Alla inlägg av N i n a

Böcker & Läsande, Skrivande

Okay!

Det har ganska nyligen blivit den 20 november. För bara lite drygt en timme sedan var det bara den 19. Coolt, va!?!

Ja!? Kallt är det också! Enligt termometern! Utomhus! Okay okay! Bara ett par minusgrader, i går… men iskalla vindar är inte nådiga. Men bor man på västkusten så bor man på västkusten. Så det så!

Är det inte kallt, så regnar det. Blåser gör det alltid! Men oavsett! De två senaste dagarna har jag inte varit utomhus. Haft besök av Yngstan idag, åt lunch tillsammans. Har lyssnat en hel del på böcker både i går och i dag… f’låt… i förrgår! Det har ju nyss blivit – idag.

Har i alla fall de senaste dagarna ägnat mig först åt Franz Kafka – Förvandlingen – och sedan åt Albert Camus’s ”Främlingen”. Det lustiga i sammanhanget är, att jag har läst om båda och om deras verk medan jag läste Litteraturhistoria, men aldrig tidigare läst själva böckerna. Så det var minsann på tiden.

Recension? Å nej! Läs själva! Men jag kan ju avslöja att jag gillade dem båda. Kanske att jag senare skriver nåt mer om dem, Kanske rent av lägger till nåt här i blogginlägget redan i morgon! Borde verkligen gå och lägga mig nu så snart som möjligt!

Men jag fastnade! Med mina bloggar närmare bestämt. Har sorterat, rensat bort, flyttat om – reorganiserat, skulle man vilja kalla det. Och den här bloggen är härmed utsedd att endast ägna sig åt skrivande, läsande, boklyssnande – och möjligen nämnandet av en och annan film. Eftersom jag gärna tittar på film.

Nu är det alltså NaNoWriMo på gång. Och just nu – ska jag bara avslöja att jag är mycket nöjd med antalet ord jag hittills presterat. Till och med i går – den 19 november, har jag kläckt ur mig inte mindre än 36 089 ord. Inte illa – om jag får säga det själv! Och det får jag

Vad det är jag skriver? Tja – det är min egen lilla hemlighet.

Skrivande

Vem gillar inte Macken?

Video

Det här är ett inlägg i repris, ursprungligen publicerade jag det den 20 dec 2020.
Tror jag ska kolla SVT Play om den fortfarande ligger kvar där. 😀

Småputtrigt rolig. Alldeles lagom inte bara i jultider. …och garanterat utan tomtar…

Böcker & Läsande

Den Döende Detektiven

Så har det minsann gått en dag till! Vart tar tiden vägen egentligen? Alltså… egentligen existerar ju inte tiden. Inte som sådan. Det är vi människor som delat in världen i timmar, minuter och sekunder; i dagar veckor, månader och år. Men visst är det praktiskt, det där! Med fredagseftermiddagar och midsommarafton, jul och ens födelsedag!

Nej! Tror jag skippar det sista, förresten. Tid existerar inte. Det är bara vågor mellan ljus och mörker, värme och kyla. Man är ändå aldrig äldre än man känner sig och tänker att man är. Men det känns onekligen lite knepigt när det man tänker göra inte blir av för att man gör annat istället. Eller för att dagen plötsligt är slut, och det är natti-natti-dags!

Jag hade annars tänkt skryta lite över att jag börjat lyssna på böcker. Plötsligt var jag med BookBeat och lyssnade på Leif GW Persson. Ja, inte han personligen, förstås, utan på en som är uppläsare av GW.s bok ”Den Döende Detektiven”.

Nu ska jag först och främst påminna om att jag avskyr att skriva bokrecensioner. Det är tråkigt och besvärligt att hålla sig till det formatet hur man ska göra när man skriver en recension. Jag vet. Det ingick i min utbildning. Så det blir ingen recension, bara så ni vet. Vad jag däremot kan göra, är att tycka till lite om det jag läser. Ibland lite mer kanske, och ibland lite mindre.
Bara så ni vet.

Jag hade bestämt för mig att jag hade läst ”Den Döende Detektiven” tidigare. Mindes med absolut säkerhet att jag hade tyckt den var bra, spännande och välskriven. Det sista i synnerhet, är ett måste om jag ska läsa ut en bok. Och just därför att jag hade tyckt om den, så tänkte jag läsa den en gång till nu. Jooho  då! Jag kan mycket väl läsa om böcker jag gillar. Ta de här till exempel!

  • Stephen Kings mastodontberättelse om det Mörka Tornet, första delen (av 8) med namnet ”Revolvermannen”. Antar man kan kalla den för en dystopi, eller räcker det att peta in den i genren ”Fantasy”? Har tappat räkningen på hur många gånger jag läst de volymerna.
  • Douglas Adams härliga böcker som börjar med ”Liftarens guide till galaxen”. Jag har bokstavligen läst sönder hela pocketupplaga. Min personligen ägda pocketupplaga alltså. Minst en gång om året under många år har jag läst och älskat hans böcker. Även de om Dirk Gentry, den holistiska detektiven. Och några till.

Ja, det får räcka just nu. Det är Den Döende Detektiven som har stått i fokus ett tag. Jag kände inte igen nånting av det jag läste. Lite där i början bara där han, numera pensionerad poliskommissarie, stannar sin bil, kliver ur och köper varmkorv i stam-kiosken. Pratar lite med gamla kolleger, och sätter sig sen i bilen igen. Och får en stroke.

Visst är boken bra, spännande och välskriven – men jag minns inte ett smack av att jag läst den tidigare. Hur man nu ska tolka det. Men jag antar att minnet hade blandat ihop den med någon av Sjöwall-Wahlöö’s deckare. Men vilken? Stockholm som Stockholm skulle man kunna säga, vad gäller miljöerna. Och kanske inte tidsaspekten, fullt ut.

Sen har jag faktiskt hunnit med ett par böcker till. Det går alldeles utmärkt att lyssna medan man gör annat. Kanske inte vad som helst, förstås. Men diska och städa samtidigt går bra, så länge man håller sig ifrån dammsugaren.

Sen dröjde det heller inte länge förrän jag kollade upp Storytel, deras utbud och priser. Fann att Storytel är mer förmånligt – Inte bara för att Storytel nu har specialerbjudande nu under juni månad, med 7 dagar gratis lyssnade och sedan 4 månader till halva priset på alla sina 3 paket. De ordinarierna generellt något dyrare än BookBeat – bortsett från om man vill ha obegränsat lyssnande. Unlimited kallar de det paketet. Kostar 179 kr/månad mot BookBeats 199 kr.

I övrigt så är det tvärtom. Som tidigare nämnt. För 20 timmars lyssnande – Basic – får man betala 99 kr på BookBeat och 129 kr på Storytel. (Lite fjuttigt med bara 20 timmar kan jag tycka). Sen har BookBeat en mellanvariant med 100 timmars lyssnande för 149 kr, och Storytel har en annan variant som kallas Family. 228 kr per månad OCH PERSON! 2 – 3 personer och 2-3 barn kan man välja där.

För min del väljer jag i första hand obegränsat lyssnande, för är man riktigt i gasen med läsande/lyssnande, så är 100 timmar per månad inte särskilt mycket det heller. Nu är ju 20 kr mer per månad för obegränsat lyssnade och läsande inte nån större skillnad, så det är ju en smaksak vilken av dem man väljer.

Tidigare när jag kollat igenom utbudet när det gäller vissa författare, har det varit något mer att välja på på Storytel. Det här är inte nån signifikant undersökning på något vis, utan högst subjektiv och jag kan ha fel om man ser till helheten. Det är bara när det gäller vad jag har sökt efter, som gett mig det intrycket.

Så vad är det då kvar att ta hänsyn till när det gäller vilken av de här båda man väljer att stanna kvar hos – såvida man nu inte väljer att ha båda. Jo!  Det är hur respektive app fungerar! BookBeat har till exempel fördelarna med att man kan se hur många procent man har lyssnat på, och mycket lätt kan ändra hastigheten på uppläsningen. Man kan lyssna med 113 % hastighet eller 132, eller vad man vill. Två stora plus, tycker jag. Storytel har också möjligheten att ändra hastigheten, men Bookbeat är enklare med den funktionen. Båda har också en sömntimer, men även där är BookBeats något enklare att komma åt och att ändra tiden på.

Så ser jag på den tekniska hanteringen av apparna, så är det BookBeat som har övertaget i min värld. Men hemsidorna på datorn då? Hur ser de ut och hur fungerar de? En snabb titt här.
Spontant tycker jag att BookBeats hemsida är mer tilltalande än Storytal och något lättare att navigera sig runt i (vilket ju bara är en smaksak egentligen).
Men rent praktiskt! Jag gillar att man på BookBeat kan under ”Sök” välja att se böcker på mer än ett språk samtidigt. I mitt fall engelska och svenska. På Storytel kan man bara välja ett språk i taget. Att kunna se vilka böcker en viss författare har med på båda språken i samma sökning, gör det både snabbare och enklare att välja den bok man vill läsa eller lyssna på.

Storytel har en lättåtkomlig ”Min bokhylla”! Stort plus att enkelt kunna se vilka böcker man har sparat för att så småningom läsa. Den bokhyllan är också lätt åtkomlig på appen. Stort + för Storytel där!
BookBeat har en liknande lista, men bara på hemsidan på datorn. Har i vart fall inte hittat nån sådan på appen. Däremot var den inte helt lätt att hitta ens på hemsidan, inte alls uppenbar eftersom man var tvungen på in via Mitt Konto och sen Min Historik!

Som sagt! Mycket av det här är ju bara en smaksak vilket man väljer, om man nu som jag står i en sorts valsituation om vilket klient jag ska gå vidare med. De flesta ramlar väl på en av de här (eller Nextory eller nån annan) och är helt ok med det. Storytel var den första jag hörde talas om och provade.

Mina ”viktigaste” funktioner på appar respektive hemsida är att det finns en Bokhylla, vilket talar för Storytel i första hand eftersom man når den enkelt både på appen och på hemsidan. Det andra är att man enkelt kan söka på mer än ett språk i samma sökning. Vilket promotar BookBeat. I övrigt kan det vara hugget och stucket med hur det ser ut och vad man väljer och föredrar. Men i nuläget är det faktiskt BookBeat som känns bäst för mig, just på grund av språkpreferenserna vid sökning. BookBeat har ju faktiskt en personlig bokhylla också, även om den är lite lång-sökt, och bara kunde hittas på hemsidan.

Å andra sidan så är mina tekniska talanger mer inställda på datorer och hemsidor, än på mobiler och att knappa runt där. Så just det är inget problem, snarare en fördel.

Detta innebär alltså att det är troligare att jag kommer att välja enbart BookBeat så småningom. Men för närvarande behåller jag båda två och känner mig för under ett par månader vilken som känns bäst. Om jag inte väljer att behålla båda som sagt. Man kan ju faktiskt ha en bok på gång på mobilen, och en annan på iPaden – har för övrigt även min gamla iPad kvar där jag skulle kunna ha en tredje bok på gång. Om jag vill!

Och nu! Natti natti!!

ADHD, Med andra tankar

En utbränd ADHD!?! Och yoga?

Tja!!! Kan det bli värre? Kan det vara värre?
Jo, det kan det säkerligen. Det finns mycket här i världen som är värre. Krig till exempel! Att leva i ett krigstillstånd är helt klart MYCKET värre?
Vara allvarligt sjuk, typ cancer eller nåt sånt – klart det är värre! Skulle aldrig för mitt liv påstå att vara en utbränd ADHD är det värsta tänkbara.

Men det är jobbigt! Och kroppen gör ont! Förbaskat ont! All denna Faschia! Jag säger bara det!

Plockade fram min yogamatta som jag köpte för… tja, höll på att skriva för ett halvår sedan, men insåg att det var längre än så. Lite längre! Förmodligen 8-9 månader sedan. Har använt den… tror jag… såvitt jag kan minnas… bara en gång. Möjligen två.

Det var då i den vevan som jag köpte en prova-på-period om två veckor på en ny yogastudio alldeles här i närheten. Väldigt humant pris. Och jag hade intentionen att fortsätta gå där även efter de två veckorna.

Man har sina intentioner…
Hur som! Jag gjorde bort mig totalt. Klumpig som en elefant i en glasbutik. Lyckligtvis inga glas där som gick sönder.

Men jag lärde mig lite grand i alla fall. Traditionell yoga kunde jag bara glömma. Åtminstone tills vidare. Min kropp var alldeles för stel och otymplig för allt det där… ja, vet inte vad jag ska kalla det. Dessa statiska ställningar med kroppen i helt omöjliga positioner. Yinyoga skulle tydligen var bättre och lindrigare för mig att börja med.

Och jag hade ju intentionen att fortsätta!

Så jag köpte två stycken mjukisbyxor av lite olika typ. (Jeans var inte att rekommendera i samband med yoga) Och så köpte jag en yogamatta.
Sen flyttade jag till ny lägenhet och mattan hamnade i en av garderoberna.

Ända tills för ett par dagar sedan då jag tog fram den, och funderade på om jag skulle skänka den till Erikshjälpen.

Men så kom jag på andra tankar! Jag kunde ju prova lite! Lite enkel liggande stretching kanske? Inget märkvärdigt! Bara lägga mig ner på rugg och så sträcka båda armarna uppåt-bakåt tills händerna når mattan ovanför huvudet på mig.

Lätt som en plätt! Eller hur???

För det första kom jag inte ens ner på golvet. Böjde på knäna och liksom fastnade ungefär halvvägs nere. Fick, liksom, släppa taget och ramla ner de sista decimetrarna. Det kändes i alla fall som att det var flera decimeter.

Jaha! Så satt man i alla fall med ändan på yogamattan – och funderade lite hur man skulle komma upp igen i stående. Men först skulle jag ju ligga ner. Helt och hållet. På rygg.

AjAjAJ! Det gjorde ont! Kändes som om ryggen hamnade på ett ton glasskärvor som alla skar in längs hela ryggen. Fick lirka och jämka till och försöka slappna av. Så gott det nu gick.

Men armarna skulle ju sträckas uppåt bakåt nu, var det tänkt! Okej!
Upp med dom! Rakt upp i luften, pekandes mot taket. Så långt så väl!
Var det meningen, men…

Det skär som knivar i ryggen nu, och jag lägger armarna rakt ut åt sidorna istället. Slappnar av. Känns ok.
Fortsätter. För Armarna uppåt och sen bakåt igen. Ska det gå?
Lirkar och testar, försöker slappna av samtidigt.
Gungar lite fram och tillbaka med armarna

Och efter att ha hållit på en stund, omväxlande med armarna vilande utåt sidorna och rakt uppåt bakåt – så hamnar jag till slut med armarna där jag hade tänkt de skulle hamna. Liggande på golvet med armarna rakt bakom huvudet och med händerna liggande på golvet.

Det gjorde fruktansvärt ont i ryggen, och sidorna, och axlarna. Men successivt lindrades smärtorna i takt med gunga-vila-stunderna, med armarna omväxlande ut åt sidorna och bakåt, och slutligen kunde jag med armarna rakt bakom mig, slappna av ganska så bra.

Att ta mig upp sedan var inte så lätt det heller. Fick ta det i etapper. Först sakta upp i nån sorts sittande, sedan svänga runt så jag stod på knäna (AJ) och så småningom kom jag upp till stående.

Envis och motiverad, gjorde jag samma sak kvällen efter! Till min förvåning var det mycket lättare både att komma ner i sittande och sedan liggande ställning. Gjorde fortfarande ont i ryggen när jag kom till det momentet, men kanske inte riktigt lika mycket som dagen innan. Gjorde tänjningarna tills jag kunde ligga platt och avslappnad med armarna bakom huvudet, liksom kvällen innan, men nu var det även lättare att ta mig upp från golvet.

Innan jag kom så långt som att resa mig upp, stannade jag kvar på golvet med knäna platt under magen och sträckte armarna framåt på golvet så långt jag kunde. Tror det heter nåt i stil med ”babyställning”.

Kom upp den dagen också, Liksom nästa igen.

Tre kvällar på rad gjorde jag det här, inte så lång tid åt gången, men tydligen tillräckligt länge för att det skulle ge effekt. Det var lite lättare för var gång, både att komma ner på golvet, lägga mig på rygg, sträcka armarna bakåt och sedan komma upp igen

Men det gav nåt annat också. Träningsvärk!

Märkte det inte först. Men… Då på tredje dagen, i fredags, satt jag lite senare och masserade mina lår. Jag var fruktansvärt stel i lårmusklerna, och tog i ganska ordentligt. Men jag måste ha tagit i ganska ordentligt kring axlar och skuldror också, och tja… ner i ryggen också förstås, för plötsligt liksom det knöt sig i ryggen med ont ända upp i nacken och så knöligt stel att jag blev smått yr. Eller gungig kanske man snarare ska säga. Låg halvt tillbakalutad i sängen då, försökte läsa, men vågade knappt röra en fena ens. (Om jag hade haft några fenor…)

Hursom! När det började släppa, plockade jag ihop mina grejer och begav mig in till soffan istället. För där har jag kopplat in min värmedyna, Så med hjälp att kuddar ordnade jag till en så behaglig lutning som möjligt under ryggen och huvudet, värmedynan – elektrisk – på kuddarna och sedan jag på värmen. Täcke och filt ovanpå. Det tog ett tag innan jag kommer såpass i vila att jag kunde somna, men till slut så.

Tack och lov för värme!!! Och efter lite annan typ av träning idag, tycker jag det verkar som att stretchingen på golvet faktiskt gör nytta!

Men i dag, lördag, har jag inte legat på golvet och stretchat. Tänkte jag borde ta det lite easy nån dag eller två. Så det blev förutom en promenad i stormen, lite annan gymnastik istället! Som kändes riktigt bra!

För övrigt! Så har jag inte bara stretchat senaste tiden, jag har även sett till att ”skriva av mig” samt att meditera mer regelbundet = dagligen.
Och jag har börjat må bättre. Känner mig lugnare och börjar längta efter att träffa folk igen

Och nu har det förstås hunnit bli söndag….
Nattuggla…

P.S! Hon som hade öppnat den där yogastudion kom inte tillbaka efter sin semester. Hon hade bränt ut sig, skrev hon på sin hemsida, och lokalen står helt tom nu…

ADHD, Böcker & Läsande, Med andra tankar, Skrivande

Om att läsa och skriva – och bli utbränd!

Är detta också ADHD?

Jag är uppfödd på böcker och läsande!
Ända sedan pappa, redan när jag var mycket liten, omväxlande berättat anekdoter från när han var liten och läst högt för mig, har jag haft en passion för böcker, läsande, och bara lite senare för skrivande och så småningom även film. Allt som har med berättande att göra.

Tack vare honom, lärde jag mig läsa redan när jag var fem. Han påstod att han fick ont i halsen av att läsa högt så mycket, så nu fick jag minsann läsa själv hädanefter. Han stöttade mig hela tiden så länge jag behövde det, Kunde jag inte läsa ett ord, bad han mig stava det – och så sa han det högt. Senare började han låna hem böcker till mig från biblioteket i stan…

Jaha! Så gick det till och så blev det! Och läst själv har jag gjort allt ifrån den stunden. Det har gått ett antal decennier sen dess. Hur många, tänker jag däremot inte tala om.

Läsandet har förstås dragit med sig lusten att skriva – eller om det möjligen kan ha varit tvärtom? Egentligen!
Kontentan är bara den – kan jag läsa och skriva, så mår jag bra.
Utbränd – kan varken läsa eller skriva.
Eller lyssna på musik, för den delen.

Detta märkte jag tydligt nånstans kring 2011-2012. Hade gått alla skrivarkusrer, skrivarcirklar jag kunnat hitta och ha möjlighet vara med på, alltsedan 2006. Skrivit massor! Av allt tänkbart – skönlitterärt framför allt.

Det tog ett bra tag, då 2012, innan jag insåg att jag var utbränd. Kunde inte längre skriva något nytt – det som hade flutit på som vattnet i en flod tidigare. Jag kunde heller inte kommentera andras skrivande, vilket jag hade lärt mig under kurserna jag hade gått. Kritik, kallas det, men är inte frågan om att kritisera i ordets negativa betydelse, utan att nagelfara texter på ett objektivt sätt. Och som den ”språkpolis” jag var, och i grunden fortfarande är, hade jag vad man brukar kalla ”öga” för det!

Så jag kunde alldeles utmärkt läsa korrektur på andras texter.

Detta försvann också under tiden före 2012, utan att jag egentligen märkte det. Det bara var en dag – som var mer än bara en dag – som jag inte kunde koncentrera mig på att läsa andras texter, än mindre kommentera såväl det positiva i en text som i det negativa, och eventuellt komma med förslag på förbättringar.

Inte nog med att jag tappade skrivandet och förmågan att läsa andras texter för genomgång – jag kunde inte koncentrera mig på att läsa annat heller. Inte ens nåt av Stephen King!!!
Och lyssna på musik? Nix! Sjunga? Nix, nix!
Och jo! Jag hade bloggat också under ett flertal år. Flera olika bloggar faktiskt. Den första startade jag i början av 2007. Mest om böcker, läsande och skrivande, men även om annat. Hade under en ganska lång period en hälsoblogg, med inrikting mat, näring. Allt kraschade mer eller mindre intensivt.
Började skriva om ADHD 2009. Och nåt år därefter – tror jag det var – en med både ord och bilder. Tog foton och skrev nåt. Fortfarande mycket om läsande och skrivande. De där bloggarna existerar inte längre!

Jo ett par, men under andra namn och andra webadresser, och inte med de ursprungliga inläggen. Men de är ganska så vilande. Sover faktiskt…

Vet inte när den där utbrändheten egentligen började, för det var ju inte bara plötsligt från den ena dagen till den andra. Det smög sig på mig, in i mig, lite i sänder.
Och jag vet inte heller riktigt när jag började komma tillbaka till läsandet och skrivandet. När jag tänker rent konkret, så var det inte så många år som jag i minnet upplever det. (En evighet)

Nu när jag letar lite grand här, både i minnet och bland de bloggar som fortfarande i någon form ligger kvar på nätet (undrar hur många olika jag har haft totalt sett), så går jag in på ett annat konto med ett par andra bloggar, där det visar sig att jag startade den första av dem redan i början av november 2013. (Vart tog utbrändheten vägen? Det får vi rota i en annan gång, om jag ids!)

Nå! Det kontot startade för jag fick för mig att jag ville vara så anonym som möjligt! Därför skrev jag på engelska, följde engelsktalande bloggare, la in mycket bilder, ”onsdag utan ord”, var med på lite tävlingar/uppgifter… och kan ni tänka er! Efter några år följde jag till och med NaNoWriMo! (National Novel Writing Month) Dels originalet, november månads 50 000-ords upplaga OCH den i april OCH den i juli som var CAMP! Och vann! – alltså nådde de 50 000 orden i november och det antal ord som jag själv hade valt till Camp-upplagorna.

Helt otroligt!!!
Och allt detta skrev jag på engelska!!!
Med start inför NaNoWriMoCamp april 2019!

Sedan varje tillfälle tills…
sista (senaste?) – november 2021, som jag inte fullföljde. Skrev knappt hälften av målet 50 000 ord. Vid det laget hade nog den nuvarande utbrändheten börjat rumstera runt i mig, antar jag.

Men mer om detta tar vi en annan gång! Kanske…