Lusten till allting försvinner ju mer det mörknar framåt eftermiddagen och kvällen. Det är förstås inte alltid så, men har varit det till och från de senaste veckorna. Kanske tidigare också, men det verkar vara nåt speciellt nu som jag inte riktigt känner igen.
En underlig trötthet griper tag i mig emellanåt, av typen man bara somnar oavsett vad man vill. Inte bara normalt trött eller sömnig med andra ord. Nästan som om man skulle förlora medvetandet! Ett obehagligt killande i magen som påminner mig om åren med ångest. Och en underligt sugande känsla i hela kroppen som jag dövar med mat. Det gränsar till att jag får nån form av panik.
Tröttheten har nog – åtminstone delvis – samband med den där stötvågsbehandlingen hos sjukgymnasten för ett par veckor sedan. Den är ju avsedd att trigga igång en lättare inflammation för att stimulera immunförsvaret, och nog tusan triggade den igång en inflammation alltid! Och inte nån ”lättare” precis!
Men efter att stora tröttheten plötsligt kom opåkallat direkt efter lunchen idag, och att det killade så där obehagligt i morse, kom jag att tänka på magkatarr. Till lunchen hade jag nämligen finhackat en vitlöksklyfta som jag blandade i det sista när jag la upp mina bönor i tomatsås på tallriken, och jag kände efteråt att den där vitlöken liksom åkte upp och ner i halsen på mig. Inte bokstavligen förstås, men den starka, nästan isande, smaken.
Men vad har orsakat själva magkatarren då? För jag brukar tåla vitlök även i rått tillstånd med mindre jag äter det ofta. Jag rannsakade minnet, för det är inte helt lätt det där. Att vara matdetektiv.
Kaffe? Kunde ha varit, men varför har jag då inte konsekvent fått problem med magen när jag druckit kaffe? Inte ens nåt problem med kaffet uppe hos C igår eftermiddag.
Så vad kan jag ha stoppat i mig som ger mig de här reaktionerna? Och då tänker jag inte i allra första hand på trötthetsanfallen, utan på killandet i maggropen, den ångestliknande känslan och så att det blivit väldig fart på magen och stora portioner. Om man kan få uttrycka det på det viset. För just det är inte första gången! Jag har haft flera perioder med de obehagligheterna.
Finns det nån gemensam faktor för det här?
Men så plötsligt slog det mig.
Jag äter Chlorellaalger i akt ock mening att rensa ut gifter mm ur kroppen och har gjort så under en längre tid. Det vill säga – jag glömmer bort periodvis, och ibland blir det ganska lite åt gången, ibland mera. Men för några dagar sedan funderade jag över hur mycket man egentligen ska ta, och läste bak på påsen. 1 -2 tsk per dag, stod det, och man ska börja försiktigt. Jag strödde 1/2 tsk på frukostsmoothien och insåg att jag i stort sett hela tiden har tagit alldeles för lite. Åtminstone om man ska följa anvisningen.
Jag erinrade mig också att när jag för flera år sedan provade äta Chlorella, så gick det inte. Jag fick kliande utslag på händerna, vilket är ett tecken för mig att det är något jag inte tål att äta. Men jag minns inte om jag fick problem med magen då, eller mådde dåligt på annat sätt. Förmodligen gjorde jag det, eftersom jag tänkte att jag inte tålde det. Några år senare när jag berättade det här för en person som rekommenderade mig att äta Chlorella, sa hon att det kunde betyda att reaktionen visade att chlorellan fungerade och att jag behövde det. Jag förstod logiken i det resonemanget.
Sen gick det ytterligare några år innan jag faktiskt provade igen, men tror det var Spirulina då, och märkte inte av nån särskild reaktion. Inte vad jag minns i alla fall. Mer än att jag tyckte det smakade vedervärdigt! Så kanske jag inte åt så mycket av det grönblå trots allt…
Och så nu då! Man skriver ju inte upp varje dag vad man gör, vad man äter och hur man mår. I vart fall inte jag. Inte så där detaljerat som om man följer en viss sak. I det här fallet alger. Och det är ju sällan man bara äter en enda sak! Ja i princip äter man aldrig bara en enda sak under en längre tid!
Jag har en del erfarenheter vad gäller födoämnesallergier/överkänslighet. Själv tål jag varken de vanliga sädesslagen eller mjölkprodiúkter, och särskilt mjölk/grädde/crème fraiche är väldigt knepigt. Jag reagerar inte omedelbart på det. Och inte alls märkbart om det bara är nån enstaka gång jag tar t.ex en klick crème fraiche. Ost äter jag aldrig numera.
Men om jag fortsätter fuska och tar lite då och lite då, använder smör, tar en skvätt grädde eller mjölk i kaffet, så efter några dagar eller nån vecka faller det en sån där förlamande trötthet över mig. Magen är lite bråkig, men inte på ett sätt som omedelbart får mig att tänka på mjölkprotein.
Och det löjligaste är att jag lurat mig själv flera gånger om med just det här.
Nu har jag under en veckas tid slarvat lite med mjölkprodukter. Inget stort, men återkommande. Så där är en faktor till obehagen. Men jag har ju också haft de här obehagen utan att ta mjölk i kaffet eller ta den där lilla portionen ris à la Malta. Så varför i så fall idag?
Då fick jag den där aha-känslan igen att det nog var Chlorellan – också- som påverkade mig. Att det var chlorellan som tidigare har gett besvär och att nu råkade det vara båda triggarna som påverkade mig. Med magkill, kliande knottror på händerna och allt det andra.
Det som är så svårt med det här överkänslighetsproblemet, är att jag inte känner omedelbart när jag äter något jag inte borde äta. Jag blir inte röd kring munnen, det kliar inte i halsen. Under en period för ett antal år sedan. mådde jag lite lätt illa om jag drack en kaffelatte, men inte ens det gör jag numera. Reaktionen ligger på lut och väntar en dag, två dagar, kanske tre dagar. Sedan kastar den sig över mig med allt det där jobbiga, tröttande.
Så det är väl bara att skippa chlorellan helt, skärpa sig med mjölk i kaffe igen, och se vad som händer. Om jag verkligen behöver nåt utrensande till hjälp så finns det andra metoder.
Min ostyriga penna! 