-årsjubileum och stor fest för och tillsammans med hela området.. Nu är det julfester och årsavslutning, och bokslut och verksamhetsberättelse. Så just nu är det mycket att göra.
Men inte hela dagarna varje dag.
Och för den delen – hur hade mitt liv sett ut utan föreningen?
Betydligt ensammare i alla fall! Inte på långa vägar ett så socialt liv som jag har nu. (På både gott och ont). Länge sedan som jag kände så många personer som jag skulle kunna kalla vänner, i olika grad visserligen, men ändå.
Struktur!
Måste på nåt sätt få bättre överblick över min tid. Ha både föreningen och mig själv.
Usch som jag babblar. När ska jag egentligen komma till SAKEN!?!?!?!?
Och SAKEN är den att jag ramlade på en reklamsnutt om en sorts kalender. Structured kallas den, och det är precis vad den gör. Hjälper till att strukturera upp ens dagar. Tydligt och överskådligt.
Har inte haft den så länge, så jag håller fortfarande på att lära mig hur jag ska använda den, men har ändå gjort ett slags schema där jag petat in: föreningsarbete 1, 1,5 eller 2 timmar, utevistelse/motion/ärenden, upp.och-rör-på-dig (dans jympa stretch), yoga/meditation/vila och ”SKRIVTID” – är några av de olika överskrifter som ligger inne varje dag.
Sen får man förstås lägga in matpauser, och alla såna där engångshändelser. Möte kl 13.30 på tisdag – typ!
En smart grej är att jag har förstås kvar min ordinarie apple-almanacka, och skriver jag in nåt där, så dyker det automatiskt upp i den här almanackan – och tvärtom.
Visst blir det glapp här och där. Två timmars föreningsarbete kanske inte räcker, eller också är man inte alls hungrig när mattimmen börjar närma sig. Och idag började jag inte skriva eget klockan 20.30, som är meningen. Istället började jag 21.45 och hur lång tid det kommer att ta…. ???
Nåja! Man måste få vara lite flexibel med tiderna, och inte så strikt att man absolut MÅSTE hålla på de där klockslagen till punkt och pricka – det skulle verkligen vara stressande – det känns ändå bra att veta att det finns struktur i det hela. En blandning av arbete och vila och att röra på sig.
Känslan av att ha en timme till eget skrivande varje kväll är helskön! För skrivande till föreningen är definitivt inte samma sak, inte ens om man skriver inlägg på den bloggen.
Så det känns positivt, det här. Att tänka, nu har jag två timmar framför mig att jobba med föreningssaker, och sen är det en fikapaus. Eller en”upp-och-hoppa-paus! Och veta att i kväll har jag en timme till eget skrivande.
Få se vad jag säger och tycker om en månad eller till våren.
Och nu ska jag upp och röra på mig lite innan det är dags att lägga sig. Dansa lite tror jag. Eller Zumba från YouTube. Eller bara lite olika stretchrörelser …
butternut-pumpa-orange
Ja, alltså! De där minnena som ibland dyker upp helt opåkallat! Utan något som helst samband med någonting! Eller… nästan inget i alla fall.
Vi skulle köpa in profilkläder till föreningen var det tänkt. Ja, T-shirts och kepsar var det frågan om. Jackor, västar och annat skulle kosta alldeles för mycket. Såna pengar har vi inte tillgång till.
Men jag satt alla fall och letade bland modeller och färger på det företags hemsida som vi hade fastnat för, efter att ha jämfört några olika. Grönt skulle vi ha! Inte för att gräs och blad är gröna – åtminstone inte bara därför – utan för att vi har grönt som en sorts signum! Hur det blev så, vet jag faktiskt inte. Det bara blev.
Hur som! Jag satt där och bläddrade bland kepsarna, letade efter äppelgrönt för T-shirten vi hade valt ut, fanns i äppelgrönt. (Sen kan man förstås bara hoppas att det är samma sorts äpplen…)
En av modellerna kunde man få i orange. Det fanns två olika nyanser orange, den ena lite mörkare. Skulle jag sätta ett namn på den färgen här och nu – så som den såg ut på min skärm – så är det väl snarast Butternut-pumpa-orange!
Så vet ni.
Och då poppade minnet upp från ingenstans.
Jag kan ha varit 10-11 år gammal, kanske rent av bara 8 eller 9. Minns inte exakt. Antingen är jag för gammal för att komma ihåg, eller inte tillräckligt gammal för att minnas såna detaljer. Å andra sidan så har jag ADHD.
Vad nu det har med saken att göra.
Och när jag var så där liten, nånstans mellan 8 och 12, hade jag inte en susning om vad ADHD var eller ens att det existerande nåt sånt.
Det gjorde det väl inte heller, bara vissa barn som bråkade mer än andra. (Men att bråka är inget måste för en ADHD, vi är många som inte gör det.)
Utvikning åsido!
Min syster, som är 12 år äldre än jag, i varje fall medan hon fortfarande levde, hade en dag kommit hem med en basker. Den var stor, bullig och pösig och alldeles butternut-pumpa-orange. Ja rent av lite intensivare än så.
ÅHHH! En sån ville jag också ha!
Och syrran skaffade en likdan till mig! Med en stor bullig kulle. Det måste ha varit början på sextiotalet. Kommer osökt att tänka på flower-power och kort-kort, OP-mönstrat och gu´ vet vad de hette alla de där trådsmala fotomodellerna. Inte bara Twiggy…
NÅ! Glad i hågen tog jag nästa dag på mig den där bauta-kepsen och traskade iväg till skolbussen. Om det hände redan då, minns jag inte, eller om jag hann fram till skolan.
Melonen!
Melon melon melon!!! Och givetvis fingerpekning och gapskratt…
Mer behöver jag nog inte berätta, för ni förstår säkert att den melonen aldrig mer hamnade på mitt huvud!
Och butternut-pumpor fanns inte på den tiden… okej, kanske nånstans, troligen nånstans – men inte i min värld.
– –
För övrigt kom kepsarna idag. 75 st äppelgröna…
😀
Och jag ber ödmjukast om ursäkt att jag inte hittade nån lämplig bild på just butternutpumpa att lägga som header bild, men pumpa som pumpa… nåt roligt ska man väl ha?
Därför ska du äta Ingefära!
Så här skriver tidningen Kurera den 29 augusti 2013 om ingefära…
Ett gammalt kinesiskt talesätt lyder: ”Äter man ett stycke ingefära varje morgon får apotekaren dö av hunger”. Och visst verkar ingefära vara en utmärkt krydda att använda dagligen.
Ingefära är en gammal medicinalväxt som används mycket i Asien och Afrika. Den har traditionellt använts i den kinesiska folkmedicinen till att motverka illamående, särskilt vid åksjuka, sjösjuka eller graviditet. Det är två ämnen i ingefäran som står för den botande effekten – gingerol och shogaol. Dessa ämnen är de som gör att ingefäran har sin säregna, starka smak och de kan minska risk för magsår. Ingefära fungerar även lugnande för magen, minskar gaser och stimulerar ämnesomsättning och matsmältning.
Bra vid ledbesvär
Ingefära fungerar antiinflammatoriskt och kan ge god hjälp vid ledbesvär. Den hjälper till att minska smärta och svullnad i lederna. Ingefära har också en avgiftande effekt. Den stimulerar kroppen att utsöndra galla vilket gör att fettet bryts ner samt sänker den onda kolesterolet. Den ökar kroppens blodcirkulation. Sist men inte minst är ingefära bra vid förkylningar. Den anses vara antibakteriell och stärker immunförsvaret på grund av den höga halten antioxidanter.
Så kom då beslutet
Okay! Storytel eller Bookbeat? Det var ju det som var frågan. Vilken av dem skulle jag välja? För att ha båda vore väl ändå att gå till överdrift? Men det var inte helt lätt det där, att bestämma mig. Båda har fördelar. Båda har nackdelar. Många dagar brydde jag mig inte, utan lät bara dagarna gå. Lyssnade än på den ena, än på den andra boken.
Sen var det rena rama slumpen som bröt in, och då var det bara så. Jag visste vilken av dem jag skulle välja.
Vad var det då som gjorde att valet blev det det blev? Båda har många, otroligt många, böcker att välja mellan. Men upplever fortfarande att Storytel har fler. I båda kan det vara svårt att hitta något man fastnar för att läsa. Gillar inte Jenny-Colgan-stuket… Jag sökte på lite olika författare. Vad jag kunde komma på. Och navigerade runt på de respektive apparna. Ibland. Inte varje dag eller så. Men jag testlyssnar, väljer eller väljer bort.
Så kom den där dagen, när det bara blev solklart vilken av dem jag skulle låta stanna kvar. Storytel eller Bookbeat?
Storytel. Japp! Så blev det. Men varför?
En ren, skär slump! Jag vet inte ens hur jag gjorde eller vad jag sökte på just då, jag var på datorn och rotade runt på hemsidan, och plötsligt hamnade jag i taggen ”Böcker i Gilmore Girls”!
Vilka – eller vad – de här Gilmore Girls är för några har jag ingen aning om, och hur jag än försökte kunde jag inte komma dit på något sätt i någon av sökfunktionerna. Inte under Kategorier, inte under Boktips och inte under Sök.
Visserligen dök det upp lite böcker när jag sökte direkt på namnet, men det var som vid vilket sök som helst. Där titeln eller författaren eller nåt annat bestod av det ena eller båda orden Gilmore Girls. Alltiallo 17 stycken titlar. Men det var inte böcker under taggen ”Böcker på Gilmore Girls”. Är de här Gilmore Girls en eller flera personer som har ett konto på samma sätt som jag? Är mina valda böcker taggade? Och i så fall – jan utomstående komma in och se min bokhylla? Eller…. hur kunde jag komma in på deras bokhylla?
Så hur den här kategorien dök upp är en gåta, jag är bara djupt tacksam över att den gjorde det. Så många härliga boktips och läs-ingångar!!!
Vad är det då för böcker som ligger där? Med ett ord skulle jag kunna kalla dem för klassiker. Gamla klassiker, moderna klassiker. Massor av dem som jag vill läsa eller läsa om. Där finns allt möjligt från Mästaren och Margarita, till Siddharta, Madam Bovary, Tisdagarna med Morrie, Ängeln på det sjunde trappsteget, Huckleberry Finn… Där finns Shakespeare, Yann Martel, Viktor Hugo, Jane Austen, Hermann Melville, Thackeray och Stephen King. Icke att förglömma Kafka och James Joyce. Och många, många fler.
Och det är ju inte bara det att man kan läsa eller lyssna på just de här böckerna, det är ju också en utmärkt utgångspunkt, en idéspruta, till att söka fler böcker av samma eller andra författare som man kommer att tänka på när man ser dessa.
När jag räknade hur många böcker som låg i den här taggen, fick jag det till 457 stycken. Sen går det visserligen bort en del som är på spanska. Jag kan inte spanska, mer än några enstaka ord. Och en del är på danska. Det hade jag nog kunnat klara, men varför skulle jag göra det? Läsa på danska? Men de flesta tycks vara på svenska och engelska. Därtill finns det en del dubbletter. Endera olika utgåvor eller olika uppläsare? Gissar det sista. En del uppläsare kan vara… ja, just det.
Vilken ska jag börja med? Kafka? Steinbeck? Virginia Wolf? Dickens? Där finns till och med Bhagavad Gita!!! Eller ska jag välja ”Ett år av magiskt tänkande” av Joan Didion? Mästaren och Margarita? – trots att jag redan läst den 2 gånger?
Snälla nån! Ibland kan det ju till och med vara svårt att välja om man vill ha svarta jeans eller blå…
P.S. När jag kollar på min egen ”Min bokhylla” på Storytel/datorn, står det inte i webbläsarens namnlist att böckerna där ligger under en tag… så då var det väl nån positiv mening i att Gilmore Girls dök upp. Eller?
Att gå tillbaka för att gå framåt!
Back to the Future, skulle man också kunna säga. Dock utan en uppgraderad Delorean från mitten av 80-talet.
Men för mig, innebär det här ett beslut jag har taget. Efter att under alltför lång tid varit urusel med att skriva skönlitteratur, eller ens blogga, och i stort sett lika urusel med att läsa, ska det nu bli total ändring på det förhållandet. Det handlar om prioritering. Livet har handlat om så mycket annat, delvis självvalt och också sådant som bara ramlat på mig, att jag höll på att förlora mig själv.
Förr läste jag i stort sett jämt och jag bloggade. Om böcker och läsande men även om mycket annat. Jag skrev, skönlitteratur, fantasy det senaste – och jag njöt av det. Även om jag inte fått något publicerat, annat än det jag självt valt att lägga in – t.ex på nån blogg – så var jag ändå på nåt sätt produktiv.
Så nu ska jag gå tillbaka till det, mitt skrivande och läsande liv som jag saknat så mycket. Allt mer och mer.
Så, i fredags måste det ha varit, som jag gick tillbaka till BookBeats. För visst är det bra att ha alternativ! Fysiska böcker i all ära, jag skulle gärna igen ha en hel vägg med bokhyllor fulla med böcker. Men det finns ett par issues med det. Böcker tar plats och de är tunga. Inte enskilda böcker, men tillsammans. Men har man plats och inte tänker flytta, så visst! Ja! Absolut!
Men sen är det en del andra detaljer. Såsom tid och möjlighet att sitta ner med en bok. Typsnittets storlek kan vara ett problem. Den pyttiga text som finns i de flesta pocketböcker… ja, behöver jag säga mer om den saken? Man är ju inte direkt ung längre med perfekt syn!
Ljus! Jajamensan. Där har vi ännu en faktor att ta med i beräkningen. Och hur många böcker kan en boknörd egentligen härbärgera i sin bostad? Om bostaden är en etta med många fönster? Och den boende faktiskt tänker flytta igen! (När det blir en lägenhet ledig där man vill bo.)
Så visst! Man lånar böcker på bibblan ibland. Köper faktiskt en och annan på second hand. Men sätter sig trots detta sällan ner med en fysisk bok i händerna. Och det finns många tillfällen där man faktiskt inte kan sitta ner och läsa i en bok. När man städar, diskar, promenerar, cyklar… och så vidare
MEN! Lyssna på böcker kan man medan man gör just dessa och liknande saker! Inte för att jag i första hand lyssnar på böcker när jag är ute i naturen! Då vill jag lyssna på fågelsång och vågskvalp och vindsus i träden och sånt. Men då i fredags, när jag loggade in mig igen på BookBeat, så lyssnade jag medan jag diskade och snyggade till i lägenheten. Och senare på dagen lyssnade jag medan jag satt och latade mig i soffan, samtidigt som jag stickade. Istället för att se på Netflix faktiskt!
Och snart ska jag sätta mig ner med nåt av mina manus. Det är väl en bra idé!
Min ostyriga penna! 