Jag vill stå så här
med dig
tills vi blir en staty!
.
.
:
:
De Vackraste Orden?
Kategoriarkiv: Med andra tankar
När lusten blir obetvinglig…
när orden trängs i tankarna, men man varken ser eller hör – och man får inte ett enda ord på pränt. Man finner inget sammanhang, i den här lusten. Den bara finns, som en nödvändighet.
Det är min själs syfte att förverkliga i detta liv! Att skriva. Man lärde sig läsa när man var fem år bara, och böckerna blev ens liv.
Varför använder jag ordet ”man”?
Känns jag inte vid mig själv?
Skäms jag?
Ser jag mig som nån annan?
Nån obefintlig, okänd varelse med en talang som håller på att dö bort.
På grund av att livet kom emellan…
? ? ?
Skyll inte på livet! Skyll på ADHD om du nu ska skylla på nåt över huvud taget. Och på de omständigheter i livet som du utan att riktigt märka det, tagit på dig.
Tog på dig tills du höll på att skrika av frustration, av stress, känslan av att kvävas …
Upp och rör på dig!
Just det! Den där Structured-kalendern plingade just fram att det var dags! Dags att röra på mig! Återkommer strax – ska bara studsa runt lite.
Hej igen! Despacito på Youtube är helt suveränt att dansa till. jag måste ha varit en ”latina” i tidigare liv.
Nu har det plingat för ”egen skrivtid” – och trots att jag hela dagen har fått flytta omkring på de där andra olika göromålen, så är det definitivt dags för lite egen skrivtid nu.
Den är faktiskt bra den där kalendern! Inte om man vill se en hel månad i taget som man kan göra i en vanlig kalender – och jag har givetvis kvar min Apple-kalender – men som en ”kom-ihåg” och ”peppa-upp” och ”nu är det dag” är den jättebra. Inte minst för att den får mig till de här skrivarstunderna som jag längtat efter.
Visserligen har jag bara lagt in en timme på kvällen till eget skrivande, och i praktiken har jag inte kunnat vara ”ordentlig” och följa schemat helt varje dag. Om inte annat så har det blivit förskjutningar, ibland fram ibland tillbaka. Och ett och annat har försvunnit helt. Eller blivit avbokat.
Men ändå! För mig är den bra!!! Precis vad en ADHD behöver som har tendens att fastna i sånt som inte är bra att fastna i. Inte för länge i alla fall. Som spel på iPaden. Jag har till och med skrivet lite ”eget” på tider som inte varit schemalagda! YES!!!
Eller annat, var det ju! Idag t.ex. så blev i stort sett allt ändrat eller förskjutet. En sak var att ordföranden och jag skulle haft ett möte kl 17 och bland annat jobba med verksamhetsberättelsen. Jo det hade väl blivit en del annat också – med en ordförande och en kassör som också håller med marknadsföring och annat kontorsarbete. Redovisning av sponsrade medel… ansökningar om medel till nästa år… förberedelser till nästa medlemsmöte som även är årsavslutning med julbord, och en del att planera till årsmötet i januari…
Men så får jag ett sms redan vid lunchtid om att han är i Malmö på en workshop. I alla fall så skulle den hålla på till kl 16 och sen visste han inte när tåget hem gick. I alla fall så fick vi skippa mötet idag. Okej!
(Egentligen var det rätt bra – jag fick en hel dag att vara för mig själv – även om det inte exkluderade några arbetsuppgifter)
Halv 6 kom ett nytt sms om att han var på väg hem, men hostade och hade ont i huvudet.
Bådade inte bra. Jag föreslog vitlök honung och citron osv… dricka varmt… ja, ni vet…
Halv åtta kom nästa sms. Han har värk i kroppen också…
AJAJAJ! Ordföranden är sjuk!! Under de tre år drygt som jag känt honom, har han aldrig varit sjuk såvitt jag vet! Han var lite lätt snorig vid nåt tillfälle, men inget stort. Jobbade som vanligt.
Okidoki! Vad gör man då! Dvs – vad gör jag? I morgon skulle styrelsen ha möte – inget slutgiltigt bestämt än, men nog är det väl bäst vi ställer in det mötet??? Vi skulle ju ändå ”bara” jobba med verksamhetsberättelsen – och det är ändå jag som sitter vid datorn… och har koll… på det mesta… i föreningen. (Bortsett från ordförandens superkoll, då. Han är ju trots allt bossen, med tusentals års av erfarenhet och kunskaper.)
Håll dig hemma i sängen nu, och sov bort din… vad det nu är som är på gång!!!
Vad värre är, är om han fortfarande är sjuk på lördag…
Då ska vi – föreningen alltså – vara med på ett ganska stort event. JULFEST!!! i Aktivitetshuset Tryckeriet – alltså Helsingborgs Dagblad’s gamla tryckeri. Många olika aktörer som ställer ut / ställer upp med olika arrangemang. Inklusive gran och tomte och musik och dans och …
Visst! Kniper det så fixar vi det utan ordföranden, men han är ju den totala stöttepelaren i allt sånt här!!!
Visst! Där finns andra stöttepelare också med! Från lokala biblioteket, Helsingborgshem, hyresgästföreningen, olika andra föreningar, olika instanser från Helsingborgs stad…
Okej… orkar inte räkna upp alla.
PLUS ATT VI ALLA HOPPAS PÅ MÅNGA BESÖKARE!
Förra året blev det ju lite pannkaka av det där. Dels var det full fart på Covid och många fick inte komma in. Till och med många som hade bevis på att de var vaccinerade, blev inte insläppta. Varför då? Jo, för att de inte hade sitt bevis på ”rätt sätt”!
En av mina väninnor hade fått sitt utskrivet på papper, hon hade inte en tillräckligt avancerad mobil, och hade leg med – men blev inte insläppt. Enligt Poul på vårt gemensamma förberedande möte för några dagar sedan, så var det ca 75 personer som inte blev insläppta för att de ”saknade” vaccinationsbevis…
I. say. no. more.
Sen var det förstås en del som inte vågade komma pga Covid, och till det var det ett ruskigt väder. Det hade snöat ett par decimeter under dagen, och framåt eftermiddagen gick det över i regnblandat och allt blev moddigt och otäckt. Uppkört på gatorna av bilarna, med superhalka som följd, och både vatten och snö blandat i värsta tänkbara scenariet vid korsningar och övergångsställen.
Så många kom väl inte av den anledningen, och i år håller vi tummarna för att vädret ska vara ok. Just nu är det några minusgrader, ett helt vitt men inte alltför tjockt lager snö på marken.
Jahapp! Det började med kalendern och tycks sluta med en väderprognos. Som nu säger molnigt, nån minusgrad och bara ca 3 sekundmeter vind på lördag em. Helt ok!
Om det förblir så… men lika bra räkna med halka åtminstone … det är ju faktiskt Helsingborg vi pratar om. Allt kan hända, när det gäller vädret.
Och det ska bli jättekul på lördag! Oavsett väder och vind!
Schemaläggning
Det är för mycket! säger jag då och då, tänker oftare. Och menar föreningen. För mycket jobb, för mycket ansvar, för många timmar.
Vart tog mitt eget liv vägen, skriker jag inom mig. Samtidigt som jag försöker ignorera den där lilla rösten nånstans i bakhuvudet. den viskar nåt om struktur. Nåt om prioritering och planering.
Vet du inte att det är en adhd du pratar med, muttrar jag. Vi kan inte det där med struktur och att prioritera. Vi gör en hel massa saker mer eller mindre på en gång, och sen dånar vi ner i soffan och ägnar flera timmar i sträck åt onödiga spel på iPaden.
Jo, lite självinsikt har man, och skäms en smula inför sig själv. för en stund.
Jag vill ha tillbaka mitt liv, säger jag till spegelbilden. När jag satt och skrev varje dag på mina fantasyberättelser som skulle bli en stor stor grej i minst 3 böcker. HAHA! En Triptyk!
Bra början på dem i alla fall, och ganska långt kom jag innan jag fastnade. Och just det hade inget med föreningen att göra, det vet jag, för stoppet kom redan innan jag ens visste om att det skulle bildas en förening och att jag skulle hamna mitt i den.
Mitt i smeten bokstavligt talat.
Men oavsett när hur och varför, så saknar jag allt emellanåt de där tysta timmarna för mig själv när jag satt och skrev.
Så vad har egentligen hänt?
Den kloka sidan av mig säger stress. Perioder med mycket att göra. Perioder med i stort sett inget att göra. En och annan j…ig mänska som förpestar omgivningen inte bara för mig, men som min stresshjärna inte kan hantera.
Sen blir det slentrian ibland, och den där latheten som i grund och botten inte är lathet, utan nån sorts oföretagsamhet som drabbar en! Är det en sorts flykt! Och i så fall – från vad???
Kanske… men kanske inte. Man bara fastnar och sen tycker man att man inte har tid för sitt eget, för sina egna intressen och lustar.
Men hur många timmar lägger jag egentligen ner på föreningen? Jo! Periodvis jättemånga! Men det är inte jämt så. Okej! Jag är med i styrelsen, jag är kassör, webmaster och håller på med marknadsföring tillsammans med ordföranden. Det kan periodvis bli många möten man måste vara med på. Som nu. Vi har haft 10-årsjubileum och stor fest för och tillsammans med hela området.. Nu är det julfester och årsavslutning, och bokslut och verksamhetsberättelse. Så just nu är det mycket att göra.
Men inte hela dagarna varje dag.
Och för den delen – hur hade mitt liv sett ut utan föreningen?
Betydligt ensammare i alla fall! Inte på långa vägar ett så socialt liv som jag har nu. (På både gott och ont). Länge sedan som jag kände så många personer som jag skulle kunna kalla vänner, i olika grad visserligen, men ändå.
Struktur!
Måste på nåt sätt få bättre överblick över min tid. Ha både föreningen och mig själv.
Usch som jag babblar. När ska jag egentligen komma till SAKEN!?!?!?!?
Och SAKEN är den att jag ramlade på en reklamsnutt om en sorts kalender. Structured kallas den, och det är precis vad den gör. Hjälper till att strukturera upp ens dagar. Tydligt och överskådligt.
Har inte haft den så länge, så jag håller fortfarande på att lära mig hur jag ska använda den, men har ändå gjort ett slags schema där jag petat in: föreningsarbete 1, 1,5 eller 2 timmar, utevistelse/motion/ärenden, upp.och-rör-på-dig (dans jympa stretch), yoga/meditation/vila och ”SKRIVTID” – är några av de olika överskrifter som ligger inne varje dag.
Sen får man förstås lägga in matpauser, och alla såna där engångshändelser. Möte kl 13.30 på tisdag – typ!
En smart grej är att jag har förstås kvar min ordinarie apple-almanacka, och skriver jag in nåt där, så dyker det automatiskt upp i den här almanackan – och tvärtom.
Visst blir det glapp här och där. Två timmars föreningsarbete kanske inte räcker, eller också är man inte alls hungrig när mattimmen börjar närma sig. Och idag började jag inte skriva eget klockan 20.30, som är meningen. Istället började jag 21.45 och hur lång tid det kommer att ta…. ???
Nåja! Man måste få vara lite flexibel med tiderna, och inte så strikt att man absolut MÅSTE hålla på de där klockslagen till punkt och pricka – det skulle verkligen vara stressande – det känns ändå bra att veta att det finns struktur i det hela. En blandning av arbete och vila och att röra på sig.
Känslan av att ha en timme till eget skrivande varje kväll är helskön! För skrivande till föreningen är definitivt inte samma sak, inte ens om man skriver inlägg på den bloggen.
Så det känns positivt, det här. Att tänka, nu har jag två timmar framför mig att jobba med föreningssaker, och sen är det en fikapaus. Eller en”upp-och-hoppa-paus! Och veta att i kväll har jag en timme till eget skrivande.
Få se vad jag säger och tycker om en månad eller till våren.
Och nu ska jag upp och röra på mig lite innan det är dags att lägga sig. Dansa lite tror jag. Eller Zumba från YouTube. Eller bara lite olika stretchrörelser …
butternut-pumpa-orange
Ja, alltså! De där minnena som ibland dyker upp helt opåkallat! Utan något som helst samband med någonting! Eller… nästan inget i alla fall.
Vi skulle köpa in profilkläder till föreningen var det tänkt. Ja, T-shirts och kepsar var det frågan om. Jackor, västar och annat skulle kosta alldeles för mycket. Såna pengar har vi inte tillgång till.
Men jag satt alla fall och letade bland modeller och färger på det företags hemsida som vi hade fastnat för, efter att ha jämfört några olika. Grönt skulle vi ha! Inte för att gräs och blad är gröna – åtminstone inte bara därför – utan för att vi har grönt som en sorts signum! Hur det blev så, vet jag faktiskt inte. Det bara blev.
Hur som! Jag satt där och bläddrade bland kepsarna, letade efter äppelgrönt för T-shirten vi hade valt ut, fanns i äppelgrönt. (Sen kan man förstås bara hoppas att det är samma sorts äpplen…)
En av modellerna kunde man få i orange. Det fanns två olika nyanser orange, den ena lite mörkare. Skulle jag sätta ett namn på den färgen här och nu – så som den såg ut på min skärm – så är det väl snarast Butternut-pumpa-orange!
Så vet ni.
Och då poppade minnet upp från ingenstans.
Jag kan ha varit 10-11 år gammal, kanske rent av bara 8 eller 9. Minns inte exakt. Antingen är jag för gammal för att komma ihåg, eller inte tillräckligt gammal för att minnas såna detaljer. Å andra sidan så har jag ADHD.
Vad nu det har med saken att göra.
Och när jag var så där liten, nånstans mellan 8 och 12, hade jag inte en susning om vad ADHD var eller ens att det existerande nåt sånt.
Det gjorde det väl inte heller, bara vissa barn som bråkade mer än andra. (Men att bråka är inget måste för en ADHD, vi är många som inte gör det.)
Utvikning åsido!
Min syster, som är 12 år äldre än jag, i varje fall medan hon fortfarande levde, hade en dag kommit hem med en basker. Den var stor, bullig och pösig och alldeles butternut-pumpa-orange. Ja rent av lite intensivare än så.
ÅHHH! En sån ville jag också ha!
Och syrran skaffade en likdan till mig! Med en stor bullig kulle. Det måste ha varit början på sextiotalet. Kommer osökt att tänka på flower-power och kort-kort, OP-mönstrat och gu´ vet vad de hette alla de där trådsmala fotomodellerna. Inte bara Twiggy…
NÅ! Glad i hågen tog jag nästa dag på mig den där bauta-kepsen och traskade iväg till skolbussen. Om det hände redan då, minns jag inte, eller om jag hann fram till skolan.
Melonen!
Melon melon melon!!! Och givetvis fingerpekning och gapskratt…
Mer behöver jag nog inte berätta, för ni förstår säkert att den melonen aldrig mer hamnade på mitt huvud!
Och butternut-pumpor fanns inte på den tiden… okej, kanske nånstans, troligen nånstans – men inte i min värld.
– –
För övrigt kom kepsarna idag. 75 st äppelgröna…
😀
Och jag ber ödmjukast om ursäkt att jag inte hittade nån lämplig bild på just butternutpumpa att lägga som header bild, men pumpa som pumpa… nåt roligt ska man väl ha?
Nytt = bättre?
Jag var ju på Ikea igår. Köpte lite till köket. Bland annat uppdaterade jag mina glas, assietter och de djupa skålar jag äter soppa eller overnight-oats i. Eller sallad eller vad som helst ätbart, egentligen.
Saker och ting har ju en tendens att bli skavda eller kantstötta med tiden, eller rent av gå sönder helt. Så av assietterna och skålarna var det flera som var kantstötta, och ett par glas hade ramlat i golvet (så oförsiktigt av dem) att det bara var att sopa upp skärvorna och kasta. Just de glasen använder jag ofta, även till te, så det kändes lite fjuttigt att bara ha fyra stycken.
När det gällde glasen hittade jag först inte ett enda av samma sort. Attan också! tänkte jag. Men så fick jag syn på nåt liknande i nästa ögonblick. Men dessa var färgade i en blek genomskinlig rosa-orange färg. Äckligt fula tyckte jag. Kan dom verkligen ha slutat sälja de vanliga genomskinliga? Och om jag inte missminner mig nu så här i efterhand, så såldes de orangegula i 6-pack! Precis som de mindre glasen av liknande typ.
Men jag gick ett varv till runt den montern, och där! På andra sidan! Där fanns de jag letade efter! Allra nederst närmast golvet. Nio kr styck, och helt valfritt hur många man ville ha. Jag ville ha fyra.
Så kom jag till skålar-och-fat-avdelningen! Hm… Vilka tråkiga färger de har nu! Mest grått i olika nyanser. Rosa också iofs, men de skålarna är mindre, en annan typ. Men så fanns det ljusgröna! Jag tittade efter de där blå, den där fina, glada blå färgen. Men nix pix! Inga blå! Så det fick bli ljusgröna!
Här var ännu en förändring. Tidigare kunde man köpa dem styckvis. Nu var det frågan om paket om fyra stycken. Okej okej! Jag hade väl inte tänkt köpa fyra stycken, kanske bara två av vardera. Men strunt samma! Jag stoppade en fyrapack assietter i gula inköpskassen, och en fyrapack skålar.
Sedan, igår, efter att jag hade kommit hem trött och soff-sugen, blev det inte diskat. Inte ens de här nya glasen och porslinet. Men nu på förmiddagen tog jag tag i det.
Började med assietterna. Men! Är dom inte lite mindre än de gamla! Tunnare och lättare? Jag hade börjat med att diska en assiett av de gamla, så det var lätt att jämföra. Det var inte riktigt samma ljusgröna färg. Och ja, de nya är lite mindre, lite tunnare och lite lättare.
Men det spelar ju inte så stor roll.
Skålarna då? Japp. Samma med färgen. Samma diameter som de gamla, men tunnare och – inte lika djupa! Gör det något? Njaeeee. Kan vara en fördel att det inte får plats lika mycket mat i de nya skålarna som i de gamla.
Glasen då? Jo! Samma där! Lite tunnare, inte riktigt lika höga!
Skillnaderna är inte jättestora, men helt klart märkbara om man har den gamla sorten att jämföra med. Utan det så tänker man säkerligen inte alls på det här. Men en fråga som dyker upp i huvudet är: Mattallrikarna? Är det samma sak där?
Troligtvis, och jag hoppas det. Framför allt att de är lättare. För jag har fyra såna tallrikar och de är så tunga att jag undviker att använda dem om det inte är ett absolut måste!
Antagligen är jag inte riktigt klok…
Eller… ja… en smula knäpp åtminstone. Kanske ska man skylla på adhd/aspergerpåverkan i det hela? Eller bara vanlig enkel disträhet kombinerad med originalitet.
(Synonymordboken på nätet säger så här om detta ord…
motsatsord
… vilket jag inte alls säger emot. Så nu pratar vi inte mer om det.)
Alltså! Efter först en trist vinter och sedan flera månaders stress stress stress, har jag äntligen lagt i vart fall den värsta stressen bakom mig. Har faktiskt haft två nätter på raken nu när jag sovit bra (fast inte natten till i dag, då blev det för få timmar); och antalet onödiga tankar per dygn har minskat från si-så-där En miljon till det något mer blygsamma femhundratusen… cirka… heh heh…
Jag har också gjort uppror mot den där känslan av att jag måste vara på Caféet och ta ansvar för saker och ting, fast jag INTE VILL!!!!
Varför ska jag vara där jämt och ständigt bara för att jag är kassör och liksom huvudansvarig??? Varje eftermiddag??? Hela sommaren??? Och ännu längre??? Andra kanske skriver upp sig på en vecka, eller hjälper till när de kan! Och gör sen nåt helt annat!
Trots allt, föreningen är en ideell sådan och det är frivilligt att vara med. Så varför känner jag inte det? Varför blir jag irriterad och trött och lätt tar fyr?
Ja, det är väl nån sorts ansvarskänsla i det hela. Att just ta ansvar, att hjälpa till, att inte belasta de andra alltför mycket…
Alltså! Det mesta av de här känslorna försiggår ju egentligen bara i mitt huvud. Det är faktiskt inget som säger att jag måste jobba 5 dar i veckan till september ut – förutom bokföring och annat som jag gör hemifrån. Det enda jag egentligen ska göra, är att sköta inköpen och se till att redovisningen och det ekonomiska fungerar.
Så varför ini H..e, har jag skapat mig de här känslorna av att jag måste, att jag är fast, att jag är tvungen att göra det här – fast jag hellre vill vara med mig själv mycket mera. Särskilt med tanke på att det är sommar.
Cykelturer och promenader hägrar. Värme, dofter, natur, skog, hav. Hälsa på vänner, andra än de i föreningen. Umgås med mina döttrar! Läsa! Skriva! Blogga! Sitta ute på balkongen och mysa!
Men nu bröt jag ihop igen. Lite grann. Inte katastrofartat. Inte som för ett par veckor sedan. Det bara knep så i bröstet och magen när jag tänkte: jag måste, men jag vill inte.
Lyckligtvis har man vänner även i föreningen. Och det blev att jag tar ledigt betydligt mera. Några saker måste jag faktiskt göra. Men det kan räcka med att lämna över växelkassa på måndagarna, hämta pengarna och veckoredovisningen på fredag eftermiddag, och så handla in vetebröd och annat när det behövs.
Så idag har jag varit ledig. Åt lång frukost, cyklade sen till Ikea (vilket semestermål alltså hah hah!) men det var kul strosa runt därinne ett tag. Köpte lite prylar till köket. Några nya frottéhanddukar till badrummet.
Sen gick jag med cykeln till andra ändan av Väla, köpte en kebabtallrik (kyckling) och cyklade sedan till Välaplantor. Där har jag ett par av mina vänner. Min familj, skulle jag kunna säga, om än inte den biologiska. Vi åt lunch, (dom i etapper) och sedan hjälpte jag till med att vattna alla långa bord med sommarblommor på.
Det var rena rama meditationen. Stod där i lagom solvärme och gick från den ena plantbordet efter den andra. Från lobelia till fuchsia. Från jordgubbar till verbena. Från… ja, jag kan inte namnet på allt som växer där, så ni får använda lite fantasi här. Sommarblommor övervägande!
Så där strosade jag runt med den långa gula slangen, och råkade duscha mig själv också. Lite lätt bara. På ytan liksom. Det kändes härligt med de där dropparna på armarna. Och jag vattnade olivträden… och perennerna… och det var så skönt. Jag kände mig mer och mer avslappnad.
Och så kom stora tröttheten! Man jag stannade ändå kvar tills efter kaffet där på eftermiddagen.
Och nu är det kväll! Jag slumrade en stund på soffan när jag hade kommit hem. Jag borde diska. Men det gör jag inte. Jag hade tänkt skriva blogginlägg, men det hände inte. Istället började jag snygga till ett par sovande bloggar. Har lust börja blogga igen om mat, om kost och hälsa! En tanke som jag haft länge. Förutom den här bloggen. Och kanske en till. Om nånting.
Knäppt antagligen! Jag som varit urusel på att blogga alltför länge, jag funderar på att blogga på flera bloggar! Men jag tycker ju också om att skapa nya utseenden på mina bloggar! Trots att WP numera snarare jobbar mot oss användare än för. Så jag har haft ett par roliga skapartimmar framför datorn nu!
Blev i och för sig lite sur på de där skrikiga annonserna som poppar upp mest överallt på bloggarna. Värre nu än tidigare tycker jag det verkar. Kollade därför vad det kostar med såna där premiumblogga. Helt sjukt! Ett superenkelt – kollade inte så noga vad det innebar. Inte mycket mer än de här gratis varianterna, tyckte jag mig förstå. 5 dollar per månad.
En sån där Pro-variant kostar 50 dollar per månad, och sen hittade jag inte flera varianter. Med tanke på att valutakursen Dollar – Svenska kronor står på i det allra närmaste 10 kr, så blir det i runda slängar 150 SEK per månad. Alltså 1800 kr per år!!!
Nej tack! Inte för mig! Definitivt inte för mig! Och vad är det som säger att WordPress är enklare att använda bara för att det inte läggs in några annonser längre, eller att man har några fler teman att välja på. För de där andra tekniska sakerna…. brrrrr…. nej tack! Vet knappt ens vad det är för något. Så teknisk är jag inte!
Åsså bidde det ett blogginlägg i alla fall!!!!! Kan man tänka sig! Kanske säkrast publicera det fort som attan nu innan jag hinner ångra mig och radera hela skiten…
Sen är det ju den där fantasy-romanen jag skulle ta tag i också…
Varning för …
Det var liksom bara så, att jag slank inom Röda Korsets second hand för ett litet tag sedan. Ville se om det fanns nån lätt och nätt mitt-emellan jacka som passade mig. Har en sån där tunn typ täckjacka, men den känns så tråkig nu efter många år. Gråmönstrad och allting. Men superbehändig!
Lagom tjock för att kunna ha som ytterjacka under vår och höst, ja även lite kulna dagar under sommaren. Lagom tunn för att kunna ha den under en regnjacka. Så nåt liknande ville jag ha, bara lite roligare! Jag menar… grå-grå, grå-grå…. inget man direkt skrattar åt. Eller! Just skrattar åt. Inte med.
Och det fanns en jacka som jag provade och gillade. Röd, lagom röd, inte skrikig, och mer åt det vinröda hållet på oket. Tunn, lite lagom sportig, aningens figurformad (syns inte på bilden), har flera fickor och passade mig både på längd och bredd.
MEN! Den stank av tvättmedel och sköljmedel. Väldigt vidrigt stinkande och näs- och ögonirriterande.
Men jag ville ju ha den! Skulle jag chansa att det gick att tvätta bort stanken? Med ättika i sista sköljvattnet och kanske ett par omgångar i maskinen. Och den kostade bara 75 kr!!!
”Du kan ju alltid lämna tillbaka den om du inte får bort st… lukten”, sa biträdet.
Så jag slog till! 75 kr. Det får man inte ens en lunch för, ute nånstans. Annat än tre korvar och en mugg kaffe för 20 kr på Ikea. Utan bröd, får man på köpet.
Hem och sen tvättade jag! Och tvättade. Och tvättade. Sköljde extra flera gånger. Tvättade igen. Tappade snart räkningen på hur många gånger den maskinen jobbade på med jackan.
Luktade fortfarande! Ska jag verkligen behöva lämna tillbaka den?
Tvättade fler gånger i olika variationer. Med tvättmedel, utan tvättmedel. Med ättika i sköljvattnet. Med ättika tillsammans med tvättmedlet. Hela omgångar med bara vatten! Nix pix! Jackan stank fortfarande!!!!
Sa ju att jag tappade räkningen på hur många gånger jag körde den röda!
Tänkte så det knakade på kvällen vad jag skulle ta mig till. Jag ville ju inte lämna tillbaka den! Helst inte i alla fall. Jackan var ju min! I flera bemärkelser. Inte bara för att det råkade vara jag som köpte den till mig själv. Utan för modellen, färgen! Den var liksom bara jag, hela jackan!
Sen dök en idé in i huvudet. Jag skulle tvätta den med såpa. Grönsåpa närmare bestämt för det var det som jag hade hemma.
Tänkt, sagt och gjort! Och medan det röda for rundor i botten av tvättrumman, så blev det att jag var kvar i badrummet ett tag. Och det var då attan så löddrigt det blev! Som om jag hällt i en halv flaska diskmedel och försökt tvätta bort lukten med. (Kanske en bra idé förresten?)
Märk väl! Jag hade totalt tappat räkningen på hur många omgångar jag hade kört i det läget. Ett tiotal? Varav säkert hälften helt utan tvättmedel! Då hade jag inte stått och stirrat in i tvättmaskinsfönstret, mer än precis när det kom igång med snurrandet efter att ha tryckt på de rätta knapparna. Och nu var det alltså på gång med såpatvätt.
Fungerade det?
Tjaaaaa…… det stank i alla fall inte äckelparfym om jackan.
Det stank såpa.
Hm… det borde väl kunna sköljas bort… naturprodukt och så vidare… inget konstigt på nåt vis. Eller? (ska kanske ta och läsa på flaskan?)
Körde vattentvätt! Alltså helt utan tvättmedel… eller nåt annat…
Det löddrade utav bara helvete nu också! inte bara i själva tvätten, utan även i sköljvatten-omgångarna!
Kan såpan göra så? Eller….? Var det så att föregående ägare öst ner mängder av tvättmedel vid många tvättar, och sedan sköljmedel och kanske dessutom hade en tvättmaskin som sköljde dåligt…. att jackan helt enkelt blivit så bemängd med vad jag skulle vilja kalla för s k i t. Eller ska vi något snällare kalla det för att jackan blivit impregnerad med s.k rengöringsmedel och mjukgörare.
Vid det är laget måste jag ha tvättat jackan minst 25 – 30 gånger. En del gånger med tvättmedel, en sort som inte luktar nånting i kläderna efteråt. Många omgångar med bara vatten. En del med ättika i sista sköljen. Och hängt ute på balkongen väldigt mycket!!! Före, mellan och efter tvättarna
Nu! Hänger den fortfarande där, på balkongen.
Den luktar fortfarande, stinker av såpa med en underton av vidrigt sköljmedel. (Tror jag)
Jag vill egentligen fortfarande ha den där jackan, men vad ska jag nu testa med? Vad kan använda för att få bort den muggiga lukten? Diskmedel? Ajax original? Toarengöring?Jag vågar varken köra den på 60 grader, eller tvätta den med ättika OCH bikarbonat.
Eller ska jag ge upp?
Fast det är klart, jag kan ju göra en kupp, chansa vilt med 60 grader och… hm…. Ajax???? För det är väl nu man kan säga och skriva så här: Varning för grönsåpa!
Så kan det vara, ibland
Gymgrossisten.se ville fira min födelsedag i onsdags, med att ge mig en present. Rabatt på upp till 375 kr.
Det är bara det, att jag fyller år i mitten av januari – jag kan förstås ha ljugit om min ålder – men varför skulle jag handla en massa jag inte behöver bara för att få 375 kr i rabatt?
Jag sätter kryddväxter i rabatten istället….
Jag har 6 stycken krukor med timjan! Några olika varianter. Inte jättekrukor! Så tokig är jag inte. Skulle inte få plats på balkongen heller. Bäst tycker jag om citrontimjan. De två första krukorna jag köpte har börjat blomma nu, så det är hög tid att klippa ner dem och lägga på tork. Så växer det upp en ny omgång.
Sen har jag ett par olika sorters mynta. Vanlig grön Marockansk, och Chokladmynta. Båda är jättegoda att göra te på. Förra året testade jag även jordgubbsmynta. Doftade jättegott, men teet! Blääää…
Två krukor oregano samt citronmeliss och citronverbena. Fick jag med alla nu? Jo! Uppe till vänster på bilden står en fjärilsbuske, lätt nerklippt, som lyckats övervintra på balkongen!!! 😀
Jag blev tvungen sätta ner alla krukorna på golvet i går när det började blåsa så okristligt. Idag har det varit lika otäckt att cykla. I morgon ska det lugna sig, bli lite varmare också, och då ska jag förhoppningsvis kunna ordna med kryddkrukorna.
Behöver plantera om tomaterna. De står fortfarande i inköpskrukorna. En Tiny Tim och en Red Robin. Små, buskformiga. Körsbärstomater. Ska inte tjyvas. Kan ha dem uppe på ett bord.
Fick också två små plantor bifftomater av en god vän som hade satt frön själv. Antar från en inköpt bifftomat.
OM de klarar sig, OM det blir nåt av dem så blir de så där ruggigt höga. Typ 1,5 meter eller mer. Och måste tjyvas. Tveksamt om det blir några tomater på dem, eller om de i så fall hinner mogna. Men det är grönt och fint i alla fall – inne på fönsterbrädan än så länge.
Dessutom längtar jag som en idiot nu efter att få ägna mig åt skrivande. Jag längtar efter min fantasyroman!!! Jag är trött på föreningsarbete, och trött på H22 – innan det ens har kommit igång ”på riktigt”! Har blivit alldeles för mycket för lilla mej!
Jag ska göra en kupp! Bara göra det som är absolut nödvändigt och som ligger på mig och mitt ansvar. Allvarligt talat så har jag brutit ihop ett par gånger, så en väninna sa: bry dig inte! Gör bara det du måste! Tänk på dig själv nu!
Så det ska jag göra. Tänka på mig själv.
Hej Nina! Nice to see you!!! ❤
(P.S. Jag har börjat läsa igen, som en annan rebell. Tänka-på-mig-själv-rebell!)
Min ostyriga penna! 