Alla inlägg av N i n a

Med andra tankar

En hel vecka!

Man säger ofta att tiden går så fort. Det är i och för sig relativt, men visst känns det så ibland. Jag visste att jag inte varit inne på wp på ett tag, några dagar så där trodde jag, men när jag såg hur flitiga ni har varit, insåg jag plötsligt att det gått en hel vecka. Förra lördagen, var det!

Så vad har jag gjort då? Tja, lite av varje. Men inte skrivit nåt annat än ett mejl till väninnan. Fast jag hade tänkt att såväl blogga som börja jobba lite med så kallat eget skrivande. Plocka fram nåt av de gamla påbörjade manusen och åtminstone läsa igenom. Fundera över vilket av dem jag ska skulle känna för att ta tag i.

Nix! Det har jag inte gjort. Istället har jag gjort lite föreningsgrejer, men det är inte så mycket nu längre, när vi faktiskt har en fungerande sekreterare numera. Det känns faktiskt lite konstigt att inte längre vara tvungen göra större delen av sekreterarens jobb utöver mina egna uppgifter. Men skönt!!!! Gudomligt skönt!

Så har jag läst/lyssnat på böcker, försökt städa här, gjort de vanliga rutinerna åt frisördottern – skrivit fakturor bl.a. och…

… det bästa av allt! Jag var hos min kiropraktor i tisdags. Och efter att ha blivit helt förstörd i muskler, bindväv mm av förkylningen, samt tappat praktiskt taget all kondition och styrka så var den behandlingen guld värd! Efteråt var det som om ett tungt täcke hade tagits bort från mig. Alltså! Det var ju inte förkylningen som orsakade det där, men i samband med sittande och liggande i över tre veckor gjorde den det hela betydligt jobbigare än det varit tidigare

Alltså! Alla problem är inte puts väck, jag har fortfarande ischias, stel i ryggen och allt det där. Men! Det vände för mig! Efter att inte haft nån ork att ens försöka göra nåt fysiskt (jo, jag försökte emellanåt, men det var urjobbigt) så kunde jag nu börja ta tag i såväl cyklande som promenerande igen.

Inte så långa sträckor som jag normalt ger mig ut på, men 4 mil på fem dagar är jag nöjd över. Särskilt som dagarna 2-4 var rätt blåsiga och gråtrista. Första dagen ut var en omväg hem från kiropraktorn. Det var skönt den dagen. Visserligen kallt, några få grader över nollan bara, men solen tittade fram emellanåt, det var ljust och – hör och häpna – nästan vindstilla! Så ja! Det var en skön tur, och det kändes bra även efteråt.

Senare den dagen var jag på ett informationsmöte angående H22, och det var roligt och helt underbart att vara bland folk igen. Prata, skratta, vara med i ett sammanhang!

Sen var det några kämpadagar med motvind och allt, för att i går vara rätt fint väder igen. Kallt, men då får man bylta på sig vilket gör att man blir supersvettig under täckbyxor, polotröja och jacka. Och det är inget snack om möss-löst heller. Så genomvåt och stinkande var det bara duschen som gällde, särskilt i går och i förrgår, och sen in i tvättmaskinen med kläderna.

Att man kan stinka så skarpt och äckligt!!! Det måste vara chlorella-tillskottet som gör sitt jobb. Det är ju bra i så fall, men idag har jag ingen lust till nåt sånt…

Annars är det fint ute idag, om än bara strax över nollan. Överväger om jag ska hoppa över motionsrundan. Ser att det blåser rätt mycket, även om klart.se påstår att det bara ska vara ca 5 m/sek. Så jag drar mig verkligen för att bli så totalsvettig och stinkande i dag också, att jag måste duscha. Och för att det är kallt ute… ibland vill man bara inte.

Fem dagar på raken är bra, och det är helt ok med en vilodag.

Man kan ju röra på sig inomhus också. Andra sorters rörelser, övningar, stretchings, rent av diska det som väntar i köket, städa… dansa till nån youtubevideo…

Skriva… hjärnan behöver också motion.

(Och visst är det sol, värme, vår och sommar vi längtar efter!)

Hälsa

Vådan av att bli vaccinerad

Då när dom började att vaccinera, kände jag instinktivt att jag inte ville bli vaccinerad. Jag borde ha litat på den känslan och låtit bli. Men det pratades ännu mer om det då, och jag kände att jag skulle ha väldigt svårt för att ljuga och säga att jag hade blivit vaccinerad när jag inte hade det. Så jag föll för påtryckningarna, delvis också för att jag faktiskt träffar folk en hel del i officiella sammanhang. Här hemma är jag oftast ensam. Så i början av maj, lät jag dom göra det. Sticka mig!

Men jag fick biverkningar! Inte de där vanligaste symptomen med feber och kanske lite förkylningskänsla, om man alls fick nåt mer än ont i armen. Om det bara hade varit det och över på ett par dagar, max en vecka, hade det varit överkomligt.
En svullnad nästan lika stor som min hand, röd och kliande dök upp väldigt snart strax under sticket. Jag blev konstant trött, magen kraschade, med symtom nästan som IBS – som jag aldrig haft annars. Energin försvann helt, hjärndimma, ont i kroppen, musklerna blev stela. Och en vecka efter sticket, mådde jag jättedåligt. Det var som om muskler och bindväv klistrades ihop. Jag kunde inte röra på mig lika fritt på cykel längre, inte lika långa turer. Det var ok just medan jag cyklade, även om turerna blev kortare, men sen knöt sig ryggen som en snigel som man petar på. Och jag känner fortfarande av den biten.
För inte så länge sedan mindes jag plötsligt en sak. För jag hade hela tiden fram till dess tänkt som att jag haft stelhetsproblem hela tiden sedan vaccinationen. Men så kom jag ihåg att i början av juli hade min yngsta dotter varit på besök. Hon och jag och en av hennes systrar träffades i Fredriksdalparken, promenerade runt och fikade. Nästa dag åkte vi till Kullaberg – och givetvis hängde jag med dem på en promenad i det kuperade landskapet. Mycket kuperade.
 
Jag trodde inte att jag skulle klara av att gå en promenad av den typen, men i förväg visste jag inte exakt hur kuperat det faktiskt skulle vara. Eller hur långt. Några kilometer brukade jag ju kunna gå. På slätmark… inte ville jag stanna kvar vid bilen och strosa lite för mig själv, när vi tre nu äntligen var tillsammans här ute på Kullen. Så självklart gick jag med!
 
Jodå! Det var upp och det var ner mest hela tiden. men det var vackert, det var roligt, det var underbart att vara tillsammans med mina två döttrar. När vi sen så småningom närmade oss där vi hade parkerat bilen, stannade vi på ett ställe nere vid havet och fikade. Visst var jag trött då, men inte mer än att jag ändå klarade den sista biten till bilen. Till och med vägen upp till stora vägen. Om jag minns rätt, så var det ca 1,5 km kvar då till bilen. Och det gick.
 
Det lustiga och smått underliga var, att när jag efteråt kollade hur långt vi hade gått, visade det sig att vi gått 6,2 km. Hur gick det till? Hur kunde jag klara det! Just promenera hade varit knepigt under ganska lång tid innan. Men 3 till 4 km brukade oftast gå bra. Ett smått mysterium, det här, men jag var optimistisk och tänkte att jag klarar ju mer än jag tror!
 
Jag minns inte hur det kändes efteråt! Hemma igen och dagarna därefter! Träningsvärk? Men har inget minne av att det skulle vara helt förfärligt i så fall.
 
Senare kom den här stelheten som fortfarande är så jobbig. Särskilt på morgnarna eller när jag suttit väldigt mycket en dag. Efter en cykeltur, som jag tyvärr inte klarar att göra så lång som tidigare, knyter sig ryggen och höfterna nästan som i kramp.
 
Hur kan detta vara? I och för sig ska jag inte påstå att jag var fullt rörlig innan, så vad jag tror – särskilt efter att jag läst på ganska mycket  om Covid och vaccinerna (och mera), är att det visst påverkat mig, och forfarande gör. Men det är en kombination av det tidigare, och stress och gammal skräp i kroppen. Slaggprodukter.
 
Men när jag nu läser om vad som kommit fram om biverkningar av vaccinerna, så är det skrämmande. Biverkningar kan komma direkt efteråt, några veckor efteråt eller flera månader efteråt. Jag tror fortfarande att vaccineringen är skyldig till det där extra även om jag inte kan skylla allt på den. Giftet drabbade vad jag kan kalla ”mina svaga punkter”, även om det bokstavligt talat inte är fråga om bara punkter.
 
Sedan ett par månader tillbaka har jag fått ischiassmärtor som jag inte känt av på flera år nu. Även lårmusklerna har drabbats av något. Det började ovanför knäna, men nu är det hela vägen upp. En stumhet, skulle jag vilja kalla det.
 
Å andra sidan har jag full tilltro till min kropps egen förmåga att läkas, och tillsammans med behandling med Kiropraktik, massage och Akupunktur (har hittat en fanstastisk utövare), kostomställning, stresshantering och inre – vad det nu kan vara. Så där måste jag göra vad jag kan för att hjälpa min kropp tillbaka till hälsa. Oavsett vaccination eller inte.
 
Så jag har nu gått över till en ganska så Ketogen kost. Socker har jag undvikit länge, tål inte vete, råg etc sen nästan 20 år tillbaka. Äter inte vanliga kakor eller godis. Bakar ibland själv, men då är det betydligt nyttigare varianter. Men! Jag åt fortfarande då och då ris, polenta, riskakor, potatis ibland, bakade bröd – om än bättre varianter än förr. Så varför mådde jag inte bättre nu! Jag åt ju nyttigt!!! Fibrer och frukt och grönsaker, rotfrukter! Wholegrain!
 
Ja! Jag hade gått på det där! Jag med! Men bättre sent än aldrig att ändra sig.
 
Det började nog nån gång i höstas när jag på YouTube stötte på Steven Gundry. Han pratar mycket om att minimera intaget av lektioner, samt pläderar oerhört för olivolja och att skippa bröd och alla sädesslag över huvud taget. Att tryckkoka quinoa var ok, liksom att tryckkoka bönor
 
Sen fortsatte det där, och jag lärde mig mer och mer. Terry Walsh, som var rullstolsbunden i MS, botade sig själv med en kostomläggning och ökat intag av vissa kosttillskott. Jag hittade Gary Taubes, Lars Bern, Sebastian Rushworth, Youtubekanalen Low Carb Down under och många fler. Jag visste redan mycket om sockrets skadlighet, men utökade det hela allt mera.
 
Det var ju inte helt nytt det här! Redan när LCHF vara en ganska ny företeelse (för mig) var jag inne och testade den. Det måste ha varit ca 12 år sedan och den gången gick det inte alls. Det var gott, med Turkisk yoghurt och grädde, stekta grishalskotletter och en massa ost. Men det var osten som fick mig på fall. Min kropp tålde inte proteinet, och jag räknar med att det forfarande är så. kan äta lite, nån kortare period så där! Men inte permanent dagligen.
 
Men nu, nån gång i höstas, när jag började läsa på mera om historik och fakta, och faktiskt tog det hela till mig – då vände allt för mig. Jag rensade bort ris, polenta, riskakor, och andra kolhydratrika varor. La till olivolja, köpte sardiner, började äta mera kött – fett kött – och nåt hände!
 
Hjärndimman försvann och magen lugnade ner sig. Det var det första. Märkte efterhand att jag kunde äta kokosolja och gurkmeja igen utan att magen protesterade. Började för ett par veckor sedan med att testa ägg igen, som jag inte ätit på 15-16 månader eftersom jag fick armveckseksem. Det tål jag nu, vilket jag är oerhört tacksam över.
 
Det egentligen enda som är kvar nu i kroppen, är den där underliga stelheten. Och jag bara undrar – vad är det frågan om egentligen? Är det vaccinationen som ligger bakom? Som är grundorsaken? Eller är det nån sorts ”slump”? Dålig hållning, för mycket sittande och för lite rörlighet, stress – gammal och ny… Eller vad?
 
Jag har förstått att hållningen inte har varit den bästa under många år. Inte några enorma dåligheter, men lite sned, lite för mycket svank, har tyngdpunkten på ena benet bara. Men sammantaget och under lång tid – så har det skapat problem.
Lägg därtill stress – både gammal och nyare, både tillfällig och mer permanent….. efter ett tag så växer den bilden fram!
 
Men jag tror fortfarande att Vaccinationen hade en ganska så stor skuld i det här skeendet. För innan dess hade jag tränat mig bättre i form. Min kondition var bra, jag kunde cykla mer än två mil åt gången utan alltför intensiv träningsvärk efteråt. Ok! Ryggen var väl inte helt som den skulle, men på det hela kändes mitt liv positivt! Jag var på väg!
 
Och så blev jag vaccinerad, och läste nyligen att biverkningar kan dyka upp långt efteråt.
 
 
Hälsa

Det metabola misstaget

Det är så sjukt det här. Vi lever i ett demokratiskt land, med yttrandefrihet och rätten att välja sitt liv själv. Och så hittar man på det där med passet! För att bara nämna en sak. Förföljelse av en grupp människor – som tänker själva och väljer utefter det. Och som följd blir det allt mer Vi och Dom, där ”dom” blir mer eller mindre förföljda av ”vi”. Vem känner inte igen nazism i det här? Eller åtminstone folks dumhet och tendens att hacka på, trycka ner och jävlas på olika sätt med dem som inte tycker och tänker likadant som de själva.

Nu är det ju så, att viruset dödas inte av vaccinet. Men om det funkar som det ska, ska de som är vaccinerade ha skydd nog för att inte bli sjuka. Så det är alltså ”dom” som i så fall är i riskzonen. Inte ”vi”. Och ”dom” har av fri vilja valt att inte vaccinera sig. Eller nöjt sig med den första – som de kanske blev ruskigt sjuka av. Såsom undertecknad som nu, snart 9 månader senare, fortfarande har sviter efter vaccinationen.

Men så här funkar det inte i verkligheten. Folk kan inte var säkra på att få fullt skydd av de så kallade vaccinerna. Det finns åtskilliga nu som blir allvarligt sjuka i koviden. Trots att de blivit vaccinerade både 2 och 3 gånger. För att inte tala om de biverkningar som många får. Ibland riktigt allvarliga.

Astra Zenecas vaccin visade sig kunna bilda blodproppar, stroke i värsta fall. Pfizers och Modernas vacciner kan orsaka hjärtmuskelinflammation. Bara två exempel, det finns mera. Läs gärna den här artikeln på Anthropocene, och bli verkligt skrämd!

Vilka är det som försöker luras? Tillverkarna förstås. Big Pharma! Etablisemanget. De som tjänar enorma summor pengar på den här pandemin!

Att så snabbt få fram ett fungerande, så riskfritt vaccin som möjligt på den här korta tiden, är omöjligt! Normalt krävs det minst 7 till 10 år för att framställa ett bra fungerande vaccin, med oändliga antal tester under tiden. Detta är lurendrejeri i allra högsta grad, att få folk att tro det. 

Eller är det en avsiktlig metod att minska populationen globalt?

Det här vet inte folk i gemen, dom ville ha vaccin mer eller mindre omedelbart, men det går inte fortare att få fram ett vaccin för att man får mycket pengar till det. Det finns helt klart en tidsaspekt i framställandet.

Och så den här skräckpropagrandan som folk så gärna går på istället för att söka information på bred basis. Hur är det, gemene man, med källforskningen? Varför sväljer ni skräckpropagandan utan ens en gnutta eftertanke att söka efter mer information, oberoende information?

Okej! I början av pandemin var det kanske inte så många som kritiserade det här och publicerade sina åsikter. Det var heller inte lätt att hitta information från kritikerna. För det fanns säkerligen redan då. Men lyckligtvis är det allt fler nu som forskar i detta och går ut med annan, mer relevant information. Inte minst från de som själva är läkare. Med risken att bli av med sina jobb och sin läkarlegitimation eftersom de tänker själva och är modiga nog att både undersöka alla aspekter av det här och publicera det de skriver. Tack, ni som finns, vågar och kämpar för att sprida den här informationen!

Men vi ska inte nöja oss med att läsa om eller lyssna på info om den här pandemin, utan även kort fördjupa oss i ämnet Den metabola Pandemin. Och – peta i oss immunförsvarsuppbyggande ämnen. Såsom vitaminerna C och D3, zink, kolloidalt silver och – inte att förglömma – vitlök. 

Eftersom jag inte är medicinare, och inte heller någon expert på det här men oerhört intresserad, så har jag ändå en tendens att glömma namn på mediciner som nämns, men flera av dessa personer som skriver om det här, har även nämnt att de mediciner som faktiskt hade kunnat stoppa pandemin redan i sin linda, förbjöds väldigt snabbt. Man nonchalerar och viftar bort att vitaminerna D3 och C skulle kunna fungera, och lobbyverksamheten undersöker noga den digitala marknaden efter allt som skrivs om pandemin och vaccinerna, och kritiken de finner blir i bästa fall bara raderat. 

Men de som yttrar sig om det här, liksom de som skriver om det sjuka i vår kosthållning – sockerbaserat och med rädsla för fett som matats i oss sen framför allt 60-talet – blir allt fler. Det är den metabola pandemin som skördar mängder med människoliv, inte koviden. 

Hälsa

Om nyttan – eller onyttan – av mjölk

Nedanstående är ett utdrag ur Boken ”Välj Hälsa” skriven av Stig Bengmark, och jag håller fullkomligt med.

”För mig som studerat ämnet på djupet är det fortsatta helgonförklarandet av komjölken en gåta. Kanske blandar man ihop modersmjölkens nytta med den animaliska mjölkens onytta för människan? Ingenting kan i så fall vara mer felaktigt.

Många äldre minns helsidesannonserna med kända personer som tog glada skutt upp i luften. Texterna hade alla samma innehåll: »Mjölk ger starka ben!«

Flera år senare publicerades en solid svensk undersökning som följde cirka 61 000 kvinnor och 45 000 män från Uppsala, Västmanland och Örebro i drygt 20 år. De som konsumerade mycket mjölkprodukter (mjölk, ost, smör och yoghurt) hade en statistiskt säkerställd högre andel för tidig död. Inte förvånande uppvisade de också en större andel benbrott, det vill säga tecken på benskörhet. Efter drygt tjugo år hade faktiskt 15 000 av kvinnorna avlidit, och drygt 17 000 haft någon typ av fraktur. Bland männen, som följdes upp efter elva år, hade 10 000 av cirka 45 000 avlidit, och 5 000 haft en fraktur.

Man kan leka med tanken att de svenska böndernas produktion hade varit lika hårt övervakad som tobaksindustrin i USA, där företagen med jämna mellanrum blivit dömda till flermiljardskadestånd (i dollar) för »missvisande marknadsföring«. När man i USA insåg att tobaksodlandet var på upphällningen, satsade den federala regeringen många miljarder dollar på att ta fram alternativa grödor. Bland annat hjälpte man sina tidigare tobaksbönder att komma igång med odling av jordnötter, ärter, bönor och dylikt.

Men nej. I Sverige finns den skyddande handen kvar över mjölkproducenterna. Trots alla dess mörka siffror tycks mejeriindustrin kunna känna sig trygg – dess produkter är sedan århundraden »helgonförklarade« och får inte ifrågasättas.”

Hälsa

Äppelcidervinäger mot vårtor?

Jo, jag har läst om det, att äppelcidervinäger kan användas för att ta bort vårtor. (Kan över huvud taget nånting ta bort vårtor?) Förr fanns det nåt man kallade gentiana blått, en blålila vätska som man penslade på vårtorna och efter bara en ganska kort tid hade de försvunnit.

På apoteket kunde man köpa en penna som man liksom ritade på vårtan för att den skulle dra till skogs och aldrig mer komma tillbaka. Men jag minns inte vad den kallades, eller vad det var för ämne som var verksamt. Minns inte om det faktiskt fungerade ens. Tror det.

Nu kan man på apoteket köpa en sorts vårtborttagningsmedel i en liten brun flaska som luktar starkt och vidrigt. I korken sitter det fast en liten spatel som man ska applicera vätskan med på vårtan.

Stark, står det på etiketten på den jag köpte. Innehållet är bland annat mjölksyra, salicylsyra, etanol och eter. Inte undra på att det luktar starkt och vidrigt.

Funkar det? Nja, kanske om man står ut. Det står att man ska applicera en gång om dagen. Har testat. Först torkar det till och blir vitt. Sen nöts det vita bort och inget verkar ha hänt.

Det går inte att göra det här experimentet varje dag. Till och med om man duttar på nytt efter två eller tre dagar, kanske ännu lite längre, så svullnar fingret och det gör förbaskat ont! Så efter ett antal tester med ett antal dagar emellan gav jag upp. Duttade på en gång och struntade i gång två.

Vad händer då? Jo efter ett tag, en och en halv till två veckor efter, torkar liksom översta skiktet på vårtan in och efter ytterligare några dagar kan man peta, dra och lirka bort det där skiktet. Men inte har det tagit död på vårtan inte! Den kommer igen och fortsätter växa.

Ja? Vilken av de här två väljer ni?

Sen hade jag då läst det där om äppelciderinäger, och för ett par dagar sedan beslöt jag testa.

Jag hade köpt Kung Markatta’s ekologiska raw, ofiltrerad äppelcidervinäger med moder. Jag brukar ta en skvätt av den i ett glas vatten och ha som måltidsdryck, och tycker det är gott. Däremot tycker jag inte den är god att göra en vinegrette av. Vet inte varför, men det blir en väldigt konstig smak tillsammans med olivoljan och kryddorna. Tycker jag, alltså. Har en vanlig neutral till det och när jag bakar.

Men nu valde jag alltså den här raw, levande vinägern. Blötte ner en bomullssudd, la den på vårtan – som sitter på vänster pekfinger – och fäste fast den med vanligt plåster.

Det röda som syns, är bara ett litet plåster på baksidan för att hålla ihop det andra. Det var lite för kort, för att gå tillräckligt omlott.

Sen fick jag ju blöta den då och då, och dessutom blev det att jag diskade med plåstret och bomullssudden kvar så fingret blev alldeles vitskrynkligt där plåstret och sudden var. Då blev ju huden väldigt mjuk och det gick att nypa och peta bort en del av kanterna på vårtan.

Det verkar som att det fungerar!!! Jag borde kanske ha tagit en bild på ”före” så jag också hade kunnat ta en bild på ”efter”, men det tänkte jag inte på. Men efter bara – jag hur många dagar är det nu sedan jag la på första vinägersudden? Tre? Fyra? Nånstans där i alla fall.

Som synes, plåster på plåster…

Och vet ni vad! Vårtan är mindre redan! Trots att jag inte haft nån våt vinägersudd där hela tiden. Jag tycker mig minnas att det skulle kunna ta minst ett par veckor innan en vårta försvann, men jag misstänker starkt att det går fortare nu eftersom jag tog just den här vinägern. Det måste ju vara extra kraft i den eftersom den är levande, inte bara sur-syrlig.

Vårtor orsakas tydligen av virus, och äppelcidervinägern tar helt enkelt död på viruset – ergo, även på vårtan.

 

Hälsa

Inte om komjölk

Eller i vart fall om mjölk! Växtmjölk! Och om socker.
Har ni tänkt på så söta de är, de där mjölksorterna gjorda av havre, mandel, soja och så vidare? Nej, jag tänkte väl det! Det har inte jag heller gjort, trots att jag läst Ann Fernholms artikel om hur mycket socker det faktiskt är i de där mjölksorterna.

Jaha, tänkte jag när jag läste det, men jag upplevde det inte. Jag kände att det var en viss sötma, men var det bara lite sötma eller var det verkligen sött?

Inte förrän jag nu slutade köpa Alpros sojamjölk barista och istället började mixa min egen mjölk, fast på mandel och sesamfrön istället för havre, som jag verkligen förstod hur otroligt söta de där mjölksorterna faktiskt är. Inte som smågodis förstås, men likväl – söta!

Och i och med det, ganska så rejält beroendeframkallande.

Jag har tidigare tänkt sluta köpa den där mjölken. Hade ju läst på innehållsföreckningen och jag gillade inte antalet tillsatsämnen.
Vill egentligen ha så ”rena” produkter som möjligt och ingenting som är processat! Så de där E-ämnena tilltalade mig inte alls.

Insåg också att jag drack mer kaffe än jag kanske egentligen borde, för att inte tala om muggen med varm choklad på kvällarna. Så onödiga kalorier! Så onödig kostnad! och varför bidra mer än nödvändigt till sopberget, när det faktiskt är ganska enkelt att själv göra mjölk?

Okej! Riktigt likadant blir det ju inte, men inte bara dugligt ändå, utan bra mycket nyttigare. Och inte för att jag har räknat på det, men sunda förnuftet säger att det i längden blir bra mycket billigare. Så…

  • inga E-nummer
  • inget processat socker
  • ingen processad produkt
  • inte beroendeframkallande, alltså…
  • dricker man inga onödiga mängder mjölk eller kaffe eller varm choklad

För övrigt så dricker jag aldrig mjölk glasvis, oavsett om det är frågan om komjölk eller växtmjölk. Det är bara till kaffe och varm choklad som jag använder mjölk.

Jag tycker också att det är helfånigt att använda köpt växtmjölk, till exempel mandelmjölk, och göra smoothisar med såna som vätska. Mixa hellre med lite mandlar och använd sedan vatten som vätska. Det blir en win-win situation. För den köpta mandelmjölken innehåller otroligt lite mandel – men tillsatser och socker. Medan den hemgjorda mandelmjölken, bara innehåller mandel och vatten. Hur gräddig man sedan vill ha den, bestämmer man själv. Liksom om man silar mjölken. Massan man då tar bort kan man baka bröd med.

Win-win, som sagt.
Och läs gärna Ann Fernholms undersökning av Oatly’s havredryck HÄR!

Varm choklad, förstås. Den här gången.

Hälsa

Ibland händer det!

Jo men visst! Ibland händer det, och saker förändras. Ibland till det sämre, som till exempel när jag blev vaccinerad och kraschade nästan totalt. Fick inte feber, och kanske det var nåt mer som jag slapp, men resten av biverkningarna kom. Fastnade. Och satt kvar… satt kvar… satt kvar…

Trötthet. Ingen energi. Hjärndimma. Den där kroppen som redan innan tampades med stelhet och i viss mån värk, blev nu näst intill omöjlig. Värst nätterna. Eller rättare sagt morgnarna. Stel i nacken. En sorts yrsel som ine hade sin rot i balanssinnet utan just i musklerna. Det surrade och knakade och knäppte överallt. Och efter att ha gjort något fysiskt, till och med om jag hade suttit eller stått för mycket, blev den helt slut. Det enda som någorlunda hjälpte var att sitta i soffan med värmedynan.

Sen var det magen också. Som om jag hade drabbats av IBS. Vilket jag aldrig någonsin tidigare haft besvär av. Magkatarr hade jag ofta förr, när jag var ung. Och jag fick diagnosen fibromyalgi 2008. Tretton år sedan. Känns som längre. Men något i stil med IBS har jag aldrig haft, och det kändes vidrigt.

Problemen med magen innan jag fann ut att jag inte tålde gluten, var förstås fruktansvärt jobbiga. Men ändå inget i stil med det här. Särskilt som det var i kombination med den där tröttheten, hjärndimman och så vidare.

Jag fick förstås gjort det absolut viktigaste. Men sen kände jag mig helt slut. Det gick ju inte över heller! Kändes orättvist. Många kände inte av vaccinationen alls. kanske lite ont i armen bara. Till och med dom som åt någon form av mediciner. En och annan blev lite sämre. Lite feber och influensakänningar. Men det var oftast över inom en vecka.

Nu långt senare, har man förstås hört talas om att det varit fler som blivit lika sjuka av vaccinationen som jag. Min kranio-sakral-terapeut berättade att hon hört fler klaga över samma sak, och att det kan sitta i under upp till ett år.

Ja men, hör jag en del säga, tänk om du inte hade blivit vaccinerad! Då hade du kanske blivit riktigt rejält sjuk i Corona, och till och med dött!

Jaja, så blev det ju för en och annan… av de som jag hört talas om som just dött i i Corona, så har majoriteten av dem varit de som redan var allvarligt sjuka.

Så har jag också fått mig berättat om de som blivit vaccinerade, två gånger till och med, ändå blivit sjuka. Och rejält sjuka dessutom.

Vilka tjänar på det här egentligen? Jo läkemedelsföretagen förstås. Och de som ligger bakom allt det där med att skaffa fram vacciner till varje pris. Och nu har man dessutom börjat på en tredje omgång av vaccinationer. Plus sån där vanlig säsongsinfluensa. För dom över 65. Så dom som vill kan få båda de där vaccinationerna på samma gång.

Snacka om att spruta in gifter i folk. Men det där med Big Food och Big Pharma är ju inga nyheter precis. Vad tänker de göra när de fått död på de flesta människorna på vård jord?

Jo de första som går åt är förstås de så kallade I-länderna. USA är väl värst kan jag tänka, med Monsanto och Coca Cola och McDonalds. Men resten av I-världen ligger säkert inte långt efter.

Funderade just här om dagen på att jag skulle försöka kolla upp varifrån vi får den majs som säljs här i Sverige. Med allt sitt GMO och annat. Och hur är det med soyan! Också GMO. Och så allt socker som finns i i stort sett allting. All processad mat.

Beroendeframkallande. För att vi ska köpa och stoppa i oss mera av de varorna. Bli fetare och sjukare och sen beroende av läkemedel dessutom, som gör oss ännu sjukare.

En av de sjuka sakerna i det här förfarandena, är att man fokuserar på symptom istället för orsaken till symptomen. Högt blodtryck till exempel! Sänk trycket med mediciner men bry dig inte om orsaken till det höga blodtrycket. Samma sak med diabetes 2. Och nu är det ju vissa sjukdomar som får beteckningen Diabetes 3 av vissa förståndiga typer. Alzheimers till exempel.

Det här sockerätandet tar död på människorasen.

Och vi talar om autoimmuna sjukdomar. Kroppen försöker skydda sig själv så gott den kan, men istället tar den död på sig.

För 50 år sedan och tidigare, var det bara ett fåtal – förhållandevis – som var överviktiga. Nu är det enligt den siffra jag senast såg, mer än 40% av befolkningen. I vissa områden långt mera.

Jag memorerade inte allt, och för övrigt är det inte tänkt att jag ska ha en vetenskaplig blogg. Bara en tyckarblogg, i vissa fall med en upprorig känsla bakom. Och siffror är väl det som är svårast att lägga på minnet.

Ja, jag började ju med att skriva om att jag blev så dålig av vaccinationen. Det var i början av maj. Och även om det var värst då i början, de första veckorna, så gick det liksom upp och ned under tiden som gick.

Och jag tyckte det började kännas bättre, och i slutet av september – är det verkligen mer än en månad sedan!!!! – när gymmet erbjöd två månader till halva priset och ingen startavgift, som jag beslöt börja gå där igen. Måste ta tag i mig igen, och röra på sig är ju alltid bra.

Jag cyklade förstås, och även om det inte hade varit lika smärtfritt och skönt som det var förr, tyckte jag mig ändå som om det började bli lättare. Rättare sagt, själva cyklandet gick ganska bra även om jag inte hade kunnat öka på sträckorna, men efteråt! När jag klev av cykeln! Hade det ända sen vaccinationen, nästan varje gång, känts som om jag skulle ramla omkull. Svaga ben, ont i ryggen…. jag tyckte det var som att det hade börjat ge med sig.

Så var det första gången på gymmet igen. Jag försökte ta det försiktigt. Lårpressen var ett måste eftersom jag hade börjat känna av ischiassmärtorna igen efter att ha varit borta länge, och då tidigare hade just lårpressen hjälpt mig bli av med de problemen. Och sen lite allmänt för armar och rygg och lite mage. Minsta möjliga motstånd, men ändå såpass att det kändes att jag gjorde nåt. Var lite rädd att jag hade tagit i för mycket med ryggmusklerna, men när jag sedan gick därifrån med cykeln kändes det bara bra.

Det var härligt väder den dagen, och jag tog mig en omväg. Först gående, men sen tog jag cykeln resten av biten. Det kändes inte helt kul i kroppen när jag kom hem, men det var okej.

Dagen därpå, som var en tisdag, kändes det också bra. Men onsdag morgon var det som förgjort! Musklerna hade stelnat till nåt enormt under natten, särskilt de sista före morgonen, att det var som om de hade klistrat ihop sig, särskilt i höftpartiet och ryggen. Det kändes som om jag legat lite svängd på kroppen, och musklerna hade fastnat i varandra. Jag lyckades ta mig till toaletten i alla fall, trots att det kändes som om jag skulle ramla omkull.

Tillbaka, inte till sängen utan till soffan. Det var såpass tidigt att det ännu inte var ljust, och dessutom har jag värmedynan vid soffan. Det är inte första gången jag placerat mig där när ryggen och höftområdet jäklats med mig.

Somna om gick inte, men jag hade pallrat upp några kuddar på lagom sluttande sätt, och så lagt mig själv på dem med värmedynan emellan. Och täcke och filt. Tiden gick sakta medan jag först försökte somna om men sedan bara låg och funderade. Vart skulle jag vända mig för att få hjälp med det här?

Läkarstationen? Nej. Det vore lönlöst. Möjligen skulle jag få värktabletter – om jag alls fick en tid samma dag. När jag kollade min läkarstation på 1177 fanns det varken tid hos läkare eller sjuksyster ledig. Dessutom – värktabletter??? Tabletter för symptomen – inte på orsaken till symptomen!

Så vad är det som orsakar symptomen, förresten???

Min KS-terapeut? Hon skulle kunna ge mig massage, om så bara tio femton minuter. Även om jag inte hade stor förhoppning om det, jag vet hon är jättemycket inbokad, men skrev jag i alla fall ett mejl och frågade.

Jag satt fortfarande kvar med värmedynan medan jag googlade hit och dit, och minterna gick. Vad fanns det för alternativ att tillgå? Nån massage som inte var för långt bort från här där jag bor. Det fanns kiropraktor nära, men kom på att jag faktiskt hade varit där en gång för några år sedan. Ja, mina muskler har varit problematiska under många år faktiskt, även om det successivt blivit värre på senare tid. Särskilt efter den 5 maj.

Så jag fortsatte googla på massörer och liknande. Ratade de som låg för långt bort, som inte hade nån hemsida där jag kunde få nån information, de som var för dyra eller för poshiga. Det finns ett gym ganska nära men gå dit… jag visste att där fanns det visserligen resursen men var också superdyra.

Så hittade jag till slut en kvinnlig massör som kan ett flertal olika typer av massage, lite annat också, samt hade fått ett flertal mycket positiva kommentarer. Från början hade jag tänkt mig vanlig klassisk massage, men när jag såg att det inte bara fanns en ledig tid samma eftermiddag kvart i tre , utan att jag också kunde välja Aromoljemassage på 40 minuter för bara 595 kr, så bestämde jag mig för det och bokade in mig.

Under förmiddagen blev jag kvar i soffan, men successivt släppte det värsta av den grymma stelheten. Jag var uppe nån liten stund, satte mig med värmedynan igen, gick uppe lite och så vidare. Fick i mig lite att äta både som frukost och lunch, och sedan gick det bra att cykla till massören.

Bara cirka 3 km dit och inga uppförsbackar. Det gick bra ta sig dit och det var ljuvligt med den där massagen. Precis direkt efter att jag klev upp igen från britsen knöt sig ryggmusklerna, men det släppte relativt snabbt. Var lite knepigt då med en gång när jag var på toaletten. Men sen så kändes det helt okej. Betalade, bytte några ord med massören och gick ut till min cykel. Och gick faktiskt hela vägen hem.

Det vill säga, jag blev ju vansinnigt kissenödig igen efter ett tag, men lyckligtvis skulle jag passera ett musei/parkområde där det fanns toaletter, och som inte stängde förrän klockan 16. Dit skulle jag hinna. Lyckligtvis. Men sen kunde jag gå resten av vägen hem innan jag bev kissenödig nästa gång. Och sen var det ett fasligt rännande till toan, flera gånger om, den dagen.

Glömde inte att dricka nytt vatten… och den där massagen gjorde nytta…

Men den tog ju inte bort alla problem för all framtid. Tyvärr! Så där fortsatte jag mitt muskelstela liv i tron på att jag åt nyttigt och bra för kroppen, fullkorn och bönor och annat som uppenbart skulle ge mig de näringsämnen jag behöver, så vad i hela friden var det för fel på mig egentligen!!! Min syster hade MS – men det stämde inte med symptomen. TBE? Nej det stämde inte heller. ?????

Sen den dagen har jag inte kommit iväg igen till gymmet, men kanske snart?

Böcker & Läsande

Om komjölk

När jag var liten bodde vi strax utanför Borås. Rena rama vischan. De flesta grannarna var granar, även om det låg några hus inom syn- och räckhåll. Men mer var det inte. Men ytterligare en bit ifrån låg en liten by. (Kan man verkligen kalla det by? Var det tillräckligt många hus för det?) Bland husen där fanns ett par bondgårdar.

Från en av de där gårdarna köpte vi mjölk och ägg. Mjölk som vi hämtade hem i en 2-liters plåtkanna. Mjölken var O-allting. O-pastöriserad. O-homogeniserad. O-separerad. O-standardiserad. Men den mjölk vi fick dricka hemma var nog den magraste tänkbara. Mamma skummade nämligen noggrant av all grädde, för att istället använda den till bakning och matlagning. Faktum är, att hon kunde bli en smula hysterisk om någon av oss drack av den nya mjölken innan hon hann skumma den.

Komjölk är väl annars inte precis det bästa en människa kan föda sig med. Trots allt så är det för kalvens skull som kon producerar mjölk. Vi är som spädbarn anpassade att dricka mjölk från våra mammor, men inte vare sig som barn eller vuxna är vi anpassade till att inmundiga något annat djurs mjölk. Vuxna individer ska inte dricka mjölk överhuvudtaget. Det är till och med så, att mjölk (och produkter därav) är det födoämne som är vanligast att man är allergisk mot.

Varför bör man inte dricka mjölk, och särskilt inte när man är förkyld? Jo, för mammor har i åtskiliga generationer känt till, att mjölk är slembildande. Och visst är det så! Det vet jag av egen erfarenhet. Och varför har mjölken då blivit ett så vanligt födoämne?

Tja, till en början kanske för att det var det som fanns att tillgå för att hålla svälten borta. Kon producerar ju mer mjölk – under gynnsamma förhållanden – än vad en kalv behöver. Och nu pratar vi om direkt från kon till konsumenten. Utan några mellanhänder. Senare subventionerades mjölkproduktionen just för att det var relativt billig mat med bra näringsvärde.

Den ende som ska dricka kons mjölk…

Enligt Wikipedia: ”Historiskt utvecklar människan laktosintolerans i vuxen ålder, antagligen för att vänja henne av med att dia (hos naturfolk kan barnen ammas upp till fem års ålder).[1] När människan i Europa blev bofast under stenåldern och började idka boskapsskötsel gjorde bristen på näringsämnen djurmjölk till en viktig berikning av kosten.

Vid samma tid muterade människan i Europa så att hon kunde spjälka laktosen, mjölksockret. I andra områden i världen är laktosintolerans mycket vanligt, och yttrar sig genom dålig mage vid ett intag av individuellt varierande mängder mjölkprodukter. Generellt har mjölk en avsevärt mindre prominent plats i kosten för vuxna i Afrika och Asien, även om det även här finns kulturer som under lång tid använt sig av mjölkprodukter, t.ex. den indiska.

I västvärlden raffineras livsmedlet mjölk oftast på mejerier, en processen som kan innebära separering, pastörisering,standardisering och homogenisering. Mjölk kan förädlas till filmjölk, yoghurt, smör, grädde, ost, messmör och kvarg.”

Pastöriseringen förstör visserligen bakterier, det var framför allt tuberkulosen man var rädd för, men förstör samtidigt viktiga enzymer. När man läser om högpastörisering och åtföljande lång hållbarhet på mjölk, kan man undra om det över huvud taget är en produkt som har rätt att kallas mjölk. Har det över huvud taget rätt att kallas livsmedel!!!

Homogenisering slår sönder de naturliga fettansamlingarna till små, små klumpar. Det ser kanske trevligare ut att slippa grädden på ytan, men förstör mer än det tillför mjölken. Bland annat upptas dessa små fettpartiklar mer eller mindre direkt genom tarmslemhinnan, när de istället borde ha brutits ner i matsmältningsbara molekyler med hjälp av gallan.

Mjölken var säkerligen nyttigare och en mer naturlig produkt på trettiotalet.

Pastörisering är uppvärmning av vissa livsmedel, framför allt mjölkprodukter till en viss temperatur för att ta död på skadliga bakterier och mikroorganismer. Pastörisering av mjölk sker på ett mejeri. Man skiljer på hög- och lågpastörisering. Vid lågpastörisering sker en kortvarig upphettning till 72-74 grader följt av snabb nerkylning. Vid lågpastörisering behålls smaken i större utsträckning än vid högpastörisering som sker vid 105-110 grader och som görs för att ge produkten högre hållbarhet. 

Medelst en nysning – ett P.S. från undertecknad

Kalcium kan man bl.a. få från: Spenat och andra gröna bladgrönsaker, oskalade sesamfrön, torkade fikon och aprikoser, paranötter och mandel, persilja, citron, sojamjöl och äggula.

Böcker & Läsande

Shoppingrunda

Det var inte bara bananerna, vilka tog slut nu till frukosten, som behövde fyllas på i kyl och sval. Det var väl det mesta i frukt och grönsaksväg.

(Som om mitt kylskåp är så stort att det har en uppdelning av kyl och sval… HA! Men man kan ju alltid låtsas, och där finns i alla fall en så kallad grönsakslåda längst ner. Om den sen är så bra, vet jag inte säkert. Knepig att hålla ren med alla små skarvar och krypin, det är den däremot. Inte första gången jag undrat om de arkitekter som designar hushållsvaror, har ens en gnutta aning om hur det faktiskt går till att förvara och laga mat. Har dom ens varit i ett kök? Mer än att hämta nån alkoholhaltig dryck i kylen…)

Okay! Jag gick i alla fall över till Citygross i förmiddags. Köpte inte bara bananer som sagt, utan även en del annat jag skrivit upp på min kom-ihåg-lista. En del av det sånt som jag sällan eller aldrig har hemma.

Till det senare kan räknas jordärtskockor. Det ska tydligen vara jättenyttigt. Superfood för de där bra tarmbakterierna. Rätt sorts fibrer. Fiberbästisen pektin. Bra för min kropp och hjärna också. Superfood, var det ju!

Har bara ätit jordärtskockor en gång tidigare i mitt liv. Fick en påse av min dåvarande sambos dotter, som hade det i deras trädgård. Det var små saker. Knöliga och inklämda i sig själva bland rottrådar och gu´ vet vad. De här såg onekligen betydligt trevligare ut.

Hade heller ingen aning om, den där gången, vad man skulle göra med dem. Eller hur, rättare sagt. Soppa på dem skulle vara gott i alla fall. Sas det. Så där kämpade jag med att få bort rottrådar och skal och fula konstiga saker som satt på dem, och snart nog avskydde jag alltihop.

Nån sorts soppa fick jag till så småningom, även om jag nu inte minns hur jag gjorde. Vilka kryddor jag hade i eller så. Och efteråt sa jag, att jag aldrig mer i hela mitt liv skulle befatta mig med jordärtskockor, än mindre äta nåt som var gjort på dem. Det var inte gott! Inte ett dugg! Och alldeles för tidsödande och besvärligt att göra!

Nu läste jag i alla fall om nyttan i Food Pharmacy, och läste receptet på soppan ifråga. Ah! Skulle väl kunna testa. Hade skrivit upp dem på inköpslistan, men inte vad som mer krävdes för att laga den där krämiga goda soppan. Hm…

Så jag köpte några stycken. Bra början. Tog fram receptet när jag väl kommit så långt där hemma, och såg att jag i stort sett inte hade mer än skockorna och buljongtärningar till den där soppan. Jo, svartkål! Men det var avsett att ha som tillbehör och dekoration, i form av chips. Hade inget blomkålshuvud! Inget päron eller nån timjan! Definitivt ingen tryffelolja! Men just det, tryffelolja, väckte ändå inget intresse hos mig. This fancy, luxurious stuff!

Först skulle skockorna sköljas av, skäras i mindre bitar och puttra i buljong tillsammans med purjo. Sen skulle det mixas tillsammans med blomkålen till en slät krämig puré. Enkelt uttryckt. Det var ju ett päron med också. Så vad skulle jag ta istället?

Svartkål förstås!
Eller möjligen grönkål som jag också hade köpt, men jag valde svartkål. Så medan de oskalade men borstade och sköljda skockorna puttrade med purjon och två små mandelpotatisar jag hittade i kylen, mixade jag inte bara svartkål till smått-smått, utan även fänkål, en selleristjälk och persilja. 

När skockorna och det andra var mjukt, mixade jag allt det direkt i grytan, blandade sen i det gröna mixent, smakade av och kryddade. Citron, svartpeppar och lite cayennepeppar. Rörde i lite rapsolja – inte tryffel!!!

I tallriken sen la jag i botten ett par matskedar gula ärthalvor som jag kokade i går kväll. För ytterligare fibrer, protein och mättnad. Och över alltihopa, lyser moder sooool! Alltså.. nä… jag ringlade lite sojagrädde. 

Det blev gott!
Även om det mest smakade svartkål! Vilket jag i och för sig tycker om. Det hade bara behövts lite mer sting i det hela! Mera cayennepeppar eller kanske lite chili-paste. Skulle kunna tänka mig vitlök också. Och lite mer citron… 

Men där är en portion till. Den kan man krydda lite stingigare.